pellejones
Grisodlare
Kundmentalitet gör dessutom folk odrägliga.
Det här håller jag verkligen med om. 100%!
Kundmentalitet gör dessutom folk odrägliga.
Jag tycker annars väldigt mycket om att återanvända äventyr till nya grupper, lära sig scenariot såpass att man blir bekväm att improvisera fram nya element, och kunna se hur olika spelbord löser de olika utmaningarna.En del av de som hustlar ihop en inkomst som spelledare kör en modul, exempelvis Curse of Stradh, 4 sessioner om dagen, 5 dagar i veckan, så 20 grupper 10-15$ per person och gång, samma modul. Rinse, repeat. Det är antagligen inte så kul att spelleda på detta sätt ('ven om man säkert blir skitbra på den modulen efter ett tag), så där skulle jag hålla med om att det är ett jobb. Jag skulle också kunna tänka mig att hyra in en professionell DM för en tematisk one-shot på ett 50 årskalas där jag bjuder mina nördvänner eller liknande. Annars känner jag mest att en fast spelgrupp som spelar ihop över lång tid kan dela på kostnader för moduler och liknande, speciellt om samma person ofta är spelledare. Jag tror jag skulle få prestationsångest av att ta betalt.
Knappast så att man vara har ett äventyr, heller? Både att kunna erbjuda ett visst sortiment och att inte behöva hålla samma varje gång torde fungera bättre.En del av de som hustlar ihop en inkomst som spelledare kör en modul, exempelvis Curse of Stradh, 4 sessioner om dagen, 5 dagar i veckan, så 20 grupper 10-15$ per person och gång, samma modul. Rinse, repeat. Det är antagligen inte så kul att spelleda på detta sätt ('ven om man säkert blir skitbra på den modulen efter ett tag), så där skulle jag hålla med om att det är ett jobb. Jag skulle också kunna tänka mig att hyra in en professionell DM för en tematisk one-shot på ett 50 årskalas där jag bjuder mina nördvänner eller liknande. Annars känner jag mest att en fast spelgrupp som spelar ihop över lång tid kan dela på kostnader för moduler och liknande, speciellt om samma person ofta är spelledare. Jag tror jag skulle få prestationsångest av att ta betalt.
Inte 20, men jag har kört äventyret The Hideous Halls of Mugdulblub till Shadowdark kanske 8 gånger (ibland i något förkortade varianter) och för en tariff på vilka faktioner de olika spelborden allierar sig med och hur de i slutändan väljer att förhålla sig till dungens "huvudboss".Knappast så att man vara har ett äventyr, heller? Både att kunna erbjuda ett visst sortiment och att inte behöva hålla samma varje gång torde fungera bättre.
Jag skulle tycka att det var jätteintressant att höra saker som ”sådant här är det man märker när man spelat samma äventyr 20 gånger…”
Brorsan hade ett brädspelscafé på samma premiss, där han och dåvarande hjälpte till att sätta upp spelet och förklara reglerna. Det han fick pengarna på var dock sälja brädspel (eller, ja... figurspel [eller ja... Warhammer]). Spelpassen var väl egentligen provsmak inför köpet men man kunde betala en månadskostnad för att få komma dit och spela gratis.Jag hade en kollega i USA som i slutet på 90-talet/tidigt 2000-tal ägde ett "Spelhotell" i New York. Där kunde man hyra in sig på ett rum och spela brädspel/rollspel ostört under några timmar.
Hyra en SL är jag helt okej med. Hyra en spelare, det känns väldigt främmande för mig. Även om det skulle handla om att boosta en AP så måste ju de som driver AP lära sig stå på egna ben även efter att "stjärnan" försvunnit. Känns inte hållbart varken kortsiktigt eller långsiktigt.Vet inte om detta är lite för mycket off-topic i så fall får vi byta ut detta till en egen tråd.
För en stund sedan såg jag i en discord-kanal någon (tänker inte säga namnet) som erbjöd sina tjänster som "professionell rollspelare/gästspelare" (inte spelledare) med stor vana av att medverka i actual play. Jag tror tanken var att personen skulle medverka i ens actual play-kanal för att boosta antalet tittare.
För mig känns det här lite absurt. Jag skulle nog aldrig använda mig av en men jag kan förstå tanken med professionella spelledare. I synnerhet för de som har svårt att hitta någon att spela med, man vill lära sig lite mer spelledartekniker genom att observera de som är duktiga eller i form av något som företagevents.
Professionella spelare däremot har jag svårare att förstå och ni får gärna berätta vad tanken är. För mig känns det som att det bara handlar om att tjäna pengar på rollspel, både från rollspelaren och från de som anlitar honom att medverka i sin kanal.
Är det något jag missar eller handlar detta kort och gott om att tjäna pengar?
Personligen tycker jag att det är upp till var och en vad de vill göra. Om vuxna människor vill betala för det så är det upp till dem. Personligen så skulle jag evt kunna tänka mig att betala för typ en happening, som kalas. För en one-shoot.Det vill säga spelledare som tar betalt - vad tycker vi om detta koncept? Jag har inga välformulerade åsikter om det, men ändå skaver det i mig.
Om jag ska försöka mig på att beskriva känslan så tror jag det handlar om att jag ser rollspel som en demokratisk folktradition, något som riskerar att urholkas när man introducerar en ekonomisk transaktion. Det är något i hur jag föreställer mig att dynamiken eller (i brist på bättre ord) maktbalansen mellan spelare och SL förändras när en av spelets deltagare är där under anställningsform.
Är som sagt ödmjuk inför att jag inte har någon erfarenhet av fenomenet, samt att jag inte helt har formulerat min egen åsikt - ens för mig själv.
Vad har ni för tankar kring Professionella spelledare?
Den kryper sig dessutom in mer och mer i föreningsliv, frivillig verksamhet och liknande.... Vilket ibland känns jävligt trist för de som engagerar sig i liknande verksamheterKundmentalitet gör dessutom folk odrägliga.
Principiellt kan man lätt tänka sig att man hyr in en stjärnspelare för att få in publik, och hoppas att en del av den gillar resten också så att de stannar.Hyra en SL är jag helt okej med. Hyra en spelare, det känns väldigt främmande för mig. Även om det skulle handla om att boosta en AP så måste ju de som driver AP lära sig stå på egna ben även efter att "stjärnan" försvunnit. Känns inte hållbart varken kortsiktigt eller långsiktigt.
Mina spelare förser mig med lakritsgodis vid varje speltillfälle. Fair deal.Spelledare bör alltid få betalat på ett eller sätt. Antingen genom pengar, gentjänster eller vördnad. Ungefär som din karate-tränare.
Nu är det i tassemarken mellan rollspel och teater, men jag har för mig att man hyrde in en professionell skådespelare att spela Hamlet i Hamlet-lajvet, rimligtvis för att man såg det som för krävande för en amatör i en så helt kritisk roll?
Förhoppningsvis är den professionelle spelledaren också duktig på det?För mig blir det också lite som att man tar in en illustratör för att illustrera ändå, eftersom det är en yrkesroll personen har även utanför spelet. Här betalat man trots allt dem just för deras professionella kompetens.
Det är ju så klart frågan. Vad har den professionella spelledaren för kompetens inom området som inte jag har från mina 25 år av spelledande? Något borde det väll vara eftersom jag erbjuder mina tjänster gratis. Som en spelledare som inte kan hitta spelare blir jag bara ledsen när jag får höra om folk betalar sina spelledare. Säkerligen bor de inte i mitt närområde, ändå kan jag inte hjälpa att känna det som att, "om de bara hade frågat mig först."Förhoppningsvis är den professionelle spelledaren också duktig på det?