DoD Jag fattar inte Ereb Altor

[Anthrox]

Utan krut får vi inga kanoner till fartygen och det vill vi ju ha

Onödigt att spara på krutet genom att spara på krutet menar du?

 

[cogitare]

Samt en kilometerhög magisk stenpelare i Kardien som tydligen alla glömt att nämna tidigare... Monster och män gav mig mycket idéer på den tid det begav sig. Dess galna grejer var en lite frisk fläkt tyckte jag.

Denna stenpelare (som jag glömt namnet på) var centrum för någon stor kampanj mellan ont och gott som beskrevs i någon Sinkadus där avsikten var att länka samman en massa utgivna äventyr som Marsklandet, Barbia osv.

Eller är jag helt ute och cyklar?

Cog.

 

[Leon]

Denna stenpelare (som jag glömt namnet på) var centrum för någon stor kampanj mellan ont och gott som beskrevs i någon Sinkadus där avsikten var att länka samman en massa utgivna äventyr som Marsklandet, Barbia osv.

Eller är jag helt ute och cyklar?

Cog.

Det stämmer utmärkt. Meh-Zadrias pelare, som presenteras i Sinkadus 23, spelar en viktig roll i kampanjen Fornrikets härskare av Marcus Thorell.

 

[Franz]

Men regnbågen man kunde gå på har aldrig blivit en kampanj i Ereb. Kom igen @Mogger och @Leon ni kan bli först!!!

 

[Leon]

Apropos Monster och Människor i Ereb Altor hittar den skarpögde den flygande ön Caranor i KH

 

[Robert Jonsson]

Apropos Monster och Människor i Ereb Altor hittar den skarpögde den flygande ön Caranor i KH

Och i kommande "Urmakarens Ö" i Altors Vidder!

 

[Simsalabim]

Har skummat igenom tråden och tänkte bidra med några egna tankar som inte verkar ha nämnts ännu.
För kontext så kan jag säga jag aldrig lirat i Ereb Altor förut och vet egentligen ganska lite om världen, och ändå är jag riktigt taggad! Men varför jag kommer försätta min huvudkampanj i Ereb framöver grundar sig dels i rätt banala anledningar:

1: Än så länge finns det ingen setting till DoD24. Mina spelare och jag har svinkul med systemet och den tid jag har över till prepp föredrar jag att lägga på äventyr snarare än världsbygge. Så en ramvärld med olika kulturer är precis vad jag behöver som spelledare.

2: Det är på svenska! Det här skulle jag kunna prata mycket om men kort sagt så har jag kommit att verkligen uppskatta att spela system och moduler som har samma språk som vi talar vid bordet.

 

[Mogger]

Senaste nytt:

Korr av Ereb Altor: Hjältar från Kopparhavet

Under ytan, I källarna under Krönikörernas stora Arkiv i gamla Krilloan brinner flitens oljelampa. Vi har bollat, stött och blött, skrivit och omformulerat. Men nu är spelarboken för Kopparhavet – Ereb Altor: Hjältar från Kopparhavet – äntligen på korr. Det innebär att vi hoppas kunna släppa den som beta inom en inte alltför avlägsen framtid. Boken är riktad direkt till spelarna, och beskriver Kopparhavets regioner med stöd för att ge sina rollpersoner bakgrunder från länder som Zorakin, Krun och Berendien. Boken innehåller även texter om kulter och gudar, organisationer och mysterier och tecken. Dessutom presenteras tilläggsregler för sjöfart på Kopparhavet.

Arbetet med Ereb Altor: Världsboken och Ereb Altor: Kopparhavskrönikan (SL-bok) fortsätter parallelt, liksom arbetet med det grafiska och kartorna. Vi ser fram emot att kunna dela med av mer längre fram.



Håll ett halvt öga på mail och KS-konto, så kommer den första betan snart.

 

[Maskwa]

Min, väldigt sena, tanke till trådskaparen är mer att då kanske inte DoD och Ereb är för dig och det är helt okej. Många gillar olika typer av rollspel och allt är inte för alla. Jag till exempel har aldrig fattat storheten i DnD, tycker det är tråkig lore, tråkigt regelsystem med klasser. Passar bättre som dataspel än som tabletop. Men fattar att andra älskar det och kul för dem.
Jag tycker DoD är ett fantastiskt rollspel i sin enkelhet, jag backar Ereb Altor ur nostalgi, men kommer kanske spela i världen. Jag tycker världen är sin orginalform är ok, men med ganska många brister som jag tror Helmgast kommer fixa.

 

[Mogger]

Ja, nu har ni ju facit, åtminstone finns boken Ereb Altor Kopparhavet - Hjältar från Kopparhavet ute som beta till alla backare nu. Det är alltså "bok 2" i den nya Ereb Altor: Kopparhavet-boxen. Bok 1 kommer senare och Ereb Altor: Världsboken filar vi också vidare på.

 

[Lukas]

Min, väldigt sena, tanke till trådskaparen är mer att då kanske inte DoD och Ereb är för dig och det är helt okej. Många gillar olika typer av rollspel och allt är inte för alla. Jag till exempel har aldrig fattat storheten i DnD, tycker det är tråkig lore, tråkigt regelsystem med klasser. Passar bättre som dataspel än som tabletop. Men fattar att andra älskar det och kul för dem.
Jag tycker DoD är ett fantastiskt rollspel i sin enkelhet, jag backar Ereb Altor ur nostalgi, men kommer kanske spela i världen. Jag tycker världen är sin orginalform är ok, men med ganska många brister som jag tror Helmgast kommer fixa.

Egentligen är jag avundsjuk, så många verkar älska Ereb till en nivå att jag tycker det är synd att jag inte känner samma sak.

Jag har varit väldigt likgiltig för nya DoD men är nu spelare i en grupp som kör det. Så jag ger det mitt yttersta och hoppas jag gillar det.
Ett spelmöte in har jag inga starka känslor åt något håll.

Jag av ekonomiska skäl vet inte om jag kommer köpa den nya Ereb boken, men om jag i framtiden får chansen att läsa den eller spela i settingen så skulle jag såklart ge den all chans i världen att övertyga mig om sin storhet.
Men jag ska erkänna att om jag inte får chansen så lider jag inte jättemycket utan kommer kunna fortsätta gå igenom mitt liv och långsamt nöta av det berg av rollspels böcker jag är mer taggad på att läsa.

 

[Badmojo]

Hm, det är viss klasskillnad på gamla EA och det som kommer via Kopparhavets Hjältar nu, tycker jag (utan att ha sett slutresultatet av nya EA).

 

[Mogger]

Men jag ska erkänna att om jag inte får chansen så lider jag inte jättemycket utan kommer kunna fortsätta gå igenom mitt liv och långsamt nöta av det berg av rollspels böcker jag är mer taggad på att läsa.

Det är väl en sund inställning rent generellt. Att gå runt med fear of missing out känns överlag rätt trist.

Det sagt är vårt nya Ereb Altor en ny spelvärld. Det är inte en återutgivning av gammalt material. Det bygger på gammalt material. Bästa liknelsen är väl Mutant: Undergångens arvtagare som var en helt ny värld som byggde på Pyrisamfundet m.m.. Vi jobbar på samma sätt.

Om man sedan gillar det eller inte lägger vi inte oss i. Men hittills har det bara varit positiv feedback (och en del korr så klart).

 

[Mogger]

Jag gillar det.
Även om det inte är lika coolt som ånglok som jag hoppades på.

Det första konkreta ifrån EA som ger mig intresse att spela i settingen

I min eviga strävan att få över dig till den mörka sidan sitter jag just nu och skriver in detta (typ) i nya Ereb Altor. Tuuuuut-tuuuuut!

(Ja, på riktigt!)

 

[Stämma]

Nu verkar du otäckt synsk, Måns. Jag satt och läste tråden tidigare idag. Lite jumpscare att den plötsligt hoppar upp i aviseringarna.

Mitt eget förhållande till EA är annorlunda än dom flesta i trådens. Jag hör till forumets yngre falang och det första spelet jag köpte var Svavelvinter omkring 2013/2014. Som följt av detta har jag mest sett Ereb som en sorts defekt proto-Argond, mindre renodlat granströmsk med mer generiskt krafs.
Med tiden har jag mildrat lite: Jag läste texten om Caddo och den lysande vägen i Sinkadus 3 och gillade den. Likväl har jag alltid varit ankornas vän. Så jag både äger KH och har backat världsboken till EA (som dock inte landat i brevlådan än).

Ett stafettöverlämnarcitat från Blixt och Granström inleder både Kopparhavets hjältar och den nya världsboken. Här i tråden lyfter ni också fram dom två nestorernas verk som kärnan i det goda Ereb. Dock funderar jag lite löst nu på midnattskvisten om det inte finns en spänning mellan Trakorien och Caddo, så att säga, som två motpoler. Granström står ju generellt för ett vilt esoteriskt världssmide, med lika delar filosofi och samhällssatir. Blixt å sin sida för en betydligt mer jordnära skapargärning.

Jag undrar om ni upplever samma spänning mellan delar av världsbygget och hur ni då förhåller er till den. För min del kan jag gilla när finns tematisk friktion i mina sagovärldar. Exempelvis tycker jag att den förhärskande Glorantha-tolkningen är lite ensidig och trist. Jag tycker om ett Glorantha som både är en seriöst menad antropologisk/mytologivetenskaplig meditation och hemvist för en massa 40 år gammalt internskämtstrams.

 

[Lukas]

I min eviga strävan att få över dig till den mörka sidan sitter jag just nu och skriver in detta (typ) i nya Ereb Altor. Tuuuuut-tuuuuut!

(Ja, på riktigt!)

När det är klart får du skicka en bok till mig så lovar jag att recensera den
Allt med tåg får automatiskt extra poäng

 

[Mekanurg]

Nu verkar du otäckt synsk, Måns, jag satt och läste tråden tidigare idag. Lite jumpscare att den plötsligt hoppar upp i aviseringarna.

Mitt eget förhållande till EA är annorlunda än dom flesta i trådens. Jag hör till forumets yngre falang och det första spelet jag köpte var Svavelvinter omkring 2013/2014. Som följt av detta har jag mest sett Ereb som en sorts defekt proto-Argond, mindre renodlat granströmsk med mer generiskt krafs.
Med tiden har jag mildrat lite: Jag läste texten om Caddo och den lysande vägen i Sinkadus 3 och gillade den. Likväl har jag alltid varit ankornas vän. Så jag både äger KH och har backat världsboken till EA (som dock inte landat i brevlådan än).

Ett stafettöverlämnarcitat från Blixt och Granström inleder både Kopparhavets hjältar och den nya världsboken. Här i tråden lyfter ni också fram dom två nestorernas verk som kärnan i det goda Ereb. Dock funderar jag lite löst nu på midnattskvisten om det inte finns en spänning mellan Trakorien och Caddo, så att säga, som två motpoler. Granström står ju generellt för ett vilt esoteriskt världssmide, med lika delar filosofi och samhällssatir. Blixt å sin sida för en betydligt mer jordnära skapargärning.

Jag undrar om ni upplever samma spänning mellan delar av världsbygget och hur ni då förhåller er till den. För min del kan jag gilla när finns tematisk friktion i mina sagovärldar. Exempelvis tycker jag att den förhärskande Glorantha-tolkningen är lite ensidig och trist. Jag tycker om ett Glorantha som både är en seriöst menad antropologisk/mytologivetenskaplig meditation och hemvist för en massa 40 år gammalt internskämtstrams.

Jo, du har rätt: @Brior och jag skriver på de där olika sätten. Trevligt att du gillar Caddo. Där föddes EA.

 

[Vitulv]

Ereb Altor är ett melodiskt bra namn. Det rullar väldigt snyggt av tungan. Det är det fonetiskt bästa världsnamnet.

 

[Mogger]

Ett stafettöverlämnarcitat från Blixt och Granström inleder både Kopparhavets hjältar och den nya världsboken. Här i tråden lyfter ni också fram dom två nestorernas verk som kärnan i det goda Ereb. Dock funderar jag lite löst nu på midnattskvisten om det inte finns en spänning mellan Trakorien och Caddo, så att säga, som två motpoler. Granström står ju generellt för ett vilt esoteriskt världssmide, med lika delar filosofi och samhällssatir. Blixt å sin sida för en betydligt mer jordnära skapargärning.

Fascinerande att börja med Argond! Det är lite som "kidsen" som såg Star Wars i "rätt" ordning! Kan knappt föreställa mig hur det funkar!

Men, din fråga då. Den är intressant, men för oss inte alls svår att hantera. Av flera orsaker:

För egen del tror jag att min penna och skaparförmåga ligger mellan Blixt och Granström. Vi har förmågor i Astrolab som är mer Granströmska men det jordnära ligger oss ändå varmt om hjärtat. Jag tycker det är nyckeln till nya Ereb Altor, och har nog sagt i nån podd eller så, att det fantastiska och det jordnära samsas. Även vi djupdyker i filosofi och samhällssatir, men även historia och en hel del nutidsreflektioner som inte är satir. Ex har vi både starka drag av radikalisering och klimatkris i vårt Ereb. På sina håll.

Det som dock gjorde det lätt att få i Caddo sömlöst var att det inte fanns i Kopparhavets hjältar, så där lade vi rätt mycket krut på att omdana Lysande vägen (som ju "förvanskades" i senare DoD-moduler till att likna en rätt trist katolicism-pastich) till dyrkan av solguden Utu. Det band ihop hela världsbygget på ett snyggt sätt, inte minst då Utu och Shamash (iaf dess påhejare på Altors yta) var svurna fiender.

Så när vi väl adderade Caddo fanns allt detta redan på plats, så en mysteriekult till som dyrkade en solens världssjäl var helt on brand och passade in hur bra som helst.

Nedan är lite bilder från www.astrolabstudio.se som knyter an till soldyrkan runt Kopparhavet:

 

[Leon]

Nu verkar du otäckt synsk, Måns, jag satt och läste tråden tidigare idag. Lite jumpscare att den plötsligt hoppar upp i aviseringarna.

Mitt eget förhållande till EA är annorlunda än dom flesta i trådens. Jag hör till forumets yngre falang och det första spelet jag köpte var Svavelvinter omkring 2013/2014. Som följt av detta har jag mest sett Ereb som en sorts defekt proto-Argond, mindre renodlat granströmsk med mer generiskt krafs.
Med tiden har jag mildrat lite: Jag läste texten om Caddo och den lysande vägen i Sinkadus 3 och gillade den. Likväl har jag alltid varit ankornas vän. Så jag både äger KH och har backat världsboken till EA (som dock inte landat i brevlådan än).

Ett stafettöverlämnarcitat från Blixt och Granström inleder både Kopparhavets hjältar och den nya världsboken. Här i tråden lyfter ni också fram dom två nestorernas verk som kärnan i det goda Ereb. Dock funderar jag lite löst nu på midnattskvisten om det inte finns en spänning mellan Trakorien och Caddo, så att säga, som två motpoler. Granström står ju generellt för ett vilt esoteriskt världssmide, med lika delar filosofi och samhällssatir. Blixt å sin sida för en betydligt mer jordnära skapargärning.

Jag undrar om ni upplever samma spänning mellan delar av världsbygget och hur ni då förhåller er till den. För min del kan jag gilla när finns tematisk friktion i mina sagovärldar. Exempelvis tycker jag att den förhärskande Glorantha-tolkningen är lite ensidig och trist. Jag tycker om ett Glorantha som både är en seriöst menad antropologisk/mytologivetenskaplig meditation och hemvist för en massa 40 år gammalt internskämtstrams.

Det kanske också är värt att lägga till att vi tycker att Argond är fantastiskt - och har inlemmat delar (i samråd med Erik) i vårt nya Ereb Altor.

Men som Måns skriver så stämmer det förstås som du skriver att det är skillnad på Eriks och Anders anslag, och även på de andra lite mindre inspirationskällorna vi har - både från Ereb Altor och från andra källor. Och tur är väl det! Vi har alltid sagt att vi uppskattar lapptäcket som är Ereb Altor, det gäller bara att få kontrasterna att matcha lite bättre. Det handlar inte om att släta ut - tvärt om.

Det vi, Erik och Anders nog har gemensamt är att vi gillar att kombinera ganska olika och oväntade inspirationskällor, och att vi drar mycket inspiration från den mest gonzo världen av dem alla: vår egen verklighet.