Uppfuckad budgivning

[w176]

Jag har kul och leker med ett system där man köpslår om hur mycket man är villig att fucka upp sin karaktär eller situationen för att vinna en handling eller konflikt.

Vad tycks?

Conflicts

As long as the game flows, let it flow. No matter if it is a physical conflict, two lovers trying to convince each other or someone trying to break into a house. As long as the narrative is interesting and moves forward in a natural give and take, just let it flow.

Rules for mundane conflicts only comes into place when there is disagreement on a how a situation resolve, when players block each other, or things drag on without resolving the scene. They also kick in when people want to use the conflict rules.


For example lets say we have a scene where one character try to prevent anpther character from doing something.


Sigrunns player: “As I stand in front of the altar I don’t turn around as I hear Amira coming into the chamber. I keep my eyes on the dove in the cage and silently recite the incantation.”

Amiras player; “I rush in and throw myself at Sigrunn, grabbing onto her long hair and her right wrist. I scream in rage as I try to jank her away from the altar…”


If play naturally continues in a way that is interesting and works for all players, just flow with that.

But if the players want to use the conflict resolution rules, the players disagree on what happens next or if the scene drags on then the conflict resolution rules come into play.

Conflict clarification

Ask a couple of question to sort out the situation.


1. Ask if this is a conflict. (Sometimes it isn’t even if it seems that way.)

2. Ask different sides goal is

3. Determine the power balance in the scene. Is someone in control of the scene? Does someone have a clear advantage or disadvantage? In general the character is at an advantage should win.

4. Ask if someone wants to yield. If they yield they get to add a small addition to what the other wants to archive “(You drag me away from altar, but I rake my nail across your face”). If someone yields, the story flows on from there.

5. If no one wants to yield then the fucked up- bidding starts.


In the example above the answer might be:


Amira tries to prevent Sigunn from performing a blood sacrifice of a dove at the altar. Sigunn wants to complete the ritual.

Amira is at an advantage, as it is easier to interrupt the ritual than to perform it. Neither wants to yield.



Fucked up bidding

The bidding is about offering the other player or the GM to fuck up your own character or the situation in an interesting way, to win the conflict. Getting hurt, losing control, falling in love with your enemy, letting a secret slip, being humiliated, saying the wrong thing,losing something of importance…. This are all possible ways to fuck thing up. The ways the character or stuation is fucked up should ideally work with the fiction to help explain why they win.


1. Any character is at a disadvantage they first need to make a fucked up-bid to even the odds, otherwise the character at an advantage will win. The more uneven the odds, the more interesting fuck up is needed.

If the other player or GM accepts the bid, then the situation is equal and either side may win the conflict.

2. Either player may then offer a fucked up bid, if the bid is accepted the other side yields. If it is not accepted they can make a counter offer or up the bid.

3. Continue until a bid is accepted by either player or the GM.


Let us continue the example with Amira and Sigrunn.


Sigunn who is at a disadvantage must make the first bid.


Sigrunns player: “When Amira grabs my hair I hack of my hair with the sacrificial knife hacking of my long braid.”. While this is pretty fucked up neither Amiras player or the Gm feels that it is enough to eve the odds.


Sigunns player ups it to: “And while hacking off my hair the knife nicks my own skin and I spill some of my own blood on the knife.” This is fucked up. It both explain why it will be easier for Sigunn to complete the ritual but also increases the risk of her ritual having spilt her own blood, not just the blood of an animal. Amiras player gleefully accepts this bid to even out things.


Then any of them are free to make a bid: “When I felt Sigunns soft hair and skin under my fingers. My heart quickened. I realize that I want her. Badly. Kiss her, hold her, have her. And Sigunn sees that in my eyes as I try to catch her again.” This is nice and juicy fucked up bid. Sidunns player might accept it but wants to try to make a counter offer too.


Sigunns player: “As I try to plunge my knife into the dove, there isn’t just my blood on the knife, Amiras hand was also cut. So her blood too is on the sacrificial knife as I make the sacrifice..”


GM: “Oh. I love that bid. Since it very much involves Amira I want to make sure that you are also onboard with it before I accept?”


Amiras player: “Fuck yeah.”


Then the story resolves from there.

Amiras bid was not accepted but there is nothing preventing them from taking the story in that direction later, or even incorporate that into the scene anyway.

 

[Quadrante]

Kan ju vara kul om man ska bjuda så högt som möjligt, men inte vara högsta budgivare (vilken får nackdel). Budgivning sker i så fall dolt och bara en gång. Men bortsett från det. Ja det kan funka som du skrivit, kanske bättre, om det är kontroll och mindre spelighet du är ute efter.

 

[w176]

Kan ju vara kul om man ska bjuda så högt som möjligt, men inte vara högsta budgivare (vilken får nackdel). Budgivning sker i så fall dolt och bara en gång. Men bortsett från det. Ja det kan funka som du skrivit, kanske bättre, om det är kontroll och mindre spelighet du är ute efter.

Syftet är liksom få folk ge och ta i konflikter. Att lägga sig och fucka upp saker. Friform har ofta ett flyt där sånt här sker outtalat, men genom att formaliseta det till ett regelverk som används ibland.

Så målet är snarare dialog än spelighet.

En av grejerna är att den andra spelaren ELLER SL kan acceptera ett bud vilket gör att har man någon som alltid är helt oresonlig och inte accepterar bud kan SL göra det. Eller om ett bud helt enkelt ör awesome från SLs perspektiv

 

[Quadrante]

Got it ... då är din idé bättre.

 

[APM]

Jag gillar det jättemycket. Det är alltid kul att fucka upp sin karaktär, och jag gillar alternativa resolveringsmekaniker. Jag tror kanske det finns en risk att det kan bli svårt att hitta på intressanta sätt att fucka upp sig själv, särskilt om det händer flera gånger under kort tid, lätt att få slut på ideer liksom.

Men i stort låter det skoj!

 

[TheDawn]

Jag har några punkter av kritik mot detta system.

1. Jag förstår det inte riktigt så som det är skrivet (så ta övriga punkter med en nypa salt).

2. Hade föredragit en mekanik som inte krävde så mycket onödiga svordomar.

3. Att "buda" med flyktiga beskrivningar kan snabbt bli en bedömningssport vilket så klart kan funka bra i vissa grupper men totalt fallera i många andra.

4. Vart tar det stopp? Har du ett par personer som är väldigt tävlingsinriktade så kommer varje budkrig sluta med ena karaktärens död. Jag skulle nog alltid öppna med att min karaktär dog i alla situationer bara för att vinna budet snabbt.

5. Att ha något som, i mina ögon, kan tolkas som ett försök till övergrepp karaktärer emellan kan i vissa kretsar ses som osmakligt.

6. Men för att åter förtydliga: Jag tror inte jag förstod mekaniken alls.

 

[Frederik J. Jensen]

Check out Polaris for an elegant conflict resolution in a story game. In short:

When one player narrates something that you want to challenge, you can say a key phrase like

… but only if …

If the narrator agrees that both statements happen they say

… and this is how it happens.

If they don’t want to pay the price asked, they can say

… it wasn’t meant to be (none of it happens)

Or

… you are asking for too much (ie offer me something else).

 

[TheDawn]

Check out Polaris for an elegant conflict resolution in a story game. In short:

When one player narrates something that you want to challenge, you can say a key phrase like

… but only if …

If the narrator agrees that both statements happen they say

… and this is how it happens.

If they don’t want to pay the price asked, they can say

… it wasn’t meant to be (none of it happens)

Or

… you are asking for too much (ie offer me something else).

So narratorn är slutgiltig adjudicator spelarna emellan? Låter som ett coolt system men lägger mycket press på en person och kräver ett respektfullt och diplomatiskt spelsätt. Jag tror många system använder tärningar så man kan komma bort från denna typ av beslut som kan tolkas som godtyckliga. I rätt grupp kan det säkert glänsa dock.

 

[Sömniga Isaac]

So narratorn är slutgiltig adjudicator spelarna emellan? Låter som ett coolt system men lägger mycket press på en person och kräver ett respektfullt och diplomatiskt spelsätt. Jag tror många system använder tärningar så man kan komma bort från denna typ av beslut som kan tolkas som godtyckliga. I rätt grupp kan det säkert glänsa dock.

Systemet bygger på att motståndaren sitter tvärs emot dig, och de båda månarna till höger och vänster. Alla har olika roller i förhandlingen/dialogen runt bordet. Är väldigt elegant och trivsamt system, upplevde det aldrig som godtyckligt då jag spelade det. Snarare upplevde jag en högre grad kontroll och inlevelse.

 

[TheDawn]

Systemet bygger på att motståndaren sitter tvärs emot dig, och de båda månarna till höger och vänster. Alla har olika roller i förhandlingen/dialogen runt bordet. Är väldigt elegant och trivsamt system, upplevde det aldrig som godtyckligt då jag spelade det. Snarare upplevde jag en högre grad kontroll och inlevelse.

Först verkade systemet väldigt enkelt och smidigt sedan började du prata om månar och plötsligt är jag tillbaka på terra incognita.

 

[God45]

Riktigt coolt!

 

[Sömniga Isaac]

Först verkade systemet väldigt enkelt och smidigt sedan började du prata om månar och plötsligt är jag tillbaka på terra incognita.

Kika på bilden, det är bara ett namn på de olika spelarnas funktion/roll runt bordet. Det handlar bara om vem som har vilken roll i scenen.

Protagonisten är den scenen handlar om, nymåne och full måne är parter i förhandlingen mellan misstaget och protagonisten som jag minns det.

Säg till exempel "Så kom det sig att Castor av stjärntiddarna besegrade demonen Lyra av den förföriska solen för att frigöra sin älskade Hydra" då slänger någon in "men bara om Castor i sin seger förlorar sin vapenbroder Polux som faller för Lyras lockelse för att bli galen under solens lockelse" och då svarar den andre parten *du begär för mycket..." Och så fortgår förhandlingarna tills man uppnår en konsensus.

Mer erfarna spelare får rätta mig för jag skrev förenklat utifrån minnet hur de olika deltagarna agerar i förhållande till varandra. En sätter scenen, den andre sätter priset och nu jämkar båda sidor fram ett pris som protagonisten kan gå med på. Läst ryckt från minnet och långt ifrån trådens ämne känner jag..

Om jag minns fel! Rätta mig gärna ni som har systemet mer färskt i minnet.

 

[w176]

Jag har några punkter av kritik mot detta system.

1. Jag förstår det inte riktigt så som det är skrivet (så ta övriga punkter med en nypa salt).

2. Hade föredragit en mekanik som inte krävde så mycket onödiga svordomar.

3. Att "buda" med flyktiga beskrivningar kan snabbt bli en bedömningssport vilket så klart kan funka bra i vissa grupper men totalt fallera i många andra.

4. Vart tar det stopp? Har du ett par personer som är väldigt tävlingsinriktade så kommer varje budkrig sluta med ena karaktärens död. Jag skulle nog alltid öppna med att min karaktär dog i alla situationer bara för att vinna budet snabbt.

5. Att ha något som, i mina ögon, kan tolkas som ett försök till övergrepp karaktärer emellan kan i vissa kretsar ses som osmakligt.

6. Men för att åter förtydliga: Jag tror inte jag förstod mekaniken alls.

Det här är uppriktigt fantastiskt feedback. Jag ska skriva om hur jag presenterar systemet ikväll och återkommer.

Men din reaktion var guld

 

[w176]

Jag skrev om reglerna för att göra det klarare.

---​

Konfliktregler​

Så länge berättandet flyter på, så låt spelet flyta på. Om roller hamnar i en konflikt men det känns naturligt vad som händer näst, alla ger och tar på ett sätt och alla är nöjda så det finns inget behov att använda konfliktreglerna. Man får använda dem om man vill, men när de inte behövs kan man sturnta i dem.

Konfliktreglerna kommer i spel när:

• Om konflikten i en scen inte går att lösa utan dem
• Om en konflikt drar ut på tiden, inte kommer till en lösning och spelet bara står och stampa
• Om spelare eller spelledare vill använda konfliktreglerna

Ska ni använda konfliktreglerna börjar det med att man först tydliggör konflikterna och sen har en budgivning om vem som vinner konflikten.

Tydliggör konflikten​

När konfliktreglerna ska användas börja med att tydliggöra konflikten genom att ställa ett par frågor

1. Är det här en konflikt?
2. Vad vill rollerna uppnå?
3. Vem har övertaget i konflikten? Är någon i tydligt över- eller underläge? I regel kommer rollen som är i överläge att vinna konflikten.
4. Vill någon de sig? Om man ger sig vinner den andra rollen konflikten men man får lägga in ett “Men…”- en liten twist på vad som händer. “Rakel lyckas få tag på pistolen, men jag hinner slänga mig in bakom soffan så att hon inte har fri skottlinje.”
5. Om ingen vill ge sig startar budgivningen.

Ett exempel​

En av spelarnas roller, Sigun tänker utföra en offerritual i skogen, och en annan roll, Amira, vill förhindra det.

Spelledare: “Kan du beskriva vad Amira ser när hon kommer in i gläntan?”

Siguns spelare: “Jag står ensam vid altaret. Skogen omkring mig är tyst. På det uråldriga stenblocket står en fågelbur med en vanlig grå duva i. Tyst, nästan viskande mässar jag medan jag vässar offerdoken. Jag vill att den ska vara vass så att duvan inte lider.. Jag är blek och mina händera darrar medan jag gör det.”

Amiras spelare: “Jag rusar fram och tar tag i Siguns långa hår och försöker slita henne bort från altaret…”

Siguns spelare: “Sigun tar och hugger….!”

Spelledaren: “Vänta. Är det här är en konflikt?”

Spelledaren känner här att här börjar spelarna prata över varandra och det kan nog bara bra att använda konflikt systemet. Så spelledaren stannat upp och börjar klargöra konflikten. De kommer fram till att:

Ja, det är en konflikt. Amira vill stoppa ritualen. Sigun vill genomföra offret. Amira har ett övertag då det är lättare att avbryta ritualen än att genomföra den. Ingen av spelarna vill vika sig.

När de tydliggjort konflikten går man vidare till budgiving

Budgivning​

Budgivningen går ut på att man genom att lägga till ett så intressant bud möjligt till den andra spelaren och/eller spelledaren för att få dom att acceptera att man vinner.

Ett intressant bud kan vara en komplikation, att ge sin roll problem eller konsekvensen, att blottar en sårbarhet, att låta något oväntat hända, eller vad som helst man tror är så intressant att motparten kan tänka sig låta en vinna. Det handlar inte om att göra ett så högt eller stort bud som möjligt, något litet och subtilt kan vara lika intressant.

Är konflikten mellan spelar-roll och en SLP så sker budgivningen mellan spelare och spelledare

Är konflikten mellan spelarroller så är budgivningen mellan spelarna, men spelledarna har också möjlighet att acceptera budet. I första hand är det spelare som ska bestämma, men om ett bud passar berättelsen väldigt bra, eller om spelarna inte kan enas, kan spelledaren acceptera ett bud.

Budgivningen - Steg för steg​

1. Utjämningsbud: Om någon roll är i underläge måste de först lägga bud att för arr ens få en chans att vinna. Spelaren i underläge lägger ett bud för att utjämna situationen, och ser om motparten accepterar. Det är okej att komplettera eller ändra sitt initiala bud om det behövs.. Accepteras fortfarande inte utjämningsbudet vinner automatiskt den roll som var i överläge. Om utjämningsbudet accepteras går man vidare till öppen budgivningen
2. Öppen budgivning. Alla parter få lägga bud för att få vinna konflikten. Det är okej att diskutera, komplettra, höja eller ändra sina bud men det ska inte dra ut på tiden.
3. Anta eller neka - Alla får en chans att anta eller neka de bud de blivit erbjudna.
4. Spelledaren avgör - Antas inget bud kommer spelledaren välja vilket bud som vinner.
   

När ett bud antas fortsätter scenen i enlighet med det budet. Det bara att spela vidare utifrån det som antagits.

Vårt exempel​

Låt oss fortsätta exemplet med Amira och Sigrun.

Siguns spelare, som är i underläge, måste göra ett utjämningsbud för att ens ha en chans att vinna konfliken.

Siguns spelare: "När Amira greppar mitt hår, tar jag offerdolken och hugger av min långa fläta för att komma loss." Det är ett ganska coolt bud men varken Amiras spelare eller spelledaren tycker att det räcker för att motverka oddsen. Budet accepteras inte.

Siguns spelare höjer lite till: "Och medan jag hackar av mitt hår så rispar knivsptesen mitt skinn och mitt eget blod rinner över offerdolken." Detta är intressant.. Det förklarar både varför det blir lättare för Sigunn att slutföra ritualen men ökar också riskerna när det inte bara är en duvas blod som spills.. Amiras spelare accepterar glatt detta bud för att jämna ut saker och ting.

Sedan är det öppen budgivning, och fritt för vem som helst att lägga ett bud för at få vinna konflikten.

Amiras spelare ”Mitt hjärta slår hårt i desperation när jag försöka stoppa ritualen. Jag är rädd, inte bara för ritualen, utan också för att jag inser att jag älskar Sigun.” Det här är ett saftigt bud. Emotionellt och laddat. Siguns spelare funderar på att acceptera det men lägger först ett motbud.

Siguns spelare: ”När jag skär halsen av duvan är det inte bara mitt blod på dolken, Amiras hand blev också,skuren när jag skar av flätan.. Så hennes blod kommer också offras i ritualen.” Amira spelare accepterar inte direkt, utan sitter tyst och funderar.

Spelledaren: ”Åh. Jag älskar det budet. Eftersom det i hög grad involverar Amira vill jag se till att du också är med på det innan jag accepterar?” Spelaren funderar på att avgöra budgivningen men vill först kalibrera med Amiras spelare om det känns okej.

Amiras spelare tvekar lite i skräckblandad förtjustning.: ”Oh!. Ih? Ja,,. Jo.. Det vore coolt!”

Sedan fortsätter spelet från där de bröt scenen. De kan beskriver sina rollers handlingar, men nu vet det att det kommer sluta med att duvan offras och bägge spelar mot det slutet på scenen.

(Vad händer med Amiras bud då? Det om förälskelse men som inte accepterades? Det var ju också en peppig ide? Det finns inget som hindrar från att ta spelet i den riktningen senare om de vill, eller inkororera det i scenen om det känns rätt.)

 

[w176]

Check out Polaris for an elegant conflict resolution in a story game. In short:

When one player narrates something that you want to challenge, you can say a key phrase like

… but only if …

If the narrator agrees that both statements happen they say

… and this is how it happens.

If they don’t want to pay the price asked, they can say

… it wasn’t meant to be (none of it happens)

Or

… you are asking for too much (ie offer me something else).

Jag älskar polaris. Aslänge sedan jag spela det.

Enda prolemet med det systemet är att just det poetiska berättandet det hade är väldigt stilitskt, och passar inte riktigt mer nära mer psykologiskt rollspel.

 

[Man Mountainman]

Så ett bud har alltid formen: "Jag vinner, men den här fuckade saken händer"?

Kan ett bud också ha formen, "jag förlorar, men den här bra saken (för mig) händer"?

 

[w176]

Så ett bud har alltid formen: "Jag vinner, men den här fuckade saken händer"?

Kan ett bud också ha formen, "jag förlorar, men den här bra saken (för mig) händer"?

Ett bud har formen: "Jag vinner, men den här fuckade saken händer"?

Att ge upp har formen "Du vinner men den här saken händer också (bra eller dålig)"

Du får alltid ge upp

 

[TheDawn]

Tydligare skrivet (slarvfel och stavning åsido), mindre svordomar och ett spelexempel som utan creep-faktor. Jag tror att det skulle funka med rätt grupp människor. En slags tävlingsberättande som dock fortfarande kräver att folk ger med sig till fördel för den övergripande historien och inte blir allt för fästa vid sina egna karaktärer.

 

[RasmusL]

Asballt! Uppmuntrar till samarbete i berättandet på ett annat sätt än Polaris. Att det får mig som spelare att undersöka mina egna gränser för fucked up, men att det ändå är medspelarna som avgör i slutändan (i motsats till Polaris där det ju är tvärt om, (inte riktat till TS utan till de som inte varit med och översatt Polaris till svenska som jag vill minnas att TS har )). Det känns som att det behöver en lite mjukare gruppdynamik som inte går ut på att pusha varandra till gränsen utan mer på att utmana sig själv? Också, tufft att en ska ge sin egen konsekvens i ord, det låter som att det kan göra ont på ett bra sätt med höga stakes!

 

[w176]

En slags tävlingsberättande som dock fortfarande kräver att folk ger med sig till fördel för den övergripande historien och inte blir allt för fästa vid sina egna karaktärer.

Det här är så intressantför för min det ät det här en design för att öka agensen och berättarmakten över sin egen karatär. Inget sker med min roll utan förhandling. Förutom när jag går in i en konflikt och är i underläge, men då följer det den etablerade fiktionens logik. Liksom jag kan köra ihop det hur mycket jag vil för min roll men det är ytterst på mina villkor. Det blir mörkt men jag väljer själv hur mörkt.

Så jag är nyfiken på hur du känner att man inte ska bli allt för fäst vid sin karaktär i systemet?

Däremot tror jag borde det kalla det en förhandling istället för budgivning för att betoma dialog istället för tävling. Man ger fortfarande bud i en förhandling men det har en annan klang än budgvning.