Idag har jag läst...

Läst igenom Mythic Bastionland och fick stor lust att spelleda det. Evokativa riddare och myter, samt massvis med prompter som ger inspiration. De 16 sidorna med regler är ganska kompakta med små regler som behöver bearbetas en aning; det var smart att lägga in spelexempel och författarens idéer i slutet av boken. 75 riddare, deras siare och lika många myter med vardera sex eskaleringar är imponerande bedrift att orka skriva. Väldigt fina illustrationer.
Vi har påbörjat en kampanj och jag är smått golvad av spelet!
 
I helgen har jag läst:
  • Teprothic Nightmares av Luke gearing till Mörk Borg - Full av vibes, kan nog bli något jag spelar solo, vet inte riktigt vem som skulle vara sugen på detta av mina spelare. Typiskt LG att ha ganska lite interaktivitet mellan komponenter, vilket gör att man får fixa ganska mycket med det för att få det intressant att spela med. Han verkar även sky tanken med att motivera spelare som pesten. Men VIBES! VIBES!
  • The dark of hotsprings island av Jacob Hurst, system-agnostiskt - Läst och läst, jag har läst stycken av den och finner den halvt oläsbar. Vi kan byta ut Gygaxisk-prosa mot Hurstisk-prosa. Där jag kan uppskatta Gygax gubbighet men den långrandiga smörja Hurst skriver klarar jag inte av. Finns en del kul weird-fantasy idéer att sno ifrån och kul fraktion interaktioner. Kommer aldrig spela eller spelleda denna.
  • The curse of skeleton point av Luke Stratton till Pirate Borg - Märks att LS har blivit bättre på att skriva äventyr sen han släppte denna i hans senare alster. Gällande pirat-fantastika teman är den ganska standard men finns en hel del kul interaktion som dock är lite svår att kartlägga då det känns som bitar saknas ibland. Utöver en hel del luckor så är det en ganska sällsam liten pirat-sandlåda som tyvärr inte innehåller några resor med båt, vilket är något underligt i kontexten. Kommer mer från Down among the dead kickstartern snart men kanske värmer upp med denna.
 
Last edited:
Läst igenom Mythic Bastionland och fick stor lust att spelleda det. Evokativa riddare och myter, samt massvis med prompter som ger inspiration. De 16 sidorna med regler är ganska kompakta med små regler som behöver bearbetas en aning; det var smart att lägga in spelexempel och författarens idéer i slutet av boken. 75 riddare, deras siare och lika många myter med vardera sex eskaleringar är imponerande bedrift att orka skriva. Väldigt fina illustration
Satt även och bläddrade i denna i helgen! Inte varit direkt inne på Arturiska riddarmyter innan men här klickar det även för mig. Men känner att även jag behöver ta detta till bordet snarast, McDowalls grejer upplever jag lite svårförstådda innan man har spelat dem, skall läsa spelexemplen till sömns ikväll och se ifall poletten trillar ner.
 
Läste nyligen igenom Woodfall och gillade verkligen settingen. Med det sagt insåg jag för första gången (som annars förespråkat system agnostic grejer) att detta var på tok för system agnostic för mig. Det fanns en massa monster men inga stats alls och inget som tydde på hur farliga de torde vara. Absolut kan jag sätta varg stats på en Owl Wolf och ge den en glide förmåga, men det fanns andra varelser som inte var så direkt översättningsbara. Hade föredragit något i stil med de stats som presenteras i Cess and the Citadel eller Wyrd and Wild. Där krävs fortfarande lite arbete beroende på system men det ger en bra överblick åtminstone.

Bortsett från detta får Woodfall höga poäng och skapar möjlighet för allt mellan ett one-shot och en hel kampanj i området. Backade Lazy Litch nya kickstarter nu också och lade till lite av hans andra grejer. Skall bli intressant att se om han håller samma kvalitetsnivå.
 
I natt låg jag och läste Cursed Scroll 6: Dwellers in the Deep till Shadowdark RPG. Alla zines håller en enormt hög nivå, men om jag ska försöka mig på en Cursed Scroll-tier list blir det:

1. Diablerie! (#1) - innehåller äventyret "The Hideous Halls of Mugdulblub" som mycket väl kan vara min favoritdungeon någonsin. Kört det flera gånger och är sugen på att köra det igen.
2. River of Night (#4) - spelar detta hexkräl med ena halvan av Rollspelsklubben. Otroliga äventyrsplatser och små minidungeons. Kombinationen djungel/vampyr känns fräsch.
3. Red Sands (#2) - inte spelat, men man älskar ju ett bra ökenlandskap.
4. City of Masks (#6) - spelar denna stadsmiljö med andra halvan av Rollspelsklubben. Uppdukat för hemligheter och faktionsspel.
5. Dwellers in the Deep (#5) - vibesen är väldigt shadowdarkiga, min främsta invändning är att denna sätter Shadowdarks världsbygge, som annars bara hintas till, i förgrunden.
6. Midnight Sun (#3) - vikingafantasy är inte mitt jam.

Alla är som sagt utbra, överlag tycker jag bäst om Kelsey Dionne som äventyrsförfattare.
 
Last edited:
I natt låg jag och läste Cursed Scroll 6: Dwellers in the Deep till Shadowdark RPG. Alla zines håller en enormt hög nivå, men om jag ska försöka mig på en Cursed Scroll-tier list blir det:

1. Diablerie! (#1) - innehåller äventyret "The Hideous Halls of Mugdulblub" som mycket väl kan vara min favoritdungeon någonsin. Kört det flera gånger och är sugen på att köra det igen.
2. River of Night (#4) - spelar detta hexkräl med ena halvan av Rollspelsklubben. Otroliga äventyrsplatser och små minidungeons. Kombinationen djungel/vampyr känns fräsch.
3. Red Sands (#2) - inte spelat, men man älskar ju ett bra ökenlandskap.
4. City of Masks (#6) - spelar denna stadsmiljö med andra halvan av Rollspelsklubben. Uppdukat för hemligheter och faktionsspel.
5. Dwellers in the Deep (#5) - vibesen är väldigt shadowdarkiga. Min främsta invändning är att denna sätter Shadowdarks världsbygge i förgrunden, när den annars bara hintas till.
6. Midnight Sun (#3) - vikingafantasy är inte mitt jam.

Alla är som sagt utbra, överlag tycker jag bäst om Kelsey Dionne som äventyrsförfattare.
Vikingafantasy är mitt jam, så jag hade placerat Midnight Sun på tredje plats, men i övrigt håller jag med om både placering och kommentarer :) Med Midnight Sun ser jag bland annat en chans att få Valan och vidundret till bordet trots att hemmagruppen trycker ifrån mot Drakar och Demoner.
 
Vikingafantasy är mitt jam, så jag hade placerat Midnight Sun på tredje plats, men i övrigt håller jag med om både placering och kommentarer :) Med Midnight Sun ser jag bland annat en chans att få Valan och vidundret till bordet trots att hemmagruppen trycker ifrån mot Drakar och Demoner.
Tycker själva dungen och designen är jättebra, det är bara vikingatemat som inte dansar med mig!
 
Fick nyligen hem Down among the dead till Pirate Borg:
  • Down among the dead - En expansion till PB där den huvudvikten är lagd till de tre mellanstora äventyren, Lost to the locker, Venom in the veins och Into the Maelstrom. Luke Stratton har väldigt tydligt blivit en bättre äventyrskribent sen han släppte originalet och tycker de överlag håller hög klass. Den som står ut för mig är Lost to the locker, med sitt mer annanvärldsliga tema och tydliga Monkey island vibbar.
  • Cabin Fever - Fan content. Det är med JAMs alltså, blir ju alltid mer ojämn kvalitet både på innehåll och illustrationer och jag är ingen större entusiast. Men finns ändå en del guldkorn men är mer tveksam att mer än enstaka detaljer kommer användas ur denna. Särskilt de nya spelarklasserna upplever jag som ganska oinspirerade.
  • Trapped in the tropics - Äntligen ett äventyr som man kan peka på som en bra startpunkt för att spela PB. Fanns ju tidigare The curse of skeleton point (lite rörigt och ganska dåligt intro) med i grundboken samt Buried in the Bahamas (bättre intro men inte menat som det). Men båda dessa missar viktiga komponenter av pirat äventyrande, vilket denna fångar upp, ger hela upplevelsen av vad PB erbjuder och gör det väl, står överst på listan!
 
Last edited:
Unicorn Meat: Fick rungande bra recension på Between Two Cairns. Väldigt intressant läsning och en häftig premiss. Jag hade dock två problem i överlag med äventyret.

1. Försöket till att vara systemneutralt faller på alla regler som bakas in i texten. Skulle kunna spela det med OSE eller Shadowdark, båda behöver dock viss konverteringsarbete. Stilen på äventyret tycker jag dock skulle passa bäst till något som Black Sword Hack, men då skulle jag behöva lägga ännu mer tid på att se över reglerna.

2. Specificitet i världen ser jag i vanliga fall som något positivt, och så även här. Denna värld är dock så skild från "standard fantasy" att det skulle vara svårt att baka in den i en redan påbörjad kampanj.

Mitt slutbetyg blir ändå väldigt högt, dock på premissen att jag skulle köra det som ett fristående one-shot.
 
I veckan har jag läst i fanzinet Knock! (#3). Oerhört trevlig och fylld med massa spelbara och/eller intressanta artiklar och verktyg. Kort sagt: älskar den.

Började däremot tänka på fanzine som koncept. Tidigare har min uppfattning varit att fanzines varit små tidsskrifter eller pamfletter gjorda av glada amatörer, med tillhörande amatörmässig formgivning och illustration. En hobbygrej med väldigt låga trösklar. Knock!, och flera andra zines (kanske särskilt inom OSR-svängen), är ju tvärtom något otroligt imponerande och välproducerat. Det mest intressanta inom informationslayout verkar hända i dessa zines - och det känns nästan som att man kan förvänta sig att ett zine ska vara välillustrerat, ha en intressant formgivning och gärna komma i en påkostad upplaga.

Vet inte vart jag vill komma, men någonstans känns det lite - jag vet inte - synd? Tänker på alla dessa wordformatterade och hoptejpade små tidsskrifter som aldrig kommer synas bakom neonfärgade och hyperkompetenta zines.
 
Last edited:
Knock är riktigt bra grejer! Värt att veta är att nästan allt som publiceras där (i alla fall i det första numret) var ju blogg-poster eller grejer från typ Itch. Så de fanns redan ute där "wordformatterade och ihoptejpade", men fick en andra chans tack vare snygg formgivning. Win win liksom.

Jag har läst Dolmenwood i helgen. Väldigt härlig setting som jag bara måste doppa tårna i. Har redan börjat planera en utflykt dit med ett av mina spelgäng.
 
Jag har läst Dolmenwood i helgen. Väldigt härlig setting som jag bara måste doppa tårna i. Har redan börjat planera en utflykt dit med ett av mina spelgäng.
Otrolig setting! Jag har bara varit spelare i ett par äventyr, Winter's Daughter bland annat, men hade gärna kört en längre kampanj där!
 
Otrolig setting! Jag har bara varit spelare i ett par äventyr, Winter's Daughter bland annat, men hade gärna kört en längre kampanj där!
Samma här. Därför tog jag tag i det direkt. Men jag ska nog försöka hålla det ganska lokalt i en mindre del av skogen till en början och inte få storhetsvansinne, haha. Winter’s Daughter är för övrigt ett av mina favoritäventyr. En av de bästa introduktionerna som finns till rollspel för mugglare.
 
Samma här. Därför tog jag tag i det direkt. Men jag ska nog försöka hålla det ganska lokalt i en mindre del av skogen till en början och inte få storhetsvansinne, haha. Winter’s Daughter är för övrigt ett av mina favoritäventyr. En av de bästa introduktionerna som finns till rollspel för mugglare.
Verkligen ett slags guldstandard!
 
Läst Cairnevale och The Curious Creeps in Crimson Creek i kort följd och mitt utlåtande är väldigt lika varandra. Båda är väldigt intressanta till premissen, men de lider samtidigt av något som dyker upp ibland just bland OSR. I sina försök att vara så korthuggna som möjligt förlorar de ibland information som skulle behövas för mig som SL. Jag köper inte direkt äventyr för att hitta på hälften själv. Särskilt Curious Creeps lider av detta då det innehåller så mycket grejer och lustiga filurer men ibland refereras dem på sätt där jag måste bläddra fram och tillbaka i boken för att ens komma på vilka de är.

Vissa saker verkar också ha blivit glömda. Någonstans refererades det till sporer. När jag efter några minuters bläddrande kom fram till vilka sporer som gällde så stod det bara att man måste lyckas med ett CON slag för att undvika effekterna. Men vilka effekter? Det vet jag fortfarande inte.
 
Skärmbild 2026-03-24 081657.png
Untamed Worlds: Tog mig igenom detta rollspel pärm till pärm. Väldigt lättläst. Världen gav en hel del inspiration (inte för att den var unik egentligen, bara tillräckligt evokativ och luftig att hitta på egna grejer i). Kom på två möjliga kampanjer på rak arm som jag skulle kunna tänka mig leda till systemet.

Men reglerna... Ooof! Gillade dem inte alls. Skulle gissa att de funkar att spela med, så inte fullständig katastrof, men de kändes som en eftertanke. Inget riktigt unikt och på tok för gammaldags omständliga för de resultat de levererar. Skulle jaga använda dem ändå om jag fick chansen att spelleda detta? Ja, det skulle jag. Men bara för att det är en sådan person jag är. Måste ge spelet en chans att överbevisa mig.
 
View attachment 29186
Untamed Worlds: Tog mig igenom detta rollspel pärm till pärm. Väldigt lättläst. Världen gav en hel del inspiration (inte för att den var unik egentligen, bara tillräckligt evokativ och luftig att hitta på egna grejer i). Kom på två möjliga kampanjer på rak arm som jag skulle kunna tänka mig leda till systemet.

Men reglerna... Ooof! Gillade dem inte alls. Skulle gissa att de funkar att spela med, så inte fullständig katastrof, men de kändes som en eftertanke. Inget riktigt unikt och på tok för gammaldags omständliga för de resultat de levererar. Skulle jaga använda dem ändå om jag fick chansen att spelleda detta? Ja, det skulle jag. Men bara för att det är en sådan person jag är. Måste ge spelet en chans att överbevisa mig.
Kan du lite kort beskriva hur reglerna funkar?
 
Kan du lite kort beskriva hur reglerna funkar?
2d6 +färdighetsvärde +eventuella andra bonusar -svårighetsgrad - eventuella andra avdrag. Ett resultat på 7+ är lyckat, annars misslyckat. Till vissa slag (särskilt i strid) använder man även effekt vilket är skillnaden mellan resultatet och 7, så får du 10 har du en positiv effekt på 3 som du kan använda men slår du 5 har SL 2 effekt som de kan använda emot dig. Det finns tabeller med möjliga effekter som t.ex. extra skada eller att träffa fler fiender för positiva effekter, eller få slut på ammo för negativa effekter.

Uppå detta har de fördel/nackdel där du då slår 3d6 men behåller de två bästa/sämsta.

Saker som irriterade mig (men som kanske inte stör någon annan):
1. Normal svårighetsgrad är 2-3. Alla slag får därmed något slags minus, men de kunde inte enas om vad som är normalt så jag som SL måste fortfarande avgöra om de skall få -2 eller -3 när de slår ett normalt slag.
2. Effekter. Inte det värsta kanske men jag tror att de till att börja komma stoppa farten i spelet där man måste kolla upp tabellerna, och sedan kommer spelarna lära sig de "bästa" i vilket de blir tråkiga och upprepande.
3. Det finns även något som heter momentum. Spelarna kan använda det för att få bonusar eller ge SLPs avdrag men SL har sin egen momentum och kan göra samma sak mot spelarna. Jag gillar inte denna sorts konfrontativa spelande mellan spelare och spelledare.
4. Fördel/Nackdel. Vad jag inte nämnde ovan var att fördel/nackdel är kumulativ, men inte att du slår fler tärningar. Har du fler fördel slår du fortfarande tre tärningar men får sedan +2 för varje extra fördel (eller -2 för varje extra nackdel om så är fallet). Med andra ord har de tagit en mekanik gjord för att minska addition/subtraktion i spelet och lagt tillbaka just detta. Och detta i ett spel som redan har avdrag för diverse omständigheter.

Hoppas svaret inte blev för långt.
 
Lånade hem Coriolis: The Great Dark på nytt, efter att ytterligare en kollega uttryckt intresse för att köra sci fi efter vår Kutulu-kampanj. Tycker verkligen om denna iteration mer än den förra, mycket mer min speed.

Just nu läser jag världsbygget - en aspekt som jag vanligtvis blir rätt uttråkad av, men detta är föredömligt kortfattat och överskådligt. Tycker om att 1800-talets polarexpeditioner är en av spelets stöttepelare, både estetiskt och som spelmoment. Sen är själva världen inte det mest originella jag någonsin läst - en avancerad och utdöd civilisation som byggt portaler i rymden har vi liksom sett både en och fem gånger förut. Men det är en kul och användbar trop, så jag är okej med det.

Kommer förmodligen ta tillbaka en del av Tusen och en natt-estetiken från Tredje Horisonten. En av spelarna är en muslimsk sci fi-nörd, och det var just den aspekten som lockade henne när jag berättade om Coriolis. Undrar om det inte var ett misstag att tona ner den så pass mycket som de gjort i The Great Dark.
 
Back
Top