Små historiska fakta som kan vara intressanta i rollspel

Hur gör man så det blir till något spelbart, utan att behöva plugga in en massa trossystem/skrock/fakta, kan bli en helt egen tråd.

Vad som är goda omen och vad man inte ska störa, varierar så mycket. Till och med från trakt till trakt, eller släkt till släkt.

Getingbo i huset, måste inte ses som en fara, det kan till och med ses som skydd.
 
Quadrante said:
Hur gör man så det blir till något spelbart, utan att behöva plugga in en massa trossystem/skrock/fakta, kan bli en helt egen tråd.

Vad som är goda omen och vad man inte ska störa, varierar så mycket. Till och med från trakt till trakt, eller släkt till släkt.

Getingbo i huset, måste inte ses som en fara, det kan till och med ses som skydd.
Click to expand...

Att tolka omen är en färdighet, en konst. Det har legat till grund för hela yrkesgrupper, t.ex. Augurerna i Rom. Det fanns även olika metoder beroende av typ av omen, t.ex. hur fåglarna flög eller vad åskan förmedlade.

Men, sen har vi de vardagliga tecknen och det kanske är de du är inne på. Det är svårare, men även där kunde man ha stöd av t.ex. Bondepraktikan eller dylika seder/skrifter.
 
JohanL said:
Även om det förstås är sant att det var livsfarligt att såras förr i tiden, överdrivs det ibland.

Marskalk Oudinot sårades 36 gånger i strid. Här är 20 skador man kunnat dokumentera:

View attachment 25687

Oudinot blev 80 år gammal.
Click to expand...

Inte ens hälften av vad en helt vanlig rollperson klarar av... på ett äventyr.
 
Ambra är en vaxliknande substans som bildas i kaskelotvalens tarmar. Den spolas upp på stränder och ser då ut som en grå, gul eller svart sten.

Det används som krydda, ingrediens i parfymer och medicin. Det är väldans värdefullt.

---

I rollspel kan Ambra användas i ritualer eller ingrediens till elixir. Det kan också fungera som en ovanlig skatt (lite annat än att hitta 1000 GP till).

Det kan även finnas något liknande i monster, kanske ännu mycket kraftfullare. Kanske utrotas havsdrakar för att man ska tillverka exklusiv parfym?

Äventyrsförslag:
  • En vit (albino) kaskelotval strandar. Ett rykte sprids att ambran från en sådan är ovärderlig. Folk dödar valen och börjar stycka kroppen för att komma åt Ambran. Men snart blir det konflikt mellan olika grupper/familjer. Det urartar i en makaber strid mitt i den halvt styckade valkadavret. Tarmar, blod, havsvatten blandas. Vad gör rollpersonerna? Stödjer de någon av familjerna? Är Ambran extremt värdefull?
  • I en gammal text så står det att det behövs ambra för att genomföra en ritual som ska öppna portarna till en skatt. Men, hur ska rollpersonerna få tag på dyrbar och sällsynt ambra?
  • En rik adelsman har köpt upp en nyligen hittad klump ambra för krydda maten till en galamiddag. Men samtidigt behöver en alkemist ambran för att skapa ett elixir som ska bota en epidemi som sprids på landsbygden. Adelsmannen vill inte sälja ambran. Alkemisten kontaktar rollpersonerna, kan de få tag på ambran åt honom så att han kan rädda tusentals liv?
 
Manna från himlen har man hört talas om, men vad är det?

Enligt bibeln så lät gud manna regna från himlen så att Moses och israeliterna kunde överleva under sin flykt från Egypten. I sex dagar kom det och på den sjätte dagen kom det dubbelt så att det skulle räcka över sabbaten. Israeliterna samlade det och bakade på det. Kakorna man fick ut ska ha smakat som honungskakor bakat med olja. Inte dåligt!

Det ska ha liknat rimfrost på marken och kom under natten. De var tvungna att snabbt samla upp det för annars smälte det i solen. Det ska ha liknat vita korianderfrön. Många detaljer!

Det finns flera teorier om vad den manna som beskvers kunde ha varit:
  • Sekret från insekter som kristalliseras till söta klumpar verkar vara en populär teori. Det finns visst någon insekt i det området som gör just detta.
  • Svampar eller lavar som växer snabbt efter dagg är en annan populär teori.
  • Naturliga sockerarter i vissa buskar
Oavsett, så har ordet blivit synonymt med typ himmelsk gåva eller något sådant.

---

I rollspelsvärldar så kan ju vilken gud som helst ge sina följare mirakelmat genom att låta det regna manna från himlen... eller guida dom att äta sekretet från insekter.

Förklaringarna kan användas som förslag på mat som någon med hög överlevnad hittar i ökenliknande eller torra regioner.

Man kan också tänka sig att Manna är ett mystiskt ämne som dyker upp på morgonen i vissa regioner. Det kan finnas en hel kultur som är beroende av det. Kanske är det värdefullt? Har mystiska egenskaper? Vad händer om mannan uteblir?

Äventyrsförslag:
  • En helig person drar runt på landsbygden och samlar följare. Hen framkallar Manna varje morgon för att föda sin växande skara. Men, vad är det för person egentligen? Och vad gör mannan med följarna?
  • I ett tempel så förvaras den sista urnan av Mannan, men det blir stulet. Vem har gjort det? Vilka mystiska egenskaper har denna mannan?
  • I öknen finns ett par byar som lever av Mannan som bildas varje morgon. Men, under ett äventyr i området så inser rollpersonerna att mannan skapas av lidandet av en fångad ängel (eller dylikt) som lider. Nu måste spelarna välja; släppa loss ängeln vilket kommer att göra att byborna kommer att svälta eller låta ängeln vara kvar i sin eviga tortyr.
 
Bröd och salt är en gammal tradition där man bjuder anländande gäster på... bröd och salt. Det är även något som kan göras i samband med inflyttning, t.ex. kunde man lämna lite bröd och salt åt de som flyttade in.

Traditionen har funnits på många håll, speciellt i östeuropeiska länder (inkl. Finland), Tyskland och mellanöstern. Men, det finns liknande traditioner nästan överallt.

Att dela på mat eller en måltid har varit betydelsefullt i en tid där mat inte alltid fanns runt hörnet. Det visar att man är vänner och inte tänker dra vapen mot den andra (sen har det så klart gjorts ändå). Så, om man ger anländande personer bröd(-bit) och salt så visar man att de är välkomna och att man inte är fiender. En riktig måltid kan ätas senare, men nu har man i alla fall symboliskt delat på mat och då är man på fredlig fot med varandra.

---

I rollspel kan detta vara en stämningsgivande detalj att lägga in. Om rollpersonerna anländer till en gård så kan de bjudas på en brödbit och salt, eller vad det nu är som man använder i just den kulturen.

Äventyrsförslag:
  • Rollpersonerna anländer till en plats där de inte är helt välkomna (vilket de vet/anar). De blir bjudna på gammalt bröd med mögel på kanten. Värden tittar nog på rollpersonerna. Hur reagerar de?
  • En delegation anländer till fredsförhandlingar. De bjuds på bröd och salt enligt traditionen. Men det visar sig att det finns något otillbörligt i brödet. Vem har lagt det där? Är det värden? Eller är det sabotage från någon annan? Delegationens agenter (ifall delegationen av någon anledning vill ha en förevändning för fortsatt konflikt)? Eller är det bara ett ärligt misstag av bagaren?
  • En avsides gård använder traditionen för att förgifta gäster och sedan äta upp dem. De är alltså kannibaler. Rollpersonerna är på väg mot gården. Får de en varning? Är det något som är misstänkt? Eller blir de förgiftade och vaknar upp bundna i källaren i väntan på att bli styckade?
 
Faehrengaust said:
Bröd och salt är en gammal tradition där man bjuder anländande gäster på... bröd och salt.
Click to expand...
Så här ser gästfrihetsritualen ut i Glorantha, med salt som den näst högsta nivån. Man kan välja att avbryta när som helst i processen (för tidigt kan se ut som en förolämpning och för sent kan binda främlingar hårdare till varandra än vad man egentligen vill).

After Umath’s camp was made many people came to visit him there. When they came,
Umath and his officers greeted them. He said the sacred words, which could not be said if
falsehood was intended. The first visitor was Vestkarthan of the Deep. When he came close
to Umath’s Camp he was challenged.
“Halt, Stranger! Who comes this way, to a place which is not allowed to everyone? Do you
come in friendship, or as a foe?”
“Greetings, guardian. I come as a friend.”
“Greetings, then Stranger. You speak to the Lord of this place. I am Umath, Champion
of the gods and slayer of Howling Void, and the liberator of Justice. Tell me your name if
you are a friend.”
“I am Vestkarthan of the Deep, the son of Gata, who has pledged to stand by you in war
or peace.”
“You are welcome here, Vestkarthan of the Deep, son of Gata. I offer you hospitality
here, in my house, and promise my protection to you and yours while inside. I offer you water,
to quench your thirst.”
“I accept this, with gratitude. I will not rob you, or bare arms, and I will speak ever of
your generosity.”
“Then you are welcome, guest. And I offer you more: a blanket to sleep under while you
are my guest. This is a thing we offer only to friends, or those we would have as friends.”
“I accept this, with gratitude, and I will speak ever of your generosity.”
“Then you are welcome, guest. And I offer you more: meat, to fill your belly. This is a
thing we offer only to kinsmen, and those as good as them.”
“I accept this, with gratitude, and I will speak ever of your generosity.”
“Then you are welcome, guest. And I offer you more: salt, as token of your honor. This
is a thing which we give only to those who are great, or who show promise of it.”
“I accept this, with gratitude, and I will speak ever of your generosity.”
“Then you are welcome, guest. And I offer you more: duty, which is offered only those
who would sit close to me, in my family.”
“I accept this, with gratitude, and I will speak ever of your generosity.”
And so Umath welcomed the guest into his camp, and this is still the way that all people
have been greeted into our homes and sacred places.
Click to expand...
 
Quadrante said:
Rollpersonerna kommer till en gård, man ser att gården saknar djur och att familjen svälter. De envisas med att bjuda er sitt bröd och salt.
Click to expand...
Jag har sällan sett mina spelare se så skyldiga ut som när de kom i en stor klump ute i obygden i RQ och en fattig familj envisades med att ge dem gästfrihet på en nivå som uppenbart skulle få dem att hungra efteråt. Det löste sig med gåvor som tack för det efteråt och att prästinnan välsignade de få djuren och de risiga fälten.

En pinne Honor till alla inblandade (den bra saken med heder är att det inte måste vara ett nollsummespel)!
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top