Usch, gamle Heinlein

Ymir said:
har Druss inte sex med den heta unga bågskytten i Legend? Kanske minns jag fel, hon bara ger honom en massage?
Click to expand...
Druss säger klart och tydligt att han inte är intresserad av något sådant och hon reder ut missförståndet och förklarar att hon ska försöka göra något år hans ledproblem (något med gikt att göra för hon pratar om kristallbildning?).

Jag tror det kan ha varit ett par med en större åldersskillnad i en Drenaibok. Sedan har man hans Alexander den Store-böcker, men å andra sidan var sådana äktenskap inget ovanligt bland grekiska eliter.
 
erikt said:
Kroppsstraff av olika slag används och påstås fungera. Kontroversiellt idag, inte ett dugg kontroversiellt för ett par hundra år sedan, och jag tror inte det var så kontroversiellt på 50-talet när boken skrevs.

Jag kan inte minnas att det fanns någonting om att yttrandefriheten skulle vara inskränkt. I alla fall inte för icke-militärer.
Click to expand...
Det verkar i alla fall ha uppstått diskussion kring om Heinlein stödde tanken med spöstraff eller ej.

När det gäller yttrandefrihet så tittade jag i boken. Läkaren som utför undersökningen vid huvudpersonens mönstring säger något i stil med att om det vore upp till de medicinskt utbildare att bestämma i samhället snarare än veteranerna så... Men avbryter sig och säger "but never mind that: you might think I was talkning treason, free speech or not".

Det är förstås upp till tolkning, men nog antyder det att man kan råka illa ut för det man säger.
 
Tarsus said:
Druss säger klart och tydligt att han inte är intresserad av något sådant och hon reder ut missförståndet och förklarar att hon ska försöka göra något år hans ledproblem (något med gikt att göra för hon pratar om kristallbildning?).
Click to expand...
Fascinerande - det är precis samma sak med Cohen the Barbarian och Bethan i The Light Fantastic.
 
Tryggve said:
Det verkar i alla fall ha uppstått diskussion kring om Heinlein stödde tanken med spöstraff eller ej.

När det gäller yttrandefrihet så tittade jag i boken. Läkaren som utför undersökningen vid huvudpersonens mönstring säger något i stil med att om det vore upp till de medicinskt utbildare att bestämma i samhället snarare än veteranerna så... Men avbryter sig och säger "but never mind that: you might think I was talkning treason, free speech or not".

Det är förstås upp till tolkning, men nog antyder det att man kan råka illa ut för det man säger.
Click to expand...

Man kan väl alltid råka illa ut för det man säger, oavsett hur mycket yttrandefrihet det finns. Och i stort sett alla samhällen har trots allt begränsningar på yttrandefriheten.
I det fallet du citerar läser jag det som att läkaren har laglig rätt att säga det han säger, men är rädd att misstolkas.
 
wilper said:
Revolt mot jorden
Click to expand...
Är det svenska titeln på The Moon is a Harsh Mistress?
Läser den just nu, och även om det inte är mer in-your-face sunk än 60-talet (då den kom ut) hade i verkligheten (visslande efter tjejer på gatan), så framkommer i folks backstories att det är normalt att tjejer gifter sig vid 15 med betydligt äldre män.
Fast... när jag tänker efter skedde IOFS det också i verkligheten på 60-talet (looking at you, Elvis)...
 
Ymir said:
Med det sagt, även en hel del amerikanska/engelska/övrigt europeiska fantasyförfattare verkar ha böjelser som skiner igenom i deras verk. Jag är inte den som kinkshamear folk dock, så bless their hearts, men, utöver Jack Vance har vi till exempel:
Click to expand...
Fritz Leibers sista bok om Fafhrd & Gråkatt, The Knight and Knave of Swords (1988), har en rad slippriga scener där tonårsflickor blir bundna. Leiber fyllde 78 det året. 🙄
 
mrund said:
@Mekanurg varnade mig för länge sedan att Heinleins roman Friday från 1982 är gubbsjuk och kass. Det har jag aldrig glömt. Men nu försökte jag läsa Time Enough For Love från 1973, och den är ju utan all förvarning kass och gubbig den med! Samt otroligt pratig och händelselös. Usch, Heinlein!
Click to expand...

Nån gång på 1960-talet drabbades Heinlein av en sjukdom som skadade hans hjärna (minns inte detaljerna). Detta märks i hans författarskap, eftersom hans verk blev tjockare och litterärt sämre efter Podkayne of Mars (1963). Fler kända SF-författare publicerade sekunda varor på gamla dagar, jag stirrar på dig, Asimov (Destination Brain II), och på dig, Clarke (2061, 3001).
 
Last edited:
mrund said:
Fritz Leibers sista bok om Fafhrd & Gråkatt, The Knight and Knave of Swords (1988), har en rad slippriga scener där tonårsflickor blir bundna. Leiber fyllde 78 det året. 🙄
Click to expand...
Flera av de sista Fafhrd och Gråkatt-novellerna är otroligt sunkiga tyvärr.
 
mrund said:
Fritz Leibers sista bok om Fafhrd & Gråkatt, The Knight and Knave of Swords (1988), har en rad slippriga scener där tonårsflickor blir bundna. Leiber fyllde 78 det året. 🙄
Click to expand...
I The Mouser Goes Below binder ett sällskap med dem rosetter kring Fafhrds... svärd efter att de alla övat med det.
 
erikt said:
Man kan väl alltid råka illa ut för det man säger, oavsett hur mycket yttrandefrihet det finns. Och i stort sett alla samhällen har trots allt begränsningar på yttrandefriheten.
I det fallet du citerar läser jag det som att läkaren har laglig rätt att säga det han säger, men är rädd att misstolkas.
Click to expand...
Det viktiga att komma ihåg med Starship Troopers är ju att den beskrivs ur Ricos perspektiv. Han är ganska uppenbart hjärntvättad, och trivialiserar både Mobile Infantrys brutalitet och sitt samhälles militarism. För att inte tala om hur extremt dåligt kriget verkar gå, med snabba ständiga battlefield promotions och “everyone fights”.

Att samhället inte kallas fascistiskt av Rico själv betyder ju inte jättemycket. ;)
 
entomophobiac said:
Flera av de sista Fafhrd och Gråkatt-novellerna är otroligt sunkiga tyvärr.
Click to expand...
Ja, Leiber förföll ju något oerhört där – inte nog med att de är sunkiga, de är också tråkiga. Han gick från fartfylld sword & sorcery till att alldeles för lång tid spenderas med att beskriva hur smärtsamt det är för Mouser att ejakulera när han är fjättrad under jord.
 
mrund said:
@Mekanurg varnade mig för länge sedan att Heinleins roman Friday från 1982 är gubbsjuk och kass. Det har jag aldrig glömt. Men nu försökte jag läsa Time Enough For Love från 1973, och den är ju utan all förvarning kass och gubbig den med! Samt otroligt pratig och händelselös. Usch, Heinlein!
Click to expand...
Jag tog mig igenom 70% av Stranger in a Strange Land, och den är inte mycket bättre. Fattar verkligen inte hur folk kan rekommendera den. Kul koncept, men där stannar det. Fantastiskt tråkig historia, gubbsjuk och sexistisk utan gränser.
 
erikt said:
Nej, men det finns liksom ingen fascism i boken. Den är klart pro-militär, men det är ju en annan sak.
Click to expand...
Håller inte med alls. Mycket av språket är precis vad fascister sagt — att ingen uttalat “vi är fascister” betyder inte att det inte finns där. Den starkes lag, den starkes rätt. Utplånandet av oliktänkande. Nedvärdering av motståndare (“bugs”).

Att läsa en Waffen SS-soldats dagbok är snarlikt det Rico skriver.
 
entomophobiac said:
Håller inte med alls. Mycket av språket är precis vad fascister sagt — att ingen uttalat “vi är fascister” betyder inte att det inte finns där. Den starkes lag, den starkes rätt. Utplånandet av oliktänkande. Nedvärdering av motståndare (“bugs”).
Click to expand...

Nedvärdering av motståndare är alla soldater från alla länder i alla krig, någonsin.
Utplånande av oliktänkande är inte med i boken. Dödande av aliens som konkurrerar med mänskligheten om resurser, ja.
Men inget av det är särskilt unikt för fascismen. Fascism är en rätt specifik ideologi, inte ett allmänt skällsord för allting militaristiskt man ogillar.
 
En klurig sak med Starship Troopers är att läsaren inte får se mycket av det framtida samhället. (Hen får däremot se mycket av dess isolerade militära sfär: bootcamps, rymdskepp, och baser på främmande världar.) Det förekommer däremot en massa gubbar som pratar om detta samhälle och hur bra det är, men de tillhör den martialiska överklassen och gynnas därmed av systemet och den förhärskande ideologin. Det är ungefär som att höra SED-medlemmar beskriva hur bra DDR är. Ingenstans möter läsaren någon genomtänkt samhällskritik, inga dissidenter. Heinlein var en kompetent författare, så jag antar att han visste vad han skrev: en fiktiv propagandaskrift för den framtida militärstatens skolbarn.
 
Last edited:
You must log in or register to reply here.
Back
Top