Lyssnar SL på spelarnas planering?

Att lyssna på spelare som planerar, eller väger alternativ mot varandra, är bland det göttigaste jag vet. Det är min fun-time som SL; då jag liksom inte måste jobba utan kan skörda frukterna av allt jobb jag gjort dittills. Allt mitt planerande och allt mitt gestaltande syftar till att få dem dit.

Om de inte behöver planera, om de inte behöver väga alternativ mot varandra (vilken SLP man ska lita på, vem man tror är mördaren, vad man egentligen ska göra med den politiskt heta informationen man snubblat över) – då känner jag inte att jag gjort mitt jobb. För mig är det centralt i vad som är det bästa med rollspel; det där vridandet och vändandet och kollaborativa gemensamma funderandet. Rollspel är inte som bäst när det är action eller strid, när det är "spännande" eller när pulsen går upp. Rollspel är som bäst när man är tre-fyra pers som sitter och tillför sina perspektiv och funderar och tänker. #spelaeftertänksamt

Jag kombinerar ju också att vilja/behöva planera mycket, med att vilja vara effektiv och maximera mängd speltid jämfört med förberedelsetid. Den sorts äventyr jag föredrar är ju rätt förberedelsetunga – inte sällan är det 2-5:1 i förberedelsetid:speltid. Om jag kan lägga in grejer de faktiskt kan fastna lite på och behöva planera inför, eller behöva argumentera kring, så förbättras den ration.


Så… Ja, jag lyssnar. Och njuter. Det är ju det göttiga! Plus att det, som andra påpekat, ger mig chansen att inflika korrigeringar. Ibland fuskar jag och påminner dem om något de glömt, men jag försöker begränsa mig.
 
Jag försöker lyssna på mina spelare så mycket som det bara går. Men ibland kan det vara så att de planerar något samtidigt som jag kollar upp nått i äventyret, eller regler eller nått sånt, och då kan det vara svårt att hänga med i svängarna. Men jag försöker lyssna för att vara förberedd på vad som kan hända när de genomför sin plan, som inte är täckt av mina anteckningar eller äventyret. Det blir ju en liten chans att preppa innan spelarna sätter planen i verket.

Sen kan det ju vara bra att lyssna för att rätta saker de fått om bakfoten, eller som de minns fel, till exempel var olika platser ligger i förhållande till varandra och sånt.
 
God45 said:
Jag bara faller in i ”socionomen lyssnar på dig” läge och kör BÖRS när spelarna planerar.

Bekräfta - Bara bekräfta vad spelarna säger, bekräfta att det de säger stämmer/är viktigt. Så exempelvis ”Ja, kungen har svärdet ni vill ha”, ”Ja ni har änterhakar som når upp till muren” och ”Ja, jag är med på tolkningen att osynlighetsmanteln fungerar så.”

Öppna frågor - Ställ öppna frågor om planen/planeringen som det inte bara går att svara ja eller nej på. ”Vad är det egentligen ni vill åstadkomma med inbrottet?”, ”Vad är planen om vakterna kommer på er?” eller ”Vad är det ni behöver för att ni tror ni ska klara av det här?”

Reflektera - Bara säg EXAKT vad spelarna säger fast med andra ord. Det kastar tillbaka bollen till dem utan att de fattar det och de kommer fortsätta mot en färdig plan. Du kan gå lite mer avancerar och lägga in en värdering de kan hålla med om eller säga emot men det är nästan alltid onödigt. Så spelaren säger ”Vi har svärd ifall vakterna kommer på oss!” och då säger spelledaren ”Du tänker mörda vakterna ifall de upptäcker er?”. Den här metoden är guld och funkar bättre än du tror.

Sammanfatta - Sammanfatta det de har planerat. Antingen går de ”Ja! Exakt så!” eller så rättar de detaljer ”Vi borde använda en katapult istället för änterhakar” eller så går de ”Den planen låter kass. Vi borde göra något annat.”.
Click to expand...

Detta är en exakt beskrivning av vad jag gör när mina spelare planerar saker.
Vi har ofta hela spelpass med bara detta och det är underbart och fantastiskt, även om vi spenderar flera timmar utan att "gÖrA nÅgoT" (att planera är att spela och att spela är att göra något).

Det enda jag försöker hålla mig vaksam över är om jag upptäcker att någon spelare börjar uttrycka frustration eller vill gå vidare från planerandet eller om de fastnar i analysparalys, då försöker jag pusha gruppen att komma till beslut och börja sätta planerna i verket.
 
Jag är lite splittrad.

Å ena sidan vill jag verkligen lyssna på dem! Som @krank skriver är detta det göttiga!

Å andra sidan så vill jag ge dem utrymmet att få göra det ostörda. Det är inte ogöttigt att få höra resultatet av deras planerande, resonerande och diskuterande i efterhand heller. Jag vill inte att de ska behöva känna sig stressade.

Jag tror att jag har landat i att det är perfekt tillfälle att hämta snacks, gå på toa, sedan övergå till att jag ska kolla igenom mina anteckningar och någonstans på vägen så sitter jag och lyssnar på dem!
 
Jag lyssnar. Det är jätteroligt att lyssna på spelarna och höra hur de uppfattar situationen, vad de tycker om vissa SLP, spelarnas teorier osv. Ibland händer det att man får hoppa in och meddela att de kanske missuppfattat en detalj men oftas lyssnar jag för att se om de kommer på någon fräck lösning på problemet som jag som SL inte tänkt på och då använder jag gärna den. När jag tänkte efter så är det oftast så att spelarna mer eller mindre kontrollerar narrativet. Jag bara glider med som SL. Jag är lat.

EDIT: Plus att det kan vara en välkommen paus som SL att bara luta sig tillbaka och vila stämbanden.
 
Väldigt ofta uppstår frågor från dem medan de håller på, så SL behöver vara där för dem.

Och för att hitta ett sätt att få dem att börja göra saker i stället när planeringen drar ut på tiden. Min favorit var hur jag i FATE kunde säga ”OK, ni har aspekten En Bra Plan med en gratis invokering” (vilket dessutom hade fördelen att de faktiskt fortfarande hade en bra plan efter att den ursprungliga som alltid gick sönder efter fem minuter).
 
Jag gillar också att lyssna på spelarna när de diskuterar sinsemellan. Det ger som sagt en chans att korrigera direkta felaktighet som deras rollpersoner borde veta (Nä, vallgraven är 7 meter bred, inte 3). Jag hjälper dern dock inte med tolkningar av situationer eller SLPs, då kan man rycka på axlarna, höja ett ögonbryn eller slänga in ett "Jasså ni tänker så". :)
 
Nej. När det planeras inom spelgruppen brukar jag som SL luta mig tillbaka och mumsa kakor och sörpla kaffe och säga att när ni planerat klart ge mig en genomgång av era karaktärers planer , den korta versionen tack.
 
Jag brukar påminna om det är något de glömt som deras rollpersoner vet. Och försöka lista ut hur fan deras plan ska lyckas. Så det inte fastnar i ”vi smyger tills vi blir upptäckta, sen slåss vi” av sig själv.
 
När jag spelar med barngruppen planeras det inte så mycket 😃 Vuxengruppen planerar ad nauseum, särskilt i Call of Cthulhu. Ibland lämnar jag dem själva under planeringen, men oftast lyssnar jag.
 
krank said:
Att lyssna på spelare som planerar, eller väger alternativ mot varandra, är bland det göttigaste jag vet. Det är min fun-time som SL; då jag liksom inte måste jobba utan kan skörda frukterna av allt jobb jag gjort dittills. Allt mitt planerande och allt mitt gestaltande syftar till att få dem dit.

..

Så… Ja, jag lyssnar. Och njuter. Det är ju det göttiga! Plus att det, som andra påpekat, ger mig chansen att inflika korrigeringar. Ibland fuskar jag och påminner dem om något de glömt, men jag försöker begränsa mig.
Click to expand...
👆
Så förbannat rätt!

I min Mythras/ereb kampanj för några år sedan tillbringade spelarna mer än ett spelmöte, inklusive diskussioner på discord-kanalen ( i karaktär) hur de skulle ta sig an draken i marsklandet och sedan få ihop en allians med b.la dvärgarna för det.

Jag njöt!

(och öppnade en till öl)

/C
 
Zeedox said:
Detta överraskade mig rätt kraftigt. Så är väl ändå oftast fallet?
Click to expand...
Det är inte lätt med ironi online. Jag har ingen aning i fall det skulle gälla dig med Zeedox. Men jag har flera online-kompisar med over-literalness-problem som jag har varit tvungen att be att sätta en PostIt-lapp på kanten av sin bildskärm:

"Det mesta som Martin skriver är trams, och hans försök till humor bygger ofta på att han låtsas missförstå något."
 
Jag lyssnar och stöttar när de glömt något, likt mina spelare hjälper mig när jag glömt något. Vi spelar en gång i veckan och ingen är särskilt bra på att anteckna så det är väldigt mycket oral tradition över vår lore :)

Men! När det väl ska göras frågar jag alltid "Okej, vad gör ni nu då, steg för steg?" och följer det sedan rätt slaviskt, så att jag inte råkar fylla i med mina antaganden. Om jag hjälpt till att förutsättningarna är tydliga tycker jag att spelarna ska ta ansvar för rollisarnas handlingar.
 
JohanL said:
Oftast en solid plan, dock. Är det något jag lär mig av att spela Kriegspiel så är det att elementära planer är de som har bäst chans att fungera.
Click to expand...
jo, men den använder man ju i brist på en "riktig" plan, efter som den bygger på att spelgruppen omöjligtvis kan lyckas med alla smygaslag ett vanligt rollspel kräver för att kunna smyga hela vägen, medans alla nog kan slåss okej.
 
Jocke said:
jo, men den använder man ju i brist på en "riktig" plan, efter som den bygger på att spelgruppen omöjligtvis kan lyckas med alla smygaslag ett vanligt rollspel kräver för att kunna smyga hela vägen, medans alla nog kan slåss okej.
Click to expand...
En gång när vi spelade RuneQuest var alla stenåldersjägare. Vi var inte så hårda, men hela gruppen kunde smyga direkt ur chargen. :)
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top