Night City-effekten

[entomophobiac]

Rollspel. Vi spelar dem, köper dem, och har starka åsikter om dem. Själv har jag fastnat för att läsa tidiga rollspel senaste åren. Vissa av dem har jag babblat om som recensioner här. Senaste läsningen är Cyberpunk, versionen från 1988. Den som idag brukar kallas Cyberpunk 2013 för att det är det år den utspelar sig. (Vi är även två sessioner in i en nystartad kampanj i spelet.)

Det här rollspelet belyser något som verkar hända i slutet av 80-talet och början av 90-talet. Ett något som jag tänker kalla "Night City-effekten": att rollspel går från att förlita sig på spelgruppens fantasi till att förlita sig på canon och officiell sanning.

Hur Cyberpunk 2013 (1988) beskriver Night City:
"Night City is a modern urban environment, complete with dark streets, filthy alleys and rowdy clubs. Where is it located? What's its real name? Not important. Night City is any big city in the world -- it could be yours -- late night and up against the wall. The important thing about Night City is the feel, not the substance. It should be a place that the Referee has an immediate grasp of, allowing him to give his descriptions the proper 'you are there' ambiance."

Följer med en karta och lite idéer på encounters i tabellform, men uttryckligen till för att fungera som inspiration för den som själv inte råkar bo i en stor stad.

Hur Cyberpunk 2020 (1990) beskriver Night City:
"Name: Night City
Founded: 1994
Population: 5,000,000
Businesses: Technical, light industry, trade, electronics

Night City is a moderately-sized city located on the west coast of the United States. [...]"

Ett par sidor med detaljer, och en karta. Till CP'20 släpptes även en fjullfjädrad Night City-såsbok med massor av canon.

Jag tycker den här effekten är intressant. Exakt när den sker, vilket år, är nog omöjligt att säga. GDW verkar inte uppmana till supplementköp eller canon initialt, men släpper ju kampanjer i slutänden som blir "officiella" och används som grund för senare utgåvor av exempelvis 2300AD. Star Wars får ju en bisarr mängd supplement. Och när 90-talets WoD-craze tar fart känns det som att den här transformationen är fullbordad. Såsboksinflationen är ett faktum.

Vet inte vad jag ville ha sagt med det, mer än att det är ett väldigt intressant fenomen.

 

[Quadrante]

Pre-sås fram till 1995.
Post-sås 1995 och framåt.

 

[Mogger]

Rollspel. Vi spelar dem, köper dem, och har starka åsikter om dem. Själv har jag fastnat för att läsa tidiga rollspel senaste åren. Vissa av dem har jag babblat om som recensioner här. Senaste läsningen är Cyberpunk, versionen från 1988. Den som idag brukar kallas Cyberpunk 2013 för att det är det år den utspelar sig. (Vi är även två sessioner in i en nystartad kampanj i spelet.)

Det här rollspelet belyser något som verkar hända i slutet av 80-talet och början av 90-talet. Ett något som jag tänker kalla "Night City-effekten": att rollspel går från att förlita sig på spelgruppens fantasi till att förlita sig på canon och officiell sanning.

Hur Cyberpunk 2013 (1988) beskriver Night City:
"Night City is a modern urban environment, complete with dark streets, filthy alleys and rowdy clubs. Where is it located? What's its real name? Not important. Night City is any big city in the world -- it could be yours -- late night and up against the wall. The important thing about Night City is the feel, not the substance. It should be a place that the Referee has an immediate grasp of, allowing him to give his descriptions the proper 'you are there' ambiance."

Följer med en karta och lite idéer på encounters i tabellform, men uttryckligen till för att fungera som inspiration för den som själv inte råkar bo i en stor stad.

Hur Cyberpunk 2020 (1990) beskriver Night City:
"Name: Night City
Founded: 1994
Population: 5,000,000
Businesses: Technical, light industry, trade, electronics

Night City is a moderately-sized city located on the west coast of the United States. [...]"

Ett par sidor med detaljer, och en karta. Till CP'20 släpptes även en fjullfjädrad Night City-såsbok med massor av canon.

Jag tycker den här effekten är intressant. Exakt när den sker, vilket år, är nog omöjligt att säga. GDW verkar inte uppmana till supplementköp eller canon initialt, men släpper ju kampanjer i slutänden som blir "officiella" och används som grund för senare utgåvor av exempelvis 2300AD. Star Wars får ju en bisarr mängd supplement. Och när 90-talets WoD-craze tar fart känns det som att den här transformationen är fullbordad. Såsboksinflationen är ett faktum.

Vet inte vad jag ville ha sagt med det, mer än att det är ett väldigt intressant fenomen.

Jo, det här har vi ju till och från diakuterat här på wrnu från olika perspektiv. Jag tillhör ju den falangen som anser att det var här rollspel gick från att vara en kul liten fantasiövning till att verkligen omfamna hobbyns potential. Det var här vi såg kampanjer som Enemy Within och Konfluxsviten. Spelvärldar växte och välskrivna settingböcker beskrev avlägsna hörn.

För mig är/var detta oerhört välkommmet. Min idralbild av rollspel var någonstans att få vara i Tolkiens Midgård, men inte vara Legolas eller Gandalf. Utan en ung rohirrim på orchjakt eller en utbygdsjägare som snubblar över en okänd ruin.

Jag ville/vill läsa om detta. Förkovra mig. Prata om det med mina vänner.

Och där är jag fortfarande.

 

[God45]

Jag tänker peka fingret tidigare på Dragonlance. Det är där saker går över till canon och metaplot och stuff.mdet är medeltiden innan renässansen.

 

[Brödbane]

Tänker att det är en rätt naturlig utveckling av ett världsbygge. Det är väl rätt få spel även idag som dunkar fram en 500-sidors lorebok från starten?
såsböcker släpper man sen när man har en etablerad mängd spelare/kunder som är investerade i världen.

 

[Christoffer]

Jo, det här har vi ju till och från diakuterat här på wrnu från olika perspektiv. Jag tillhör ju den falangen som anser att det var här rollspel gick från att vara en kul liten fantasiövning till att verkligen omfamna hobbyns potential. Det var här vi såg kampanjer som Enemy Within och Konfluxsviten. Spelvärldar växte och välskrivna settingböcker beskrev avlägsna hörn.

För mig är/var detta oerhört välkommmet. Min idralbild av rollspel var någonstans att få vara i Tolkiens Midgård, men inte vara Legolas eller Gandalf. Utan en ung rohirrim på orchjakt eller en utbygdsjägare som snubblar över en okänd ruin.

Jag ville/vill läsa om detta. Förkovra mig. Prata om det med mina vänner.

Och där är jag fortfarande.

Den enes skinande topp den andra stinkande dalgång.

 

[Mogger]

Den enes skinande topp den andra stinkande dalgång.

Ska väl tilläggas att jag inte ser någon motsättning här. Vill jag bortse från settingmatetial så gör jag helt enkelt det. Jag ser mig inte bunden vid att något är "officiellt".

 

[entomophobiac]

Jag tänker peka fingret tidigare på Dragonlance. Det är där saker går över till canon och metaplot och stuff.mdet är medeltiden innan renässansen.

Metaplot känns som nästa steg. Även i Cyberpunk 2020 så är Night City främst en plats. Men den ståry som byggs upp kring exempelkaraktärerna från första rollspelet är ju det som sedan hanterats som canon i dataspelet Cyberpunk 2077. Där går det såpass långt att du får spela scener direkt tagna ur exemplen.

Det är väl rätt få spel även idag som dunkar fram en 500-sidors lorebok från starten?

Det som alltså blir en ny företeelse är behovet av 500 sidor lorebok, vs den uttalade idén att spelet är gruppens att ta vidare.

 

[Mogger]

Tänker att det är en rätt naturlig utveckling av ett världsbygge. Det är väl rätt få spel även idag som dunkar fram en 500-sidors lorebok från starten?
såsböcker släpper man sen när man har en etablerad mängd spelare/kunder som är investerade i världen.

*Ereb Altor has entered the chat*

 

[Rickard]

att rollspel går från att förlita sig på spelgruppens fantasi till att förlita sig på canon och officiell sanning.

Vi gick från kreativt skapande till historie- och geografiböcker. Drakar och demoner v3 och tidigare utgick från att spelledaren skulle skapa en by och sedan bygga vidare på den genom äventyr. Det gick att köpa egna äventyr. Sedan kom Ereb Altor via Sinkadus, där man gick från äventyrandet till att istället presentera världen. Det blev ett hopp, där grupp gick från spelledare -> (egen) värld -> äventyr till spelledare -> (satt) värld -> äventyr.

(fritt från minnet)

 

[Quadrante]

Minns det som att Khelatar lanserades som fjärde (eller var det tredje) generationens rollspel. Spel i en färdig värld.

 

[Rickard]

Minns det som att Khelatar lanserades som fjärde (eller var det tredje) generationens rollspel. Spel i en färdig värld.

Ja, och både jag samt andra i andra spelgrupper fattade inte vad man skulle göra eftersom det inte var solklart hur man skulle skriva äventyr.

Jag kan dock säga att jag hade samma problem med Marsklandet - en sandlåda.

 

[Brödbane]

*Ereb Altor has entered the chat*

Ereb växte väl fram pö-om-pö? Eller har jag missförstått den delen?

Jag tänker att den nya varianten som kommer nu ju inte riktigt kan räknas som ett nytt världsbygge, även om delar säkert är nyskrivna.

 

[Mogger]

Ereb växte väl fram pö-om-pö? Eller har jag missförstått den delen?

Jag tänker att den nya varianten som kommer nu ju inte riktigt kan räknas som ett nytt världsbygge, även om delar säkert är nyskrivna.

Det går såklart att argumentera för det men det är oavsett några hundra sidor nyskrivet äventyrs- och settingmaterial.

 

[chrull]

Det går såklart att argumentera för det men det är oavsett några hundra sidor nyskrivet äventyrs- och settingmaterial.

Det är väl heller inte ett spel, utan settingmaterial för ett spel som släpptes ett år tidigare?

 

[Mogger]

Det är väl heller inte ett spel, utan settingmaterial för ett spel som släpptes ett år tidigare?

Mest av allt är det ett led i min marknadsföringsstartegi att nämna Ereb Altor i varje inlägg jag skriver.

 

[Man Mountainman]

I dunno, man. Empire of the Petal Throne publicerades 1975. Är det här verkligen ett skifte som kan lokaliseras till en viss tidpunkt i historien, eller är det snarare en av flera möjliga designfilosofier som har samexisterat sen hobbyns begynnelse?

 

[Übereil]

Metaplot känns som nästa steg. Även i Cyberpunk 2020 så är Night City främst en plats. Men den ståry som byggs upp kring exempelkaraktärerna från första rollspelet är ju det som sedan hanterats som canon i dataspelet Cyberpunk 2077. Där går det såpass långt att du får spela scener direkt tagna ur exemplen.


Det som alltså blir en ny företeelse är behovet av 500 sidor lorebok, vs den uttalade idén att spelet är gruppens att ta vidare.

Det här får mig att tänka på saker jag läst online om hur folk spelar Cyberpunks kusin Shadowrun. Det finns en metaplot i böckerna som fortfarande är alive and kicking, men folk som spelar verkar ignorera metaploten och fokusera på hur egna spelgruppen gör heists.

Übereil

 

[Rymdhamster]

Mest av allt är det ett led i min marknadsföringsstartegi att nämna Ereb Altor i varje inlägg jag skriver.

Ja, varför inte. Det funkade ju så bra för Star Challenge.

 

[chrull]

I dunno, man. Empire of the Petal Throne publicerades 1975. Är det här verkligen ett skifte som kan lokaliseras till en viss tidpunkt i historien, eller är det snarare en av flera möjliga designfilosofier som har samexisterat sen hobbyns begynnelse?

100%