Förvirrad utredning, otillräckliga ledtrådar

[mrund]

När jag preppar för att spelleda invecklade utredningsscenarier med kedjor av ledtrådar, egna eller andras, brukar jag tänka på en halvt misslyckad skattjakt som jag och min kompis anordnade för några småungar på landet när vi var tolv-tretton.

Leken gick ut på att småungarna skulle jaga oss (kull/kurragömma), och varje gång de fick tag i oss gav vi dem en lapp med en ledtråd på. Dessa ledde till en liten plastask som var gömd under ett flyttblock.

Det här upplägget var helt dödfött, av två skäl. Dels var ungarna för små för att kunna sätta ihop ledtrådarna till något begripligt. Dels var jag och min kompis för små och oerfarna för att fatta att ledtrådarna var kraftigt underdeterminerande även om man fick tag i dem allihop. Eller med andra ord: visserligen passade ledtrådarna med gömstället. Men det fanns tusen potentiella gömställen som ledtrådarna passade lika bra med.

Resultatet var att småungarna glatt och förvirrat jagade oss i en eller två timmar och fick några halvt obegripliga papperslappar, och att ingen kom ens i närheten av att fatta var skattgömman var. Men vi hade rätt kul allihop.

 

[Quadrante]

"the hunt is the game"

 

[Zeedox]

Låter som mina deckarscenarion! Jag har en sjuklig instinkt att vilja vara ”mystisk” och aldrig ge konkret information. Lätt att ramla dit.

 

[Sömniga Isaac]

Låter som mina deckarscenarion! Jag har en sjuklig instinkt att vilja vara ”mystisk” och aldrig ge konkret information. Lätt att ramla dit.

Jag kan ibland fastna i den korkade tanken "det här känns för uppenbart" men glömma bort att det beror på att jag tänkt ut det hela och vet svaret på gåtan... Det är svårt ibland att ta distans och se det från spelarnas ögon.

 

[Zeedox]

Som spelledare drömmer man väl också om att spelarna skall sitta tillsammans och diskutera, teoretisera och försöka tolka ledtrådarna - att det i sig blir del av ens pirriga njutning, och först därefter kan man bidra med förtydligande ledtrådar. Men det händer liksom aldrig, spelarna tänker oftare mest tyst för sig själva.

 

[Sömniga Isaac]

Som spelledare drömmer man väl också om att spelarna skall sitta tillsammans och diskutera, teoretisera och försöka tolka ledtrådarna - att det i sig blir del av ens pirriga njutning, och först därefter kan man bidra med förtydligande ledtrådar. Men det händer liksom aldrig, spelarna tänker oftare mest tyst för sig själva.

Oj, mina spelare diskuterar väldigt ljudligt och det slutar mer med att jag inser hur otroligt otydligt allt var xD Nästan så man får improvisera fram utifrån deras utfall istället för att de någonsin ska kunna lösa det hela. Men olika spelgrupper har olika sätt att agera helt klart. Men ja, hellre bubbliga spelare i det här läget än tysta

 

[Quadrante]

Jag brukar ge rätt ledtråd till ”fel person” så de måste jämföra upplevelser och insikter. Men hela bilden är ofta lagt i dagen utan kryptiska omskrivningar. Det är väl mest att pusslet är inkomplett (om man inte samkör och samarbetar).

 

[Badmojo]

Läste ngnstans ett tips om att strunta i red herrings i utredningsscenarier; det fixar spelarna själva till så bra.

 

[Zire]

Läste ngnstans ett tips om att strunta i red herrings i utredningsscenarier; det fixar spelarna själva till så bra.

Jag tycker att AW/PbtA har en bra inställning om SLPs här. Gör dem direkta och okomplicerade, de säger vad de tycker och gör (försöker åtminstone) det de vill. Inga dolda agendor eller bluffande för att lura RP.

Det blev väldigt tydligt varför när vi körde FW förra veckan. En av spelarna utbrast: "fan, man vet ju inte vem man ska lita på!" Jag var förbluffad, inte en enda SLP hade vid det laget ljugit, bara beskrivit sin sanning, inte ens skurkarna hade ljugit!

Däremot hade de vid det laget lyckats tolka situationen ganska rejält fel, till stor del för att de råkade få tag i ledtrådar i en olycklig ordning. När de insåg hur saker låg till tyckte de att jag hade fått till en snygg twist och frågade om jag hade planerat den länge. Jag hade inte planerat det alls, 100% deras verkstad!

Från min synvinkel tolkade de saker fel, lite grann av olyckliga omständigheter. Men allt eftersom de körde de på hittade mer information och tillslut fattade de. Ingen twist, men skitkul att betrakta!

Så jag skriver under på inga red herrings!

Jag tycker att det är väldigt bra att det finns moves som tvingar SL att säga som det är. (Visste man inte som SL innan så får man hitta på ett svar och det blir sant nu!)

Trots att spelarna vet om det och jag påminde dem när de använde draget så började de ändå diskutera sinsemellan om informationen kunde stämma! Bara för att få det att passa bättre med deras teori!

 

[Rickard]

Jag kör med mantrat "ge minst en ledtråd när spelarna gör något", så kommer de alltid vidare.

För att skapa "emergent komplexitet" krävs det att man har många rörliga delar. När dom sedan börjar interagera med varandra så känns det som om mysteriet börjar spela sig själv. Du svarar med det mest uppenbara svaret men på grund av all komplexitet som finns är det ändå bara en av många svar: det du har byggt är för dynamik.

En annan grej är att aldrig binda en ledtråd till en specifik plats eller person. Då blir det bara att leta efter spelledarens lösningar. Det kluriga ska aldrig vara att hitta ledtrådarna, utan tolka dom och bestämma sig vad man ska göra. Ett mysterium består av två tydliga faser: insamlande och agerande. Samla in fakta och agera baserat på faktan.

 

[Quadrante]

Man kan ju skylta tydligt med sina röda sillar (red her..). Så får spelarna spela ut detta så mycket eller lite de vill …

 

[Zire]

För att skapa "emergent komplexitet" krävs det att man har många rörliga delar. När dom sedan börjar interagera med varandra så känns det som om mysteriet börjar spela sig själv. Du svarar med det mest uppenbara svaret men på grund av all komplexitet som finns är det ändå bara en av många svar: det du har byggt för är dynamik.

100%

Det gör det också så mycket enklare att improvisera. Man kan hitta på detaljer medan rollpersonerna rotar runt, ingen planering krävs eller att administrera en massa info att hålla reda på som SL. (Men det gäller att spelarna inte är allergiska mot kvanttroll, vilket jag mer och mer tycker verkar vara aversion mot dåliga kvanttroll.)

 

[Rickard]

. (Men det gäller att spelarna inte är allergiska mot kvanttroll, vilket jag mer och mer tycker verkar vara aversion mot dåliga kvanttroll.)

Fast slänga om ledtrådar är inte direkt kvant-resar, men närbesläktat. Kvant-resen handlar i främsta fallet om att ge spelarna ett val, men där valet inte spelar någon roll. Men att leta under sängen eller i skafferiet (och oavsett få samma ledtråd): det är mindre viktigt.

 

[JohanL]

När jag preppar för att spelleda invecklade utredningsscenarier med kedjor av ledtrådar, egna eller andras, brukar jag tänka på en halvt misslyckad skattjakt som jag och min kompis anordnade för några småungar på landet när vi var tolv-tretton.

Leken gick ut på att småungarna skulle jaga oss (kull/kurragömma), och varje gång de fick tag i oss gav vi dem en lapp med en ledtråd på. Dessa ledde till en liten plastask som var gömd under ett flyttblock.

Det här upplägget var helt dödfött, av två skäl. Dels var ungarna för små för att kunna sätta ihop ledtrådarna till något begripligt. Dels var jag och min kompis för små och oerfarna för att fatta att ledtrådarna var kraftigt underdeterminerande även om man fick tag i dem allihop. Eller med andra ord: visserligen passade ledtrådarna med gömstället. Men det fanns tusen potentiella gömställen som ledtrådarna passade lika bra med.

Resultatet var att småungarna glatt och förvirrat jagade oss i en eller två timmar och fick några halvt obegripliga papperslappar, och att ingen kom ens i närheten av att fatta var skattgömman var. Men vi hade rätt kul allihop.

Benchmarken brukar vara att det behövs tre gånger så mycket ledtrådar som det minsta möjliga i rollspel, och tio gånger så mycket i lajv.

 

[Zire]

Fast slänga om ledtrådar är inte direkt kvant-resar, men närbesläktat. Kvant-resen handlar i främsta fallet om att ge spelarna ett val, men där valet inte spelar någon roll. Men att leta under sängen eller i skafferiet (och oavsett få samma ledtråd): det är mindre viktigt.

Fast det onödiga valet är väl om de vill leta under sängen eller skafferiet? Men jag håller med. Nu för tiden är det mer: beskriv hur ni söker igenom rummet och när man har fått en bild av hur de söker så kompletterar man med kort beskrivning hur de hittar X. Om det var under sängen eller skafferiet är ju oftast helt irrelevant, det blir mer vilket som passar bäst i situationen.

 

[Girighet]

Fast slänga om ledtrådar är inte direkt kvant-resar, men närbesläktat. Kvant-resen handlar i främsta fallet om att ge spelarna ett val, men där valet inte spelar någon roll. Men att leta under sängen eller i skafferiet (och oavsett få samma ledtråd): det är mindre viktigt.

När du pratat om detta tidigare har jag tolkat det som att de kan få ledtråden om de går till hotellrummet eller till kyrkan, vilket för mig är en större skillnad (och mer kvantig) än om de söker under sängen eller i kylskåpet i hotellrummet? Jag tycker inte det ena är mer rätt/fel än det andra men jag har kanske bara feltolkat dig tidigare?

 

[Rickard]

När du pratat om detta tidigare har jag tolkat det som att de kan få ledtråden om de går till hotellrummet eller till kyrkan, vilket för mig är en större skillnad (och mer kvantig) än om de söker under sängen eller i kylskåpet i hotellrummet? Jag tycker inte det ena är mer rätt/fel än det andra men jag har kanske bara feltolkat dig tidigare?

Det beror på. Som @Zire säger, om man bara frågar spelarna var dom söker så spelar det inte så stor roll om de vill söka under sängen på hotellet, i skafferiet på skolan, på kyrkogården eller i sin dagbok. Bara dom är drivande är det tillräckligt för att belöna dom med en ledtråd. Sedan kan var dom letar skapa en konsekvens. Har de brutit sig in på hotellet? Varför har rollpersonen information om mördaren i sin dagbok?

 

[Theo]

Fast slänga om ledtrådar är inte direkt kvant-resar, men närbesläktat. Kvant-resen handlar i främsta fallet om att ge spelarna ett val, men där valet inte spelar någon roll. Men att leta under sängen eller i skafferiet (och oavsett få samma ledtråd): det är mindre viktigt.

Ja, och fr a att ge ett val som ser ut som om det har konsekvenser. Om man ändå ska leta överallt i en lägenhet spelar det ju inte så stor roll vilket ställe man letar på först, för det kommer inte att hindra en från att titta någon annanstans.

 

[Zeedox]

Vad är termen för omkringskyfflat material, om inte kvantrese? Så brukar jag använda den.

 

[Rickard]

Vad är termen för omkringskyfflat material, om inte kvantrese? Så brukar jag använda den.

När man pratar om kvant-resar är exemplet främst rälsning förklätt som ett val och då i en negativ benämning. När jag kör mysterier och intriger så kastar jag gärna om information för valet ligger inte i att finna ledtråden utan vad man ska göra med ledtråden. Resen kan ha ledtråden eller häxan eller dagboken på rummet eller ... vad som helst. (Notera, ledtrådar är detsamma som "hooks" - saker som gör att spelarna kan agera. Här i formen av sina slutsatser.)

Så kan dom leta på valfria ställen tills dom hittar alla ledtrådarna? Ja, exakt. Detta är vad som är "skala löken" i rollspel. Ju mer dom agerar, desto mer information får dom för att kunna göra bättre och bättre slutsatser. Det är resan dit som blir spännande. När spelarna börjar forma sina idéer kring vad som egentligen har skett medan vi spelar. Detta är två belöningar i sig; dels att fantisera och fundera kring vad som hänt; dels att få gensvar på saker man har hittat på trots att det skulle kunna vara helt improviserat av spelarna.

Sedan finns det grader i helvetet. Ska första ledtråden avslöja mördaren om det är hela mysteriet? Ja och nej. Såklart man kan avslöja mördaren direkt. Det viktiga är aldrig att hitta ledtråden, utan bestämma sig vad man ska göra med den (är mördaren av övernaturlig härkomst?). Är det dock ledtråden något som avslutar mysteriet, då är det ett "nej". Det är detta som jag gillar med fisktanken, för det krävs inte bara en ledtråd för att komma vidare, utan att man pusslar ihop relationerna mellan faktionerna i scenariot och ha tolkat dessa relationer på rätt sätt. "Skala löken" kommer på ett sätt automatiskt ur fisktankens relationstankekarta.

Går allting smärtfritt? Går det att bara hitta på platser att leta på tills man hittar allt? Tja, man kan slå slag för att undvika konsekvenser när man hittar ledtrådar eller ta beslut för att hitta ledtrådar som skapar konsekvenser. Det beror på hur man spelar. Som redan sagts i tråden är att spelarna själva kommer hitta på sina villospår (red herrings) utifrån sina feltolkningar av informationen, så egentligen finns det redan en inbyggd svårighet i mysteriet: spelarna själva. Enklaste sättet att skapa potential för feltolkningar är att ha flera olika handlingar pågående. Spelarna kommer att tro att handling C kommer att ha någonting med handling A, när det egentligen bara är handling A som är relevant för rollpersonerna. Detta är ett klassiskt drag i mysterieböcker: alla är skyldiga till någonting, men bara en är mördaren.

The Fish Tank as a Mystery

Today's guest article is by Gnome Stew reader Rickard Elimää, and it details a fantastic technique for GMs: the "fish tank" model for creating a mystery adventure. Thanks, Rickard! Why is a mystery like a fish tank? Imagine a fish tank with some piranhas in it. The tank and the water are the...

gnomestew.com