Än så så länge har jag i fysiskt format införskaffat:
Ryuutama
Shin Megami Tensei: Tokyo Conception
Sword World 1.0 (fan översättning, självprintat)
Goblin Slayer
Convictor Drive: Armored by Greif
SMT, Ryuutama och Goblin Slayer känner jag mig alla väldigt peppad på av olika anledningar.
Goblin Slayer tycker jag är väldigt intressant i relation till Sword World 1.0 då det är byggt från samma grund men skiljer sig en hel.
GS är mer en liten spinn-off produkt än ett mainline spel i förhållande till Sword World. Men samtidigt det nyaste spelet. Det är mest besläktat till Sword World 1.0, men moderniserat och strömlinjeformat och har mycket mer begränsade ambitioner än det väldigt expansiva SW 2.5. Spelen är inte rakt av kompatibla med varandra. GS är ett traditionellt 'D&D-like' fantasyrollspel med 2d6 och därför kan man ju tycka det inte låter så spännande. Men när jag läser regelboken fascineras jag över hur genomtänkt det är. Alla mekaniker känns som nästan vetenskapligt avvägda och framstår som ett klockverk där var sak har sin plats utan några extravagenser eller krusiduller. Intrycket är att ambitionen är ett bättre D&D än D&D självt och... jag kan inte säga att det är ett misslyckande alls. I grunden är spelet en gjuten anpassning av Sworld World till Goblin Slayer. Och då kommer också en del D&Dismer bli tydligare då GS inte hymlar med (alltså i storyn) att på det metafysiska planet sitter gudarna och spelar just D&D om vad som händer i världen. Så vissa av D&Dismerna är hårdkodade in i universumet så att säga. GS är absolut inte OSR även om genren är densamma; Banka ihjäl monster i grottor. Men det har fortfarande en känsla av låglevel gritty äventyrande där döden kan komma snabbt och överraskande genom att pressa sin lycka för mycket. Strider känns lagom abstrakta men ändå lagom taktiska där positionering i kan spela stor roll. Speciellt för krigare som verkar få skina och kan verkligen försvara sina allierade som en mur. Det gör sig nog bäst på en battle map, men är också gjort för att kunna spelas mer theater of the mind och bara rita upp en abstrakt karta med några linjer på ett papper. Det finns en intressant utmattningsmekanik som gör att spelarna lätt kan fastna i en dödsspiral ju fler strider och ju längre de slåss. Ett intressant moment för att bygga spänning och ett element av resurshantering och taktik. Alla strider är inte värda att ta och utmattade äventyrare är snart döda äventyrare. En grupp svaga goblins kan bli en livsfara om gruppens tank säckar ihop. Jag tyckte även hanteringen av Fate Points känns rätt intressant och speligt utan att gå in på dom i detalj. Helst vill man spendera "lagom av dom" för att få bonus exp efter äventyret. Det finns dock inte jättemycket regler för vad som händer utanför strid.
Färdighetsslag slås via en uppsättning av tämligen flexibla kombinationer av 1 grundegenskap + 1 grundegenskap (alla kombinationerna finns uträknade på rollformuläret) + Level för en passande klass +2d6. Ett simpelt system som påminner om Careers i of Lemuria mekaniskt. Spelare förväntas ha flera klasser i kombination och har stor frihet att forma karaktären som dom vill. Rollpersonen har även Skills men som egentligen fungerar som vad man i modernare D&D kallar Feats. Alla dessa kan även förbättras i nivåer beronde på hur mycket man vill specialisera sig inom ett område.
Estetiskt är boken slätstruken och minimalistisk. Inte helt annorlunda från 4e. Några få illustrationer. Mer som att bläddra i en mycket tjock instruktionsmanual från ett bortglömt mmorpg från 1998 mer än en typisk rollspelsbok vi är vana vid. Som jag har förstått är detta ganska typiskt för japanska rollspel, då de är oftast gjorda mer för att vara tydliga, billiga och lättransporterade snarare än coffeetable böcker, samt anpassade efter manga till form för hyllplacering i butiker som säljer just manga. Så ca 600 svartvita sidor. Avskräckande kan tyckas men anledningen är dels det lilla formatet och de väldigt handhållande, men sakliga , regelförklaringarna , fluff och spelexempel, "vad är rollspel?" och ett hyfsat stort kapitel om setting, monsterkapitel med väldigt D&D 4e-liknande statblocks och två introäventyr. Men det kan vara knepigt att manövrera bokens kapitel och texten är rätt ibland rätt liten. Den finns dock ett rätt bra index. Det är ett rätt billigt spel för endast ca 200 spänn dessutom. Jag skulle dock starkt rekommendera att man har mer än en regelbok på spelbordet.
Intressant är också att Goblin Slayer novellernas författare Kumo Kagyu var själv involverad i designarbetet för rollspelet, inte bara världsbeskrivning men även utformning av reglerna tillsammans med Group SNE.
