Main Character Syndrome m.m.

När jag sovit på saken känner jag att gårdagens spelmöte inte var särskilt bra och blottlade min största svaghet som spelledare, att jag har svårt att säga till spelare på skarpen.

Ett av problemen var att några av spelarna lider en del av Main Character Syndrome, där deras rollperson helst ska stå i centrum, vara inblandad i allt och i huvudsak bara göra "slutna" handlingar, dvs. lägger aldrig upp bollen för någon annan. Även i ett spel som Shadowdark, där turordningen alltid är igång, blir det svårt när någon flikar in kommentarer utanför sin tur, även när hens rollperson inte ens är närvarande. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det.

Jag har också några väldigt nya, unga spelare som insett att rollspel kan ge väldigt mycket frihet, men inte riktigt förstått att frihet och ansvar går hand i hand. Bland annat utsätter de gruppen för fara när de drar iväg Leeroy Jenkins style. Det vet jag inte heller hur jag ska hantera.

I en fast spelgrupp går det att hantera i en session zero eller re-zero, men det här är ett öppet spelbord där spelgruppen varierar i utseende och storlek. Nästa gång kommer jag att poängtera att de är en grupp och att de måste hjälpa varandra, plus hålla hårt i turordningen. Men jag tar gärna emot fler tips!
Pratar under en annan spelares tur? -3KP. Per överträdelse.
 
Men hur ska de kunna planera ihop sig om de inte pratar med varandra? Man vill väll inte att de pratar medan det är spelledaren/monstrens tur? Jag kanske är världens sämsta taktiker men jag behöver/vill ha input från resten av gruppen när det kommer till var jag är mest användbar.
 
Men hur ska de kunna planera ihop sig om de inte pratar med varandra? Man vill väll inte att de pratar medan det är spelledaren/monstrens tur? Jag kanske är världens sämsta taktiker men jag behöver/vill ha input från resten av gruppen när det kommer till var jag är mest användbar.
Planering är något man gör innan kulorna börjar vina.

Det är svårt att återspegla stridens kaos och adrenalin, men att låta spelarna köra time-out med taktiksnack för varje stridsrunda hjälper inte. Spelarna får tolka situationen och agera efter vad de tror är bäst. Det brukar vara OK att ropa typ tre ord per spelare eller så, men vill de snacka mer får de lägga sin runda på det i stället för att banka med svärdet.
-
Och 3KP nivån tänkte jag kunde vara lagom för dagens söndercurlade ungdomar, när vi var barn så fick rollpersonen en fallande traktor i huvudet om de inte skötte sig.
 
Ah, ok. Jag kör mer en ”Karaktärerna är ju tränade och vet vad de ska göra och ser vad som händer så spelarna får snacka ihop sig hur mycket de vill för att spegla hur kompetenta de är i situationen”. För då kan de slåss mot värre monster som jag kör dumt 😂
 
Kompetenta rollpersoner låter inte trve.

Jag känner att rätt nivå av kompetens är att de ska kunna ligga i ett bakhåll och skära halsen av de svaga kompetent. Men är det dags för heroisk fäktning är det värre! 😂
 
Att försöka straffa ut oönskat beteende i spel genom regeländringar känns väldigt konfliktundvikande 😅 Och om personerna har något bakom pannbenet så kommer de ju fatta att det är regler skapade för att straffa dem för något som de säkert tror att de gör rätt. Drama levels rising!

Ska en spela med vuxna så måste en också i någon mån kunna prata som vuxna. Om ett spelarbeteende inte funkar så prata med spelaren såklart ☺️
 
Jag får intrycket att en del av trådstartarens problem är att en del av spelarna inte är vuxna.
Jag tror också detta har glömts bort i tråden. Mitt förhållningssätt till att spela med ungdomar, som inte har en full uppsättning sociala verktyg, skiljer sig från hur jag spelar med vuxna (som förhoppningsvis har något slags social kompetens).
 
Är man ok med att ungdomarna tar med sin sociala hierarki in i rollspelspasset eller vill man som SL påverka dynamiken? Är det okej att Gud45 med 1000 coola idéer kör över (troligtvis omedvetet) Feuflux som tänker efter lite för länge innan han pratar och kanske vaktar på sin position i gruppen. "Säger jag emot nu kommer det påverka kommande rastaktiviteter i skolan, är det värt det?" etc.

Bromsar man extroverta (som tar mer talutrymme än introverta (enligt mig)) och pojkar (som tar mer talutrymme än flickor (enligt undersökningar i skolmiljö)) så kommer dessa säkert känna sig hindrade. Om man inte gör det kanske de andra kommer känna sig lika hindrade som de alltid gör annars också, men som de inte klagar över eftersom det är "som vanligt".

Så skitbra att du identifierat ett problem och försöker hitta vägar framåt. Jag har inget bra tips som inte redan dykt upp här, men vill skicka med att det högst troligen inte går att få alla nöjda i en blandad grupp semifrämlingar (kan inte läsa ut om ungdomarna känner varandra eller ej). Så vem vill du riskera att göra missnöjd? Det som kör sitt eget race för att uppnå sitt egna kul, eller den som försitter sitt ansvar att stoppa den som ignorerar gruppens gemensamma kul?

(Om det inte var en tillräckligt ledande fråga så är det ju toppen om rollspel kan utmana ett beteende så att inte alla bara beter sig som de alltid gör, fast med ett papper framför sig.)
 
Jag tänker på att barn och unga i regel vill göra rätt om de kan göra rätt. Mycket har redan sagts, men att till en början med sätta upp tydliga förhållningssätt och principer hjälper väldigt mycket. Ha dessa lättillgängliga så att det går att påminna om utan att göra en stor grej av det om det fortsätter.

När det kommer till barn och unga behöver vi gå in och hjälpa till med tänkandet ibland. Missförstå mig rätt, våra ungdomar är kloka men just det här med att stanna upp och reflektera över hur ens agerande påverkar gruppen ligger ibland långt bort och det är där vi som trygga vuxna behöver träda in. Jag markerar skarpt men vänligt när ungdomarna gör överträdelser, men är även tydlig med att lyfta när de agerar på sådant sätt som bidrar till allas bästa. Med markera hårt menar jag inte skälla eller höja rösten, utan mer att agera kvickt och våga ta samtalet och resonera med ungdomarna om varför just det där agerandet inte är klockrent.

Jag är förvisso yrkesverksam lärare så lever mycket efter devisen ramar och kramar när det kommer till arbetet och relationen med ungdomarna.
 
Så vem vill du riskera att göra missnöjd? Det som kör sitt eget race för att uppnå sitt egna kul, eller den som försitter sitt ansvar att stoppa den som ignorerar gruppens gemensamma kul?
Vissa mår dock bra av att få restriktioner på sig, då dom inte har fått lära sig det ännu.

Detta gäller även vuxna. Folk med ADHD är vanliga i denna hobby och dom extroverta glömmer sig ibland.

Gör man inget åt det så förstärker man beteendet.
 
Vissa mår dock bra av att få restriktioner på sig, då dom inte har fått lära sig det ännu.

Detta gäller även vuxna. Folk med ADHD är vanliga i denna hobby och dom extroverta glömmer sig ibland.

Gör man inget åt det så förstärker man beteendet.
Medhåll på detta. Nämnde min kaosspelare innan, en 15åring med noll impulskontroll. Hen har, privat, sagt tack för att jag begränsat hens kaosande.
 
Back
Top