Vilka moderna företeelser förstör din känsla i en standard fantasy värld?

Vilka av dessa företeelser tar dig ur känslan eller får dig att känna att vi inte längre befinner os


  • Total voters
    51
Jag kryssade i det mesta, men också "inget sådant här stör mig" eftersom jag ju inte tycker att det är något negativt att inte längre ha känslan av att vara i en standardfantasy-värld. Faktum är att allt sånt här hjälper mig att ta till mig och intressera mig för spelvärlden.

"Så det här är inte standardfantasy? Coolt!"
 
En mobiltelefon i en fantasy-berättelse behöver inte vara ett dugg konstig - det finns ju mängder med urban fantasy som utspelar sig i vår moderna värld, fast med magi och övernaturligheter.

En mobiltelefon i en pseudo-medeltida fantasyvärld är märklig, för en pseudo-medeltida värld är ju helt fel tekniknivå för att ha mobiltelefoner. Finns det telefoner, så borde världen inte längre vara pseudo-medeltida.
 
Men för att svara på frågan:

Det som förstör min känsla i standard-fantasy är inte enskilda eller specifika saker/element, utan "kulissvärldar" där eventuellt världsbygge känns som att de börjar med yta och estetik och sedan bygger ut resten därifrån. Det är svårt att förklara, men det är en "man vet vad det är när man ser det"-grej.
Jag skulle aldrig sätta mig och läsa en roman som utspelar sig i Warcraft-världen exempelvis, för det är ett världsbygge som känns som att det är byggt av actionfigurer och lego. Jag får mycket samma känsla av moderna DnD också, och oerhört mycket annan glansig och ytpolerad storföretags-fantasy.

Däremot kan det vara jättekul med överdrivet grimdark-fantasy som Mörk Borg, eller gonzo-fantasy, eller fantasy som är väldigt avsiktligt weird, psykedelisk eller surrealistisk, eller skruvad science-fantasy, eller massa annat. Det beror på vad man skall göra med det, men då är det ju heller per definition inte längre "standard", utan någonting helt annat.
Man kanske kan tala om ifall de ”okonventionella” elementen finns där för att höja eller sänka tuggmotståndet?

I Legends & Lattes upplever jag att förekomsten av låt säga espressomaskiner är där för att sänka tuggmotståndet. Man har associationen att caféer är mysiga, och ens egen och ens publiks koppling till caféer handlar helt och hållet om samtida amerikansk kaffekultur – alltså behöver man espressomaskiner. Att istället titta på äldre kaffekulturer med andra materiella förutsättningar hade gjort det lite svårare för folk att ha intuitiva associationer, så espressomaskinen får vara där.

Att ha med mandelmjölk i ett medeltidsinspirerat rollspel tänkte jag mig som något som skulle höja tuggmotståndet – att den som inte är bekant med dryckens gamla anor skulle haja till lite och känna att det var annorlunda.
 
Bra fråga, jag kände som det mesta på listan kan få komma med litegrann men om det tar över blir det inte fantasy, men det kan vara kul ändå.

Jag tycker inte standardfantasy behöver vara medeltida, men det känns viktigt att världen i sig håller, så moderna värderingar kan gärna smyga sig in men det ska kännas som de stämmer in i världen.

Jag har svårt när fantasy blir väldigt historietroget, bara manliga riddare bara män som ....

Så hellre moderna värderingar än historiskt korrekt.
 
I Legends & Lattes upplever jag att förekomsten av låt säga espressomaskiner är där för att sänka tuggmotståndet. Man har associationen att caféer är mysiga, och ens egen och ens publiks koppling till caféer handlar helt och hållet om samtida amerikansk kaffekultur – alltså behöver man espressomaskiner. Att istället titta på äldre kaffekulturer med andra materiella förutsättningar hade gjort det lite svårare för folk att ha intuitiva associationer, så espressomaskinen får vara där.

Jag har inte läst Legends & Lattes och har inte vidare koll på den, men när jag kollar upp mer om den så känns det väldigt mycket som en bok som befinner sig oerhört långt ifrån det jag är intresserad av vad gäller fantasy.

Men helt oberoende av mina egna preferenser, så tänker jag spontant att en espressomaskins roll i en liknande historia i mångt och mycket beror på hur resten av världen förklaras. Ett rätt så underskattat knep i världbyggen är ju faktiskt att undvika att förklara saker, och därigenom bara ge implikationer av hur världen fungerar på en skala som är utanför berättelsens omfång. Om det förekommer en espressomaskin så kan vi anta att det förekommer massa andra saker också, men om berättelsen inte handlar om dessa saker, eller undersöka hur de kan förekomma, så får vi som läsare bara anta att den teknologin finns av en orsak. Fördelen som exempelvis en roman har i kontrast till många rollspel är att en roman kan dölja världen utanför själva berättelsen, Legends & Lattes verkar ju i huvudsak utspela sig på ett mysigt kafé med en ensemble av olika karaktärer, och vår egen värld är ju också full av små mysiga rustika kaféer. Jag vet inte hur mycket man får reda på om världen utanför kaféet i Legends & Lattes, men ibland kan det ju vara bättre med mindre än mer.

Dock så skulle jag säga att "cozy fantasy", som verkar vara det som Legends & Lattes är, är något annat än "standard fantasy" som ju tråden tar avstamp ifrån. Och min erfarenhet av cozy-fantasy är väl också att det är kanske den fantasygenren som främst bygger på just estetik först och allt annat sen. Det är ju en sorts fantasy som helt och hållet centrerar vibes, och det i sig tycker jag väl inte är något jätteproblem utöver att jag tycker just cozy-vibes är väldigt uttråkande och ospännande.

Att ha med mandelmjölk i ett medeltidsinspirerat rollspel tänkte jag mig som något som skulle höja tuggmotståndet – att den som inte är bekant med dryckens gamla anor skulle haja till lite och känna att det var annorlunda.

Det tror jag också, jag kan absolut föreställa mig att någon som spelar ett "standard"-fantasy spel skulle reagera på om det förekom mandelmjölk. Men om fantasyvärlden är byggd på att försöka hålla sig hyfsat nära verklig medeltida teknologinivå så är ju faktiskt mandelmjölk helt rimligt, oavsett läsaren/spelarens uppfattning av vad som stämmer och inte. Om någon känner att någonting är "för modernt" baserat på egen okunskap, så är ju det inte en svaghet hos verket.
 
Kanske... Men luftskepp är jag okej med ändå...
Jag vet inte kanske känns det som att det måste finnas så mycket stadsmakt och storföretag... Men jag vet inte det är väldigt känslomässigt bara
Krävdes det inte att man slaktade mellan 250-450 tusen kor per zeppelinare? Det förutsätter väl lite organisation att koordinera den resursanskaffningen?
 
Alltså, om det ska kännas som den typ av skön klassisk Tolkienesk fantasy som jag diggar, så vill jag inte ha nåt av det där. Jag är inte skitnoga med siffror osv i världsbygget, men om den onde trollkarlen kommer körande i en Rolls-Royce Silver Ghost så har vi hamnat i det jag hade kallat gonzo fantasy istället. Diggar gonzo men det är inte samma grej, och går man in för skönt klassisk Tolkienesk fantasy av det slag jag diggar så skippar jag hellre gonzo-grejerna.

Det ska sägas att jag oftast spelar och spelleder mer åt gonzo-hållet, lite för att jag inte orkar upprätthålla ordentlig skönt klassisk Tolkienesk fantasy av det slag jag diggar. Samtidigt brukar jag akta mig för att dra iväg mot steampunk.

Samtidigt, om jag tittar på listan, hade jag nog aldrig sagt att jag tyckt ens gonzo fantasy vunnit något på att ha med nåt från listan. Möjligen om det är gonzo postapoc-fantasy. Ett skriande undantag är väl krutvapen, som jag gillar i warhammer fantasy roleplay men ingenstans annars.

(Det kan noteras att "skönt klassisk Tolkienesk fantasy av det slag jag diggar" inte är en term som är speciellt lätt att definiera, och jag hade inte tänkt göra något försök i den riktningen heller. Den stämmer säkert inte med andras definition av fantasy heller. Det är helt ok.)
 
Alltså, om det ska kännas som den typ av skön klassisk Tolkienesk fantasy som jag diggar, så vill jag inte ha nåt av det där. Jag är inte skitnoga med siffror osv i världsbygget, men om den onde trollkarlen kommer körande i en Rolls-Royce Silver Ghost så har vi hamnat i det jag hade kallat gonzo fantasy istället. Diggar gonzo men det är inte samma grej, och går man in för skönt klassisk Tolkienesk fantasy av det slag jag diggar så skippar jag hellre gonzo-grejerna.

Det ska sägas att jag oftast spelar och spelleder mer åt gonzo-hållet, lite för att jag inte orkar upprätthålla ordentlig skönt klassisk Tolkienesk fantasy av det slag jag diggar. Samtidigt brukar jag akta mig för att dra iväg mot steampunk.

Samtidigt, om jag tittar på listan, hade jag nog aldrig sagt att jag tyckt ens gonzo fantasy vunnit något på att ha med nåt från listan. Möjligen om det är gonzo postapoc-fantasy. Ett skriande undantag är väl krutvapen, som jag gillar i warhammer fantasy roleplay men ingenstans annars.

(Det kan noteras att "skönt klassisk Tolkienesk fantasy av det slag jag diggar" inte är en term som är speciellt lätt att definiera, och jag hade inte tänkt göra något försök i den riktningen heller. Den stämmer säkert inte med andras definition av fantasy heller. Det är helt ok.)
(Vidare, jag säger allt det där men samtidigt diggade jag Legends & Lattes.. jag menar orchkrigarkvinnor som gör kaffe o är kompis med en råttling? sorry jag är såld, speciellt om det är bra gjort)
 
Krävdes det inte att man slaktade mellan 250-450 tusen kor per zeppelinare? Det förutsätter väl lite organisation att koordinera den resursanskaffningen?
Jo det är klart.. i verkligheten är det ju så. Men känslan.

Kanske är det så enkelt att luftskeppsåkare (inte i verkligheten då, men i fantasi ) är äventyrare, en liten besättning på väg mot horisonten medan tågåkare är tjänstemänn med scheman och tråkiga förpliktelser
 
Tåg är OK så länge de dras av ziploditer.

Postmodernism och surrealism är inte ett krav men de hjälper.
 
Har funderat lite mer. Diskuterade för övrigt just det här med en polare igår.

Ju äldre jag blir desto mer tycker jag att det är viktigt med att det är konsekvent med sina källor.
Det gäller både verklig historia, mytologi och språk. Det är ok att man blandar lite om man åtminstone försöker motivera det, men för mig är det här nåt som riskerar att bli en disharmoni som går rakt in i benmärgen på mig. Dessutom så orsakar det oönskade lapptäcken.

Vilken miljö är fantastiken hämtad från? Är det nordisk järnålder? Europeisk medeltid? Tyska sagor? Antikens Grekland, o.s.v?
Om sen teman, personnamn, platser, och varelser avviker för mycket från den inriktningen så stör det mig.
Jag vill inte ha nordiska vättar, katolska demoner, en djinn, kinesiska drakar och luftmaneter på samma värdshus!
Vi kan inte möta Helmer Algutson, Gildarion, Lilla Knutte, Bernhard von Strudelknödel, Rebecka Rövardotter och IzKIKzXcal den fördömda på väg tillbaks från kvarnen!
Man får välja en, och sen kanske lägga in en till som passar, men det går inte att ha allt, och inte samtidigt.
Och det viktiga här är att "det ska passa in".
[/Slut Rant]

Det har alltid varit mitt problem med D&D. Och till stor del baksidan av Ereb Altor. Men även t.ex. litteratur som typ Rowlings Harry Potter och C.S Lewis Narnia.

Edit: Det jag skulle ha kommit fram till var att många av sakerna kanske fungerar i de sammanhang där det stilmässigt passar in (T.ex krut i en asiatisk miljö, senmedeltid eller traditionell saga). Men om de blir för många eller om de på nåt sätt går emot atmosfären så är det sånt som direkt tar mig ur inlevelsen.

:t6b-5: :t6r-2:
//EvilSpook
 
Last edited:
Motsatsen är väl lite det här jag ofta upplever när amerikaner skriver om skolor i fantasyvärldar – där känns det mer som om de på slentrian för över sin bild av hur high school och college funkar, för att de inte tänker på andra möjligheter. Eller i det tidigare nämna My Little Pony, där jag har för mig att de vid något tillfälle behöver samla in pengar för att en åldrad ponny ska kunna få en ny höftled, vilket alltså innebär att även detta till synes idylliska småhästland har en amerikansk hållning till sjukvården.
Det här fångar verkligen helt det jag kan uppfatta som problematiskt och avskräckande när det gäller fantasy. Stöter jag på sånt här så släpper jag boken/spelet/filmen direkt. Det kan säkert vara bra och andra kan uppskatta det, men för mig är verkligen en total intressedödare. Undantaget är dock när det skrivet som satir (lex Terry Pratchett).
 
Olika former av republikanism, socialism, anarkism och liknande tycks ha förfäktats vid en massa olika tillfällen i historien, typ mazdakismens märkliga incel-kommunism (”grabbar, nu delar vi lika på allt, inklusive tjejerna”) på 500-talet.
Platon argumenterade för samma i Staten även om han begränsade sig till soldaterna.
 
Krävdes det inte att man slaktade mellan 250-450 tusen kor per zeppelinare? Det förutsätter väl lite organisation att koordinera den resursanskaffningen?
Jag tror det är vad jag stör mig på med flera av punkterna … som jag stör mig på: den organisation och logistik som krävs för att få till det. Har pyttebyn en borgmästare borde det betyda att det finns ett råd, att byn har råd att avlöna denne och dennes sekreterare (!) och att det finns en laglig grund för dennes makt osv. Jag ser sällan det i världsbygget.
 
För mig tror jag mycket fastnar i frågan vad skaparens bevekelsegrunder för att inkludera något "o-fantasy" tycks vara. Är det för att hitta på något nytt och klurigt? Eller är det för att hen bara inte tänkt på att saker kan vara annorlunda än hen är van vid? När Eberron har tåg och luftskepp är det ju för att det ska ge något särpräglat över spelvärlden. Motsatsen är väl lite det här jag ofta upplever när amerikaner skriver om skolor i fantasyvärldar – där känns det mer som om de på slentrian för över sin bild av hur high school och college funkar, för att de inte tänker på andra möjligheter. Eller i det tidigare nämna My Little Pony, där jag har för mig att de vid något tillfälle behöver samla in pengar för att en åldrad ponny ska kunna få en ny höftled, vilket alltså innebär att även detta till synes idylliska småhästland har en amerikansk hållning till sjukvården.
Minns inte om jag läst det eller om det är en egen spaning men att typ inga fantasystäder har europeisk arkitektur med kvarter, gränder och oplanerad bebyggelse till viss del beror på att amerikaner inte är bekanta med sådant. Deras städer ser sällan ut så. Därför gör inte deras fantasistäder och byar det heller.
 
Det här fångar verkligen helt det jag kan uppfatta som problematiskt och avskräckande när det gäller fantasy. Stöter jag på sånt här så släpper jag boken/spelet/filmen direkt. Det kan säkert vara bra och andra kan uppskatta det, men för mig är verkligen en total intressedödare. Undantaget är dock när det skrivet som satir (lex Terry Pratchett).
Ja, och det är ju för att Pratchett gjorde det för att specifikt utforska de saker han lade in. När han slängde in film i Moving Pictures eller tidningar i The Truth var det specifikt för att göra något som handlade om film eller tidningar – inte att det bara hamnade där för att det ju är sådant som man är van vid.
 
Minns inte om jag läst det eller om det är en egen spaning men att typ inga fantasystäder har europeisk arkitektur med kvarter, gränder och oplanerad bebyggelse till viss del beror på att amerikaner inte är bekanta med sådant. Deras städer ser sällan ut så. Därför gör inte deras fantasistäder och byar det heller.
Motsvarande fenomen för svenskar skulle jag säga är att man har fler isolerade gårdar och färre byar än nordisk historisk förebild, eftersom ens föreställning om kulturlandskap är präglad av antingen utskiftade byar eller de tämligen glesbefolkade delar av landet där skiftesreformerna inte genomfördes fullt ut. Jordbruksbygden innan 1700-talet hade ju i avsevärt högre grad sammanhållna byar.
 
Har funderat lite mer. Diskuterade för övrigt just det här med en polare igår.

Ju äldre jag blir desto mer tycker jag att det är viktigt med att det är konsekvent med sina källor.
Det gäller både verklig historia, mytologi och språk. Det är ok att man blandar lite om man åtminstone försöker motivera det, men för mig är det här nåt som riskerar att bli en disharmoni som går rakt in i benmärgen på mig. Dessutom så orsakar det oönskade lapptäcken.

Varför? Är det en fantasyvärld så är det ju nästan per definition en värld som internt inte är baserad på vår värld.
Om något skulle det väl vara lite märkligt om kulturer i den världen vore väldigt lika kulturer från vår värld.
Och även om samhället i fantasy världen skulle vara baserad på, säg grekisk bronsålder, så finns det ju absolut ingenting som säger att monster och andra övernaturligheter skulle behöva vara ens i närheten av de i grekisk mytologi.

Bygger man en fantasyvärld är det nästan oundvikligt att man lånar en massa idéer från vår egen värld. Världen man skapar bör ju även hänga ihop logiskt internt. Men att alla komponenter skulle vara hämtade från samma plats och tid i vår värld känns rätt orimligt och osannolikt.
 
Jag vet faktiskt inte. Kanske en form av OCD? Kan vara en upplevd svårighet för min hjärna att klassificera och sortera in saker? Svårt att göra rimlighetsbedömningar?

Är det en fantasyvärld så är det ju nästan per definition en värld som internt inte är baserad på vår värld.
Tvärtom skulle jag säga. Nästan allt är hämtat från vår värld och sedan satt i ett sammanhang - i princip det Tolkien kallade subkreation. Vilket du också i princip säger i ditt nästa stycke. Jag tror vi skulle ha svårt att relatera till saker som inte alls är baserade på, eller åtminstone löst relaterade till vår egen värld.

Men att alla komponenter skulle vara hämtade från samma plats och tid i vår värld känns rätt orimligt och osannolikt.
Ja - det gör det så klart. Men jag har svårt att inte se sambanden till vår egen värld, att inte dra parallellerna eller försöka sätta företeelserna i sitt ”rätta” sammanhang. På nåt vis har väl Tolkien (och kanske Astrid Lindgren?) lagt en orimligt hög ribba som jag jämför allt annat emot.

:t6b-5: :t6r-2:
//EvilSpook
 
Back
Top