Regelböcker som bara växer

mrund

Kummelgast
Joined
12 Jul 2013
Messages
1,662
Location
Fisksätra
... books get fatter as new editions get released. How much fatter? Well, I’m glad you asked, because that means it’s spreadsheet time!


Framför mig på skrivbordet ligger regelboken till DoD 1984. Det är 68 sidor i det nätta G5-formatet, mindre än en serietidning. Föredömligt!
 
Med Luna City Blues hade jag ambitionen att hålla mig under 100 sidor. Kanske inte häftesstorlek, men åtminstone klart bättre än Modiphius' välmatade 500-sidorsmonster.

Tyvärr nådde jag inte riktigt dit; 183 sidor är jag på just nu och med register och förhoppningsvis lite fler illustrationer är det inte omöjligt att jag landar på 200. Men första utgåvan var lite drygt 200 sidor så även om LCB tekniskt sett inte är en "femte utgåva" utan en spinoff så känner jag mig lite nöjd.


Med Rotsystem ser det sämre ut. Första utgåvans grundbok klockade in på 308 sidor; och även om jag jobbat på att hugga bort onödiga formuleringar och sånt så ser det ut att bli +40 sidor i andra utgåvan. Jag har helt enkelt tyvärr (?) hunnit skapa en massa nya spelledartekniker som jag ville få med i den nya boken, och har inte varit villig att kapa bort tillräckligt med världsbeskrivningar och historik för att bibehålla sidantalet…


Överlag gillar jag tanken på små, korta böcker men verkar oförmögen att skriva dem. Jag gillar halvplottriga spelvärldar och spelledarknep alldeles för mycket. (Sen är jag också kass på att skriva kort, men det är ett separat problem).
 
Som konsument av rollspelsböcker finns det ett visst mått av "är det här enda grejen jag måste läsa?" när det kommer till hur jag tar emot bläddriga böcker. Är hela spelet en bok + äventyr/kampanjer som gäller så är det ok med en rejält lång bok. Kanske lite halvtrögt med 300 sidor, men sure, är det bra upplagt kan det ju vara en trevlig läsning ändå. Typ CoC 4th eller vad det nu är för edition i storboksformat jag har i hyllan, den är trevlig. (Ja, jag vet att det finns tusen böcker till den editionen.)

Är det startbok, äventyr, kampanjer, splatböcker, fan, hans moster och Börje;
Ja då vill jag nog inte ha en längre bok än ~50 tätskrivna A4 innan redigering.

Det där om antal ord v.s antal sidor är intressant ur ett psykologiskt perspektiv egentligen.
Jag läser mycket, mycket hellre tätskrivna regler med tydliga referenser (tänk hex n´counter-spel) än nått med enorma mängder luft än en bok som är utfylld med luft och illustrationer som fördubblar sidantalet.
Ja jo, det är bra för att förmedla känsla i just rollspel och för just den specifika världen, men ibland blir det bara för mycket.

Storlek är också viktigt.
Jag är inte riktigt hemma med "mindre än A5"-formatet som så mycket semi-indie släpps i numera. Svårförvarat, bläddrigare än det behöver vara och syns inte i bokhyllan.

Allt det sagt, som ett exempel är Rotsystem väldigt behagligt att läsa trots att det kanske egentligen går emot allt det jag egentligen vill ha i en regelprodukt. Möjligen för att jag bara läst det digitalt. Kutulu i tryckt är en skitnsygg produkt, men tvärt om. Rätt trög.

Där jag hålls mest, i figurspelsvärlden med historisk förgrund, brukar jag skämtsamt säga att om man inte kan skriva regler som får plats på 20-25 A4 så vete fan om man inte ska skriva rollspel istället.
 
Vad är det de kortare böckerna inte lägger sidor på att förklara som de längre gör?
 
Vad är det de kortare böckerna inte lägger sidor på att förklara som de längre gör?
Min erfarenhet: ofta spelvärld.

Jag var nära att skriva att de inte heller har speciellt mycket SL-tips eller tekniker, men det har ju inte de längre heller.

Sedan är ju såklart regelsystem olika omfattande och plottriga också – ska man ha ett lifepath-system med händelser och yrken och så vidare tar det en massa sidor, samma sak om man ska ha ett plottrigt stridssystem. Jag minns att The Riddle of Steel hade tvåsiffrigt antal sidor med träfftabeller för olika vapentyper och riktningar för anfallet…
 
En del av förklaringen till de växande böckerna torde vara luftigare layout. Många äldre rollspel ser ut som att de layoutats av samma snubbe som gjorde telefonkatalogen. Sida upp och sida ner med kompakt text. Inte särskilt inbjudande.
 
Inom skönlitteraturen heter det att tjocka böcker säljer bättre än tunna, därför ser förlagen ofta till att ge boken generösa marginaler och en luftig sättning. Till exempel kan en Patrick Modiano-bok i sin originalutgåva ligga på ~70 sidor, men den svenska nobelprisutgåvan på ~240.

Tänker att det finns något liknande i rollspelsvärlden, många recensioner man läser återanvänder frasen "this is a huge tome" som en selling point.

Finns kanske ett slags "man får mer för pengarna"-mentalitet, eller så känns tjocka böcker mer "riktiga" och "vuxna" för folk?
 
Det bästa är när man kan läsa några sidor och börja spela. Men sedan finns det hundratusen till sidor att läsa när man vill. Som med Warhammer eller Vampire!

Just Vampire är nog annars ett av de spel där jag känt mig överväldigad av mängden kanoniskt material. Jag vet ju att det finns oerhört mycket redan bestämt därute, och då känns det för mig som att jag behöver ha koll på allting för att inte råka säga emot det, inte råka "göra fel"…

(Ja, jag fattar också att det är rätt onödig nojja och att en spelare bara skulle klaga över sånt om de 1) själva var extrema vampire-fans med superkoll och 2) var assholes. Givetvis kan/bör man se VtM-loren som 100% frivillig och som ett smörgåsbord. Samma sak som med CoC-mythosen. Och Star Wars.)
 
Att bara räkna sidor blir konstigt. Det är en väldig skillnad på en sida massiva regler och, säg, en sida som beskriver advantages. Det ena är något man behöver ha koll på, det andra är en lista man behöver slå upp någon enstaka gång.

För mig är det viktigt att reglerna är kompakta, men jag älskar att ha bra listor för att beskriva min karaktär.
 
Just Vampire är nog annars ett av de spel där jag känt mig överväldigad av mängden kanoniskt material. Jag vet ju att det finns oerhört mycket redan bestämt därute, och då känns det för mig som att jag behöver ha koll på allting för att inte råka säga emot det, inte råka "göra fel"…

(Ja, jag fattar också att det är rätt onödig nojja och att en spelare bara skulle klaga över sånt om de 1) själva var extrema vampire-fans med superkoll och 2) var assholes. Givetvis kan/bör man se VtM-loren som 100% frivillig och som ett smörgåsbord. Samma sak som med CoC-mythosen. Och Star Wars.)

Jag förstår verkligen det! Tanken när de gjorde Requim var ju att vara väldigt tydliga med att det var en verktygslåda där man bara använde det man ville. Och 5e är ju en soft reboot som gör lite samma. Så jag tror inte du är ensam om den upplevelsen.
 
Just Vampire är nog annars ett av de spel där jag känt mig överväldigad av mängden kanoniskt material. Jag vet ju att det finns oerhört mycket redan bestämt därute, och då känns det för mig som att jag behöver ha koll på allting för att inte råka säga emot det, inte råka "göra fel"…

(Ja, jag fattar också att det är rätt onödig nojja och att en spelare bara skulle klaga över sånt om de 1) själva var extrema vampire-fans med superkoll och 2) var assholes. Givetvis kan/bör man se VtM-loren som 100% frivillig och som ett smörgåsbord. Samma sak som med CoC-mythosen. Och Star Wars.)
Jag känner igen mig i detta och är varför jag alltid är lite nervös inför intrikata världsbyggen. Liksom, det heter ju att det är fritt fram att göra världen till sin egen, men jag tycker ändå att det finns detaljer som är svåra att rucka på.
 
"this is a huge tome" som en selling point.

Det är märkligt. För mig är det tvärt om. Omkring 100 sidor börjar jag känna en viss tvekan. Samtidigt kan jag uppleva att en tunn bok ger lite för pengarna. Och det trots att jag egentligen har råd. Jag är alltså både lat när det gäller läsningen och dumsnål när det gäller mängden material. En usel kombination.
 
Vad är det de kortare böckerna inte lägger sidor på att förklara som de längre gör?
Många långa böcker verkar ha författare som får betalt per tecken, för i många fall kan de ta en hel stor sida på sig att förklara något som hade kunnat förmedlas bättre i ett kort stycke.

Det verkar även som att tjocka böcker får någon slags stärkt legitimitet – "Det här är ett riktigt rollspel" – så författare och redaktörer uppmanas eventuellt inte att förbättra läsbarhet och läsvärde genom effektivisering.
 
Jag talade en gång med en författare av programmeringsböcker. Han beskriv hur processen för att skriva en sådan gick till:

1. Förlaget bestämmer ett ämne som de tror är hett.
2. Man designar ryggen på boken, eftersom den är vad som syns i hyllan hos handlaren.
3. Utifrån ryggen så vet man hur många sidor man behöver. Man kontaktar en författare med en förfrågan om han kan skriva så många sidor om ämnet.
 
Det är märkligt. För mig är det tvärt om. Omkring 100 sidor börjar jag känna en viss tvekan. Samtidigt kan jag uppleva att en tunn bok ger lite för pengarna. Och det trots att jag egentligen har råd. Jag är alltså både lat när det gäller läsningen och dumsnål när det gäller mängden material. En usel kombination.
Det som verkligen får mig att tveka inför ett spel är när det är uppdelad i tre "core rule books". Kan förlåta en bok som är tjock, så länge den är suverän (i bemärkelsen "toppen", men också "självständig").
 
Jag talade en gång med en författare av programmeringsböcker. Han beskriv hur processen för att skriva en sådan gick till:

1. Förlaget bestämmer ett ämne som de tror är hett.
2. Man designar ryggen på boken, eftersom den är vad som syns i hyllan hos handlaren.
3. Utifrån ryggen så vet man hur många sidor man behöver. Man kontaktar en författare med en förfrågan om han kan skriva så många sidor om ämnet.
Hur länge sen var det? Jag undrar hur många som köper sina böcker från bokhandlare där man ser ryggen alls.

Det är väl tio år nu som jag köpt böcker baserat på framsidan, för den är vad som syns online, oavsett om det är hos antikvariat eller bokhandlare.

Och jag fortsätter köpa böcker i en högre hastighet än jag läser dem.
 
Hur länge sen var det? Jag undrar hur många som köper sina böcker från bokhandlare där man ser ryggen alls.

Det är väl tio år nu som jag köpt böcker baserat på framsidan, för den är vad som syns online, oavsett om det är hos antikvariat eller bokhandlare.

Och jag fortsätter köpa böcker i en högre hastighet än jag läser dem.
Därtill brukar ju nyheter skyltas - det ska mycket till för att en bokrygg ska vara lockande.
 
Last edited:
Back
Top