Men vad läste du själv faktiskt som barn?

Det jag kan komma ihåg av min läskarriär (om man bortser från det som skolan påtvingade mig) i ordning:
- Kalle Anka
- Asterix (samlade på mig samtliga album så småningom), Lucky Luke
- Lite andra blandade serier, men bara enstaka nummer
- Detektivböcker med barn i
- Lite varierande barnböcker från biblioteket
- Sinuhe Egyptiern (på finska)
- Rosens namn (på finska)
- Grottbjörnes folk + uppföljarna (på finska)
- Avalons dimmor (på finska)
- Okänd soldat (på finska)
- Tolkien
- Magician
- Dragonlance
- Forgotten Realms noveller
- Andra världskrigsnoveller

Jag läste aldrig något av Astrid Lindgren vilket kanske är lite ovanligt. Vad jag kan minnas så hoppade jag rätt raskt från att vara en rätt ointresserad läsare som bara läste lite serier till att läsa tjocka romaner. Det var under mellanstadiet och då gick jag i en finsk klass och min lärare lånade mig romaner på finska. Sedan hoppade jag rätt raskt till engelska. Har inte läst så mycket skönlitteratur på svenska egentligen.
 
När jag var 12 läste jag utvandrarna av Vilhelm Moberg.
jag tror ingen skulle säga att det är en lämplig bok för 12 åringar, och jag ska erkänna att jag tyckte den var rätt seg här och var. Men delar av den tyckte jag mycket om.
 
Det var en salig blandning av saker jag läste under barndomen och det berodde sig nog på vart i barndomen jag befann mig vad som lästes

Kalle Anka
Asterix&Obelix
Lucky Luke
Tintin
Bamse
Marsupilami
Nicke&Spirou
Berts dagbok serien
Sagan om ringen
Billbo
Narnia böckerna
Belgariaden
Conan serietidningen
Agentx9/Modesty Blaise
Dinojägarna
Fem böckerna
The hardy boys
Biggles
Sherlock holmes böckerna
Usagi Yojimbo
Turtles
Shannara böckerna
Spjuthök böckerna
Ö-världen cykeln



Jag läste betydligt mer men det är det jag kommer på i skrivandets stund.
 
Svenska rollspelare verkar alltså i hög utsträckning ha läst samma böcker innan de (vi) fyllde 12. Inte så märkligt kanske. Jag antar att rollspelen i många fall, exempelvis mitt, blev en sorts fortsättning på läsningen. De (oftast killar) som läste en viss typ av böcker på mellanstadiet ”riskerade” att sedan bli rollspelare (där har Örnstedt ett bloddrypande spår att följa…).

Att så många läste ungefär samma böcker hade förmodligen med biblioteken och bokklubbarna att göra. Det blev (på 70-, 80- och 90-talen) ett rätt specifikt urval med vissa titlar (jag tror exempelvis inte att så många bibliotek uppmuntrade till läsning av Blyton, som jag antar uppfattades som skräplitteratur). Naturligtvis hade det också varit möjligt med helt andra typer av urval. Andra titlar och författare.

En dyster spaning fram till vår tid är att dagens unga, särskilt killar, inte har samma givna ungdomskanon att utgå ifrån. Biblioteken och förlagen försöker ju, men det får inte fäste hos tillräckligt många. Skärmarna lockar fler. Möjligen är det också så att en del titlar inte har stått sig väl över tid. Är exempelvis Blyton läst idag?
 
Last edited:
Det fanns en "skriftserie" som hette Viking Saga - tror det bara kom typ 3 böcker i den - som jag ÄLSKADE. Särskilt boken Dvärgens lärling av Tomas Björklind (som jag tror även var/är rollspelsförfattare) var en favoritbok som jag läste om flera gånger.1000017378.jpg
 
Last edited:
joth1006 said:
Det fanns en "skriftserie" som hette Viking Saga - tror det bara kom typ 3 böcker i den - som jag ÄLSKADE. I synnerhet boken Dvärgens lärling av Tomas Björklind (som jag tror även var/är rollspelsförfattare) var en favoritbok som jag läste om flera gånger.View attachment 24014
Click to expand...
Min snabba efterforskning pekar på att Tomas Björklund var den som pitchade "Drakar och Demoner" som namn på ett rollspel för fyrtio år sen 😀
 
Oscar Silferstjerna said:
Svenska rollspelare verkar alltså i hög utsträckning ha läst samma böcker innan de (vi) fyllde 12. Inte så oväntat kanske. Jag antar att rollspelen i många fall, exempelvis mitt, blev en sorts fortsättning på läsningen. De (oftast killar) som läste en viss typ av böcker på mellanstadiet ”riskerade” att sedan bli rollspelare (där har Örnstedt ett bloddrypande spår att följa…).

Att så många läste ungefär samma böcker hade förmodligen med biblioteken och bokklubbarna att göra. Det blev (på 70-, 80- och 90-talen) ett rätt specifikt urval med vissa titlar (jag tror exempelvis inte att så många bibliotek uppmuntrade till läsning av Blyton, som jag antar uppfattades som skräplitteratur). Naturligtvis hade det också varit möjligt med helt andra typer av urval. Andra titlar och författare.

En dyster spaning fram till vår tid är att dagens unga, särskilt killar, inte har samma givna ungdomskanon att utgå ifrån. Biblioteken och förlagen försöker ju, men det får inte fäste hos tillräckligt många. Skärmarna lockar fler. Möjligen är det också så att en del titlar inte har stått sig väl över tid. Är exempelvis Blyton läst idag?
Click to expand...
Nu är det källa 'trust me bro' på det här, men jag har på känn att Blyton nog blev förpassad till avbytarbänken när Rowling klev in på arenan. Om hon inte redan hade skickats till utvisningsbåset p.g.a. en samtid som började undra varför så många av skurkarna var "svartmuskiga". Det var i alla fall så det lät när jag började komma upp i tonåren, även om jag mest minns det som att Blytons största litterära försyndelser var att böckerna till 40% var förteckningar över innehållet i de snokande ungarnas picknickkorgar.
 
Doktor Laser said:
Nu är det källa 'trust me bro' på det här, men jag har på känn att Blyton nog blev förpassad till avbytarbänken när Rowling klev in på arenan. Om hon inte redan hade skickats till utvisningsbåset p.g.a. en samtid som började undra varför så många av skurkarna var "svartmuskiga". Det var i alla fall så det lät när jag började komma upp i tonåren, även om jag mest minns det som att Blytons största litterära försyndelser var att böckerna till 40% var förteckningar över innehållet i de snokande ungarnas picknickkorgar.
Click to expand...

Visst var det också så att Blyton, åtminstone en bit in i karriären, förmodligen (eller helt säkert?) hade en hel redaktion av spökskrivare som hjälpte henne att skriva de böcker som gavs ut under hennes namn? Jag vill minnas att hon, själv eller med hjälp av andra, klämde ur sig mer än 600 titlar. Bokstavligt talat massproduktion av böcker.

Att Blyton hade särskilt låg status minns även jag från min barndom på 80-talet. Hennes böcker var inte precis något som rekommenderas i skolan. De Blyton-exemplar jag läste var tryckta på 50- och 60-talen och stod först i mina morföräldrars källare där det fanns en sorts litterär skamvrå gör gulnade ungdomsböcker och kioskdeckare. De fick stå i kyligt och lätt fuktigt mörker.

Blytons fixering vid mat (var det inte mest pajer?) minns jag också. Man blev hungrig av att läsa. Funderar på om inte nästa måltid också var det som författaren tänkte på under skrivandet (mysterierna måste ha blivit rätt ointressanta efter ett par hundra titlar). Vardagen kring skrivandet sipprade in i böckerna.

Men Fem-böckerna borde väl, kanske efter bearbetningar (putsa på skurkarna), kunna bli en gångbar franchise även idag? Präktiga engelska barn som löser mysterier eller besöker fantastiska världar verkar fortfarande funka.
 
Last edited:
Sen fanns det också mer faktabetonade böcker också kom jag på:

- "Så funkar det"-aktiga böcker älskade jag.
- Faktakalendrar var populära i mellanstadiet
- Började läsa Illustrerad vetenskap och någon annan liknande tidskrift någon gång under mellanstadiet eftersom mamma fick låna dem från jobbet (någon form av gemensam prenumeration där man fick turas om att ha tidningen hemma).
- Bra böckers lexikon, läste inte pärm till pärm så klart men det blev en hel del
- Bra böckers världshistoria, var lite för tunga för mig i den åldern så det blev inte så mycket läst, mest tittade jag på bilderna.

De två sista var någon form av prenumeration så att man fick en ny bok med jämna mellanrum. Sen kånkade man på de där (tunga) böckerna i ett alldeles för stort antal flyttar förrän man kom på att göra sig av med dem.
 
Vill nämna att eftersom så många här nämner seriealbum tänkte jag att det kan vara av intresse att nämna Stockholms Internationella Seriefestival som går av stapeln nu i helgen på Kulturhuset i Stockholm. Flera av de albumen som folk har nämnt kommer finnas i nytryck (eller nyaste delen på svenska) där, till mässpriser.



Faehrengaust said:
Sen fanns det också mer faktabetonade böcker också kom jag på:
Click to expand...
Så funkar det bokserien (låste rejält in min bild av basilisker som tuppar med drakhud, -vingar och -svans).
Fakta i närbild (deras vapenbok var nog den försa av deras böcker jag ägde)
Sedan är det nog en massa jag nu inte kommer på på rak arm.


joth1006 said:
Det fanns en "skriftserie" som hette Viking Saga - tror det bara kom typ 3 böcker i den - som jag ÄLSKADE. Särskilt boken Dvärgens lärling av Tomas Björklind (som jag tror även var/är rollspelsförfattare) var en favoritbok som jag läste om flera gånger.View attachment 24014
Click to expand...
Läste Demonjägaren i... högstadiet tror jag, Dvärgens lärjunge blev flera år senare eftersom jag först då fick tag på den.
 
Faehrengaust said:
Det är det många (typ alla känns det som) i min generation som säger, men på något sätt så lyckades jag helt missa det. Undrar om mina föräldrar gömde den på flit eller nåt...
Click to expand...
Jag missade också hela Hobbex-grejen. Däremot läste jag LEGO-katalogerna noggrant. Det kom en ny katalog varje år med en del nya modeller. Jag planerade noga vilken ordning modellerna skulle köpas och vilka jag skulle kunna få i present. Själva lekvärdet skulle maximeras.

Shoutout till Jon Bings böcker Zalt och Azur, som någon nämnde! De håller fortfarande. Bing blev senare IT-rådgivare och -filosof åt norska regeringen.
 
När jag var riktigt liten gav min faster mig Pettson och Findus-böcker som jag läste om och om igen.
Jag fick även Ronja Rövardotter och Emil i Lönneberga läst för mig innan jag började skolan.

När jag gick i lågstadiet så var jag inne i min HG Wells/Jules Verne-fas. (Ja, jag var den dryga ungen i skolan som satt i den lilla bibblan istället för att vara ute på skolgården och slogs med bandyklubbor).

I mellanstadiet läste jag Maj Bylocks triologi, Solstenen, Månringen och Stjärnhavet. Jag älskade de två första men tyckte den tredje var mycket sämre, min första besvikelse som barn... Vid den här tiden läste jag även Lucky Luke och Asterix.
I mellanstadiet nån gång läste jag Shannaras Ättlingar, men fastnade inte för den. Jag läste Krigaens Hjärta av Niklas Krog (som jag faktiskt träffade för nån vecka sen!) men lyckades då inte få tag i uppföljarböckerna.

I högstadiet läste jag Bilbo och Sagan om Ringen samtidigt som jag hade börjat med Warhammer, så jag lärde mig engelska med en liten ordbok för att översätta alla skumma ord i de böckerna. Min engelskalärare tyckte jag var dryg som redan då hade ett så avancerat ordförråd.
 
Tolkiens Sagan om Ringen kom in tidigt i bilden, missade dock Bilbo som jag läste först i mellanstadiet
Universums öde av George Johansson nöttes många varv.
Framtidsbana 5, Robert Westall
Krönikorna om Prydain, Lloyd Alexander
Krönikorna om Thomas Covenant, Stephen Donaldson
Trollkarlen från Övärlden, Ursula K Le Guin
Sherlock Holmes, Conan Doyle
Tom Sawyer och Huckleyberry Finn, Mark Twain
Bill & Ben i mängder, Marshal Grover
Stiftelsetrilogin, Isaac Asimov
Eugen Zemitjovs böcker
Prins Valiant
Kosmos, Carl Sagan
En ring av sten, Susan Cooper
Spirou, Asterix, Lucky Luke, Tintin
och förstås alla superhjälteserier som kom ut på svenska
 
God45 said:
Så vi hade bästa barnbokstråden som var trevlig och hade bra tips. Men jag tittade på den och tänkte: Japp, 1% av vad jag faktiskt läste/fick läst för mig som barn 😂

Så det här är tråden om vad vi faktiskt läste! Så, saker du läste mellan år 0 och år 12. Som är mindre, och missförstå mig rätt nu: Präktiga.

Här är några av mina:

Tom Clancy. Rainbow Six och Bäva Californien.

Dracula.

Vampire Chronicles

Frank Millers Batman grejer.
Click to expand...
0-12 och du läste Tom Clancy, det är fasen imponerande. Jag är 44 och har fortfarande inte läst en enda Tom Clancy-bok. Det säger kanske mer om mig än om dig i och för sig. 😅 Den första boken jag öppnade som jag minns var Tolkiens Bilbo. Tror jag läste ett kapitel sen la jag boken i bokhyllan. Däremot öppnade det upp möjligheten att faktiskt läsa böcker. Jag hade ganska svårt med läsningen i lågstadiet. Tror att det var i trean som läsningen kom igång på riktigt. Jag hade en så jäkla snäll lärarvikarie som lät mig läsa Star Wars-serier i OBS-rummet istället för böckerna som min ordinarie lärare gav mig att läsa.

Efter Bilbo-försöket hittade jag skräckböckerna. De där böckerna med många korta skräckberättelser, fy fasen va bra det va. Under mellanstadiet samt högstadiet lästes det ingen skönlitteratur, det var enbart tv- och datorspel och tjejer som gällde.

I gymnasiet ändrades det när jag stötte på en snubbe i parallellklassen som va så jävla cool. Han rökte och drack, hängde med de snyggaste brudarna och coolaste killarna, den där snubben som tjejerna ville ligga med och snubben som vi andra snubbar ville vara. Vi tog samma sena buss in till plugget då vi både hade svårt att komma upp på morgnarna och började då snacka för att fördriva tiden. Vi klickade ganska bra och snackade om allt mellan himmel och jord. En dag gav han mig en bok som han ville att jag skulle läsa.
Det var Anne Rice's bok The Vampire Lestat. Jag läste ut den samma dag. Nått av det bästa jag någonsin läst och något av det bästa som jag läst än idag. Jag vart så jäkla glad, dels över min nya bekantskap samt att jag fått läsa nått så bra. Jag fick behålla boken och vi utvecklade en vänskap som vi vårdade under våra bussresor och under rasterna i plugget.

Jag blev fullständigt hooked på Anne Rice och hennes Vampire Chronicles. Jag köpte samtliga böcker på ett bräde och sjukade mig från plugget. Plöjde böckerna och den ena var fan bättre än den andra. Det tog nog en vecka eller två sen hade jag läst allt. Jag var så jäkla tokglad och pepp över att få komma tillbaka till plugget och snacka med min kompis från parallellklassen. Väl i skolan får jag höra att Christoffer inte fanns längre. Han hade tagit livet av sig under tiden jag var hemma och läste böckerna. Det smärtar än idag att tänka på Christoffer. Jag hade ingen aning om hur han faktiskt mådde. Jag har kvar boken, den kommer jag aldrig göra mig av med.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top