Faehrengaust
Swashbuckler
Jo, jag vet, men det går ju tänka sig att en del militära vapen passar väl civilt och vice versa, så jag ville mest lyfta fram det praktiska med vapnet då de flesta inläggen verkade handla om slagfältet.
Det är en aspekt som är väl värd att fundera på och ta med i rollspel. Och som ofta glöms bort helt.
Det är egentligen helknasigt om äventyrarna knatar in i staden med spjut, stridshammare, sköldar, svärd och helrustning på. Det gör man inte, om det inte är krigstid förstås (men även då kommer de flesta städer att in i det längsta försöka hålla soldaterna utanför, speciellt beväpnade sådana).
Det är även konstig på landsbygden. Om ett äventyrargäng vandrar in i byn beväpnade till tänderna med det senaste och värsta som finns i vapenväg så kommer den lokala adelsmannen/hövdingen att antingen skita på sig av skräck (de tänker avsätta mig!) eller skicka ut sina soldater (om han har tillräckligt många så att han är säker på att vinna). Ingen lokal makthavare vill ha okända grupper med militär beväpning stryka omkring.
Om gruppen innehåller en adelsman och man tillkännager sig på korrekt sätt så förändras det hela på en gång.
Det finns regler, lagar, protokoll, etikett och sedvänja kring vapen och rustningar.
Det kan dock se annorlunda ut i rollspelsvärlden (om det är en våldsam värld så kanske folk förväntas ha en viss beväpning när de reser) och man kan så klart bara strunta i sådant i rollspel om man vill det...
