Det här med att att använda två att i rad är en grej

Ja, det blir ju i presens och med stor bokstav. Men man kan allt fortfarande inleda med "att". "Svensson insåg: Att ha en man i Paris vore nog bra!"
Ja, och när man säger det högt så liksom hör man att det är refererande!
 
Det tror jag inte, men tyskan har ju satskommatering. „Peter wusste, dass das nicht gut gehen könne.“
Hittade lite om kommatering i engelskan:
Jag gillar ju detta, att använda komma som en paus i meningarna. Har för mig att jag lärt mig att använda komma på liknande sätt även i svenskan men skrivreglerna har kanske ändrats? Nån som kan kolla SAG?
 
Hittade lite om kommatering i engelskan:
Jag gillar ju detta, att använda komma som en paus i meningarna. Har för mig att jag lärt mig att använda komma på liknande sätt även i svenskan men skrivreglerna har kanske ändrats? Nån som kan kolla SAG?
Det är väl inte fel att kommatera mellan satser. Det är bara inte obligatoriskt, som det till exempel är i tyskan. Skriver du "Peter wusste dass das nicht gut gehen könne" så har du gjort ett misstag, om du inte gör det som en stilistisk poäng eller något. Men du kan utan problem skriva "Peter visste att det inte kunde gå vägen" på svenska. Sedan kan du ju lägga in ett kommatecken på svenska också: "Peter visste, att det inte kunde gå vägen". Det ser ganska gammaldags ut, men jag skulle inte säga att det är fel? Det signalerar en paus, och ger ju lite emfas till ordet "visste". Men i tyskan signalerar det ingen paus eller emfas, utan markerar en satsgräns.

Tänker jag.
 
De två "att" som finns i meningen är två helt skilda ord som uttalas olika.

Det är väl till och med så att de inte bara är olika ord grammatiskt (och uttalsmässigt) utan även två olika ord etymologiskt, har jag för mig.

Att orden uttalas olika tror jag inte är helt sant dock! Eller såhär: bisatsinledaren kan inte uttalas "å" medan infinitivmärket kan det. "Jag gillar att åka skidor" kan uttalas både "å" och "att", medan "Hon trodde att han sa det" bara kan uttalas med "att".

Om jag får gissa (och det får jag för det här är internet) så är "att"-uttalet (och stavningen!) av bisatsinledaren ett exempel på halvbildat "skolläraruttal".
 
Det är väl inte fel att kommatera mellan satser. Det är bara inte obligatoriskt, som det till exempel är i tyskan. Skriver du "Peter wusste dass das nicht gut gehen könne" så har du gjort ett misstag, om du inte gör det som en stilistisk poäng eller något. Men du kan utan problem skriva "Peter visste att det inte kunde gå vägen" på svenska. Sedan kan du ju lägga in ett kommatecken på svenska också: "Peter visste, att det inte kunde gå vägen". Det ser ganska gammaldags ut, men jag skulle inte säga att det är fel? Det signalerar en paus, och ger ju lite emfas till ordet "visste". Men i tyskan signalerar det ingen paus eller emfas, utan markerar en satsgräns.

Tänker jag.
Jag håller med! :)
 
Att orden uttalas olika tror jag inte är helt sant dock! Eller såhär: bisatsinledaren kan inte uttalas "å" medan infinitivmärket kan det. "Jag gillar att åka skidor" kan uttalas både "å" och "att", medan "Hon trodde att han sa det" bara kan uttalas med "att".

Att infinitivmärket uttalas att är nog läsuttal. Och sen hyperkorrigerar folk genom att skriva och när det ska vara att: "Jag tycker om och åka skridskor!"
 
Att infinitivmärket uttalas att är nog läsuttal. Och sen hyperkorrigerar folk genom att skriva och när det ska vara att: "Jag tycker om och åka skridskor!"

Ja, absolut! Det är nog "skolläraruttal"! Men jag tror det, idag, är så pass etablerat i bruket att man kan säga att det finns två standarduttal.
 
Att infinitivmärket uttalas att är nog läsuttal. Och sen hyperkorrigerar folk genom att skriva och när det ska vara att: "Jag tycker om och åka skridskor!"
(Nu lyssnade jag på uttalet av infinitivmärket enligt Svensk Ordboks hemsida och det var definitivt "att", så jag kanske har fel! Men å andra sidan pratade Henrik Rosenqvist i Språket i P1 om detta, ska söka upp det!)
 
Back
Top