Att välja maträtt

[Rickard]

Varför ens göra ett val? Om inte, varför ha menyer?

För att det säger något om världen.

Om du verkligen vill ha regler för det tror jag du ska bredda det hela och låta spendera pengar på vardagssaker gå in i en samhällsnivå-pott. Om man befinner sig i olika samhällsnivåer ger det bonus och förmågor. Notera, det behöver inte bara vara att köpa mat, utan köpa hus, ge pengar till kyrkan, fördriva tiden på nöjen etc.

 

[JohanL]

För att det säger något om världen.

Ja. Det är, hur ska vi säga, flavour.

 

[verlandes.]

Ja. Det är, hur ska vi säga, flavour.

Med tillägget att allt i rollspel är spelet, även (särskilt?) flavour. Bara för att det inte har en regelmekanisk nuffra jämte sig betyder det inte att det är oviktigt för spelet.

 

[Klingonsylt]

En variant av XP for gold: Basera all karaktärsutveckling på valet av mat mellan äventyren. Finare mat ger mer XP.

 

[NSM]

Allt man väljer att ha med i sitt spel säger förstås saker om världen. Vi kan ha med prislistor för olika sorters ryggsäckar i varje butik i en stad men det tror jag inte är så vanligt. Så varför är det här mycket viktigare? Är flavour i form av random maträtter verkligen så viktigt? Är det viktigt att ha specifika listor på kläder av olika stilar? Vilka frisyrer är i mode just nu i Dimmornas Dal?

Det låter kanske som att jag tycker detta är ett stort samhällsproblem (har dessutom inte några siffror på hur många menyer det finns i olika spel, går på vibes här), det tycker jag inte. Det är dock en ganska random sak att ha listor på jämfört med annat om det bara är flavour man är ute efter.

Jag är mer ute efter om man kan få valet att betyda nåt mer än bara flavour om man nu ska ha menyer (eller för all del vad som helst som kan vara kul). Folk äter inte alltid saker bara för att det är gott eller för att visa status, har hört att vissa låter bli kött, äter mycket baljväxter, mindre fett och annat av andra anledningar. Eller portionsstorlek kanske går att leka med. "Blä, Blå gåsen har svinsmå portioner, åt där en gång och gick hungrig hela dan."

 

[JohanL]

Det är egentligen inte så himla viktigt vad maten kostar, men man kan lika gärna nämna det när man ändå är igång. Men det är rätt viktigt vad för sorts mat man äter - jag menar, vad är mest spännande, den eviga rollspelsgrytan eller spettgrillat marinerat lamm med ris och grönsaker i en flatbrödswrap?

Via Diane Wynne-Jones:

STEW (the OMTs are thick and savoury, which translate as "viscous" and "dark brown") is the
staple FOOD in Fantasyland, so be warned. You may shortly be longing passionately for
omelette, steak, or baked beans, but none of these will be forthcoming, indoors or out. Stew will
be what you are served to eat every single time. Given the disturbed nature of life in this land,
where in CAMP you are likely to be attacked without warning (but see BATH), and in an INN
prone to be the centre of a TAVERN BRAWL, Stew seems to be an odd choice as staple food,
since, on a rough calculation, it takes forty times as long to prepare as steak. But it is clear the
inhabitants have not yet discovered fast food. The exact recipe for Stew is of course a
Management secret, but it is thought to contain meat of some kind and perhaps even vegetables.
Do not expect a salad on the side.

 

[Genesis]

Här är ett förslag på system:

• Spelarna beskriver sina rollpersoners matpreferenser och anteckningar dem.
• När det är dags så bestämmer de vad som beställs av det som erbjuds.
• Spelledaren, baserat på maten som beställs, hur väl den stämmer överens med rollpersonernas kulinariska preferenser, berättar hur de finner maten.
• Baserat på ovanstående rollspelar spelarna rollpersonernas humör och pratar om vad de tycker.

… och om man tycker att det viktiga är hur bra rollpersonerna är på att döda saker så kan bonus eller avdrag göras baserat på ovanstående.

Lägg till en risk att råka ut för matförgiftning om man väljer billigt slafskäk så är du framme.

 

[lupmet]

Om vi tar t.ex. Drakar och Demoner så kan jag pressa ett slag, slå om tärningen, välja att bli deppig efteråt och få nackdel på KAR-baserade färdigheter tills jag vilat lite. I det perspektivet tänker jag att en mekanik kopplad till mat (i det här fallet då) inte är orimlig.

Regelmässiga effekter beror mycket på reglerna men i spel med återhämtning kan det vara så att rollpersonen måste äta en lyxig måltid med fantastisk servering för att återhämta … självkänsla.

I andra spel går det att kombinera det med sjukdomar: Rollpersonen har Blodfot och har minus på SMI och Förflyttning, för att behandla det måste denne äta blodrik mat.

 

[lupmet]

Om vi tar t.ex. Drakar och Demoner så kan jag pressa ett slag, slå om tärningen, välja att bli deppig efteråt och få nackdel på KAR-baserade färdigheter tills jag vilat lite. I det perspektivet tänker jag att en mekanik kopplad till mat (i det här fallet då) inte är orimlig.

Regelmässiga effekter beror mycket på reglerna men i spel med återhämtning kan det vara så att rollpersonen måste äta en lyxig måltid med fantastisk servering för att återhämta … självkänsla.

I andra spel går det att kombinera det med sjukdomar: Rollpersonen har Blodfot och har minus på SMI och Förflyttning, för att behandla det måste denne äta blodrik mat.

 

[Vimes]

Ett alternativ är att man använder forumets slumplista för värdshusets paradrätt och slumpar några favoriträtter för rollpersonen.

Post in thread 'Slumplista på värdhusnamn' http://www.rollspel.nu/threads/slumplista-på-värdhusnamn.55483/post-720419

 

[lupmet]

Jag vet inte mycket om det men på medeltiden ansågs det viktigt att äta rätt för kroppens vätskor – t.ex. måste en riddare äta mycket grillat och stekt kött (inte kokt) för att få styrka och uthållighet.

Ala magiker måste äta starkt kryddad mat, en vattenelementarmagiker äter bara soppor aldrig stuvningar, en jägare måste äta en rätt på det djur han hoppas fånga nästa dag, en alv äter aldrig kött i soppor utan köttet måste serveras bredvid så att alven kan tacka djuret för att det har gett sitt liv för att alven skall få liv, …

Det kan vara rent stämmningsrollspel eller ger bonus eller avdrag senare, kan vara så att det ger en egen skala – varje dag rollpersonen äter enligt kulturen får denne en poäng, varje dag som denne bryter emot kulturen/sina matvanor förlorar denne två poäng. När någon når noll få denne minus på färdighetsslag och när denne når 20 poäng får denne bonus på färdighetsslag.

 

[Brödbane]

Det är ju historiskt relativt ovanligt med fulla ala carte-meny på krogar om man spelar i någon form av medeltidsfantasy. Känns snarare rimligt att man har max 2-3 grejer att välja på vid varje matställe, och på riktigt sunkiga syltor kanske det bara finns Dagens rätt.

Ett sätt man skulle kunna göra det på är att ha en slumptabell med vad som finns och eventuella effekter måltiden ger. Den skulle kanske behöva delas upp så att man ha en tabell för fattigmanskrogar, en för medelklassen och en lyxresturanger. Ju dyrare restaurang, desto bättre odds och effekter på tabellen.

Exempelvis:

Skabbigt hak (1t6)
1. Skämd fiskgryta. Du får matförgiftning och kräks. Ta 1 kp i skada.
2. Gammal gröt. Den går ned men du känner att du inte riktigt har samma energi. Nästa gång du vill använda en förmåga, slå 1t4, på 1 så har du inte ork att aktivera den.
3. Blyförgiftad harstek. Knastrar ordentligt mellan tänderna. Du tappar 1t10 magipoäng.
4. Kokta rovor. Smaklöst men mättande, ingen effekt.
5. Vitlökssoppa. Du får en fruktansvärd andedräkt, du har nackdel på Övertala och Charma, men fördel på att Hota personer under resten av dagen.
6. Stärkande lungmos. Du läker 1t4 kp.

 

[Quadrante]

Skulle nog lägga till att bland de rykten man hör, olika uteställen nämns (att de finns om de är tillfälliga, vad de serverar om de är permanenta).

 

[Rickard]

Är flavour i form av random maträtter verkligen så viktigt? Är det viktigt att ha specifika listor på kläder av olika stilar? Vilka frisyrer är i mode just nu i Dimmornas Dal?

Det finns inte bara en spelstil och bara för att något inte passar dig så passar det andra.

Alltså, jag gillar premissen av trådstarten: om något känns fel för din spelstil, fixa det. Jag skriver många inlägg just från denna princip: saker som passar mig och försöker utmana konventioner för att få till smidigare rollspel.

Men ja, recept är mest fånigt. För mig.