Rollspelare och tro på det övernaturliga

Tror du på det övernaturliga?

  • Total voters
    58
Status
Not open for further replies.
Totalt icketroende. Däremot finns det saker vetenskapen ännu inte lyckats förklara.

Sedan är myter/gamla religioner/folktro intressanta att läsa om.

Edit: skulle man använda en del dem i rollspel och inte tala om att man baserade på en gammal myt/religion så skulle folk nog undra vilka konstiga sinnesförändrande medel man gick på...
 
Last edited:
Jag är kristen och präst, så svaret är Ja. Sedan finns det mycket övernaturligt jag INTE tror på. Är även disputerad filosof och mycket intresserad av frågan om förnuft och tro, men ser alltså ingen motsättning dem emellan.
 
Nej inte ett dugg men det är intressant att läsa om. Jag har full respekt för andras tro och friheten för dem att ha den är jätteviktigt. Om behövs så kommer jag försvara den.

Men, när det går ut över andra så är det en annan sida som kommer fram och jag drar mig inte för att öppet säga att jag tycker att världen skulle vara bättre utan religion och massa sådant (kom dock ihåg ovan).

Sedan kan jag finna mig själv, och måste ibland tygla mig, att har svårare att lita på folk som tror på gudar. Det känns liksom att de då kan motivera vad som helst och vart har jag dem så. De har liksom passerat en tröskel som jag kan tycka är lite läskigt. Och ser man på världen där folk med makt och sådan tro vill tvinga på den på andra, då blir det väldigt illa.

Men kom ihåg det första jag skrev. Det är lite paradoxalt.
 
En av mina rollspelsgrupper utvecklades till en Zohar-studiecirkel (kabbalistisk text), vilket har lett till att jag blivit mer andlig, men jag har nog alltid haft en dragning till det mystiska sen barnsben.
 
Jag har en gudstro, så mitt svar blir ja. Mitt intresse för frågan om huruvida gud finns eller ej är dock väldigt låg. Finns det en gud, eller gudar, så finns de. Finns de inte så hade jag väl fel i min egen övertygelse. Min syn på det hela har inte förändrats av att läst religion, etik och moral. Snarare så har det gett mig en mer nykter syn på att somliga saker behöver en inte tvista om, utan bara acceptera att folk tycker och tror olika om. Sen tycker jag det är intressant att höra folk från båda sidor diskutera frågor som har med saken att göra, men det är mer för att utforska området än att finna ett rätt eller fel svar på frågor som berör det övernaturliga.
 
Jocke said:
Men jag är inte säker på att den gemensamma verkligheten förändras - eller vad skillnaden på att subjektiv och objektiv verklighet förändras är.
Click to expand...

Det var liknande som jag hade i bakhuvudet när jag skrev om det andliga och övernaturliga i Skodon. Men det är svårt att få fram bra utan att bli antingen ”en för lång text som inte säger mycket” eller ”det övernaturliga finns egentligen inte även om man helt fullt ut upplever och påverkas av det”.
 
koraq said:
Nej, inte alls. Dock vill jag dra en lans för att religiositet inte måste betyda ett för-sant-hållande, att man "tror" på vissa dogmer. Religion kan, och är ofta, något man gör eller lever efter.
Click to expand...

Medhåll. Min kristna tro är i mångt och mycket en väg som jag vandrar genom livet. Ett förklarande citat ur min delvis biografiska novell Stoft.

Vad fick mig att fara till [Afghanistan]? Något enkelt svar finns inte. Men bortom högkvarterets skyddande murar såg jag ruiner och tiggare, krymplingar och kämpar. Om min insats, hur liten den än må vara, leder till en anständigare tillvaro för dessa människor är den mödan värd. Ty varför ska jag inte ta på mig en del av världens elände? En lyckosam födsel har gett mig ett gott liv, men därmed ansvarar jag också för att göra något väsentligt med det och en dag ska jag stå till svars för hur jag har använt dessa dyrbara dagar som någon gav mig utan att fråga.

Vad du ger får du tillbaks – man kanske ska kalla det »ekots lag«? Därför ångrar jag inte att jag for till [Afghanistan], även jag där fick själssår som aldrig kommer att läka helt och fullt. Ty när mina dagar når sitt slut, vill jag lämna världen med vetskapen att jag har sått vad som ska ge goda skördar åt de släktled som kommer efter mig. När allt kommer omkring är ju människor det enda som spelar roll, allt annat är stoft och aska.

Varför just [Afghanistan] och inte något annat ställe? Var det slumpen – som en del hävdar – som styrde min karriär ditåt? Andra skulle snarare tala om gudomlig försyn eller ett orubbligt öde. Jag har inget svar, men möter spörsmålet med öppet sinne eftersom mitt märkliga liv har lärt mig hur lite jag vet om världen.
 
koraq said:
Nej, inte alls. Dock vill jag dra en lans för att religiositet inte måste betyda ett för-sant-hållande, att man "tror" på vissa dogmer. Religion kan, och är ofta, något man gör eller lever efter.
Click to expand...

Klokt sagt, ibland glöms det bort att det handlar mer om ett sätt att leva och förhålla sig till livet mer än frågan om vad en tror på. Jag kan själv känna att det viktiga för mig själv är alla rutiner som kommer genom utövandet, rutiner som hjälper till att skapa en struktur i livet. Strukturer som ger mig mening, glädje och en fungerande tillvaro. Saker jag själv inte fixar på egen hand, men som jag fixar med hjälp av ett yttre ramverk som formas genom utövandet av en tro. Sen huruvida det finns en gud eller ej, det är sekundärt i mitt eget liv, även om tron finns där.
 
Religion och gudstro är ju också ett väldigt brett spektrum idag. Om man diskuterar arvssynden, treenigheten, syndaflod, jungfrufödsel, uppståndelse och mirakler är det många svenskar som är tvivlande.

Om man istället pratar om ”nån form av medvetande” som skapat universum, huruvida man har en själ eller om det finns något på andra sidan döden så tenderar de att vara betydligt mer öppna för det.

:t6b-2: :t6b:
//EvilSpook
 
Har aldrig sett bevis som övertygat mig om att något övernaturligt existerar.
Genom tiderna har dessutom utrymmet för en potentiell gud blivit mindre och mindre desto mer vi förstår om hur världen fungerar.
 
Status
Not open for further replies.
Back
Top