Njah. Håller inte riktigt med... men delvis.
Visserligen hade gevären bättre teoretisk räckvidd, men i praktiken så var skjutavstånden de samma som i napoleonkrigen. Eldhastigheten var den samma. Vidare så var eldvapnen säkrare så det gjorde en viss skillnad. Så, rent vapentekniskt så hade "eldstyrkan" ökat något, men rätt lite rent praktiskt.
Den stora skillnaden var att napoleonkrigen var krig mellan proffs medan amerikanske inbördeskriget var ett krig mellan amatörer. Det fanns inga kavalleriförband i inbördeskriget som skulle kunnat göra kavallerianfall på rätt sätt. Varken ryttare eller hästar var tränade för den typen av strid. Kavalleriet var tränat för spaning, räder och ridning i lösa formationer, inte kavallerichock. Deras träning i närstrid var undermåligt (jag har själv studerat deras manualer för sabel).
Amerikanske militären hade ingen tradition av kavallerichocker. Det tar tid att ta fram den typen av enheter. I Napoleonkrigen fanns vältränade och professionella tunga kavalleriförband, några sådana fanns inte i inbördeskriget - de hade bara lätt (näst intill amatör-)kavalleri som inte var tränade på chockanfall.
Men visst är det så att det vid ungefär den hör tidpunkten börjar bli svårare att använda kavallerichocker. Det blir mer situationsberoende, men lyckade kavallerichocker utförs fortfarande av professionellt tungt kavalleri i Europa under 1800-talets andra hälft. Men det blir mer och mer sällan.
---
Kort: Jag håller med om att lyckade chock-anfall börjar bli svåra att få till under andra halvan av 1800-talet, men ökad eldstyrka var inget huvudskäl under just amerikanska inbördeskriget. Huvudskälet var i stället avsaknad av professionellt tungt kavalleri.