Satt uppe inatt och läste PDF:en till nya
Player's Guide to the Western Reaches och har ~tankar~. Först vill jag säga att jag tycker den håller samma kvalitet som andra böcker från The Arcane Library, både text och illustration är guldstandard, och alla idéer (isolerade i sig själva) har samma otroliga spelbarhet vi alltid sett från Kelsey Dionne.
Mina invändningar kommer när dessa moment samverkar.
Det första jag reagerar på är en sak som
@Rangertheman sa: spelarna får för många val. Ett av Shadowdarks USP, åtminstone för mig, är att det är snabbt till bords. En del av detta beror på att spelarna inte behöver göra massa beslut innan spelstart. I denna bok tillkommer ett rätt ordentligt antal yrken, släkten, bakgrunder, utrustning, magier osv osv. Absolut att mycket kan ignoreras (och mycket annat går att slumpa fram), men jag upplever det som att karaktärsskapandet riskerar att bli för granulärt för
mitt Shadowdark och jag kommer nog fortsätta med de fyra kärnyrkerna.
Min främsta reservation inför det nya har dock med det "diegetiska" att göra. I och med denna, och gissningsvis med den kommande
Game Master's Guide, håller Shadowdarks spelvärld på att kristaliseras. Grundboken har, i mina ögon, en perfekt balans mellan generisk sword and sorcery och en
implied setting som lämnat stort utrymme för spelbordets egna inspel - detta utrymme krymper något när t.ex. The Gloaming (som jag spelat som en helt isolerad och egen mini-setting) får en plats på en världskarta och ett geopolitiskt sammanhang. Det retar mig i allmänhet att så fort något får en stor fanbase kommer folk vilja att allt förklaras för dem, alla mysterier och plotpoints ska beskrivas. Riktigt så transparent är inte Kelsey Dionne, saker är fortfarande relativt vagt beskrivet - men det är en avgjort mer sammansatt spelvärld vi har fått och jag tycker det är lite synd. Också för att produkter framledes kommer behöva passa in i denna spelvärld. Styrkan med
Cursed Scroll-zinen är att de är avgränsade minisettings man kan slänga på bordet, men i de tre nya upplagorna har vi redan sett hur de börjar ge trådar ut till varandra och till spelvärlden i stort.
Nu låter jag nog enormt negativ - denna nya bok jättebra, fantastisk, bättre än mycket annat i motsvarande genre. Men jag tycker den nya riktningen är vagt... sorglig?
