Att skriva äventyr med många ”behändiga sammanträffanden” …

[Quadrante]

Så, finns det bra exempel på ”best practice” eller allmänna reflektioner och erfarenheter som ni kan dela med er av.

 

[zonk]

Svårtlöst, såklart, men...

Skriv platsbaserat (typexemplet är väl dungeons).

Skapa en konflikt, men inte en lösning.

Skapa intressanta föremål, SLP, fenomen, eller system.

Skapa ett "system" - t.ex. att RPna är cyberpunk-frilansare o fritt väljer uppdrag. Enskilda uppdrag kan gå hur fel som helst, det derailar inget.

 

[Rickard]

1. Skapa ett gäng fraktioner som har plot-trådar á 3-5 steg. Dessa kommer att hända om spelarna inte gör något.
2. Välj ingångarna. Var någonstans börjar handlingen i vardera plot-tråd? Precis i början, i mitten eller i slutet?
3. Låt spelarna välja att vara involverade i en av dessa fraktioner.
4. Ge rollpersonerna incitament till att involvera sig i dom andra fraktionerna.
5. Medan spelarna gör saker, gå till nästa steg i någon av fraktionernas plot-trådar.

Detta är min nästa utveckling av fisktanken, där jag skapar en värld i rörelse. Har speltestat den under två år.

 

[Samiloth]

Det är en bred fråga eftersom sammanträffanden kan betyda mycket. Händelser är i stort sett en serie sammanträffanden som har en sambandsorsak, även om det kan se ut som slump för att man inte ser hela bilden. Vissa sammanträffanden ser jag som bra, andra som rakt av negativa. För mig handlar det mycket om hur mycket av en åskådare spelarkaraktärerna blir.

Om du menar att det, till synes av slumpen, sker en händelse som spelledaren behöver för att det får spelarkaraktärerna involverade: ger dem alternativ, räddar dem, ställer till besvär för dem etc. så kan det vara klokt att bygga in andra fraktioner och aktiviteter som kan, men inte behöver, blanda sig i av en eller annan logisk anledning.

Ett annat alternativ är att ha det som en del av världens metafysik, en inbyggd funktion som vrider värden till så att karaktärerna hamnar mer i världens fokus. Det ger stor flexibilitet och det kan till och med vara en del av världsåskådningen i världen, folk kan se det som om gudarna eller världen skänker tur till de värdiga. Jag har det i en av mina världar. Från regelhäftet:

“Väv är hur stor del man är av världsväven och ger Dramatiska Poäng. Det är även vad som avgör hur många kort man har på handen.

Väv ser till att skapelsen presenterar problem och större händelser för en, om man har högt i det. En pensionerad, episk, äventyrare får problem och händelser levererade till sin tröskel, eller får höra om saker som är av vikt i världen. Hen har blivit så central i världsväven att viktiga ting finner sätt att beröra hen.”

Utöver det så kan Dramatiska Poäng användas av spelarna (inte karaktärerna) för att redigera scener, så att sammanträffanden händer.

 

[Quadrante]

Det är en bred fråga eftersom sammanträffanden kan betyda mycket. […]

Om du menar att det, till synes av slumpen, sker en händelse som spelledaren behöver för att det får spelarkaraktärerna involverade: ger dem alternativ, räddar dem, ställer till besvär för dem etc. så kan det vara klokt att bygga in andra fraktioner och aktiviteter som kan, men inte behöver, blanda sig i av en eller annan logisk anledning.

Ja, det är lite för bred frågeställning, utgår ifrån det här inlägget.

Den här diskussionen sätter nog lite fingret på varför jag tycker det är svårt att skriva äventyr. Det tar väldigt mycket emot för mig att skriva äventyr med många ”behändiga sammanträffanden”, så jag tror jag behöver jobba hårdare för att få det hela att hänga ihop.

Planera för att saker hänger ihop, utan att bli snitslad bana eller räls, eller ha för mycket av kvantrese … är väl vad frågeställningen handlar om.