För min del känns pressandet som ett slags fartgupp i handlingsresolutionen. Jag slår tärningarna, läser av dem, konstaterar att jag misslyckas, kommer fram till att jag vill pressa, slår tärningarna igen, läser av dem igen och har så ett slutresultat som kan vara lyckat eller om jag har otur misslyckat igen. Beroende på spel kan jag även ha möjlighet att pressa igen och då kör vi det hela ännu ett varv. Det fungerar, men jag föredrar system där tärningarna gäller när de väl är rullade. För mig känns det senare som en renare lösning, och den ger mer spänning.