Siaren Eufald Kloksynte nickade snusförnuftigt. ”Lönnmördarens handtyg kommer göra sig fint under skrivbordet på min kunskapskammare” munlade han och viftade med sina långa fingrar (på grund av syfilis).
Men ack, den råbarkade kapten Kråkfot stid redan med det svartkonstfrypande tygstycket virat om sin tjurnacke och beskådade sin uppenbarelse i den blyinfattade spegel som doldes bakom en svart sidengobeläng i en av alkoverna.
”Ge hit min matta!” Väste den osnutna rikemanssonen Gilbert von Tundrakläpp och fingrade på sin juvelbeprydda dolk.
”Hä ingen matta! Hän sjal, karl!” röt kaptenen så spottet flög som ett pärlband av syfilis över de samlade konspiratörerna.
Lönnmördaren Stavander Livsläcke skakade vantroget på huvudet så att hans muskulösa och läckra kropp riste under fackelskenet medan kopparna ledde honom mot underjorden. Att de iddes hålla på så med hans ronktyg var bortom den enkle hyrmördarens förstånd.