Små historiska fakta som kan vara intressanta i rollspel

Alerion är visst en fågel som fanns i de medeltida bestiarierna, men som mig veterligen inte lyckats flyga in i monsterböckerna. Den förekommer även i heraldiska vapen.

Från "Bestiarium - En medeltida djurbok" av Bo Eriksson:
Alerion är en fågel stor som en liten örn. Dess fjäderskrud är röd som eld och dess vingar vassa som rakblad. När honan är sextio år gammal lägger hon två ägg. Det tar sextio dagar för äggen att kläckas, och efter att ungarna fötts flyger föräldraparet bort till en sjö och sänker sig ner för att dö. Andra fåglar tar då hand om ungarna.
Click to expand...

Bestiarierna berättar även att fågeln kan flyga blixtsnabbt tack vare dess vassa vingar. De berättar vidare att det bara lever ett par av fågeln åt gången. Med tanke på att varje par då måste vara syster och bror så kan man tänka sig att det blir lite märkligt utseende efter ett par generationer :)

Och mycket riktigt så är Alerion en örnliknande fågel utan näbb och utan klor inom heraldiken.

Trotts detta handikapp så säger bestiarierna att Alerion är kung bland fåglarna.

Det finns mycket symbolik runt fågeln. Bland annat står den för makt (kung bland fåglar) utan våld/grymhet eftersom den saknar klor och näbb. Den står också för något unikt och för förnyelse, lite som fågeln Fenix.

Märkligt nog så har Lothringen tre Alerion på sin sköld. Lite konstigt när det bara kan finnas två åt gången...

---

Denna fågel skulle lätt kunna komma med i monsterböcker. Nu kanske någon invänder att beskrivningen på den gör att den inte är speciellt intressant i en monsterbok, men med tanke på hur mycket de flesta varelser i dessa böcker skiljer sig från bestiariernas beskrivningar så är det inget problem. En fågel större än en örn och med rakbladsvingar skulle väl kunna vara av intresse?

Äventyrsförslag:
  • Någon får en profetia om att hen ska leva tills hen ser tre alerion på samma gång. Personen är säker på att vara hen kommer att leva för evigt eftersom det bara finns två. Men vad händer om hen ser en vapensköld med tre Alerion på?
  • Alerion kan vara beskyddaren av själarnas kretslopp. Vad händer när superskurken bestämmer sig för att döda en Alerion?
  • Rollpersonerna gör något elakt mot en fågel, kanske för att få ingredienser till ett elixir. Fåglarnas konung får veta detta och bestämmer sig för att skipa rättvisa.
  • Ett nytt Alerionpar har precis skådats. Det betyder att det gamla paret ligger döda i en sjö någonstans. De är mycket värdefulla som komponenter för magi.
 
I samma bok som ovan så framkommer det också att det finns två olika versionen av fågeln Fenix.

I den välkända varianten som alla känner igen (om inte annat så från Harry Potter) så återuppstår fågeln genom eld. Det gamla brinner bort och det nya föds ur askan av det gamla.

I den andra så finns elden inte med utan fågeln förruttnar och ur förruttnelsen föds en mask som sedan blir till ett ägg som sedermera kläcks och ut kommer en ny fågel..

Det finns också mellanting där fågeln brinner och ur askan kommer en mask som blir ett ägg.

I en del äldre varianter (förrän Fenix blev en symbol för Jesus återuppståndelse) så får fågeln hjälp med återuppståndelsen, exemplet som finns i boken är att den flyger till ett tempel där prästerna övervakar processen.

---

I en rollspelsvärld så skulle man kunna ta fasta på de två olika varianterna och bygga vidare något därifrån, t.ex. skulle man kunna göra maskvarianten till något demoniskt eller besudlat. Kanske en Fenix som blivit förtappad och nu inte kan åtnjuta den renande/heliga elden. Den obesudlade Fenixen kan flyga till ett heligt tempel för att återuppstå medan den besudlade tar sig till en demondyrkande sekt.

Ett par äventyrsförslag:
  • Köttet från en död besudlad Fenix har använts för att skapa en pest som far över landet. För att göra ett läkemedel så krävs askan av en obesudlad Fenix.
  • En helig eld, tänd av fågeln Fenix själv har slocknat. Varför? Kan rollpersonerna fixa problemet och sedan hitta en Fenix som kan tända elden igen?
  • En Fenix har blivit gammal, men förhindras att bränna sig och återuppstå. Tiden börjar sakta ner, årstiderna växlar inte som de ska, det föds färre barn, etc. Kan rollpersonerna hjälpa Fenix?
  • En Fenix har hamnat i ett svårt moraliskt dilemma och riskerar att bli besudlad, kan rollpersonerna hjälpa fågeln att hitta rätta vägen igen? Är det någon som avsiktligen orsakar dilemmat?
 
Stiglucka eller Stigport är ofta överbyggd grind som leder till kyrkogården. Ibland kan det röra sig om rätt stora konstruktioner varav många finns bevarade än idag så du kanske har sett sådana. De kan också ha en mängd vackra dekorationer. I Sverige så är de flesta stigportar gjorda av trä, men på andra ställen så kan det vara vanligare med sten.

Den engelska benämningen Lychgate är mer fantasieggande.

Stigluckan har många användningsområden, t.ex:
  • Hålla djur borta från kyrkogården (om den har en grind)
  • Särskilja det världsliga från det heliga. Innanför är det helig mark. Det är alltså en viktig passage.
  • Även här gäller kyrkofriden (om den gäller med tanke på tidigare diskussion i tråden)
  • Kunde användas som predikstol när prästen predikade för församlingen i kyrkogården
  • Det kunde fungera som en vaktpost (antagligen inte i små byar)
  • Tillfällig lagringsplats för lik. Taket gjorde att det inte regnade på liket.
Det sistnämna är extra spännande. Lite beroende på tid och plats så fungerade saker olika, men i t.ex. medeltida England så togs döda till stigluckan och de fick ligga där ett par dagar tills det var begravning (på den här tiden låg liket inte i en kista utan var bara övertäckt med tyg). De bevakas så att ingen skulle skända liket och vis vissa stigluckor så finns det bänkar så att vakterna kunde sitta. Första delen av begravningsceremonin kunde sedan utföras vid porten före begravning.

I senare tid verkar tiden vid porten ha kortats, liket låg inte där i dagar, men porten kunde fortfarande vara del av ceremonin.

Även den förstnämnda användningen är av intresse. Det var ett vanligt problem att djur bökade på kyrkogårdarna. Detta kan verka makabert men det är ju inte konstigt när man har så mycket lösa djur som springer runt. Även idag har vi problem med vildsvin på kyrkogårdar. Samtidigt så förekom det att man helt medvetet lät djur beta där, artikel från Svenska kyrkan:

Den tilltagande förflackningen på kyrkogården kan utläsas i Gustav Vasas förmaningsbrev 1554 där det fastslås att gravplatserna inte fick vanhelgas av kreatur. Det är tveksamt om detta dokument verkligen fick något genomslag, nyttointresset tog troligen överhand. På sina håll ingick det i klockarens löneförmåner ända in på 1800-talet att få hålla betesdjur på kyrkogården.
Click to expand...

---

För rollspel så är stigluckor är ett intressant och stämningsgivande inslag i byn. Förutom att det är en gräns för kyrkofriden så är det också gränsen för det övernaturliga. Om någon söker flykt från spöken, demoner eller allmänt oknytt så kan det räcka med att ta sig till stigluckan så är man beskyddad. Men om kyrkan å andra sidan är hemsökt så kanske hemsökelsen inte tar sig utanför porten.

Ett par äventyrsförslag:
  • Ett lik av en mäktig person som låg i stigporten har försvunnit över natten och de som vakade ligger brutalt mördade. Allt pekar till en början på att det är liket som vaknat till liv och utfört dådet. Släktens fiender använder genast händelsen för att svartmåla släkten i det politiska spelet. Rollpersonerna anlitas för att ta reda på sanningen.
  • När likbärarna ska bära ett lik till stigporten så känns båren med liket allt tyngre. De orkar inte bära liket ända fram. De förbipasserade rollpersonerna tillkallas för att hjälpa bära, men det går bara inte. Vad är det som händer? Vad är det som försöker hindra dem från att bära liket till porten? Är det den dödas själ som har något kvar att göra? Är det demoniska krafter? Eller är det kyrkogrimmen som inte accepterar liket?
  • Kyrkogården är hemsökt och prästen vill att rollpersonerna ska hjälpa honom att bli av med de osaliga andarna. Från Stigporten (som är en passagepunkt) kan man observera hemsökelserna utan att själv drabbas, men går man in på kyrkogården så blir man måltavla. Utifrån så ser man inget.
 
Dansmanin i Strasbour 1518 är en märklig händelse. Under flera veckor så dansade mellan 50 och 400 människor. Flera av dem dansade tills de dog (det råder oenighet om dödssiffran). Det började med att en kvinna (Frau Troffea) och hennes dotter började dansa frenetiskt på gatan utanför deras hus. En del av de som såg dansen började dansa med. Dansen fortsatte dag och natt tills de kollapsade och en del dog. En del av de drabbade kunde ropa på hjälp, men kunde inte sluta att dansa.

Myndigheterna försökte med att hyra musiker så att de dansande skulle kunna dansa bort problemet till musiken, men det hjälpte inte. Sedan försökte man att förbjuda musik, men det hjälpte inte heller (det hade inte funnits någon musik i början heller). Man försökte även ta de dansande till ett kapell för ett helgon men det hjälpte så klart inte heller. Till slut ebbade dock epidemin ut.

Epidemin ansågs vara ett gudomligt straff (så klart).

Detta är inte det enda exemplet av dansmani på medeltiden, men det mest berömda. Det är inte helt känt vad som var orsaken till dessa epidemier, men masshysteri verkar vara den populäraste teorin. Andra möjliga orsaker är svampförgiftning (mjöldryga), stress, sjukdomar, etc.

---

Dansmani ger otaliga möjligheter i rollspel. Det kan röra sig om gudomliga straff, demoniska påhitt, magiska sjukdomar, förbannelser, älvor som skojar, etc.

Ett par äventyrsförslag:
  • Rollpersonerna möter en kvinna som påstår sig vara ättling till Frau Troffea. Hon verkar bära med sig en förbannelse, ibland börjar hon dansa och folk rycks med. Myndigheterna vill göra sig av med henne. Ska rollpersonerna skydda henne eller stoppa henne? Kan förbannelsen hävas?
  • När rollpersonerna kommer in i en stad så dansas det hej vilt på stadens gator. Nästan hela staden är drabbad av dansmani. Kan rollpersonerna göra något? Eller rycks de med i dansen? Kanske hade staden besök av mystiska spelemän när dansen började, var de skyldiga?
  • Det finns ett hemligt sällskap som dyrkar en urgammal gud/demon (WFRP: Slaanesh?) för fest och dans. De sprider dansmani runt i landet. Kan rollpersonerna stoppa dem?
 
obak said:
Kyrkofriden har nog kränkts mer än en gång av män som faktiskt trodde på Gud, men valde att göra det ändå.
Och är det culture gaming som gäller, då behövs ju inga förbannelser eller blixtar i huvvet.
Click to expand...

Ett remarkabelt exempel från andra halvan av 1500-talet:

Påve Pius V utsåg den strikte Carlo Borromeo till ärkebiskop av Milano, ett ärkestift som förfallit under 80 års vanskötsel. Borromeo gick raskt fram för att få ordning i boet och förverkliga reformbesluten från det tridentinska kyrkomötet (tidigare under 1500-talet). Wikipedia har följande att berätta:

Borromeo's diocesan reforms faced opposition from several religious orders, particularly that of the Humiliati (Brothers of Humility), a penitential order which, although reduced to about 170 members, owned some ninety monasteries. Some members of that society formed a conspiracy against his life, and a shot was fired at him with an arquebus in the archepiscopal chapel. His survival was considered miraculous.

This led to the execution of the principal conspirators by the civil authorities and the suppression of the Order for profligacy by a bull of Pius V of 8 February 1571. Their houses and possessions were bestowed on other religious orders, including the Barnabites and Jesuits, or applied to charity.
Click to expand...
 
Last edited:
Trollkors är inget märkligare än inristade kors (ibland med omgivande horn) i hus, möbler, verktyg, etc. Det var vanligast i Uppland.

När det gäller byggnaden så är det vanligt i fönster och dörrar vilket är typiskt folktro där passager mellan platser/tillstånd är farliga och viktiga. Maten var viktig att beskydda så korset är vanligt i förvaringskärl eller köksgeråd. Vid brödbak så kunde man göra ett kors i degen. Det var även viktigt att skydda djuren så man ristade in trollkors i fähusen.

Trollkorset är ett skydd mot onda väsen. Man försöker förhindra dessa från att ta sig in, stjäla verktyg, orsaka sjukdom, etc.

OBS: Om man söker på trollkors så kommer man att hitta smycken till salu med lite speciell form (metall böjd så att den korsar sig själv). Jag sökte lite information om dessa och de verkar vara en moderna företeelse (från 90-talet) utan historisk förlaga även om en del försäljare hävdar annat.
Den har dock flera folktroelement i sig speciellt om den är gjord av järn/stål som sades skydda mot väsen. Järn i form av ett kors användes som skydd, t.ex. kunde man lägga en sax i vaggan (på ett sådant sätt att barnet inte kunde nå det!) för att skydda barnet. Så det är inte alls omöjligt att det faktiskt funnits något som liknar trollkors-smycket, men det saknas belägg. Vilket dock inte hindrar oss från att använda det i rollspel om vi så vill!

En annan from av amulett som har historiska belägg är ellakors (eller älvkors) från södra Sverige. Det är en rund amulett med ett likarmat kors på. Kan även ha magiska inskriptioner.

Vid fäbodvallar har vi även vitterkors som är korsformade ljusgluggar i fähusbodarna.

Det fanns många sätt att använda korset som skydd. Ett par andra:
  • Använda kol för att rita ett kors på kläderna för att skydda sig för skogsrået när man skulle ut i skogen.
  • Markors vid hästen för att förhindra maran från att rida på hästen under natten
  • Lägga två stickor i kors vid öppna spisen för att förhindra väsen att ta sig in den vägen
  • Den tidigare nämnda saxen
---

Så vad av detta är intressant för rollspel? Det jag vill ta med mig är:
  • Skyddande symboler används överallt. Det är inte bara något en Cleric bär på.
  • Det finns lokala traditioner vilket ger lite stämning och djup till världen.
  • Man blandar religion, folktro och magi.
Genom att använda den här typen av symboler rikligt så kan världen göras mer levande. Har man egna religioner så har de sina egna symboler (som dock blandas med varandra och med magi/folktro av majoriteten) och då kan man fundera på hur de kan vävas in i vardagen.

Att ge rollpersonerna och deras ägodelar symboler förankrar dem i världen. Det ger även spelaren inblick i världen.

I rollspel så kan dessa symboler ha en verklig effekt. I mina världar så brukar jag köra med att det är tron som ger effekt, dvs om tillräckligt många tror på något så blir det sant. Det är en lokal (plats och tid) effekt, vilket i det här fallet skulle göra att ett Trollkors endast fungerar i Uppland och endast under den tidsperiod där folk faktiskt trodde på den (alltså inte värd att rista in några kors i möblerna idag).

Några äventyrsförslag:
  • De försvunna korsen. En bondes boskap börjar dö mystiskt. Vid närmare granskning har alla trollkors på gården skrapats bort. Vem eller vad står bakom?
  • Mystiska smeden. En kringvandrande smed erbjuder kraftfulla trollkors (smycken) för billigt pris. Flera veckor senare börjar de som har korset att ändra beteende. Vem (eller vad) är smeden och var finns han nu? Vad händer med de påverkade?
  • Lysande korset. Ett trollkors på en gårdsport börjar lysa om nätterna. Är det ett bra eller dåligt tecken? Är det något som försöker ta sig in på gården?
 
Nycklar är ännu ett föremål som har haft stark symbolisk betydelse.

Exempelvis:
  • Husfrun bar nycklarna vid bältet, inte bara för att det var praktiskt utan även som tecken på auktoritet. Nyckeln har varit en av kvinnans maktsymboler.
  • De kunde symbolisera övergången till nästa värld efter döden, t.ex. bar Aposteln Petrus på himlens nycklar.
  • Användes i magi där något skulle öppnas eller stängas.
  • I spådom kunde den användas som en pendel (det har jag varit med om själv med äldre släktingar)
  • Viktig drömsymbol
  • Står för hemligheter, t.ex. inom alkemin
  • "Stadens nycklar"
Att nycklar var kraftladdade föremål inom folktron är ingen överraskning eftersom nycklarna är av järn/stål vilket var ett material som skyddade mot väsen. Dessutom så är nycklarna förknippade med passage mellan två tillstånd: ute och inne. Därför bar nycklar på kraft och kunde t.ex. användas för att skydda ett barn genom att lägga nyckel i vaggan eller för att skynda på en förlossning genom att lägga nyckeln i sängen (här har nyckeln extra makt som "öppnare").

Kyrknyckel var givetvis den mest kraftladdade nyckel av alla och kunde ha botande krafter. Även andra nycklar kunde användas för läkande ändamål, t.ex. mot bölder (nyckel kan symbolisera öppnandet av bölden).

Även nyckelhålen hade betydelse, men ibland mindre positiv sådan. De kan fungera som en passage för onda väsen, t.ex. maran. Då kunde det vara bra att göra nyckelhålet skrämmande, t.ex. i formen av en drake (som dock ser rätt gullig ut i det här fallet).

Eftersom nyckelhålet är en passage så kunde den även användas för att se mellan tillstånd, t.ex. kunde man i vissa fall vid årsgång blåsa i nyckelhålet för att sedan se glimtar av framtiden.

Nycklar och lås är alltså inte bara praktiska, de har även en stark symbolisk och magisk betydelse. Lite av det lever kanske kvar i dagens skrock där man säger att man inte får lägga nycklar på bordet för då kan det bli olycka eller träta. Men, det finns ett annat mindre känt ordspråk som säger att om det "låg nycklar på bordet och barn i elden, borde de förra först tas bort". Så viktiga var alltså nycklarna! ;)

---

Nycklar och nyckelhål kan användas som symboler i rollspel. De kan fungera som koder och ledtrådar, t.ex. kan en nyckel stå för att något ska öppnas eller stängas medan ett nyckelhål tyder på en passage av något slag. Nyckel kan även stå för hemlighet.

Äventyrsförslag:
  • En grevinna dör och efterlämnar bland annat en stor nyckelknippa. Greven blir förbryllad för det visar sig att det finns alldeles för många nycklar och många av de nycklar som greven inte känner igen bär märkliga symboler. Samtidigt börjar det hända märkliga saker i slottet. Han anlitar rollpersonerna för att hjälpa honom med mysteriet. Vad bar grevinnan på för hemligheter?
  • En rollperson drömmer upprepade gånger om en nyckel. Drömmarna blir allt mer verkliga tills hen en dag vaknar med nyckel i handen. Men vad är det för lås/dörr den öppnar?
  • Det är bröllop idag (apropå skrivtävlingen :) ) men kyrknyckel är borta. Vem eller vad är det som försöker förhindra bröllopet?
 
Vad gör man när kyrkogården blir full? Det har varit ett vanligt problem i trånga städer. Kanske inte något vi alltid reflekterar över i Sverige där vi har relativt gott om plats.

En lösning har varit att bygga Benhus. Det finns många sådana runt om i Europa (det finns liknande runt om i hela världen) som man kan besöka. Det är lite makabert och det kittlar fantasin. Jag har själv besökt några.

I en del har man använt benen för att skapa snygg arkitektur, möbler, ljuskronor eller konst medan benen är mer undangömda i andra. I vissa fall kan benen vara dekorerade.

---

I rollspel så skulle ett benhus kunna vara en guldgruva för en nekromatiker :)

Men, det kan också fungera som en lite småkuslig äventyrsplats.

Ett par äventyrsförslag:
  • I ett benhus så börjar vissa av skallarna att kommunicera. Men deras budskap är motsägelsefulla. Vem ska man tro på? Ingen?
  • En viktig skalle har försvunnit och släkten misstänker en rivaliserande släkt. Nu kan den gamla släktfejden blossa upp igen.
  • Rollpersonerna får veta att det ska finnas hemliga koder inristade i en del av skallarna i ett benhus. Men, det sägs att den som stör de döda blir drabbad av en förbannelse och det finns även rykten om en väktare av något slag.
 
Faehrengaust said:
Vad gör man när kyrkogården blir full? Det har varit ett vanligt problem i trånga städer. Kanske inte något vi alltid reflekterar över i Sverige där vi har relativt gott om plats.

En lösning har varit att bygga Benhus. Det finns många sådana runt om i Europa (det finns liknande runt om i hela världen) som man kan besöka. Det är lite makabert och det kittlar fantasin. Jag har själv besökt några.

I en del har man använt benen för att skapa snygg arkitektur, möbler, ljuskronor eller konst medan benen är mer undangömda i andra. I vissa fall kan benen vara dekorerade.

---

I rollspel så skulle ett benhus kunna vara en guldgruva för en nekromatiker :)

Men, det kan också fungera som en lite småkuslig äventyrsplats.

Ett par äventyrsförslag:
  • I ett benhus så börjar vissa av skallarna att kommunicera. Men deras budskap är motsägelsefulla. Vem ska man tro på? Ingen?
  • En viktig skalle har försvunnit och släkten misstänker en rivaliserande släkt. Nu kan den gamla släktfejden blossa upp igen.
  • Rollpersonerna får veta att det ska finnas hemliga koder inristade i en del av skallarna i ett benhus. Men, det sägs att den som stör de döda blir drabbad av en förbannelse och det finns även rykten om en väktare av något slag.
Click to expand...
En nekromant kastar besvärjelsen Animera död på HELA benhuset!
 
Faehrengaust said:
Vad gör man när kyrkogården blir full? Det har varit ett vanligt problem i trånga städer. Kanske inte något vi alltid reflekterar över i Sverige där vi har relativt gott om plats.

En lösning har varit att bygga Benhus. Det finns många sådana runt om i Europa (det finns liknande runt om i hela världen) som man kan besöka. Det är lite makabert och det kittlar fantasin. Jag har själv besökt några.

I en del har man använt benen för att skapa snygg arkitektur, möbler, ljuskronor eller konst medan benen är mer undangömda i andra. I vissa fall kan benen vara dekorerade.

---

I rollspel så skulle ett benhus kunna vara en guldgruva för en nekromatiker :)

Men, det kan också fungera som en lite småkuslig äventyrsplats.

Ett par äventyrsförslag:
  • I ett benhus så börjar vissa av skallarna att kommunicera. Men deras budskap är motsägelsefulla. Vem ska man tro på? Ingen?
  • En viktig skalle har försvunnit och släkten misstänker en rivaliserande släkt. Nu kan den gamla släktfejden blossa upp igen.
  • Rollpersonerna får veta att det ska finnas hemliga koder inristade i en del av skallarna i ett benhus. Men, det sägs att den som stör de döda blir drabbad av en förbannelse och det finns även rykten om en väktare av något slag.
Click to expand...
Fy farao vad ballt.

this-is-the-most-metal-thing-i-have-ever-seen-jared-dines.gif
 
Svarte Faraonen said:
Jag var i benhuset i Sedlec för några veckor sedan. Värt ett besök – särskilt om man också besöker den välbevarade medeltidsstaden Kutná Hora (känd från Kingdom Come: Deliverance 2).
Click to expand...
Ligger inom räckhåll från Prag, max några timmar med buss IIRC. Tog mig för övrigt månader att inse att Kuttenberg i KCD2 är lika med Kutná Hora. 😄
 
Den syditalienska snabba folkdansen Tarantella sägs ha uppstått som ett försök att bota tarantism som är ett hysteriskt tillstånd som troddes orsakas av ett bett av den giftiga fådelspindeln (tarantula). Antagligen finns det dock inget samband mellan spindelbettet och tarantism vars orsak förblir okänd.

Det enda kända botemedlet mot tarantism var dansen tarantella. Tanken var att hitta rätt rytm så att man fick den drabbade att röra sig i takt med musiken och svettas bort giftet. Musikerna kunde få pröva flera olika låtar tills man hittade en som patienten svarade mot.

Dansen finns kvar än idag, men numera används den för nöje och inte som botemedel.

---

Finns två saker som är intressanta att fundera på för rollspelsändamål.

Vad kan ett (spindel-)gift orsaka?
- Gifter orsakar inte skada i form av KP/HP utan de har andra effekter. Nu verkar det inte som att Tarantism verkligen orsakas av spindelbett, men det kan ändå användas som inspiration.

Vad finns det för botemedel?
- Healing potions är praktiska, men inte speciellt stämningsfulla. Att dra en bunt musiker till sjukbädden är mycket mer intressant. Och varför inte lajva momentet? Lite spritt i benen kan vara bra under en lång rollspelssession :)

Äventyrsförslag:
  • En sjukdomsepidemi har drabbat staden och det börjar spridas en dans som fungerar som botemedel. Den fungerar, men har bieffekter som visar sig efter ett tag. Det är en sekt som dyrkar en gammal demon/gud som står för dans som står bakom. Dansen eller sjukdomen, vilken är värst?
  • En by plågas av bett från mystiska spindlar. Endast genom långvarig dans med musik kan offren botas, men musikerna börjar bli utmattade. Kan rollpersonerna hitta källan till spindlarna eller blir de själva bitna?
  • En grupp mystiska musiker dyker upp i byn. Deras musik är väldigt medryckande och folk känner sig energiska och lyckliga efter att ha dansat till den. Musikerna ombeds stanna kvar ett tag. Snart börjar det dyka upp märkliga giftiga spindlar. Vilka är musikerna egentligen?
 
Tarantella är också, får man förmoda, en del av drowisk musikkultur.

Däremot får jag poängtera ett fel: Lycosa tarantula är inte en fågelspindel. Fågelspindlarna, vilka förvirrande nog också kallas tarantula, är en helt separat grupp sydamerikanska spindlar (familjen Theraphosidae). Lycosa tarantula är däremot en sydeuropeisk vargspindel.
 
Last edited:
Svarte Faraonen said:
Däremot får jag poängtera ett fel: Lycosa tarantula är inte en fågelspindel. Fågelspindlarna, vilka förvirrande nog också kallas, tarantula, är en helt separat grupp sydamerikanska spindlar (familjen Theraphosidae). Lycosa tarantula är däremot en sydeuropeisk vargspindel.
Click to expand...

Tackar! Det var lite förvirrande med spindelsorterna.
 
Quadrante said:
Behövs fler och mer varierade begravningrriter och platser i fantasy (med tanke på hur många olika traditioner vi har i vår verklighet).
Click to expand...

Ett sätt att begrava som använts (och i viss mån fortfarande används) är så kallade Himmelsbegravningar (fritt översatt av mig från Sky burial). Används eller har använts i t.ex. Tibet, Nepal och Mongoliet. Liknande begravningsmetoder finns på andra håll i världen.

Det är en begravningsmetod som utvecklats i områden där marken är hård (svårt att gräva gravar) och det är ont om träd (svårt att bränna). Det går i sin enkelhet ut på att låta asätande djur kalasa upp liket. Det ses som en bra grej att kroppen återgår till livets naturliga kretslopp.

Det finns dock lite mer detaljer runt det hela:
  1. Först kan munkar hålla någon form av ceremoni med liket. Detta görs dock dagen före själva "begravningen".
  2. Sedan förbereds (läs styckas VARNING: Det är ett riktigt lik i bilden, klicka på egen risk) liket av speciella personer (t.ex. munkar eller specialiserade rogyapas ("body-breakers") ) så att det blir lättare för djuren att äta upp. Detta verkar kunna göras på plats eller nära platsen där begravningen sker. Att stycka en kropp ses inte som konstigt eller äckligt eftersom man anser att själen/personen redan lämnat den och det är bara mer eller mindre en rest som ska göras av med.
  3. Sedan får djuren börja kalasa (VARNING: Riktigt lik i bilden). Anhöriga kan välja att titta på. Det ses som ett bra tecken om det är många djur som samlas.
Själva "begravningen" sker helst på en speciell helgad plats. Det ska alltid ske högt upp.

Det kan vara dyrt att använda sig av hela processen och en fattig familj kan välja att bara lägga kroppen på en hög klippa.

Det jag finner intressant med det här tillvägagångssättet är den avslappnade inställningen till liket. Det är ingen stor grej (som hos oss).

---

I rollspel så kan himmelsbegravningen användas för att skapa variation mellan religionerna.

En himmelsbegravning kan också bli en stämningsfylld scen och platserna där himmelsbegravningar sker kan vara laddade på samma sätt som kyrkogårdar.

Äventyrsförslag:
  • Vid en himmelsbegravningen börjar djuren bete sig märkligt. Kanske vägrar de att äta? Börjar slåss mellan sig? Dör? Vad är det som händer?
  • En kroppsbrytare (styckaren) hittar något mycket märkligt inuti kroppen han styckar.
  • Efter en sjukdomsepidemi är det många som begravs samtidigt. Begravningsplatsen börjar förändras och det blir allt mörkare stämning. Kanske sjukdomen inte var naturlig?
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top