Inquisitor 2001 och Inq28 Grimdark, regelflexibilitet och terrängbygge

InquisitorKael

Veteran
Joined
25 May 2025
Messages
18
Location
Norrland
Tja!

Låt oss prata om Inquisitor 2001 och Inq28. För oss som gillar det här spelet, handlar det inte om att vara någon hjälte det handlar om att vara en hänsynslös Inquisitor, eller nån annan typ av mörk, brutal karaktär som inte backar för något. Det handlar om att skapa berättelser som är gråa, smutsiga och där varje beslut kan vara dödligt. Det är grimdark genom och genom.


Komplexa regler – men de går att anpassa.


Ja, Inquisitor är inte ett snabbt spel. Reglerna är komplexa men det är också vad som gör det bra. Ni måste tänka på varje steg och varje beslut, både strategiskt och taktiskt. Det är inte ett enkelt skirmish-spel där man slår några tärningar och hoppas på det bästa. Här handlar det om att bygga karaktärer som har djup, och det innebär att reglerna kräver en viss nivå av engagemang.

Men om reglerna känns tunga kan man anpassa dem. Det går att förenkla systemet och göra spelet mer lättillgängligt, om det är vad man vill. Inget säger att man måste följa varje regel till punkt och pricka. Anpassa och gör spelet mer direkt om det är vad som krävs för ens spelgrupp.

Grimdark – Inget för känsliga.


Ingen här är en jäkla hjälte. Inquisitor är inte för de som söker ljusa ideal eller "rättvisa". Det är en värld där alla är korrumperade, där alla har sina egna mörka agendor. Här handlar det om makt, överlevnad och att vara den som står längst när rök och aska har lagt sig. Det är grimdark, det är hårt, och det är inget för de som vill ha fluffiga historier där alla slår sig samman för det "goda".

Vad tycker ni om spelets mörka ton? Är det något som skrämmer bort folk, eller är det just det som gör Inquisitor 2001 intressant? Jag vet att vissa tycker att det är för mycket, men det är den världen vi spelar i inget för personer som vill ha Disney-världen.



"It is the 41st Millennium. For more than a hundred centuries The Emperor has sat immobile on the Golden Throne of Earth. He is the Master of Mankind by the will of the gods, and master of a million worlds by the might of his inexhaustible armies. He is a rotting carcass writhing invisibly with power from the Dark Age of Technology. He is the Carrion Lord of the Imperium for whom a thousand souls are sacrificed every day, so that he may never truly die.

Yet even in his deathless state, the Emperor continues his eternal vigilance. Mighty battlefleets cross the daemon-infested miasma of the Warp, the only route between distant stars, their way lit by the Astronomican, the psychic manifestation of the Emperor's will. Vast armies give battle in his name on uncounted worlds. Greatest amongst his soldiers are the Adeptus Astartes, the Space Marines, bio-engineered super-warriors. Their comrades in arms are legion: the Imperial Guard and countless planetary defence forces, the ever vigilant Inquisition and the tech-priests of the Adeptus Mechanicus to name only a few. But for all their multitudes, they are barely enough to hold off the ever-present threat from aliens, heretics, mutants - and worse.

To be a man in such times is to be one amongst untold billions. It is to live in the cruelest and most bloody regime imaginable.
These are the tales of those times. Forget the power of technology and science, for so much has been forgotten, never to be re-learned. Forget the promise of progress and understanding, for in the grim darkness of the far future there is only war. There is no peace amongst the stars, only an eternity of carnage and slaughter, and the laughter of thirsting gods."

Det här just denna text som jag tycker symboliserar Inquisitor samt gamla Warhammer 40k.

Vad är Inq28?


Inq28 är en fan- och husregelbaserad variant av Inquisitor där man spelar med 28mm-figurer istället för de större 54mm-modellerna från originalspelet. Inq28 behåller den mörka, berättelsedrivna atmosfären och komplexiteten men gör det mer hanterbart för de som gillar att använda traditionella WH40K-figurer. Det är en mer flexibel och tillgänglig version av spelet som låter spelare använda sina befintliga modeller för att skapa sina egna mörka berättelser, utan att vara bunden till de större och dyrare 54mm-figurerna och tro mig dom är DYRA.

Med Inq28 får du samma taktik och berättande, men i en mer praktisk storlek för terrängbyggande och figursamling. Det gör det också lättare för alla som gillar att kitbasha att bygga sina egna karaktärer och skapa en helt unik samling.


Vad tycker ni?


För er som har spelat Inquisitor eller som tycker om estiken och temat inom Inq28, vad är era tankar? Är det reglerna som får folk att tveka, eller är det den mörka världen som skrämmer bort folk? Och vad tycker ni om övergången från 54mm till 28mm underlättar det för terrängbyggande och gör spelet mer tillgängligt?
Eller är det just att det är ett över 20 år gammalt spel som misslyckades totalt och som glömdes bort? Och ifall det kommer på tals idag så tittar folk fundersamt på en ifall man är en "bakåtsträvare"

För de som inte har testat varför inte? Är det för mörkt för er? Eller föredrar ni att hålla er till mer "mainstream"-spel som inte är lika grymma och komplexa?
Dela med er av era tankar, vi får hålla diskussionen rak och utan krusiduller.
 
För min del, efter att Dark Heresy kom fans det liksom ingen anledning för mig att titta på Inquisitor längre, då Dark Hersy (och de allternativa versionerna) i min mening hade bättre regler. Och sen Imperium Maledictum kom finns det ingen anledning att titta på varken Dark Heresy eller Inquisitor, av samma anledning.

För mig gör dessa spel allting Inquisitor gjorde fast bättre (ur rollspelssynpunkt. Och om jag velat spela med figurer ser jag inga problem att göra det med de reglerna istället. Dock känner jag sällan det behovet.
 
För min del, efter att Dark Heresy kom fans det liksom ingen anledning för mig att titta på Inquisitor längre, då Dark Hersy (och de allternativa versionerna) i min mening hade bättre regler. Och sen Imperium Maledictum kom finns det ingen anledning att titta på varken Dark Heresy eller Inquisitor, av samma anledning.

För mig gör dessa spel allting Inquisitor gjorde fast bättre (ur rollspelssynpunkt. Och om jag velat spela med figurer ser jag inga problem att göra det med de reglerna istället. Dock känner jag sällan det behovet.
Berätta mer om dom positiva delarna med Imperium Maledictum i jämförelse med Dark Heresy? När det gäller Inquisitor vad känner du mest att det misslyckade med?
Nyfiken att höra.
 
Berätta mer om dom positiva delarna med Imperium Maledictum i jämförelse med Dark Heresy? När det gäller Inquisitor vad känner du mest att det misslyckade med?
Nyfiken att höra.
Jag tycker egentligen inte Inquisitor misslyckades med någonting (well, förutom marknadsföring och att underhålla produktlinjen med saker som äventyr).

Dark Heresy's stora vinningar i mitt tycke gentemot Inq var dels att det var en levande produktlinje, med flera kampanjer, dels att reglerna gav mycket bättre styrning. Även om jag kan se en viss tjusning i Inqs approach där allt var helt fritt så är en av sakerna jag verkligen gillar med rollspel att sitta och mecka lite med rollpersonen. Men när allt är för fritt finns det liksom inget meckande kvar. JAg råkar desutom uppskata något så när balanserade rollpersoner och det fanns inte mycket styrning för det heller.

Imperium Maledictum har samma förtjänster som Dark Heresy (Well, inte så många äventyr och kampanjer än, men jag hoppas det kommer!), erbjuder fortfarande god styrning och vägledning, men tar ett steg tillbaka och öppnar upp för mer flexibilitet i rollspersonerna.

Dark Heresy var rätt låst till sina klasser som styrde inte bara karaktärsskapandet utan även resten av karakärsutvecklingen. Om du skapar en Techpriest så måste den techpriesten utvecklas enligt techpriest-tabellen.

I imperium maledictum har du rätt mycket styrning när du skapar karaktären (men rätt mycket valfrihet ändå), men när karaktären väl är skapad är du väldigt fri när du bygger vidare på rollpersonen med XP. Ja, du kanske är en techpriest, men det är helt upp till dig om du vill fortsätta dedikera dig till att bli en "bättre" techpriest eller om du vill ta rollpersonen i någon annan riktning. Vilket gör det lättre att anpassa sig till kampanjen också och plocka saker man tycker passar det som hänt. Men man har fortfarande styrning if form av xp och kostnader för olika förbättringar. Man kan mecka och planera sin rollperson istället för att bara välja precis vad man vill hur man vill.

Det passar mina behöv och önskemål på ett regelverk bättre helt enkelt.
 
Trust no-one. Trust not even yourself. It is better to die in vain than to live an abomination.
The zealous martyr is praised for his valour: the craven and the unready are justly abhorred.
 
Jag tycker egentligen inte Inquisitor misslyckades med någonting (well, förutom marknadsföring och att underhålla produktlinjen med saker som äventyr).

Dark Heresy's stora vinningar i mitt tycke gentemot Inq var dels att det var en levande produktlinje, med flera kampanjer, dels att reglerna gav mycket bättre styrning. Även om jag kan se en viss tjusning i Inqs approach där allt var helt fritt så är en av sakerna jag verkligen gillar med rollspel att sitta och mecka lite med rollpersonen. Men när allt är för fritt finns det liksom inget meckande kvar. JAg råkar desutom uppskata något så när balanserade rollpersoner och det fanns inte mycket styrning för det heller.

Imperium Maledictum har samma förtjänster som Dark Heresy (Well, inte så många äventyr och kampanjer än, men jag hoppas det kommer!), erbjuder fortfarande god styrning och vägledning, men tar ett steg tillbaka och öppnar upp för mer flexibilitet i rollspersonerna.

Dark Heresy var rätt låst till sina klasser som styrde inte bara karaktärsskapandet utan även resten av karakärsutvecklingen. Om du skapar en Techpriest så måste den techpriesten utvecklas enligt techpriest-tabellen.

I imperium maledictum har du rätt mycket styrning när du skapar karaktären (men rätt mycket valfrihet ändå), men när karaktären väl är skapad är du väldigt fri när du bygger vidare på rollpersonen med XP. Ja, du kanske är en techpriest, men det är helt upp till dig om du vill fortsätta dedikera dig till att bli en "bättre" techpriest eller om du vill ta rollpersonen i någon annan riktning. Vilket gör det lättre att anpassa sig till kampanjen också och plocka saker man tycker passar det som hänt. Men man har fortfarande styrning if form av xp och kostnader för olika förbättringar. Man kan mecka och planera sin rollperson istället för att bara välja precis vad man vill hur man vill.

Det passar mina behöv och önskemål på ett regelverk bättre helt enkelt.
Jag förstår vad du menar med att Dark Heresy och Imperium Maledictum ger mer styrning och struktur. Men för mig är just den fria, mer kreativa delen av Inquisitor något jag verkligen gillar. Jag älskar att spela med figurer och det taktiska spelet som följer med. För mig är det en stor del av tjusningen att inte bara spela en karaktär, utan att skapa och forma den helt efter mina egna visioner som att ta en Witch Hunter figur från mordheim och konvertera den till en 40k Inquisitor. Det ger en frihet att anpassa figurerna till spelets mörka, komplexa värld utan att vara bunden av för många regler.


Jag ser också den stora fördelen i att Inquisitor ger den friheten att anpassa att inte vara fast i ett strikt system som Dark Heresy kan vara. Det är klart att Dark Heresy har sina styrkor, men för mig är Inquisitor det spel som verkligen ger utrymme för kreativitet och det taktiska djupet i figurspel. Och när det kommer till Inq28, är det just denna frihet i figurskapandet och terrängbyggandet som gör det så tilltalande.


Vad tycker du om den här friheten? Är det något du saknar i Dark Heresy eller tycker du att det är bättre att ha mer strukturerad karaktärsutveckling? Jag är nyfiken på dina tankar!
 
Vad tycker du om den här friheten? Är det något du saknar i Dark Heresy eller tycker du att det är bättre att ha mer strukturerad karaktärsutveckling? Jag är nyfiken på dina tankar!
Som jag skrev ovan vill jag ha styrning. Jag vill ha en strukturerad karaktärsutveckling (om än fortfarande med stor valfrihet) eftersom det är del av rollspel jag tycker är roligt. Det är en ren smaksak så klart, och är inte enbart knutit till karaktärsutveckling.

Inget fel i att vilja ha mer frihet så klart. Drar man det riktigt långt i den riktningen så finns det ju till och med folk som föredrar att inte ha några regler alls, eller ens spelledare utan kört fullt friformssamberättande. Inget fel i det, men själv har jag inget som helst intresse av det och jag har svårt att se det fungera med de spelare jag oftast spelar med.

Mer strukturerade regler fungerar som en utjämnare och ser till att alla håller sig till ungefär samma nivå utan kräva massa diskussioner och massa ansvarstagande för att få det att funka (saker jag har fullt tillräckligt med i övriga livet), och gör det lättare att få ordning på den mer spelmässiga sidan av rollspel då jag och de flesta jag spelar med gillar själva speldelen med tärningsrullande, taktik, och någon form av balans.

Sen vill jag förvisso inte gå åt extremerna åt det hållet heller. En av de stora fördelarna som rollspel har över dataspel är ju att man har med tänkande människor att göra, och aktivt kan göra undantag och speciallösningar. Så jag vill inte ha allt för stor styrning heller. Balans, även där. Och det är svårt att sätta en exakt kvantitet på det. Annat än att Inquisitor har för lite styrning för mig, Dark HEresy hade lite för mycket styrning. Imperium Maledictum tycks ganska lagom för mig.
 
Inq28 är coolt. Som konst ethos är det great. Måla mer stilistiskt, täck misstag med olja, smuts och gyttja. Fokus på enskilda karaktärer. Jag tycker systemet är något av en mardröm dock men det finns alternativ som Psalm28, Kill Team eller 2ed Warhammer 40k med mera för att spela med mindre regler. Men det är en smaksak.

Dark Heresy/Imperium Maledictum (och till en mindre del de andra 40k rollspelen) är coola för att spela liknande karaktärer som i Inq28 men det är en annan grej att spela en rollspels kampanj än en narrativ Skirmish eller wargame kampanj. Jag har spelat mycket mer rollspel än wargame själv i 40k.

Är världen i 40k faktiskt mörk? Liksom, ja din kaffekokare drivs av en lobotomerad fiende till staten, miljarder soldater som inte ens kan läsa dör varje dag för de matas in i köttkvarnen av krig av officerare som masturberar över tanken på heroiska offer, det finns daemoner redo att hoppa upp överallt och allting är grotesk body horror. Men liksom, det är så over the top att det inte går att ta på allvar. Det är galaxen där orkerna teleporterar in snotlings i folks kroppar, där en robot mumie ändrar hela mänsklighetens öde för han vill ha en cool utställning i sitt museum och där det finns super deprimerade supersoldater med mega-otur som har de svåraste att måla rustningarna :p Man måste skratta.

Jag tror att grejen som gör att folk inte spelar Inq28 så mycket är att det är svårt och tar tid! Man måste måla, man måste bygga en spelplan, man måste skriva bakgrund för varje mini, man måste lära sig reglerna och sedan måste man hitta andra personer som också är galna nog att göra alla de grejerna som har flera timmar lediga att spela under.
 
Last edited:
Back
Top