SS Manticore. Rutland Space

Devin med alldeles för högt tonläge i falsett:

Hallå Orb: Hej och hå, håll vår kurs
Varför drog du ner persiennen?

Smeker Astroblazern: Hej och hå, en sista gång!
Den här pangskjutarn släpper jag inte i första taget.

Orb vi behöver tagga ner oss, sansa oss å samla tankarna…finns det nåt lugnande här på skytteln att smaska på…?

ÖVERRÖSTAR ALARMETS TJUT
LETAR ENERGIAZTROBARS
 
Last edited:
Silas ropar till Pike:
"Vi har sällskap, något kommer från lagerrummet, håll kursen, ska försöka hantera hotet"

Hummande till sig själv sjunger Silas vidare på visan:

"Hej och hå, sista gång!
Döda slemmet med en sång!
Ge oss tänker aldrig vi
Kämpa till slutet för att bli fri"


DÖDAR SLEMMET, FÖRSEGLAR RUMMET. SJUNGER
 
Last edited:
Observationsdäck – Däck 1, SS Manticore
Matsalen – Däck 2, SS Manticore
Läkare Säv Thatcher har somnat i sin stol.

Nya bryggan – Däck 3, SS Manticore
Säkerhetsofficer Rutger Hagman. Patrullerar, tanken till eldkastaren är halv full.

Rorsman Hampus Pike. Du håller desperat kursen med SS Manticore. Kontrollerna svarar långsamt, som om skeppet segar sig igenom tjockt vatten istället för rymd. Du svettas, din hand är fortfarande öm och bandagerad, men du har greppet om rodret. Det är nu eller aldrig.
Ett larm tjuter till – skarpt och aggressivt. En varning blinkar upp på skärmen:
OBJEKT PÅ KOLLISIONSBANA – IDENTIFIERAD SKYTTEL: "VULTURE-2"
BESÄTTNING: ASTROGATOR ORB LEONIS – LOGISTIKOFFICER DEVIN LAFAYETTE
Du svär högt. Deras skyttel är på väg rakt mot Manticore. Du greppar styrspaken med båda händerna, trots smärtan, och drar skeppet undan.
Skytteln glider upp i sista stund – slår till mot skeppets yta med ett metalliskt SKRRAAAK! som skär genom bryggan. Du känner hela Manticore skaka till när de slår i skrovet, strax ovanför observationsdäcket.
Displayen flimrar. Varningslampor blinkar. Men ingen explosion. Du stirrar på instrumentpanelen, andfådd. Vad fan hände där ute?

Vetenskapsforskare Silas Blackmoore, Du siktar med phazern – pulsen i tinningarna dunkar i takt med maskinens låga vinande. Klumpen på golvet rör sig nu med tydlig vilja, nästan målmedveten – ivrig att nå dig.
Du trycker av. Ett bländande skott – och massan slits itu. Två delar nu. Du svär och skjuter igen. Två snabba strålar. Den ena klumpen förångas till grått stoft, försvinner i luften som bränt papper. Den andra slirar framåt med desperation, som om den känner din rädsla.
Ett fjärde skott. Direktträff. Silence. Endast det svaga gnistret från golvet återstår. Du sänker vapnet, handen skakar. Då vibrerar hela skeppet – en djupt mullrande stöt som får panelerna att blinka till.
"Fan också!" hörs Rutger vid kontrollerna

Lagret – Däck 4, SS Manticore
Rymden, utanför SS Manticore

Astrogator Orb Leonis Du sitter vid kontrollerna i skytteln, knogarna vita runt styrspaken. Pulsen hamrar i tinningarna. Det är svårt att säga när beslutet egentligen togs – om det var en medveten manöver, eller bara en sista panikslagen gest.
Kanske var det rädslan. Kanske hoppet om att slippa kämpa mer. Kanske tanken: Bränn bort slemmet. Kanske tar elden det med sig. Du styr mot SS Manticore. Rakt mot bryggan.
Skytteln accelererar, rör sig med en darrande kraft genom vakuumet – men plötsligt rycker allt till. Din kollega, (herr npc) säkerhetsofficeraren bredvid dig, svär högt och slår till dig med baksidan av handen, tar tag i kontrollerna och försöker vrida undan skeppet.
"Har du blivit galen, Leonis!? Vi överlever inte en kollision!"
Men det är för sent. Ni hinner inte undan helt.
SKRRAAAAAAK—
Skytteln skrapar längs Manticore:s skrov, gnistor sprutar utanför fönstret. Det blir en stöt, en kraftig duns – sedan sitter ni fast. Skeppet lutar svagt, ni har kilats in mot bryggans yttersektion. Och det värsta är inte kollisionen.
Du ser det genom skärmen: slemmigt, svart klegg. Det rör sig över skyttelns yta som en levande hinna. Kletet täcker paneler, drar sig över sidorna som om det söker efter svagheter.

Logistikofficer Devin Lafayette. Du sväljer sista tuggan av en hård energibar, sitter lutad mot väggen med astrobLastern i knät. Den är sval nu – indikatorn visar halv laddning. Inget att lita på, men bättre än ingenting.
Plötsligt: en skarp sväng slår dig ur balans.
"Vad i...?"
Innan du hinner resa dig smäller det till. Skytteln kraschar mot SS Manticore, metall möter metall, gnissel, skakning – kaos.
Du slungas mot väggen, fångar upp dig själv i sista stund. När du ser ut genom skyttelfönstret… förstår du att ni är fast. Och att slemmet på skeppet är emot er.

Information om skeppet.
🚀SS Manticore 🚀
 
Det var ju själva poängen! Vad tror du händer med oss nu?

Kanske har vi en sista chans? Sådana här skyttlar har alltid vakumdräkter. Kanske kan vi lämna skytteln, sprida reservbränslet över klägget, och tända på?
 
Det är alltid kul att läsa och se vilka som läser allt och vilka som bara läser sina delar.
Kom ihåg att kommunikation funkar :D Så ni kan prata ihop er.
 
Anropar de andra:

”Vad i helvetet gör ni! Jag har kontroll över skeppet och försöker ta det nära en sol för att bränna bort slemmet! Driv allting mot yttre delarna av skeppet och sätt er i säkerhet. Och jag svär till mörkret mellan stjärnorna, om ni gör något dumt och riskerar allas liv kommer jag se till att ni hamnar inför krigsrätt när vi kommer hem!”

HÅLLER KURSEN. GER ORDER. HOTAR
 
God45 said:
Anropar de andra:

”Vad i helvetet gör ni! Jag har kontroll över skeppet och försöker ta det nära en sol för att bränna bort slemmet! Driv allting mot yttre delarna av skeppet och sätt er i säkerhet. Och jag svär till mörkret mellan stjärnorna, om ni gör något dumt och riskerar allas liv kommer jag se till att ni hamnar inför krigsrätt när vi kommer hem!”

HÅLLER KURSEN. GER ORDER. HOTAR
Click to expand...

"Jaha, Herr Krigsrätt. Smart plan, men jag kan informera att slemmet har infiltrera och fått fotfäste genom bryggan. Vi behöver ett sätt att bränna bort skiten inifrån skeppet eller genom en bräsch!"

SVARAR, SAMLAR RESERVBRÄNSLE, RYMDPROMENADPREPPAR

Mummel mummel mummel är ändå under astrogatorgillets jurisdiktion mummel
 
Silas ser sig lite fundersamt omkring. Inga uppenbara hot som han kan hantera. Silas öppnar en kommunikationskanal: "Statuskontroll, överlevande uppmanas rapportera in"

SKYDDAR PIKE, KOMMUNICERAR MED ÖVERLEVANDE
 
Fasiken Orb. Miserabel rymdpilot som inte ens klarar att få in en ren träff med en skyttel på ett f-king jäkla stort rymdskepp klaras av.
Vi kunde dött! Odugligt!
Krigsrätt, kölhalning å matas till rymdens mörkeramöba kan du räkna med…
🤬😤👿👹👾🧌‼️☣️⚠️☢️🔥☄️




…tänker Devin.

Högt säger han ”Bra där Orb” och ger en klämkäck👍.

GRÄVER FRAM VAKUMDRÄCKT SVÄVAR UPP&NER
 
Last edited:
Orb känner sig varm om hjärtat. Fint att ha en vapendragare som stöttar en så här i den kalla rymden. Klägget känns plötsligt mindre farligt!

Han kanske inte är så rostig ändå. De gamla takterna från Rigel III sitter i!
 
Leon said:
Orb känner sig varm om hjärtat. Fint att ha en vapendragare som stöttar en så här i den kalla rymden. Klägget känns plötsligt mindre farligt!

Han kanske inte är så rostig ändå. De gamla takterna från Rigel III sitter i!
Click to expand...
Dev visar sitt största smile som om han hade en galge uppstoppad i käften, säger till Orb ”du är fasiken den bästa rymdpiloten jag skådat i den kända galaxen 🥰” och sneglar omkring sig om det finns nån kniv eller dylikt som han kan karva bara lite vett i Orb med…
 
Observationsdäck – Däck 1, SS Manticore
Matsalen – Däck 2, SS Manticore
Läkare Säv Thatcher har somnat i sin stol.

Forskningslaboratoriet – Däck 3, SS Manticore
Säkerhetsofficer Rutger Hagman. Patrullerar, tanken till eldkastaren är halv full.

Rorsman Hampus Pike. Du håller kursen stadig – rakt mot stjärnan. Inte för att fly, utan för att kanske använda dess hetta, dess strålning, som ett sista vapen. Något måste kunna bränna bort det där förbannade klegget.
Efter att ha rytit till i kommsystemet, ett barskt utbrott om att folk får ge fan i att krascha skyttlar in i kommandosektionen, blir det åtminstone lite tystare i öronsnäckan. Någon hostar, någon svär tillbaka – men det gör inget. Du är inte här för att vara omtyckt. Du är här för att hålla Manticore i rörelse.
Det är då du märker det.
Utblåsen som tidigare larmat om igensättning – de verkar delvis ha släppt. Luftflödet är fortfarande svagt, men mätarna visar att trycket rör sig åt rätt håll. Inte perfekt, men bättre.
Datorrösten, monoton men märkbart pressad, aktiveras igen:
"FRÄMMANDE MATERIA I VENTILATIONSSYSTEM. SYSTEMET KRÄVER ÖKAD STRÖMTILLFÖRSEL FÖR RENSNING OCH ELIMINERING."
"REKOMMENDERAD ÅTGÄRD: OMDIRIGERA SEKUNDÄR ENERGI TILL FILTERENHETER."
Du kan släcka ned skeppet för att dirigera om ström eller börja stänga av sektioner helt och hållet. Du vet om att de flesta på skeppet är samlade på andra våningen, så per teori kan du stänga ned våning 1, om den nu är helt tom?

Vetenskapsforskare Silas Blackmoore. Du lutar dig fram över kommunikationsterminalen, rösten stadig trots trycket över bröstet. "Alla överlevare, rapportera in via kanal 3. Upprepar – alla överlevare, svara."
Kanalens brus ligger som en filt över rymden. En efter en svarar röster. De flesta befinner sig på våning två, där flera hjälper till i sjukstugan eller försöker hålla ordning i de tillfälliga samlingsutrymmena. Några få röster kommer från däck 4, där maskinrummet hålls vid liv med svett, tejp och tur.
Men uppe på våning 1 – där bryggan finns, där kaptenen borde vara – är det tyst.
Ingen röst. Ingen order. Bara ett svagt brus, ibland upphackat, som om någon försöker svara men aldrig riktigt når fram.
Plötsligt skär Edvinas röst genom kanalen – hon är nere i maskinrummet, andfådd och irriterad:
"Vi har problem här nere! Något – nåt jävla skit – tränger in i systemen! Främmande materia i flera ledningar! Om det inte stannar snart måste vi stänga ner hela flödet!"
Du stirrar på displayen. En karta över skeppet visar flera sektioner blinkande gult.

Lagret – Däck 4, SS Manticore
Rymden, utanför SS Manticore

Astrogator Orb Leonis och Logistikofficer Devin Lafayette, Med hjälp av kollegan får ni snabbt på er rymdvandringsdräkterna. Hans röst hörs i era hjälmkomsystem – han sätter sig vid astroblastern och laddar upp, redo att ge täckning. Men det är tveksamt hur mycket hjälp han kan vara. Ni rör er hastigt mot utrustningsfacket – den här typen av utforskningsskyttel är byggd för att hantera nödsituationer på främmande världar. Två handhållna svetsar, ett verktygsfäste och utanför,en lucka till skyttelns bränsle batteri. Ni vet båda – det här är inte tänkt för strid. Men det är allt ni har.
Sekunderna innan slussen öppnas är tunga. Ni hör ert eget andetag. Slussen piper till. Lampan slår om från rött till grönt.
Tryckutjämning. Öppning. Ni kastar er ut.
Orb, du har svetsen i ett fast grepp och spanar runt medan Devin snabbt forcerar bränslebatteriets yttre skydd. Han får upp det, sliter loss en kabel, och riktar den mot den svarta massan som klättrat längs skyttelns utsida. När syran fräser ut över klegget svarar det direkt – det skriker inte, men det rycker, skälver, drar sig undan som bränt kött.
"Det funkar!" hör du Devin ropa i kommsystemet. "Det jävla slemmet hatar det här!"

Orb tar ett steg framåt – men känner plötsligt hur något drar i dina ben.
Du tittar ner. Klegget har redan nått dina fötter. Det har virat sig kring dina smalben, pulserar mot dräktens yta. Ett tryck, som om något försöker pressa sig in, genom tätningen.
Din varningsdisplay blinkar till: YTTRE PÅVERKAN – DRÄKTPUNKT TRYCKSATT.
Och det klättrar fortfarande.

Information om skeppet.
🚀SS Manticore 🚀
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top