Regelböcker som bara växer

Hur länge sen var det? Jag undrar hur många som köper sina böcker från bokhandlare där man ser ryggen alls.

Det är väl tio år nu som jag köpt böcker baserat på framsidan, för den är vad som syns online, oavsett om det är hos antikvariat eller bokhandlare.

Och jag fortsätter köpa böcker i en högre hastighet än jag läser dem.
Typ 20 år. Förlagsbranchen är dock extremt gammaldags, så jag skulle inte satsa pengar på att de tänkt om.

När det gäller programmering så har jag inte köpt någon bok på typ 20 år. Finns ingen anledning idag, internet har allt man behöver.
 
Många långa böcker verkar ha författare som får betalt per tecken, för i många fall kan de ta en hel stor sida på sig att förklara något som hade kunnat förmedlas bättre i ett kort stycke.
Liten ordmärkning här kanske, men en vettig producent betalar per ord och sätter samtidigt mål och gränser för omfånget. Det är något ganska vedertaget i branschen.
 
Det som verkligen får mig att tveka inför ett spel är när det är uppdelad i tre "core rule books". Kan förlåta en bok som är tjock, så länge den är suverän (i bemärkelsen "toppen", men också "självständig").

Jag äger regelboken och kampanjboken till Mutant år noll. De känns okej när det gäller omfattning. Mer än så blir ett nej från mig, särskilt om det är böcker i sådant där otympligt amerikanskt format. (Fast Noir och andra utgåvan av Saga står ändå i min spelhylla).
 
Kan de i viss mån bero på lättja och oskicklighet? Det kräver ju betydligt mer energi och kunskap att skriva kort än att flyta ut på sida efter sida.
 
Hehehe Detta är ännu en anledning till att jag älskar Drakar och Demoner 23 av fria ligan. Enkla och koncisa regler. Inga 486 besvärjelser a´la ADnD 2e PHB utan 40-50 st. Monsterboken innehåller väl runt 63 monster om jag räknade rätt. Till skillnad från DnD med MonsterManual på hur många menlösa monter som helst.

Men överlag gillar jag Fria Ligans upplägg. Twilight 2000 är dock på gränsen men det beror ju på regler för stridsvagnar osv.

Men Svavelvinter Reglerna som jag vill försöka använda när vi ska dra igång med Äventyret Svavelvinter är allt UTOM lätt. Jag har frågat runt gamla spelare och fick lägga 1 hel dag på att scanna in reglerboken och världsboken och sedan fråga Chatgpt om jag förstått hur jag ska kasta en besvärjelse. Slutsatsen var att jag missförstått det hela.

Jag tyckte Drakar & Demoner 1985 var fördömligt bra. Rollspelsverket fortsätter ju på den inslagna vägen.

Jag har gjort försök med ADnD 2e och det är bara för mycket text och regler lite här och var att det blir oklart om jag ens använder reglerna rätt. DnD 3.0 spelade vi och där var det också lite för mycket. DnD 5.0 gav jag bara upp efter 150 sidor.... Däremot vill jag lyfta på hatten till killarna som håller på med Dunder & Drakar för deras idoga arbete med ett svenskt DnD.

Vid försök av Runequest så blev det också för mycket bla bla bla

Jag vet inte om någon här spelar figurspel? Men Games Workshop.... stöööön vad dåligt de skriver regler! Warhammer Fantasy hade väl mer sidor med errata än regelboken var tjock?
 
Liten ordmärkning här kanske, men en vettig producent betalar per ord och sätter samtidigt mål och gränser för omfånget. Det är något ganska vedertaget i branschen.
Jo, bra förtydligande. Jag menade snarare ”betalt per tecken utan övre gräns och utan andra förväntningar än kvantitet”.
 
I fallet Eon var ju fjärde utgåvan ett exempel på när man försökte skära ned storleken jämfört med tidigare utgåvor, genom att ha ett tightare fokus på en specifik del av spelvärlden och snarare förlita sig på att senare böcker skulle expandera spelvärlden mer. Detta möttes med lite blandade reaktioner, som väl visar på de potentiella fallgroparna med att göra på detta vis med ett etablerat spel: folk har fäst sig vid olika delar av spelvärlden, och då kan det kännas jobbigt att vänta på att just den expansionen ska komma (särskilt när det skulle kräva en högre utgivningstakt än vad som visade sig praktiskt görbart). Så till den femte utgåvan vände vi på det och gjorde ett par tjocka regelböcker, plus ett digert bestiarium, vilket möjliggjorde spel i hela spelvärlden utan att man behövde hitta på egna folkslag och liknande. Det handlar ju också om att man ska kunna göra ett bra jobb med att förvalta det som tidigare skrivits.
 
Jag har gjort försök med ADnD 2e och det är bara för mycket text och regler lite här och var att det blir oklart om jag ens använder reglerna rätt. DnD 3.0 spelade vi och där var det också lite för mycket. DnD 5.0 gav jag bara upp efter 150 sidor.... Däremot vill jag lyfta på hatten till killarna som håller på med Dunder & Drakar för deras idoga arbete med ett svenskt DnD.
Det stora problemet med AD&D är enligt mig inte mängden regler i sig utan att de är så jäkla oenhetliga. Det innehåller en massa olika subsystem där man ibland ska slå högt, ibland ska slå lågt och dessutom med olika sorters tärningar. Det andra problemet är sättet på vilket regelboken är skriven. Det är som att man har ansträngt sig för att reglerna ska bli så svårhanterbara som möjligt.

Jämför man AD&D med v3 och 5E så framstår de, trots att de båda, framförallt v3, innehåller betydligt fler regler, som under av lättanvändhet. Och det på grund av att de är mer strömlinjeformade, där samma typ av tärningslag används till allt samt, framförallt, att de är skrivna av någon som har i alla fall någon slags vilja att läsaren ska förstå.
 
Jag känner igen mig i detta och är varför jag alltid är lite nervös inför intrikata världsbyggen. Liksom, det heter ju att det är fritt fram att göra världen till sin egen, men jag tycker ändå att det finns detaljer som är svåra att rucka på.
Fatta den totala fasan i att försöka spelleda Star Trek eller Star Wars...
 
Fatta den totala fasan i att försöka spelleda Star Trek eller Star Wars...
Eller Sagan om ringen. Men jag tänker att så länge man enas om att vi kör icke-kanoniskt så är det lugnt. Jag körde delar av Shadow of Khazad-Dûm med Shadowdark, utan att fördenskull förhålla mig till hur magi eller religion fungerar hos Tolkien. Dumpade Moria i Shadowdark-settingen, bah.

edit: jag kallade det iofs för Fauxria...!
 
Jag tror, och har fått intrycket av, att en mycket stor del av sidantal och formatstorleksinflationen inom rollspel i mångt och mycket är ekonomisk.

Det finns, eller har i vart fall funnits, en rätt så etablerad uppfattning om att "stora böcker säljer". Antal sidor, stora format och lyxig förpackning genererar försäljning och möjliggör dessutom att ha större marginaler per enhet.

En produkt med en produktionsbudget på 100 000 kr som säljs i 1000 ex för 300 kr styck har en marginal per enhet på 200 kr.
En produkt med en produktionsbudget på 200 000 kr som säljs i 1000 ex för 600 kr styck har en marginal per enhet på 400 kr.
Den kostar 100k mer att göra men drar in 200K mer. Är det därtill lättare att sälja, får mer hype och uppmärksamhet, tar större plats i butikshyllan, frontas mer i butik mm, så blir de ekonomiska incentiven till att skapa stora, tunga och flashiga böcker ännu större.

Den trenden har vi ju sett sedan i vart fall slutet av 80 och början av 90-talen.

Det finns ju en handfull etablerade knep som går att ta till för att blåsa upp sidantalet. Luftig layout är ju en kostnadseffektiv metod, eftersom man då varken behöver mer skrivet material eller egentligen fler illustrationer. Andra grejer är långa avsnitt med saker som monster, magiska föremål, besvärjelser, fordon, slumptabeller, föremålstabeller, specialförmågor etc. Att bara förklara saker på ett långt och omständigt sätt istället för kort och tydligt kan bidra med mer text, som man sedan använder i luftig layout och vips kan du ha en grundregelbok på 600 sidor.

Jag tror dock att vi har passerat peak-Massive Tome i rollspelsvärlden som det dominerande formatet. Det kommer helt säkert fortfarande finnas, men jag tror eran där det är så en rollspelsbok förväntas se ut är förbi. Om det som pushat fram den utvecklingen har varit ekonomiska incentiv så har materialkostnader, fraktkostnader, lagerkostnader mm börjat äta upp de mer och mer, relationen mellan risk och belöning har börjar skifta.

Jag tror också den nuvarande generationens aktiva spelare inte heller är lika intresserade av stora premiumböcker på samma sätt som tidigare.
Jag tror framtiden är mer digital, mindre och tunnare böcker som de till Mothership och Mörk Borg, zines, lådor med fler komponenter (kartor, kort, pluppar etc) kommer ta mer hyllplats från de massiva regelböckerna i framtiden.
 
1987 var det en betydligt rimligare uppgift för en SL att kunna all lore lika bra som den kunnigaste spelaren.
Jag gissar att idag så skulle ingen vilja spelleda Cosmere-rollspelet utan att vara ett fanatiskt fan. Star Wars och Star Trek torde vara rätt enkelt ändå eftersom det är relativt lätt att zooma in på en liten, liten del av galaxen och bara fokusera på en mindre del av all lore. Men visst, det krävs en hel del hängivenhet för att få ihop en historia som känns som filmerna/serierna. 🤔
 
Kan de i viss mån bero på lättja och oskicklighet? Det kräver ju betydligt mer energi och kunskap att skriva kort än att flyta ut på sida efter sida.
Ja, jag vet med mig att jag är otroligt dålig på att hålla mig kort i text.

Plus att man sällan har en professionell redaktör som kan säga åt en att hugga bort saker…
 
Personligen tycker jag det är lite tråkigt att regelböcker drar iväg.

Innan Swords of the Serpentine kom så var jag pepp på spelet. Jag gillar Gumshoe, gillade världssvibbarna spelet gav i previewn, och det lät allmänt lovande. Sen gick det ett tag, spelet kom ut och jag såg den fysiska boken på 392 sidor och all pepp dog... Vad består alla sidor av egentligen (retorisk fråga)?

Det som för mig måste vara med är väl typ 16 sidor (regelförklaring, färdigheter/arketyper, setting-överflygning, inspirationstext). Den boken finns det väl ingen efterfrågan på, så man skriver 376 sidor till. Jag (en väldigt lat läsare) kan förstås köpa boken och sen strunta i att läsa en massa delar, men oj vad det tar emot!
 
Lite av problemet kan väl vara att hobbyn, delvis, är att läsa spel, inte spela dem.
Standardköparen för 30 år sedan var en tonåring som ville spela spelet?
Standardköparen idag är en medelålders som vill ha nåt snyggt i bokhyllan (smala böcker är inte snygga), och kanske spela det med?
 
Back
Top