Invasiva monster och andra rester

En dödmanshand kan ju bara återupprepa det den lärt sig i livet, och blir aldrig lika duktig som en mänsklig skrivare, hävdar dem. Skrivstilen blir stel och derivativ, så kallad "undead slop"
Animeringslösningen för Dödmanshand finns för alla kroppsdelar. De är mer att ingen kommit på något man kan göra med Dödmanslår.
 
Spökskrivare, för att bli kvar hos de odöda?
Skrivarskrået klagar över att betvingade dödmanshänder används som spökskrivare, vilket inkräktar på och hotar deras marknad.

Verksamheten kallas i folkmun för ”Döda poeters sällskap.



Den tekniska termen bland magiker är ”spökskrift”, vilket de kritiska skriftställarna och skrivarna tycker är passande med tanke på dess pedagogiska dubbelbetydelse.
 
Last edited:
Druider i D&D kan ju bara ta formen av naturliga djur och inte onaturliga monster som inte är från naturen. Så de kan tex inte bli Ugglebjörnar.

Så ugglebjörnen är ett bra exempel!
Tror lunars i Exalted har en liknande klausul.
 
Är inte det här något som rollspel helt har missat? I fantasysettings (och andra) har vi alltid dekadenta furstar och glömda högkulturer, men vi har också monster och vandöda. Vilka fysiska och (van)levande rester av dessa finns kvar?
Den tredje konfluxens monster, köttbitarna, försvann snabbt efter uträttat värv, men verkar ha skrivits med baktankar om framtida "arv". Det nämns att varje individuell köttbitare bar på en ädelsten. De borde finnas att hitta i hundratusental i "dagens" Ereb men har aldrig nämnts i äventyr eller moduler, vad jag vet. Dessa uppenbart magiska/religösa/demoniska reliker är en "rest" man skulle kunna göra något mycket spännande av.

Man kan tänka sig att köttbitarna själva, likt Nordamerikas cikador, har en övernaturligt lång livscykel, ligger i någon sorts dvala, och snart är mogna att svärma över Ereb igen. Om ingen äventyrargrupp lyckas stoppa detta, vill säga...
 
Det börjar med att en spiritist åkallar en död för att rådfråga, vilket blivit allt mer vanligt. Antingen för eget bruk eller som tjänst till andra. Det har aldrig varit ett problem. De upphör efter man frågat klart. Men så plötsligt vägrar anden att återvända och börjar agera allt mer självständigt. Nu dyker det upp fler lite här och var, gör inhopp och har åsikter om stadens angelägenheter. Talar illa om spiritister som ignorerar dem. Framför sanningar ingen bett om.
 
Last edited:
Det är mer Mutant än fantasy, men jag läste nyss en artikel om mängden minor sedan Andra världskriget i finska vatten och fick då veta att det "finns forskning som tyder på att sprängämnen på havsbottnen, till exempel TNT, har förts vidare till musslor" – och jag tänkte omedelbart "Explosiva blåmusslor!"

För ett antal decennier sedan stod ett fältslag mellan två mäktiga arméer. På platsen för det ena fältsjukhuset råkade de hälla ut rätt mycket helande drycker och den träddunge som numera växer på den platsen är stört omöjlig att hugga ned. Spelar ingen roll hur mycket en hugger, träden läker omedelbart skadan.
 
Det är mer Mutant än fantasy, men jag läste nyss en artikel om mängden minor sedan Andra världskriget i finska vatten och fick då veta att det "finns forskning som tyder på att sprängämnen på havsbottnen, till exempel TNT, har förts vidare till musslor" – och jag tänkte omedelbart "Explosiva blåmusslor!"

För ett antal decennier sedan stod ett fältslag mellan två mäktiga arméer. På platsen för det ena fältsjukhuset råkade de hälla ut rätt mycket helande drycker och den träddunge som numera växer på den platsen är stört omöjlig att hugga ned. Spelar ingen roll hur mycket en hugger, träden läker omedelbart skadan.
En av Sinkadu nummeren hadde en artikel om växter som skapades för det stora kriget, en av dem var en äppelträd/liknande variant som samlade nitroglycerin i sina frukter, så du kunna använda äpplena som granater.
 
Pratchett hade ju en del skönt tänk på det ämnet, med gamla magiska grimoirer fullproppade med besvärjelser som läckte magi, vilket ledde till allehanda otrevliga bieffekter, som mutationer osv. Så man var tvungen att slutförvara högaktiva grimoirer i blylådor under lång tid. En del bara dumpade dem i närmsta sjö, vilket såklart ledde till diverse relaterade problem.. Man kan ju tänka sig liknande effekter, där öar eller bergknallar som varit nedlusade med ärkemagikers magi och magiska experiment får diverse obehagliga sidoeffekter för det lokala djurlivet såväl som för besökande. Från mildare färgförvrängande hallucinationer till plötslig pälsväxt, naglar blir till klor, eller andra regressiva mutationer. Kanske är sommaren onaturligt lång (om än inte 12 månader), eller vädret märkligt vått eller torrt.

Ev kan man anknyta detta till de "magidöda områden" som omnämns i gamm-DoD, där magi pga tidigare magiska krig etc inte längre fungerar. Likaledes om kraftlinjer och platser där dessa korsar varandra, som var utmärkta ställen att bedriva magisk forskning. Öht känns det som det finns mycket magiskt världsbyggande att utforska!
 
Den tredje konfluxens monster, köttbitarna, försvann snabbt efter uträttat värv, men verkar ha skrivits med baktankar om framtida "arv". Det nämns att varje individuell köttbitare bar på en ädelsten. De borde finnas att hitta i hundratusental i "dagens" Ereb men har aldrig nämnts i äventyr eller moduler, vad jag vet. Dessa uppenbart magiska/religösa/demoniska reliker är en "rest" man skulle kunna göra något mycket spännande av.
Alltså, detta är numera Ereb Altor-kanon.

Dödmans spökskrivarhand med för övrigt. Otroligt mycket bra skit i den här tråden!!!
 
Eller nej - det är det sekret som används för att förvandla en myrfolksvandrare till en drottning. Insektspilgrimmen måste vandra över hela Ereb Altor och samla tillräckligt mycket sekret för att bygga en kokong. När hen sedan förpuppas gör hen det som Drottning och startar en ny stack!
 
Eller nej - det är det sekret som används för att förvandla en myrfolksvandrare till en drottning. Insektspilgrimmen måste vandra över hela Ereb Altor och samla tillräckligt mycket sekret för att bygga en kokong. När hen sedan förpuppas gör hen det som Drottning och startar en ny stack!
Pilgrimarian. En evig cykel.
 
Back
Top