Dina spelledarsynder

Min gamla synd att vara alldeles för vag i beskrivningar tror jag att jag till stor del kommit till rätta med.

Istället är det väl det här med att vara kroniskt dåligt förberedd. Inte vidare förtjust i att läsa äventyr, och när jag slänger ihop något eget gör jag det ofta i sista minuten.
 
Zire said:
Kom på ett till problem med mitt spelledarskap. Jag minns inte hur jag skådespelade olika SLPs. Det kan gå bra (men inte alltid) att komma ihåg under spelmötet som personen introducerades, men mellan olika spelmöten är kört. Jag har liksom inte något bra sätt att anteckna det på. Och jag har försökt spela in mig själv via mobilen en gång, men det föll direkt på att det inte finns något bra sätt att lyssna på inspelningarna under spelmötet. Jag har tänkt att jag borde skriva ner en kort vägledning i förväg, men det har inte hänt än.
Click to expand...
Inte bara skall man minnas gestaltningen, man ska också komma ihåg hur man gjorde den! Minns en skurkkaraktär jag var väldigt nöjd med, men hade supersvårt att iklä mig rösten andra gången hon dök upp. Fick förklara det som att hon var morgontrött och inte fått sin kaffe än!
 
Jag har våldsamt svårt att improvisera fram utseenden för SLP när de behöver plockas fram.

Spelare: "Hur ser skurkens hantlangare ut?"
SL (Jag): "En är... lång och slank, och en är... kort och tjock...?"
Spelare: "Igen?"

Det här behöver jag träna på. Innan kan jag ha en hög med tankar om coola ärr, lustiga hattar, udda kroppsspråk, fula frisyrer, konstiga kläder, etc. Men där och då, när det verkligen gäller, är det nittiofem procent av gångerna någon som är långsmal och någon som är korttjock.

Det blir rätt enformigt.

Jag vill minnas att vi tränade på det här i Hantverksklubben någon gång, och att det hjälpte mig i samberättande. Men när jag har ansvar för världen själv som SL? Där är jag fortfarande fast.
 
Khan said:
Det här behöver jag träna på. Innan kan jag ha en hög med tankar om coola ärr, lustiga hattar, udda kroppsspråk, fula frisyrer, konstiga kläder, etc. Men där och då, när det verkligen gäller, är det nittiofem procent av gångerna någon som är långsmal och någon som är korttjock.
Click to expand...
Jag brukar bara låta spelarna hitta på. Jag ska inte ensam sitta och dra hela lasset på ett spelmöte.
 
koraq said:
Det där känner jag igen. Oftast har jag preppat genom att gå och föreställa mig hur saker ser ut, luktar och känns, men ofta så har jag bara det i huvudet när jag säger de mer banala beskrivningarna.
Click to expand...

Samma här. Har byggt upp en jättebra beskrivning i förväg "Dammet yr om era fotsteg när ni går på den lilla och sällan använda grusvägen. På sidorna av grusvägen hänger grenar ned från den täta och mörka skogen. Ni känner en känsla av att ni är iaktagna"! Och så blir det bara "öh, vägen är dammig, slå för Iaktagelseförmåga..."!
 
Gnovald said:
Samma här. Har byggt upp en jättebra beskrivning i förväg "Dammet yr om era fotsteg när ni går på den lilla och sällan använda grusvägen. På sidorna av grusvägen hänger grenar ned från den täta och mörka skogen. Ni känner en känsla av att ni är iaktagna"! Och så blir det bara "öh, vägen är dammig, slå för Iaktagelseförmåga..."!
Click to expand...
Samma för mig. I de flesta fallen är det bristande fantasi, och i andra fall bara utgår jag från att spelarna har samma bild i huvudet som jag och att de bara kan "titta" på den för att få fler detaljer.
 
Last edited:
Jag är verkligen kass på att spela med prepp. Kommer jag till spelmötet utan förberedelser och kör på känsla så är det lugnt, men när det finns en massa spelledarstrukturer (som i AW) eller ännu värre preppat material, så får jag panik. Att behöva ha koll på en massa saker som står i något material någonstans, risken att minnas fel och sabba saker, det gör mig väldigt olustig till mods. Som tur är kan man lätt undvika detta genom att aldrig preppa eller spela saker med preppat material.
 
Rickard said:
Jag brukar bara låta spelarna hitta på. Jag ska inte ensam sitta och dra hela lasset på ett spelmöte.
Click to expand...
Samma här, tyckte det var jobbigt tills man kom på att spelarna lika gärna kan få ta bördan. Det blir också roligare om man delar upp uppgiften på flera spelare, typ beskriv en var. Eller om man lägger in någon detalj när de ska beskriva: "en av dem stör du dig särskilt på, hur ser han ut?", "hon ger dig känslan av att vara en kvinnlig Hitler, hur ser hon ut?" osv.
 
Zire said:
Eller om man lägger in någon detalj när de ska beskriva: "en av dem stör du dig särskilt på, hur ser han ut?", "hon ger dig känslan av att vara en kvinnlig Hitler, hur ser hon ut?" osv.
Click to expand...
Ja, det där är skitsmart. Annars finns det en klar risk att spelaren blir ställd. Turas om att lägga till var sin detalj brukar också bli väldigt stämningsfullt, åtminstone vad gäller miljön.
 
Zeedox said:
Vad in ditt eget spelledande (eller spelande) stör du dig själv på?
Click to expand...
Att jag ofta har en så tydlig bild av något i mitt huvud att jag missar att faktiskt förmedla den bilden särskilt väl till gruppen. Har lärt mig att hantera det genom att låta gruppen äga beskrivandet de med (e.g., genom att fråga dem hur de tycker att en plats ser ut).

Bottnar som mest i att jag har rätt dåligt tålamod. :D
 
entomophobiac said:
Att jag ofta har en så tydlig bild av något i mitt huvud att jag missar att faktiskt förmedla den bilden särskilt väl till gruppen. Har lärt mig att hantera det genom att låta gruppen äga beskrivandet de med (e.g., genom att fråga dem hur de tycker att en plats ser ut).
Click to expand...
Precis min lösning också på problemet.
 
StradhLestat said:
Att jag har jäkligt svårt (läs lyckas aldrig) att hålla scenarion korta... "Åhh det här äventyret är tänkt att vra klart på 4-5 timmar....det blir bra"...

3+ sessioner a 5 timmar senare så KANSKE det är klart...kanske :p
Se bara hur jag failade på Munkcon och hade konventets längsta spelpass 14-21 :p
EDIT: när vi tydligt skrivit till spelledare att hålla sig kring max 4-5 timmar :p
Click to expand...
Kan svara mig själv här... Jag har insett att jag inte kommer lyckas hålla saker kort och väljer att bejaka mina styrkor och undvika svagheterna här.
Jag har kört två äventyr på Munkcon sen denna post. De äventyren har ägt rum vid ett icke officiellt bord i entren...och vi har släppt på extra besökare istället. Det bordet har uttalat varit "Vi spelar heldag, från öppning till stängning".... resultatet...jag skulle nog behövt någon timme till för att få det riktigt bra, utan stress på slutet men det HAR gått ;)

Alien, Chariot of the gods ca 11:20ish - 21:57
Star wars, Tatooine manhunt ca 11:20ish- 21:45
Dante har någon gång hotat med att jag får spelleda "Orc and a Pie" om jag ska hålla det kort..... Lite osäker på om jag skulle lyckas hålla det konventskort ens :P
 
Last edited:
Efter att nu ha spellett en regellätt kampanj påminns jag om min svårighet att ge tuffa konsekvenser. Det ska oftast gå jäkligt långt innan jag dödar en rollperson utan regelstöd, även när de är i livsfara. Jag zoomar hellre in och erbjuder fler och fler möjligheter att rädda sig, stoppar in ett kylskåp de kan gömma sig i, låter bandage bota miasmacancer… till viss del tror jag spelarna har skoj i att försöka krångla sig ur situationen, men ibland är de faktiskt helt redo att riskera livet på rollpersonen! Tror jag har tur med att de allra flesta spelare är duktiga på att låtsas vara rädda trots att risken inte är där på riktigt.

Därför uppskattar jag när spelets regler erbjuder möjligheter till riskabla konsekvenser (som inte är att dö). Spelade Detect or DIE på MunkCon och när spelarna misslyckades med undersökningsslag kunde jag helt enkelt låta dem lyckas men samla den lääääskigaaaa resursen Deja Vu i en större och större pöl…
 
Zeedox said:
Efter att nu ha spellett en regellätt kampanj påminns jag om min svårighet att ge tuffa konsekvenser. Det ska oftast gå jäkligt långt innan jag dödar en rollperson utan regelstöd, även när de är i livsfara. Jag zoomar hellre in och erbjuder fler och fler möjligheter att rädda sig, stoppar in ett kylskåp de kan gömma sig i, låter bandage bota miasmacancer… till viss del tror jag spelarna har skoj i att försöka krångla sig ur situationen, men ibland är de faktiskt helt redo att riskera livet på rollpersonen! Tror jag har tur med att de allra flesta spelare är duktiga på att låtsas vara rädda trots att risken inte är där på riktigt.

Därför uppskattar jag när spelets regler erbjuder möjligheter till riskabla konsekvenser (som inte är att dö). Spelade Detect or DIE på MunkCon och när spelarna misslyckades med undersökningsslag kunde jag helt enkelt låta dem lyckas men samla den lääääskigaaaa resursen Deja Vu i en större och större pöl…
Click to expand...
Jag har faktiskt inte varit i närheten av att döda några rollpersoner ännu, men jag känner verkligen igen mig i detta att jag som SL verkligen har svårt att ge tuffa konsekvenser. Nu är jag tämligen grön som spelledare ska sägas, så det handlar ju också om att få erfarenhet.
 
Zeedox said:
Efter att nu ha spellett en regellätt kampanj påminns jag om min svårighet att ge tuffa konsekvenser. Det ska oftast gå jäkligt långt innan jag dödar en rollperson utan regelstöd, även när de är i livsfara. Jag zoomar hellre in och erbjuder fler och fler möjligheter att rädda sig, stoppar in ett kylskåp de kan gömma sig i, låter bandage bota miasmacancer… till viss del tror jag spelarna har skoj i att försöka krångla sig ur situationen, men ibland är de faktiskt helt redo att riskera livet på rollpersonen! Tror jag har tur med att de allra flesta spelare är duktiga på att låtsas vara rädda trots att risken inte är där på riktigt.

Därför uppskattar jag när spelets regler erbjuder möjligheter till riskabla konsekvenser (som inte är att dö). Spelade Detect or DIE på MunkCon och när spelarna misslyckades med undersökningsslag kunde jag helt enkelt låta dem lyckas men samla den lääääskigaaaa resursen Deja Vu i en större och större pöl…
Click to expand...
Jag är också för snäll. Alldeles för snäll!
 
Tryggve said:
Jag har faktiskt inte varit i närheten av att döda några rollpersoner ännu, men jag känner verkligen igen mig i detta att jag som SL verkligen har svårt att ge tuffa konsekvenser. Nu är jag tämligen grön som spelledare ska sägas, så det handlar ju också om att få erfarenhet.
Click to expand...

Det blir mycket bättre spel om du låter tärningarna falla där de faller och låter karaktärer dö när de ska dö.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top