Små historiska fakta som kan vara intressanta i rollspel

1 kg korn blir 1-1,4 liter siktat mjöl beroende på sädesslag och kvalitet (vi räknar på 1).

1 liter mjöl motsvarar ett fodervärde (fe) om 0,26-0,38 beroende på sädesslag och kvalitet (vi räknar på 0,3).

Fodervärde/foderenheter är en bedömning av hur näringsrikt och närande något är, även hur väl man kan ta upp näringsämnen, men inget om nyttighet.

En normalstor person med en vardag där man anstränger sig kroppsligt behöver 0,7-1,1 fe per dag. Vi räknar på att man behöver 1fe per dag.

… 25 kg sädeskorn ger här 25 liter siktat mjöl och föder alltså en person nästan en månad.

//:korrigera till —>
… 25 liter mjöl = 8,3 dagars matbehov om för en person om man bara äter mjölmat.
Det här låter inte rätt - skulle en vuxen behöva tre-fyra liter mjöl om dagen för energin?
 
En grej jag tycker är lite synd att få fångar upp är parasitstaden. Alltså en stad som parasiterar så på sin omgivning att samhället praktiskt taget går back.
Jag föredrar nog ordet "fürstenstadt" vilket bättre fångar syftet med städer som Rom som utgjorde kärnan i ett imperium. Även om de inte hade en tillräckligt omfattande industrisektor eller finanssektor för att ge direkt avkastning på investeringen som gjordes från resten av riket så var staden ändå nödvändig för att hålla ihop allting, vilket kan vara ett stort värde i sig.

Chronopia kanske skulle vara ett exempel på en sådan stad i fantasyrollspel.
 
Det här låter inte rätt - skulle en vuxen behöva tre-fyra liter mjöl om dagen för energin?

Tre. Men det handlar väl mest om näringsupptag och inte mättnad. Sitter på bjudning, så jag tar mig inte tiden att söka upp referenkällor (fanns några projekt gutenburgartiklar och SLU-dokument). Men ni får gärna motbevisa med referenser så ändrar jag gladeligen åsikt :)
 
Roms befolkning arbetade nog en hel del, men jag köper ändå tanken på att det är en parasitstad i någon bemärkelse. Alternativt skulle man kunna kalla det en "konsumentstad" iom att staden i sin helhet konsumerar mycket mer än vad den producerar - även om man räknar in det administrativa arbetet.

Återigen: huruvida en stad är en "parasitstad" - förvisso inte ett helt oomstritt begrepp heller, "konsumentstad" är väl lite mer neutralt - handlar om huruvida den extraherar oproportionerligt mer resurser från den försörjande landsbygden än vad den ger tillbaka. Sysselsättningsgraden bland de fattigaste stadsborna har ingen del i den ekvationen överhuvudtaget.

Alla förmoderna städer importerade som bekant det allra mesta av sin mat eftersom de, närmast per definition, inte kunde producera mat för att försörja mer än en bråkdel av invånarna (eftersom nästan all matproduktion kom av jordbruk och boskapsskötsel, vilka båda var svåra att utöva i en stad). Ju större en stad växte sig, desto större blev behovet av mat som måste importeras - men importbehovet var mer eller mindre konstant oavsett hur den ekonomiska fördelningen och sysselsättningsgraden såg ut inom staden. De allra flesta som arbetade i staden producerade ändå inte livsmedel utan andra varor och fr a tjänster.


Just i Roms fall så kan man nog precis som @Mogger är inne på se att Röster har fått ett värde. Det finns en kostnad i form av konsumtion för varje Röst.

Proletariis värde som röstboskap var som sagt marginellt eftersom man, som bäst, med en majoritet av deras röster kunde försäkra sig om en (1) av de 97 "elektorsröster" av 193 som krävdes för en majoritet.

Med det sagt var det inte alls oviktigt att ha folkligt stöd även bland politiskt marginaliserade grupper under republiken. Det faktum att det republikanska Rom var så avmilitariserat och obeväpnat - man fick inte ta in militära styrkor i staden Rom eller bära vapen där, och hur starka livvakter man fick hålla sig med var skarpt begränsat - och därmed i praktiken saknade ett effektivt våldsmonopol innebar t ex att en romersk offentlig person som förknippades med tillräckligt impopulär politik löpte en högst reell risk att helt enkelt bli mördad på gatan. Det här förändrades drastiskt under principatet när Augustus införde en sorts poliskår. (Podden Behind the Bastards har ett par lyssningsvärda avsnitt om det här: How the Roman Republic became a police state .
 
Återigen: huruvida en stad är en "parasitstad" - förvisso inte ett helt oomstritt begrepp heller, "konsumentstad" är väl lite mer neutralt - handlar om huruvida den extraherar oproportionerligt mer resurser från den försörjande landsbygden än vad den ger tillbaka. Sysselsättningsgraden bland de fattigaste stadsborna har ingen del i den ekvationen överhuvudtaget.

Alla förmoderna städer importerade som bekant det allra mesta av sin mat eftersom de, närmast per definition, inte kunde producera mat för att försörja mer än en bråkdel av invånarna (eftersom nästan all matproduktion kom av jordbruk och boskapsskötsel, vilka båda var svåra att utöva i en stad). Ju större en stad växte sig, desto större blev behovet av mat som måste importeras - men importbehovet var mer eller mindre konstant oavsett hur den ekonomiska fördelningen och sysselsättningsgraden såg ut inom staden. De allra flesta som arbetade i staden producerade ändå inte livsmedel utan andra varor och fr a tjänster.

Det har även att göra med vad resurserna används till. Om resurserna går till administration, fungerande byråkrati, militär och/eller ledarskap så är staden inte en parasitstad eftersom den inte försämrar samhället i stort. Tvärtom så kommer det antagligen vara bättre för alla, eller i alla fall någorlunda neutralt.

När det gäller just Rom så är det så klart svårt att bedöma dess nytta vs konsumtion.

Men, om det är som i fallet Edo där resurserna går till att länsherrar och deras enorma följen slösar bort tid (som de kunde använt för ett mer effektivt ledarskap i sina hemprovinser) så är det ett skadligt resursslöseri för hela samhället - eller i alla fall alla utanför Edo. Att de sedan behövde bygga stora residens och investera i en enorm lyxkonsumtion gör inte saken bättre. Stadens resursslöseri är skadlig för landet. (även om man skulle kunna argumentera att säkerheten vore värt det, men det gick nog lite för långt för att det argumentet skulle hålla).

Om man sedan väljer att kalla det parasitstad eller något annat är inte viktigt - det är konceptet som är intressant för rollspelsbruk. Städer som konsumerar stora mängder resurser utan att ge någon uppenbar nytta för regionen och dess befolkning är intressant.

Exempel 1: En dvärgstad som importerar enorma mängder mat från sin omgivning och ger metallverktyg tillbaka är ingen parasitstad.

Exempel 2: En dvärgstad som tack vare sitt våldsmonopol tvingar till sig enorma mängder mat från sin omgivning och sedan använder allt för att gräva guld som de stoppar dvärgkungens skattkammare är en parasitstad. Om dvärgarna dessutom tar slavar från befolkningen och använder i gruvorna så är det ännu bättre.

Detta finns i fantasy för "onda" länder/städer, men ser det sällan annars. Men vår historia visar att det kan finnas utan någon egentlig ondska och det är då det blir intressantare.
 
Återigen om jag inte minns fel så fick de romerska legionärerna ~1,5 kg vetemjöl (som har lite högre fodervärde än korn). De fick förvisso lite annat också men 1,5 kg mjöl (3 kg bröd? för att ha ett annat mått, uppemot 5000 kcal) räcker en bit även när man anstränger sig (ja, man behöver lite vitaminer också). Vad jag förstått så var vetet utbrett då man får så mycket mer avkastning på vete än korn så har man väl råd att köpa utsäde för vete är det den rimliga investeringen att göra. Sedan man väl sått vete får man helt andra marginaler. Det blir än mer relevant när man kan klämma ut mer än en skörd per år plus dessutom lite bättre matvärde på vetet.

Så 25 kg vete bör räcka att överleva på för en person om man får lite vitamintillskott också. Därmed inte sagt att de inte arbetade. Det gick rimligen åt stora mängder rätt okvalificerat arbete i en sådan stad.

Som nämnts fanns ju även klientsystemet som genererade fruktkorgar, en slant ibland och så vidare.

Tillägg: Livsmedelsverkets livsmedelsdatabas för energiinnehåll för vete. Även om vetet var sämre så räcker även hälften så mycket en bra bit.
 
Last edited:
Med det sagt var det inte alls oviktigt att ha folkligt stöd även bland politiskt marginaliserade grupper under republiken. Det faktum att det republikanska Rom var så avmilitariserat och obeväpnat - man fick inte ta in militära styrkor i staden Rom eller bära vapen där, och hur starka livvakter man fick hålla sig med var skarpt begränsat - och därmed i praktiken saknade ett effektivt våldsmonopol innebar t ex att en romersk offentlig person som förknippades med tillräckligt impopulär politik löpte en högst reell risk att helt enkelt bli mördad på gatan.
Och det hände verkligen, bröderna Grachus är kanske kända och Marcus Antonius eldade upp befolkningen mot Caesars mördare som plötsligt inte mottogs som befriare (å andra sidan verkar de kanske inte riktigt tänkt igenom och-se'n-då). Det var dessutom något som vad jag förstått eskalerade i en ond spiral när väl anden var ute ur flaskan.
 
Det låter helt osannolikt - det är en orimlig mängd bröd, ännu fler kilo eftersom det är vatten i också. Ingen äter 5 kg bröd om dagen.

Ett kg vetemjöl innehåller runt 3500 kCal, och en människa behöver 2000 - 2500 kCal om dagen. Sedan saknar det förstås en massa viktiga näringsämnen, men man måste börja med energin.
 
Men, om det är som i fallet Edo där resurserna går till att länsherrar och deras enorma följen slösar bort tid (som de kunde använt för ett mer effektivt ledarskap i sina hemprovinser) så är det ett skadligt resursslöseri för hela samhället - eller i alla fall alla utanför Edo. Att de sedan behövde bygga stora residens och investera i en enorm lyxkonsumtion gör inte saken bättre. Stadens resursslöseri är skadlig för landet. (även om man skulle kunna argumentera att säkerheten vore värt det, men det gick nog lite för långt för att det argumentet skulle hålla).
Å andra sidan hade de spenderat sin tid hemma med att kriga mot varandra eller planera hur de skulle störta den sittande shogun, så folket i provinserna gynnades också av den långvariga freden.
 
Jag är som sagt lätt att övertyga om det finns källor. Vad gäller bröd så är här en enkel receptmall med saker att acceptera eller förkasta.

View attachment 32208

Jag är inte riktigt säker på hur den där tabellen skall tolkas. En sak som dock är relativt lätt att konstatera är att vanligt bröd (sånt där man hittar i sin lokala matbutik) har ett energiinnehåll på ca 250 kcal/100g. Dvs 1kg bröd ger ca 2500kcal. 2500kcal är också det ungefärliga energibehovet för en vuxen människa. Så 1 kg bröd per dag ger all energi en normal människa behöver. Som en grov uppskattning så kommer ungefär halva vikten på brödet från mjöl, så ca 500g mjöl per person och dag borde ge tillräckligt med energi.

Sen så är det ju så att människor behöver mer näring än bara energi, varav en del finns i bröd, och en del måste man få från annat håll.
Dessutom så varierar ju energibehovet för människor - elitidrottare och andra med väldigt fysiskt aktiv livsstil kan lätt ha dubbla energibehovet per dag.
 
.Dessutom så varierar ju energibehovet för människor - elitidrottare och andra med väldigt fysiskt aktiv livsstil kan lätt ha dubbla energibehovet per dag.
Och ingen ska bli chockad om en nivå av undernäring fanns hos de fattiga. Man överlever fortfarande på mindre.
 
Sen så är det ju så att människor behöver mer näring än bara energi, varav en del finns i bröd, och en del måste man få från annat håll.
Och ingen ska bli chockad om en nivå av undernäring fanns hos de fattiga. Man överlever fortfarande på mindre.

Tabellen är andelar (angett i gram) av ett brödrecept, men den blå kolumnen visar på fodervärde (fv) per kilo bröd.

Fodervärde ska väl ange omsättning till användbar energimängd inte bara kalorimängd. Well, ska se om jag vid tillfälle hittar källor som gäller människor och inte boskap … men det blir nog i egen tråd i så fall.

IMG_4059.jpeg
 
Last edited:
Och ingen ska bli chockad om en nivå av undernäring fanns hos de fattiga. Man överlever fortfarande på mindre.
Man överlever på 800 kcal/dygn plus erforderliga vitaminer men då får man häcka på golvet i sitt kåkstadsskjul och inte göra annat än att äta sin gröt/bröd och knapra på några grönsaker. På 1 200 kcal/dygn har man en hälsosammare stillsam överlevnadsnivå. Om jag minns rätt brukar seriösa bantningskurer inte gå under 1 500 kcal/dygn då man förväntas leva ett liv också, förvisso inte ett grovarbetarliv men ändå. Skulle jag (promenerar en timme varje dag, dålig på att träna och stillasittande jobb) stoppa i mig 2 500 kcal/dygn skulle jag snabbt tappa yttre fysiska likheter med en iller 😅
 
Back
Top