Vilka moderna företeelser förstör din känsla i en standard fantasy värld?

Vilka av dessa företeelser tar dig ur känslan eller får dig att känna att vi inte längre befinner os

  • Total voters
    60
Jag kryssade i allt. Undantaget är naturligtvis om anakronismerna härrör från en svunnen, mer högstående tidsålder.
 
Tarsus said:
Jag kryssade i allt. Undantaget är naturligtvis om anakronismerna härrör från en svunnen, mer högstående tidsålder.
Click to expand...

Så man kan ha ett tåg om det är från den gyllene tidsåldern, men man kan inte bygga ett nu typ?
 
Jag är rentav okej med anakronismer och oegentligheter i CoC och andra spel i "vår värld". Vårt spelbord lutar sig helt enkelt inte på historisk korrekthet för att skapa immersion och jag brukar handvifta rätt rejält under en spelträff.
 
Last edited:
Magi som egentligen bara är förklädd modern teknologi. Magisk handgranat, magisk telefon, magisk hiss, magisk sömngas osv.

Gör fantasy eller gör modernt, gör inte förklädd modern.
 
Poängen med att föra in moderna företeelser tycker jag lite som i SciFi. Man vill säga något om dem. Det finns ju ingen större poäng med att bara introducera en smartphone, men om det är en magisk lerplatta som används för att kommunicera med andra med magiska lerplattor så blir det ju en kul grej man kan bygga runt. Lerbrickorna börjar användas som förströelse, för bedrägerier, för ekivoka porträtt som skickas anonymt etc...

Det jag personligen tycker är mest facinerande med historia är att människor alltid har varit människor. I Ereb Altor har vi exempelvis subkulturer med ungdomar som hittat någon obskyr gudom som de provokativt tillber, till omgivningens förfasan. De använder ett vulgärt språkbruk och klär sig utmanande. Precis som ungdomar alltid har gjort. Vilket i detta fall baseras på hur det var i gamla Rom när någon hittade en cool egyptisk gud som blev poppis i någon månad eller så.

Det roliga, tycker jag, är att hitta dessa likheter utan att bara kopiera rakt av. Att bara slänga in moderna förteteelser tycker jag är lite lamt, om man inte vridit dem ett varv eller två.
 
entomophobiac said:
Tusan, poängen med fantasy måste ju vara att det kan dras hur långt som helst — inget av detta skulle störa mig.
Click to expand...

Jag tänker att det finns två olika frågeställningar i trådstarten:
  • Vilka moderna företeelser förstör din känsla i en standardfantasy-värld? (Alltså: vad stör dig i ditt spelande/din inlevelse?)
  • Vilka moderna företeelser förstör din känsla av en standardfantasy-värld? (Alltså: vad får dig att känna att ni inte längre befinner er specifikt i en standardfantasy-värld?)
Fantasy är ju s a s bredare än standardfantasy: man kan ju få sin allmänna inlevelsekänsla störd även om man fortfarande är inom ramarna för standardfantasy och man kan få en känsla av att inte vara i standardfantasy utan att få sin inlevelsekänsla störd…
 
Mogger said:
Det jag personligen tycker är mest facinerande med historia är att människor alltid har varit människor. I Ereb Altor har vi exempelvis subkulturer med ungdomar som hittat någon obskyr gudom som de provokativt tillber, till omgivningens förfasan. De använder ett vulgärt språkbruk och klär sig utmanande. Precis som ungdomar alltid har gjort. Vilket i detta fall baseras på hur det var i gamla Rom när någon hittade en cool egyptisk gud som blev poppis i någon månad eller så.
Click to expand...
Eller det opassande modet i 500-talets Konstantinopel, där de ohängda ungdomarna skaffade sig en "hunnisk frisyr" – kort där fram, långt där bak.
 
entomophobiac said:
Tusan, poängen med fantasy måste ju vara att det kan dras hur långt som helst — inget av detta skulle störa mig.
Click to expand...
Jag tänker att termen standardfantasy är viktig här. Snackar vi icke-standard-fantasy kan det ju vara helt annorlunda. Alla genrer bygger ju ändå på att man har någon sorts gemensam referenspunkt av vad man kan förvänta sig.
 
Svarte Faraonen said:
Eller det opassande modet i 500-talets Konstantinopel, där de ohängda ungdomarna skaffade sig en "hunnisk frisyr" – kort där fram, långt där bak.
Click to expand...
Suetonius nämner i sina kejsarbiografier (IIRC) hur Caesar Augustus drev med det "tillgjorda" modet att uttala diftongen AV [au] som Ō [o:], dvs att namnet FLAVRVS blev till FLŌRVS i unga, "hippa" talares mun.
 
Last edited:
You must log in or register to reply here.
Back
Top