Små historiska fakta som kan vara intressanta i rollspel

[Faehrengaust]

En byggnadshytta var en hantverksorganisation (och konstnärer) knuten till ett specifikt stort bygge, till exempel en kyrka, kloster eller borg. Där fanns byggmästare, stenhuggare, murare, kalkrörare, timmermän, smeder, grovhuggare vid stenbrottet, takläggare, glasmästare, konstnärer, hantlangare, etc. Och deras familjer så klart - det blir en hel by av det hela. Byggnadshyttan kunde ha stadgar och egen intern rättskipning och hade en friare rättsställning än de stadsbundna yrkesskråna.

Hantverkare rörde sig mellan byggnadshyttor, allt efter behov. Ju mer specialiserad hantverkare ju längre kunde de röra sig för att hitta rätt typ av jobb. Alla rörde sig inte samtidigt, utan i omgångar beroende på vilken fas byggnationen befann sig i. Byggnadshyttan hade alltså en varierande storlek och sammansättning.

---

En av mina käpphästar har alltid varit att rollspelsvärldar är alldeles för statiska. Just byggnationer är en sådan grej - det är sällan någonting håller på att byggas, det mesta är alltid klart. I verkligheten var det tvärtom, det pågick byggen hela tiden eftersom byggena tog så lång tid att bli klara. En liten kyrka kunde ta ett decennium medan en katedral kunde ta århundraden (eftersom projektet ändrades under tiden - scope creep). Och om det inte var nybyggnationer som pågick så var det stora reparationer eller ombyggnationer. Varje stad borde har ett antal byggnationer på gång och många byar likaså (de flesta kräver dock inte en byggnadshytta utan görs med lokal arbetskraft).

Byggnadshyttor är en intressant äventyrsplats. De innehåller folk som kommit långväga och det kan så klart bli en massa tvister och intriger. Dessutom känns världen mer levande när det händer grejer.

 

[Zire]

En av mina käpphästar har alltid varit att rollspelsvärldar är alldeles för statiska. Just byggnationer är en sådan grej - det är sällan någonting håller på att byggas, det mesta är alltid klart. I verkligheten var det tvärtom, det pågick byggen hela tiden eftersom byggena tog så lång tid att bli klara. En liten kyrka kunde ta ett decennium medan en katedral kunde ta århundraden (eftersom projektet ändrades under tiden - scope creep). Och om det inte var nybyggnationer som pågick så var det stora reparationer eller ombyggnationer. Varje stad borde har ett antal byggnationer på gång och många byar likaså (de flesta kräver dock inte en byggnadshytta utan görs med lokal arbetskraft).

Funderar på de decennier av rollspelande man ägnat sig åt. Inte ett enda pågående bygge.

 

[Mekanurg]

I 1700-talets Europa var erfarna tryckeriarbetare eftertraktade av tryckerierna. Man kunde rekryteras för stora projekt på annan ort, fick respengar och vandrade dit för ett halvårs eller ett års arbete. Franska experter tog gärna jobb i det frankofona delarna av Schweiz. Där trycktes böcker som var förbjudna i Frankrike, och som smugglades över gränsen för god profit.

 

[Faehrengaust]

En byggnadshytta var en hantverksorganisation (och konstnärer) knuten till ett specifikt stort bygge, till exempel en kyrka, kloster eller borg. Där fanns byggmästare, stenhuggare, murare, kalkrörare, timmermän, smeder, grovhuggare vid stenbrottet, takläggare, glasmästare, konstnärer, hantlangare, etc. Och deras familjer så klart - det blir en hel by av det hela. Byggnadshyttan kunde ha stadgar och egen intern rättskipning och hade en friare rättsställning än de stadsbundna yrkesskråna.

Hantverkare rörde sig mellan byggnadshyttor, allt efter behov. Ju mer specialiserad hantverkare ju längre kunde de röra sig för att hitta rätt typ av jobb. Alla rörde sig inte samtidigt, utan i omgångar beroende på vilken fas byggnationen befann sig i. Byggnadshyttan hade alltså en varierande storlek och sammansättning.

---

En av mina käpphästar har alltid varit att rollspelsvärldar är alldeles för statiska. Just byggnationer är en sådan grej - det är sällan någonting håller på att byggas, det mesta är alltid klart. I verkligheten var det tvärtom, det pågick byggen hela tiden eftersom byggena tog så lång tid att bli klara. En liten kyrka kunde ta ett decennium medan en katedral kunde ta århundraden (eftersom projektet ändrades under tiden - scope creep). Och om det inte var nybyggnationer som pågick så var det stora reparationer eller ombyggnationer. Varje stad borde har ett antal byggnationer på gång och många byar likaså (de flesta kräver dock inte en byggnadshytta utan görs med lokal arbetskraft).

Byggnadshyttor är en intressant äventyrsplats. De innehåller folk som kommit långväga och det kan så klart bli en massa tvister och intriger. Dessutom känns världen mer levande när det händer grejer.

Det bör givetvis även finnas Dungeonhyttor.

 

[Gamiel]

Det bör givetvis även finnas Dungeonhyttor.

Äventyrarna kommer till grottöppningen och finner grottan stäng med byggnadshyttor runt den fult med folk som håller på att reparera och återställa alla fällorna och en mantikora som diskuterar med byggmästaren om hur det nya grottsystemet som hen ska ockupera ska se ut.

 

[Gamiel]

Äventyrarna kommer till grottöppningen och finner grottan stäng med byggnadshyttor runt den fult med folk som håller på att reparera och återställa alla fällorna och en mantikora som diskuterar med byggmästaren om hur det nya grottsystemet som hen ska ockupera ska se ut.

Det visar sig att den nya vågen av orcher, illvättar och större monster som härjar i området är innevånare i ett grottsystem som just nu är under renovering o utbyggnad och eftersom deras levnadsmodel av att maten (äventyrare, deras packdjur och/eller deras medhavna mat) kommer till dem inte fungerar medan grottsystemet är stängt så måste de nu härja runt istället.

 

[Sömniga Isaac]

Det visar sig att den nya vågen av orcher, illvättar och större monster som härjar i området är innevånare i ett grottsystem som just nu är under renovering o utbyggnad och eftersom deras levnadsmodel av att maten (äventyrare, deras packdjur och/eller deras medhavna mat) kommer till dem inte fungerar medan grottsystemet är stängt så måste de nu härja runt istället.

Det här, tillsammans med tidigare inlägg, låter ju fantastiskt kul!

 

[Faehrengaust]

Det visar sig att den nya vågen av orcher, illvättar och större monster som härjar i området är innevånare i ett grottsystem som just nu är under renovering o utbyggnad och eftersom deras levnadsmodel av att maten (äventyrare, deras packdjur och/eller deras medhavna mat) kommer till dem inte fungerar medan grottsystemet är stängt så måste de nu härja runt istället.

Dessutom så behöver de skaffa in pengar för att bekosta utbyggnationerna som ska pågå i X år.

Det var ju så även med historiska byggprojekt. Alla pengar/ersättningar fanns inte på plats när projektet startade utan de skulle införskaffas under tiden. Så det är inte alls ovanligt i en historisk miljö att se ett slott eller en katedral som är halvfärdig utan någon aktivitet - pengarna är helt enkelt slut och beställaren måste införskaffa mer förrän projektet kan fortsätta. Start och stop av stora projekt är mer regel än undantag. Och om det rör sig om en kung eller adelsman med våldskapital så är det ju inte helt fel att dra ut på krig eller plundringståg för att få in stålar till bygget.

Dvs, dina orcher beter sig helt och håller historiskt korrekt.

 

[Albrekt]

En byggnadshytta var en hantverksorganisation (och konstnärer) knuten till ett specifikt stort bygge, till exempel en kyrka, kloster eller borg. Där fanns byggmästare, stenhuggare, murare, kalkrörare, timmermän, smeder, grovhuggare vid stenbrottet, takläggare, glasmästare, konstnärer, hantlangare, etc.

Så är det fortfarande här i Jakarta. Byggnadsplatser har ofta en liten, snabbt uppmurad, byggnad bredvid sig där byggarbetarna bor. Vid större renovationer av hus flyttar byggarbetarna in i huset som renoveras och kan bo där i flera månader. Det är normen. Byggarbetare kommer sällan från Jakarta, utan långt utifrån landsbygden, så har ingenstans att bo om de inte bor på sin arbetsplats. Man ser ofta kläder som hänger på tork framför/ovanför/på renoveringsprojekt i området.

 

[Genesis]

Mycket europeisk medeltid i tråden på sistone. Här är en grej jag fann intressant i efterforskningarna för Blommornas folk: England fick sin första anglikanska kvinnliga präst 1994. Hongkong ordinerade den första anglikanska kvinnliga prästen (verksam i Macao) 1944, 50 år tidigare. Det var ett specialfall under krigstid, men man tillät officiellt kvinnliga präster 1971 och ordinerade två kvinnor till. Hongkong var alltså långt före England i denna fråga. Men samtidigt: Storbritannien legaliserade homosexualitet 1967. I Hongkong var homosexualitet olagligt till 1991, och även då endast från 21 års ålder (18 var byxmyndigt för hetrosexuella). På 80-talet fanns fortfarande aktiva polisenheter som specifikt övervakade homosexuell aktivitet, och diskriminering var lagligt och öppet praktiserat.

Jag finner det fascinerande hur en koloni kan vara så långt före moderlandet när det gäller kvinnlig prästordinering, men så långt efter när det gäller homosexuellas rättigheter.

 

[Faehrengaust]

Jag finner det fascinerande hur en koloni kan vara så långt före moderlandet när det gäller kvinnlig prästordinering, men så långt efter när det gäller homosexuellas rättigheter.

En annan märklighet är att 1984 så firades 40-årsdagen av Florence Li Tim-Ois (första kvinnliga prästen i Hong Kong) prästvigning i Westminster Abbey – dvs tio år innan Church of England själv tillät kvinnor att bli präster.

Men, jag tänker mig att ett skäl att det fick snabbare i Hong Kong är delvis att de inte hade en så långvarig tradition att kämpa emot, men även det faktum att det är en mycket mindre organisation. Tänker mig att Church of England kräver en hel del debatt av en stor mängd gamla stofiler (som eventuellt måste dö ut) förrän man kan göra en ändring.