Regelböcker som bara växer

damogn said:
Kanske, men jag har aldrig spelar D&D och skulle inte vara säker på om jag behöver köpa Dungeon Master’s Guide eller Player’s Handbook eller båda för att spela.
Click to expand...
Ja det är verkligen en grej - tycker att Player's Handbook är enormt klumpigt titulerat, eftersom det (som jag förstår det) är den enda bok som behövs för att spela. Dungeons Master's Guide hade jag nog köpt om jag inte råkat veta att den inte innehåller några regler.
 
Såg nu att det förutom de tre böckerna även finns Starter Kit och Essentials Kit och då finns trådar med "To begin DnD do I need the starter set or essentials kit? Maybe something else entirely?"
 
Rickard said:
Min åsikt är att om spelmakare bara ställde sig frågan "Hur kommer man in i spelandet snabbast?" så hade rollspel varit enklare att sätta sig in i, kortare i formatet och mer inspirerande sett till antal minuter per läsande.
Click to expand...
Det här är ju dock med en utgångspunkt om att de skrivs för att spelas. Jag tror en väldigt stor mängd Kickstartade rollspel står ospelade i medelålders nördars bokhyllor till den mystiska dag då helvetet fryser till is, grisar kan flyga, och de "hittar tiden" till att återuppväcka rollspelandet.

Kort sagt: jag tror fler rollspelsprodukter blir lästa än spelade. Lite som att många har starka åsikter om rollspelande på Internet fler timmar än de spelar rollspel. 👀

Men! Jag håller med dig 100% i sak.
 
Rickard said:
Min åsikt är att om spelmakare bara ställde sig frågan "Hur kommer man in i spelandet snabbast?" så hade rollspel varit enklare att sätta sig in i, kortare i formatet och mer inspirerande sett till antal minuter per läsande.

Bra exempel är InHuman, The Murder of Mr. Crow och Askans och skuggornas stad.
Click to expand...
Detta kan slå slint också. Läste nyligen Cosmic Dark och tycker buzz word:en "no prep" tagits till en nivå som inte är till spelets fördel.

Men absolut, att vara snabbt till bords är i regel en sak jag uppskattar med spel.
 
Genesis said:
Tror att många spelskapare drivs av ett behov av erkännande, snarare än profit. Men försäljning är en proxy för erkännande, och stora spel säljer.
Click to expand...
För mig är det relaterat, men inte exakt samma sak: Jag vill se mina grejor användas. Utvecklas till ännu coolare saken än vad jag själv skulle kommit på.

Min lösning kommer att vara att när det är klart, så tänker jag lägga ut det på varenda jäkla torrent-site jag kan hitta.
 
När jag tänker på det, så är sidor ett riktigt dåligt mått på storlek. Egentligen handlar det om något som är mer likt "tokens" inom AI.

I princip: Hur många saker behöver jag hålla i huvudet vid varje given tidpunkt. Det är vad man behöver minimera, inte sidor.
 
Troberg said:
För mig är det relaterat, men inte exakt samma sak: Jag vill se mina grejor användas. Utvecklas till ännu coolare saken än vad jag själv skulle kommit på.
Click to expand...
100% detta. Har inga vinstintressen och ingen namnkunnighet i världen lockar mig så mycket som att höra att ett spelbord spenderade (och förhoppningsvis hade kul) med något jag varit med att göra.
 
Last edited:
Khan said:
Undrar om inte mitt idealformat för traddrollspel är klassiska häften i en låda. Mutant År Noll tex, men ännu mer Hjältarnas Tid.
Click to expand...

För mig har ju detta aldrig varit formatet för rollspel… Jag började ju för sent, när "en rollspelsbok" blivit 100 sidor i vad det nu är för format t.ex. Mutant Chronicles är i.

Så för mig känns det som alldeles för kort och smått. För att jag ska få det jag behöver av ett spel så måste det vara mer världsbygge än vad såna häfteslösningar medger, tror jag. Även om t.ex. Mutant RYMDs världshäfte är helt okej.

Men jag tillhör definitivt de som tittar på böcker under 100 sidor och funderar på hur värda sina pengar de verkligen kan vara…
 
Rickard said:
Jag brukar säga att jag inte läser spel som är längre än 20 sidor. Det är vad som egentligen krävs för att förmedla vilket rollspel som helst. Rollspel är så himla ineffektiva i att förmedla hur man ska spela, just för att hobbyn består mycket av folk som tycker det är kul att enbart läsa och fantisera sig bort.
Click to expand...

Det skulle ju också eventuellt kunna finnas de, för vilka "läsa och fantisera sig bort" och de förberedelser man gör inför spel är liksom förutsättningar för att man ska kunna spela, och minst lika viktiga som spelandet. Utan att spelandet för den sakens skull försvinner.

---

Inte nödvändigtvis relaterat till det citerade: Jag har väldigt svårt att tänka mig ett spel som är "snabbt till bordet" eller "no prep" och som jag skulle vara intresserad av att spelleda. Det känns som att man tar bort dels det göttiga, dels det som gör att de delar jag uppskattar kring bordet över huvud taget fungerar. Det som gör att jag gillar rollspel, och står ut med att spelleda, är ju sånt som förutsätter en massa förberedelser.
 
Last edited:
krank said:
Jag har väldigt svårt att tänka mig ett spel som är "snabbt till bordet" eller "no prep" och som jag skulle vara intresserad av att spelleda. Det känns som att man tar bort dels det göttiga, dels det som gör att de delar jag uppskattar kring bordet överhuvud taget fungerar. Det som gör att jag gillar rollspel, och står ut med att spelleda, är ju sånt som förutsätter en massa förberedelser.
Click to expand...
Intressant. Jag känner nästan tvärtemot detta igen mig mycket i vad Mike Shea (Sly Flourish) nämnt några gånger i sin podcast:
Han gillar som SL spel med låg komplexitet eftersom de går mycket snabbare att preppa för och är lättare att improvisera i, men hans spelare är inte lika förtjusta eftersom de gillar att se konkreta förbättringar av sina RP i form av nya förmågor.
 
Bolongo said:
Intressant. Jag känner nästan tvärtemot detta igen mig mycket i vad Mike Shea (Sly Flourish) nämnt några gånger i sin podcast:
Han gillar som SL spel med låg komplexitet eftersom de går mycket snabbare att preppa för och är lättare att improvisera i, men hans spelare är inte lika förtjusta eftersom de gillar att se konkreta förbättringar av sina RP i form av nya förmågor.
Click to expand...
Jag gillar ju spel med låg regelkomplexitet – jag vill helst spendera exakt noll prepp på att fippla med siffror eller statta fiender eller balansera encounters eller liknande. Och som spelare är jag rätt ointresserad av mekaniska rollpersonsförbättringar; de kan vara kul men…

Men ja, nä, jag har svårt att tänka mig omfattande mysterier a' Tatters of the King bli "snabbt spelbara" med mindre än att man typ improviserar lösningar/sanningar och vändningar, och för mig funkar ju improviserade diton inte alls. Och i såna kampanjer är det också mycket lättare att improvisera om det i äventyret finns en massa förberedda saker som man kan hänga upp sin improvisation på.

Jag kan tänka mig att man kan få spel mer "zero prep" om man utgår mer från rollpersonerna och deras agendor/drivkrafter till exempel, och mest genererar content åt dem beroende på deras handlingar. Men sånt tycker ju jag mest känns poänglöst.

Jag skulle också kunna tänka mig att komma nära zero-prep om man har en sinnessjukt välstrukturerad bok, där SL kan läsa allt eftersom. SL kommer då inte att ha nån vidare koll på vad som komma skall, och jag tror det blir svårt att strukturera för improvisation som inte krockar med kommande platser/personer/fakta. Men typ om man skulle layouta ett mysterieäventyr lite som Gradient Descent-dungeonen så behöver ju SL egentligen bara läsa in sig på de platser/personer som "ligger närmast"…
 
Bolongo said:
Han gillar som SL spel med låg komplexitet eftersom de går mycket snabbare att preppa för och är lättare att improvisera i, men hans spelare är inte lika förtjusta eftersom de gillar att se konkreta förbättringar av sina RP i form av nya förmågor.
Click to expand...
Jag ser nödvändigtvis inte något motsatsförhållande i detta. Spelledarpersoner kan lyda under enklare regler än rollpersoner, exempelvis.
 
krank said:
Det skulle ju också eventuellt kunna finnas de, för vilka "läsa och fantisera sig bort" och de förberedelser man gör inför spel är liksom förutsättningar för att man ska kunna spela, och minst lika viktiga som spelandet. Utan att spelandet för den sakens skull försvinner.
Click to expand...
Tur att 90% av alla rollspel redan tilltalar den publiken då. :D

(Väldigt konstigt defensivt inlägg i en tråd som handlar om att böckerna bara växer.)
 
Rickard said:
Jag ser nödvändigtvis inte något motsatsförhållande i detta. Spelledarpersoner kan lyda under enklare regler än rollpersoner, exempelvis.
Click to expand...
Ja, det finns ju en del moderna spel som satsat på att ha en sådan dikotomi. En positiv utveckling, enligt min mening.
 
Genesis said:
Tyvärr för mig är det en i grunden aptrist aktivitet att läsa rollspel, oavsett hur det är skrivet. Till skillnad från att läsa skönlitteratur. Jag har ett spel jag velat spela i åratal, men jag kan inte få mig att faktiskt läsa det. Jag behöver att någon som kan det spelar det med mig.
Click to expand...
Gör som jag: plugga äventyren intensivt, tvinga spelarna att plugga de regelavsnitt de vill kunna använda.
 
krank said:
Men ja, nä, jag har svårt att tänka mig omfattande mysterier a' Tatters of the King bli "snabbt spelbara" med mindre än att man typ improviserar lösningar/sanningar och vändningar, och för mig funkar ju improviserade diton inte alls. Och i såna kampanjer är det också mycket lättare att improvisera om det i äventyret finns en massa förberedda saker som man kan hänga upp sin improvisation på.
Click to expand...
Om en SL bjöd mig att vara med och spela ett rollspel som han/hon inte tänkte förbereda skulle jag blåvägra.
 
Genesis said:
Jag har ett spel jag velat spela i åratal, men jag kan inte få mig att faktiskt läsa det. Jag behöver att någon som kan det spelar det med mig.
Click to expand...
Jag skulle ta på mig att göra det åt dig, men jag känner dig så jag misstänker att spelet är på ett språk jag inte kan läsa :P
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top