Medför det här att hunden då blir en gud?... en hund så att ens mentala balans blir värre.
Medför det här att hunden då blir en gud?
Jag börjar ana varför det finns så många olika Sagospelet XYZ, men inte Sagospelet Kult.Nej, det handlar om att du kränker bilden av dig själv som en människa i samhället för att bli mer fri från illusionen. Du kan så klart ligga med din bror eller mörda ett barn eller något också. Men en av mina Kult grupper började skrika ”KNULLA EN HUND ELLER NÅGOT” på varandra som en uppmaning att sänka den mentala balansen.
Det här var ju faktiskt lite intressant. Känns lite Kierkegaard. Fast han hade nog inte varit så positiv till just tidelag, kanske.Nej, det handlar om att du kränker bilden av dig själv som en människa i samhället för att bli mer fri från illusionen.
Det här var ju faktiskt lite intressant. Känns lite Kierkegaard. Fast han hade nog inte varit så positiv till just tidelag, kanske.
Haha, det här borde formuleras som Lagen om Kult: "Hur du än spelar Kult spelar du det fel!" dvs det går aldrig att göra rätt. Kan kanske appliceras på andra situationer.Om någon tänker "men det där är ju bara om man spelar Kult fel" så stämmer det. Men i min erfarenhet och vad jag hör från andra så är "att spela Kult fel" 95% av alla spelpass Kult.
Det är en (antagligen avsiktlig) egenhet i Kult att det inte är särskilt svårt att dumpa sin mentala balans till någonstans -40/-50, men det är också den sämsta nivån att vara på. Att driva ned den mot -100 där man får mycket mer magiskt godis är krävande. Det finns till och med ett äventyr med en frustrerad sektledare som inte lyckas få ned den under -50.Nej, det handlar om att du kränker bilden av dig själv som en människa i samhället för att bli mer fri från illusionen. Du kan så klart ligga med din bror eller mörda ett barn eller något också. Men en av mina Kult grupper började skrika ”KNULLA EN HUND ELLER NÅGOT” på varandra som en uppmaning att sänka den mentala balansen.
Frånvaron av (objektiv) moral och uppgift: många gillar nog det här, men jag blir osugen när det känns som att spelet inte har några som helst moraliska värden. Är det dåligt att vara en liktor/arkont/dödsängel? Egentligen? Är demiurgen taskig eller bara ett offer? Vem är Sauron i Kult? Jaha, det finns ingen Sauron i spelet? Vad ska vi göra då? Bara driva runt? Är det kul? (så känner jag)
Tentakler har ibland nämnts i tråden, men Kult skiljer sig från CoC genom att det är mycket mer taggtråd och kedjor&köttkrokar än tentakler.Jag börjar ana varför det finns så många olika Sagospelet XYZ, men inte Sagospelet Kult.
Flå Påven levande på högaltaret i Peterskyrkan!Så grejen här är att Kult är ett anarkistiskt spel. Så hierarkiska system är fienden. Och alla de där typerna du listar? De är THE MAN. Och ditt mål är att befria dig och andra från deras lögner. Så Demiurgen är skurken. Det är bara att Kult framhåller att samhället är en fasa. Så bränn din/ditt närmsta kyrka/socialkontor/polisstation/scoutläger för de är fienden.
Jag roas av hur det sämsta möjliga i CoC är det bokstavliga idealtillståndet i Kult: ”The time would be easy to know, for then mankind would have become as the Great Old Ones; free and wild and beyond good and evil, with laws and morals thrown aside and all men shouting and killing and revelling in joy.”Så grejen här är att Kult är ett anarkistiskt spel. Så hierarkiska system är fienden. Och alla de där typerna du listar? De är THE MAN. Och ditt mål är att befria dig och andra från deras lögner. Så Demiurgen är skurken. Det är därför Kult framhåller att samhället är en fasa. Så bränn din/ditt närmsta kyrka/socialkontor/polisstation/scoutläger för de är fienden. När folk tar kontakt med samhället när jag spelar Kult är det alltid en övernaturlig fasa på andra sidan luren.
Brasklapp att jag skrev specifikt om Helmgasts Kult i mitt inlägg. Gamla nittiotals-kult har jag bara spelat som nittiotals-tonåring. Det är kul att det finns ett spel om att dropkicka soc-tanter och skjuta spädbarn med uzi tills man blir en gud men det är ett annat spel.Snälla @Hägerstrand , utveckla det här:
Ganska personlig skräck. Det är som bäst om spelarna omfamnar att de spelar ett spel om personer som är i en nedåtgående övernaturlig spiral, och en spelledare som är okej med att improvisera och bygga kampanjen kring vad som händer i situationerna. Det är inte så bra om man är spelare som vill lösa situationen optimalt för ens rollpersoner eller om man är en spelledare som vill kunna preppa ett tight, sammanhängande mysterium.
Jag älskar tanken på att preppa sammanhängande mysterium och Kult. Vilka är utmaningarna?
Så, om man som spelledare preppar ett bra mysterium så uppmanar man spelarna att spela på ett sätt som motverkar Kults styrkor, där de ska vara klipska och kluriga och spela optimalt. Jag tycker spelet funkar mycket bättre med överenskommelsen att man inte behöver överföra sin klipskhet och klurighet på sin rollperson utan fortsätter gå på sina AA-möten trots att man som spelare fattat att sponsorn är nåt slags demon, men den överenskommelsen går då i båda riktningarna och jag som spelare vet att jag inte kommer få min rollperson snöpligt dödad för att jag inte var smart nog (men mitt ofödda foster kanske blir uppätet, vilket är roligt för spelaren men tråkigt för rollpersonen).