Bli en romanförfattare (genom fusk) sommarutmaningen

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
19,635
Vill inte du också kunna säga att du skriver romaner som en hobby när någon ställer den jobbiga frågan? Eller kunna sätta det på CV:et under ”andra intressen”? Eller bara allmänt kunna skryta om det? Men tycker du också det är jättejobbigt och tråkigt att skriva en massa ord?

Då är det här utmaningen för dig! För här kommer vi göra det tillsammans! Det är ingen som bryr sig hur många man skrev en roman tillsammans med, så länge man bara gör det som ett ”Författarkollektiv”.

Vi kommer alltså alla att tillsammans skriva en roman som heter ”Ulvens väg” tillsammans som författarkollektivet ”Mellan Raderna” under juni, juli och augusti. Vi kommer sätta ihop en framsida (om någon är bra på det får de gärna göra det annars gör jag något stilrent) som det kommer stå ”Författarkollektivet Mellan Raderna” på som författare. På insidan kommer namnen på alla författarna stå uppradade. Jag kommer att sätta ihop all texten till en bok i PDF samt E-Pub som alla kan lägga upp var de vill på nätet. Jag kommer lägga upp den på Itch.io. Är du med i utmaningen går du med på att detta görs och att alla som deltar i utmaningen kan publicera boken hur de vill.

Men nu tänker du att samordningen om vem som ska skriva vad och så kommer bli jättejobbig! Man måste lista ut vem som ska skriva vad och göra så man inte säger emot varandra. Ah, men här är hur vi kommer runt det:

1: Vi kommer skriva en pikaresk roman som handlar om helt olika delar av vår huvudpersons kringresande liv. Så platserna, sidokaraktärerna och allt annat kan ändras från kapitel till kapitel. Detta gör att alla kan skriva sina egna kapitel som vi bara klistrar ihop.

2: Vår huvudperson kommer vara den supergeneriska barbaren Nanok som ser ut som Arnold Schwarzenegger och reser runt på barbar äventyr. Han behöver inte ens vara huvudpersonen i varje kapitel av boken så länge han dyker upp. Ändra bara inte Nanok på något betydande sätt i ditt kapitel så är allt lugnt.

3: Vi kommer alla skriva med en allvetande berättarröst i dåtid.

4: Jag, en dyslektiker med en dålig attityd, kommer sätta ihop kapitlen vi skrivit så att det mest ”slutiga” är sist och att resten är i en så ”bra och passande” ordning som möjligt.

5: Målet är att nå 40000 ord eftersom det är den kortaste accepterade definitionen av en roman.

6: När du skrivit ett kapitel lägg bara upp texten i en post i den här tråden (bifoga inte ett dokument utan bara posta texten i tråden).


Desto fler som är med desto mindre måste var och en av oss skriva! Men vill du vara med och bara skriva ett kort kapitel på 100 ord är det också okej! Det här är utmaningsdelen av utmaningen. Kommer vi må 40000 ord på tre månader? Gör vi inte det innan sista augusti har vi misslyckats. Men lyckas vi kan du också kalla dig romanförfattare under resten av ditt liv!

Ingen AI, vi fuskar men inte på det sättet!

Vill du vara med? Skriv i tråden och berätta vilket namn du vill stå som författare under!
 

Anthrox

Kulturvetaringenjör
Joined
8 Jun 2017
Messages
5,473
Äsch då, något ska en väl ha att göra under sommaren.

Ska komma på ett nom de plume.
 

Vimes

Gallerix
Joined
15 Jun 2000
Messages
13,050
Ändra bara inte Nanok på något betydande sätt i ditt kapitel så är allt lugnt
Ska vi hålla oss till generisk barbarmiljö eller kan Nanok i ena kapitlet stjäla den uråldriga ormsektens jadefigurer i en fjärran saltöken för att i nästa dyka upp som cynisk legosoldat i Kongo?
 

Franz

Aaddane eed ma waayo
Staff member
Joined
4 Dec 2010
Messages
7,667
Vad synd att jag inte fick reda på detta för en vecka sedan. Håller på med kreativt skrivande med eleverna som jag undervisar och har redan gett dem en uppgift. Annars hade de fått skriva ett kapitel i Nanoks resekrönika 😊
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,930
Location
Ludvika
Vad synd att jag inte fick reda på detta för en vecka sedan. Håller på med kreativt skrivande med eleverna som jag undervisar och har redan gett dem en uppgift. Annars hade de fått skriva ett kapitel i Nanoks resekrönika 😊
Extra kredit för de som behöver komma ifatt?
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
19,635
Ska vi hålla oss till generisk barbarmiljö eller kan Nanok i ena kapitlet stjäla den uråldriga ormsektens jadefigurer i en fjärran saltöken för att i nästa dyka upp som cynisk legosoldat i Kongo?
Du gör det du känner blir bäst/coolast! :D
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
19,635
Vad synd att jag inte fick reda på detta för en vecka sedan. Håller på med kreativt skrivande med eleverna som jag undervisar och har redan gett dem en uppgift. Annars hade de fått skriva ett kapitel i Nanoks resekrönika 😊
Ah vad synd!
 

Sidd

”Bybo”
Joined
13 Dec 2016
Messages
5,146
Location
Oktoberlandet
Ulvens Väg
av författarkollektivet ”Mellan Raderna”

Det var i gamla tider då mäktiga gudaväsen fortfarande stred om hur de skulle forma sanning och verklighet, de stora vilddjuren härskade utanför de fattiga byarnas palissader, mäktiga sagoriken störtades av månghövdade arméer och hjältar beslutsamt uppoffrande sig och gjorde sina namn att för alltid minnas…

Redan i tidiga ungdomsdagarna vek de andra barnen undan när den märkliga storväxte gossen med de röda ärren längs vaderna stegade fram till eldstaden med byagrytans bubblande mustiga kryddofter…han åt för två utan omtänkligheter och lät det höras över hela gården…
”Nanok Det räcker nu” sa tillslut mor Resia och tog sleven ifrån gossen som med en ljudlig rap lät blicken bistert svepa över de andra stackars hungriga. Nanok drog åt skärpet där den stora kniven halvt synlig under höftskynket glimmade till och stegade med bestämda steg mot palissadens träport. Det var sista gången byn Vallem såg gossen Nanok förens han tillslut, långa tider senare, återkom i sin guldförgyllda gravkista i ståtlig konungaprocession…


Vid skrivdonen er vördnadsfulle ”Truve den Lärde”

Fridens Sidd
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
19,635
Ulvens Väg
av författarkollektivet ”Mellan Raderna”

Det var i gamla tider då mäktiga gudaväsen fortfarande stred om hur de skulle forma sanning och verklighet, de stora vilddjuren härskade utanför de fattiga byarnas palissader, mäktiga sagoriken störtades av månghövdade arméer och hjältar beslutsamt uppoffrande sig och gjorde sina namn att för alltid minnas…

Redan i tidiga ungdomsdagarna vek de andra barnen undan när den märkliga storväxte gossen med de röda ärren längs vaderna stegade fram till eldstaden med byagrytans bubblande mustiga kryddofter…han åt för två utan omtänkligheter och lät det höras över hela gården…
”Nanok Det räcker nu” sa tillslut mor Resia och tog sleven ifrån gossen som med en ljudlig rap lät blicken bistert svepa över de andra stackars hungriga. Nanok drog åt skärpet där den stora kniven halvt synlig under höftskynket glimmade till och stegade med bestämda steg mot palissadens träport. Det var sista gången byn Vallem såg gossen Nanok förens han tillslut, långa tider senare, återkom i sin guldförgyllda gravkista i ståtlig konungaprocession…


Vid skrivdonen er vördnadsfulle ”Truve den Lärde”

Fridens Sidd
Fuck yes! Jag har lagt in det i dokumentet. Vi är igång! :D
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
19,635
Skrivit ett kapitel.

Öknens skugga
Nanok hade kommit att leda en grupp banditer som hemsökte öknen mellan den gröna dalen Hakeley och skogarna kända som Vael. Stadsstaterna på varje sida av öknen var dekadenta och falna men rika på guld. Där styrde grymma slavhandlare, lustfyllda mördare, hålögda opiumrökare, onda trollkarlar, fanatiska präster och korvfingrade byråkrater. Nanok hade inga tveksamheter om att han, efter att ha rånat deras karavaner, skulle använda deras skatter på bättre sätt. De män han hade rekryterat till sitt rövarband var dock av en låg och brutal natur. Nästan animalistiska i sin girighet, feghet och fallenhet för våld. De lämnade inga överlevare utom de som gick med i rövarbandet. Men ledda av Nanoks starka hand och briljanta taktiska sinnelag var de mer än en match för legosoldaterna som skyddade karavanerna genom öknen. Rövarlyan, gömd i en grotta vid foten av ett av de höga bergen som spetsade öknen, fylldes varje dag med mer skatter, vin, vackra tyger och diverse delikatesser stulna från karavanerna. Nanok var, med andra ord, nöjd som en gris i skit.

Genom delen av öknen där Nanoks rövare låg i bakhåll hade karavanerna börjat bli allt större och alltmer skyddade av vakter. Därför blev barbaren förvånad när en liten grupp kom ridande nedför handelsvägen. En ensam vagn dragen av mulåsnor med tre beväpnade ryttare på kameler runt den. Ryttarna bar alla en symbol i form av en röd dödskalle på sina kläder. Nanok höjde handen för att ge tecknet till banditerna att anfalla när hans närmsta man, en massiv men listig tjuv vid namn Goran, påkallade hans uppmärksamhet.
”Vi kan inte anfalla den gruppen”, fettet på Gorans tjocka nacke var täckt i ett hav svett i ökenhettan, ”De är påväg för att göra offret till Lukatul, den grymma gudomen i öknen. Om de inte gör det kommer guden vakna och döda alla i hela regionen!”. Nanok fnös, han var inte skockfull och tänkte inte hållas från guld av någon gud han inte ens hört talas om.
”Vad är det för offer de tänker göra?”.
”De dräper en oskuld med demonsvärdet Kall och kastar oskuldens vikt i guld tillsammans med kroppen ner i den ändlösa brunnen mitt i öknen.”
”Då hoppas jag att de har en fet oskuld med sig!”, skrockade Nanok och gav ordern att anfalla.

De tre vakterna på kameler föll för pilar och slungstenar innan Nanok nådde fram till vagnen. I vanliga fall var det svårt för honom att nå fram först, banditernas fötter brukade drivas av möjligheten att vara den första att plundra deras offer men vid det här tillfället höll deras vidskeplighet dem tillbaka. Nanok svingade sig upp och in i vagnen, en tung yxa med ett kort skaft i sin köttiga högerhand. I vagnen fanns en naken ung kvinna fastkedjad vid en guldstaty i naturlig storlek av henne själv. Hennes långa gyllene hår misslyckades med att dölja hennes tunga bröst. Mellan henne och Nanok fanns en präst med en dödskallemask som höll upp ett massivt svärd med skakiga händer mot Nanok. Svärdet såg väldigt imponerande ut, prästen mindre så. En snabb fint, en spark mellan benen och ett brutalt hugg med yxan senare träffade prästens avhuggna huvud golvet i vagnen där det sprutande blodet färgade oskuldens lockar röda som solnedgången.

Goran och de andra banditerna beklagade sig över att Nanok dragit på dem gudarnas vrede. Nu skulle ju Lukatul uppstiga från under öknen och döda alla! Sådant är riktigt dålig otur! Men Nanok brydde sig inte så mycket. Han var upptagen med att se till att det tilltänkta människooffret inte längre behövde oroa sig om det var oskulder som skulle dödas, smälta ner statyn till mer praktiska stycken guld och putsa sitt nya svärd. Kall var ett riktigt ståtligt vapen, välbalanserat, förvånande lätt och otroligt skarpt. Att någon ökengud skulle vakna upp trodde han blankt inte på, så det här kändes som konsekvensfritt rövande. Heroiskt till och med med tanke på den unga damen han räddat. Men det här var när hela ökenbandit grejen började rinna mellan fingrarna på honom.

Oavsett om Nanok trodde på Lukatul eller inte så trodde stadsstaterna nog för att offra både guld och oskulder varje år. Något som nu var omöjligt med demonsvärdet Kall förlorat. Så karavanerna genom öknen ersattes av militärförband, grupper med legosoldater och ensamma hjältar på jakt efter banditerna. Efter att ha angripit vad som såg ut att vara godsvagnar men som visade sig vara fyllda med soldater fick banditerna reda på att svärdet Kall nu var värt en astronomisk summa guld för den som kunde återbörda det till stadsstaterna. Nanok tänkte efter och insåg att nu skulle det bli omöjligt att hålla ihop rövargänget länge till. Med pengar på sidan av att förråda honom när de redan trodde han orsakat dem otur? Han behövde lösa det här snabbt innan någon stack en dolk i hans rygg.

När de återkom till lyan beordrade Nanok därför att rövarna skulle duka upp till en festmåltid och skröt om att han visste ett sätt som de skulle kunna få pengarna för svärdet och mycket mer därtill på. Sedan gick han och hämtade en väldigt speciell flaska vin han sparat för just ett sådant här ögonblick.

Nanok såg till att alla fick ett glas av vinet och utbringade en skål till det bästa rövargänget i världen. Sedan fyllde han på glasen och utbringade en till för att de skulle få belöningen för att återbringa svärdet Kall. Sedan utbringade han inga fler skålar för alla som druckit av det förgiftade vinet var döda.

Nanok samlade ihop alla skatter som hans rövarband plundrat innan han gav sig av mot den närmsta stadsstaten. Där berättade han hur han heroiskt besegrat banditerna och räddat svärdet Kall. Vem skulle säga emot honom, banditerna hade aldrig lämnat överlevare så ingen kände igen Nanok som deras ledare Stadens fega och gudsfruktande ledare belönade honom för att han återbördat svärdet medan dödskalleprästerna var så glada att de reste en staty till hans ära. Nanok spenderade långa månader i staden hyllad som stadens räddare, deras guds förkämpe, medan han festade upp både rövarbyte och belöningen. Först när de allra sista pengarna var spenderade på kvinnor och sång gav han sig av från staden. Med yxan i hand och enkla sandaler på fötterna.
 
Top