Rollspel i modern tid

Det känns som det kanske beror lite på vilken sorts SL man vill va? Vill man oftast kunna besvara i princip alla frågor om settingen (utan att först kolla på wikipedia/motsv), finns det fördelar med att köra en fiktiv, ickehistorisk setting, en setting nån annanstans än i vår värld. Är man som SL mer inne på att det är ok att ta hjälp av spelarna, kolla wikipedia under spel, osv osv, så är det ju ett mindre problem.
Alltså, jag vet inte. Jag har ju mer förförståelse för vår värld, så jag tycker det är mycket enklare att improvisera något som "känns rätt" i vår värld än i valfri fiktiv, ickehistorisk setting. Där har jag ju så att säga mindre "skelett" att bygga min improvisation på. Det är lättare att råka hitta på något som visar sig vara helt snett eller ge orimliga konsekvenser.
 
Jag tillhör dem som tycker spel i modern tid, vår värld eller en annan, i vissa sammanhang är mer krävande både som spelare och SL. Det är ingen objektiv sanning att det är så, men det är en återkommande upplevelse för mig. För att kunna resonera om det behöver dock premissen vara att förutsättningarna i spel är de samma [som i en förmodern värld]. Alltså samma abstraktionsnivå på regler, samma ansats och fokus. Spelar vi ett relationsdrama eller löser vi ett mysterium? Den moderna världens komplexitet behöver påverka förutsättningarna i spel, annars kvittar det givetvis.

Givet att så är fallet upplever jag att moderna samhällen, med sina informationsflöden, sina strukturer och framför allt våra ofta spretigare förkunskaper gör det svårare att hantera spelvärldens påverkan. Om en spelare eller SL vill tänka på vad som kunde vara rimliga lösningar på ett visst problem, och preppa för dem, behöver hen i en modern värld i genomsnitt tänka på fler saker. Exempelvis var en ledtråd i ett mysterium finns. I en förmodern värld kan SL säga att svaret finns en enda bok och det kastar inte spelvärldslogiken över ända. I en modern värld kan SL fortfarande komma undan med samma svar, men det är mer troligt att tarva en förklaring. Mer troligt att göra spelarna benägna att leta alternativ för att utesluta dem etc. Och det centrala här är inte att det inte går att lösa den enskilda situationen på ett bra sätt, utan att de tenderar att staplas på varandra vilket gör att behovet av att hitta och förbereda alternativa möjligheter ökar. ("Nämen titta, din mobiltelefon saknar täckning - igen", är helst inte något jag skulle vilja använda tre gånger i rad.)

Förmoderna världar erbjuder större begränsningar, på gott och ont (om vi bortser från magi här). Dessutom och nog så viktigt, har de fördelen av att spelgruppens okunskap oftare är mer synkad. Det är lättare att dra till mer svar som verkar troliga för att det i genomsnitt är färre som har koll på hur det förhöll sig, medan moderna världar i genomsnitt börjar på en högra kunskapsnivå. Det är återigen inte en objektiv omständighet, men absolut en återkommande subjektiv.
 
Alltså, jag vet inte. Jag har ju mer förförståelse för vår värld, så jag tycker det är mycket enklare att improvisera något som "känns rätt" i vår värld än i valfri fiktiv, ickehistorisk setting. Där har jag ju så att säga mindre "skelett" att bygga min improvisation på. Det är lättare att råka hitta på något som visar sig vara helt snett eller ge orimliga konsekvenser.
Ja, det är ju sant. Samtidigt kan man inte göra faktafel gentemot en wiki om man spelar i sin egen värld. Jag är inte superbrydd om handelssystemet i hem-staden till dungekrälet är speciellt trovärdigt eller utbyggt. Jag slipper däremot gärna att det finns en wiki som säger emot det jag skapat.

Så det beror väl lite på vad man tycker är lätt/svårt/kul, antar jag. Lite hur man spelar och vad man spelar.
 
Ja, det är ju sant. Samtidigt kan man inte göra faktafel gentemot en wiki om man spelar i sin egen värld.
Just "faktafel gentemot en wiki" brukar jag helt enkelt vifta bort genom "jamen det här är mitt moderna New York". Vi spelar ju inte i det faktiska New York, vi spelar i den gemensamt fantiserade fiktionaliserade versionen. Där kan saker gott få skilja sig.

Men visst, det är också något jag själv brottas med. Kanske mest i Kutulu, av nån anledning – en gång fastnade jag i äventyrsskrivandet på att inte kunna bestämma mig för om det kändes OK att hitta på en ahistorisk engelsk lord. Men det är ju dumheter; klart det är OK.

Det finns shoggothar och byakheer i den här versionen av England, klart det kan finnas en extra lord liksom =)

Så jag ser historisk korrekthet / absolut trogenhet mot vår verklighet som en rolig bonus när man får till det, men inte ett måste bara för att man spelar i något som lite löst går att känna igen som "modern tid" =)

Så det beror väl lite på vad man tycker är lätt/svårt/kul, antar jag. Lite hur man spelar och vad man spelar.
Ja, absolut. Jag vet med mig att jag tycker improvisation är klurigt och gillar att ha så mycket som möjligt att hålla mig i när jag ska göra det, och det påverkar såklart var jag landar i det här.

Plus att jag tycker att förmoderna miljöer är så otroligt trista nästan allihopa =) Det påverkar nog också min förmåga att improvisera…
 
Back
Top