Liknande med vin, vad jag förstått.
Små historiska fakta som kan vara intressanta i rollspel
- Thread starter Genesis
- Start date
Liknande med vin, vad jag förstått.
JohanL
Champion
- Joined
- 23 Jan 2021
- Messages
- 8,638
1400-talet är rätt tidigt men inte orimligt, särskilt om man har det som något litet ovanligare snarare än det måttlösa gin- och romdrickandet ett par århundraden senare.
WP: "The origins of brandy are tied to the development of distillation. While the process was known in classical times, it was not used for significant beverage production until the 15th century."
Dessutom känns det rimligt att fantasyvärlden kan ha fler och bättre alkemister än verkligheten.
Oj, så starkt som 10% visste jag inte var vanligt på den tiden.
JohanL
Champion
- Joined
- 23 Jan 2021
- Messages
- 8,638
Ja, det var nog inte sådär vitt och rött som vi tänker oss heller - de gamla grekerna jämförde Medelhavets färg med vinets...
Mogger
Hipsteranka
Liquor - Wikipedia
Early evidence of distillation comes from Akkadian tablets dated c. 1200 BC describing perfumery operations, providing textual evidence that an early, primitive form of distillation was known to the Babylonians of ancient Mesopotamia.
JohanL
Champion
- Joined
- 23 Jan 2021
- Messages
- 8,638
Liquor - Wikipedia
en.m.wikipedia.org
Early evidence of distillation comes from Akkadian tablets dated c. 1200 BC describing perfumery operations, providing textual evidence that an early, primitive form of distillation was known to the Babylonians of ancient Mesopotamia.
Visst, men till 1400-talet var det en besvärlig kemisk process som inte lämpade sig produktion i någon skala, och användningen av destillatet var kemisk och medicinsk (som att lösa ut ämnen i spriten).
Quadrante
Grisbonde
Bolmört, malört och skvattram känns som naturligt att ta upp här när vi talar om rus, dryck och vad man använt under medeltid. Allt är inte mängden alkohol utan även annat som skapar rus. Placebo kan till och med spela sin roll här. Kanske tavernan serverar stuvning på toppslätskivling för att komplettera ölen. Skvattram är som bekant det som dominerade som alternativ till humle, vilken i sig har sin påverkan på drickaren. Finnsäven trick med humle som afrodisakum eller som rusblockerare beroende på hur de används…
Vi har haft den diskussionen här i tråden innan. Nej, de gamla grekerna jämförde inte medelhavets färg med vinets, och nej, grekiskt vin var definitivt inte blått. Det var rött.
Homeros (en enda källa) jämförde medelhavet med vin (utan att specifikt hänvisa till färgen). Homeros pratar om färgen på vin massor av gånger, och alla gångerna använder han ord som betyder (olika varianter av) "rött". Grekiskt vin var rött, och Homeros fras ("det vinlika havet") är lite underlig, men det är också poesi. Det finns lite olika teorier, men jag har aldrig läst någon utom du mena att förklaringen var att grekerna drack blått vin, även om jag är beredd att ändra åsikt om du kan presentera en källa. Men att homeros själv säger att vin är rött, när grekiskan har gott om ord för blått, är ju lite förvillande om man tänker att vinet är blått.
Mogger
Hipsteranka
Blir ju lite OT men med lite alkemi och fantasi kan man extrapolera med viss grund.
"Destillaten kallade al kohl, d.v.s. utdrag, men alkohol gjorde man inte. Det är tveksamt om alkohol över huvud taget var känt i den arabiska världen innan det började destilleras i Italien runt år 1100.
I det kristna Europa däremot blev alkohol huvudsaken. I slutet av 1100-talet brändes = destillerades vin på ett och annat europeiskt värdshus och mer ordnat och storskaligt på apotek. På 1200-talet hade det blivit reglerat som apoteksvara i tyska städer. I Frankrike hade apotekarna ensamrätt att bränna fram till 1512 då också ättikstillverkarna fick tillstånd och snart också citronförsäljarna och tunnbindarna. På 1600-talet började vintillverkare bränna sina produkter. Särskilt det brända vinet från Cognac och Armagnac fick gott rykte.
Länge handlade det om just bränt, d.v.s. destillerat, vin. Konsten att destillera sprit ur säd uppfanns antagligen i slutet av 1300-talet. På 1400-talet kunde man destillera sprit av vete, råg, korn, frukter, sockerrör, ris, majs - det mesta har prövats. På apotek dög det sällan; där användes bränt vin in på 1800-talet.
Bränt vin omtalas första gången i svenska räkenskaper 1467-1470 när den tyske pulvermakaren Berentz under några år fick pengar från Stockholms stad för inköp i Lübeck. Att brännvinet snabbt blev känt också som drickbart framgår av de många begränsningarna av tillverkning och utskänkning som följde under de närmaste årtiondena - se nedan under rubriken Lagstiftning.
Det tidiga svenska brännvinet var sällan av högsta kvalitet. Den första kända importen är ett tillstånd 1531 för kunglige apotekaren att införa bränt vin från utlandet. Särskilt tyskt brännvin importerades 1500-talet ut och var 1590 uppe i 4.000 liter. Därefter steg både kvantitet och kvalitet snabbt och på 1700-talet när den politiska linjen var självförsörjning duggade förbuden mot brännvinsimport tätt i överflödsförordningarna."
från Shenet - Alkoholhistoria har inte källhänvisning så jag vet inte hur mycket det stämmer
I det kristna Europa däremot blev alkohol huvudsaken. I slutet av 1100-talet brändes = destillerades vin på ett och annat europeiskt värdshus och mer ordnat och storskaligt på apotek. På 1200-talet hade det blivit reglerat som apoteksvara i tyska städer. I Frankrike hade apotekarna ensamrätt att bränna fram till 1512 då också ättikstillverkarna fick tillstånd och snart också citronförsäljarna och tunnbindarna. På 1600-talet började vintillverkare bränna sina produkter. Särskilt det brända vinet från Cognac och Armagnac fick gott rykte.
Länge handlade det om just bränt, d.v.s. destillerat, vin. Konsten att destillera sprit ur säd uppfanns antagligen i slutet av 1300-talet. På 1400-talet kunde man destillera sprit av vete, råg, korn, frukter, sockerrör, ris, majs - det mesta har prövats. På apotek dög det sällan; där användes bränt vin in på 1800-talet.
Bränt vin omtalas första gången i svenska räkenskaper 1467-1470 när den tyske pulvermakaren Berentz under några år fick pengar från Stockholms stad för inköp i Lübeck. Att brännvinet snabbt blev känt också som drickbart framgår av de många begränsningarna av tillverkning och utskänkning som följde under de närmaste årtiondena - se nedan under rubriken Lagstiftning.
Det tidiga svenska brännvinet var sällan av högsta kvalitet. Den första kända importen är ett tillstånd 1531 för kunglige apotekaren att införa bränt vin från utlandet. Särskilt tyskt brännvin importerades 1500-talet ut och var 1590 uppe i 4.000 liter. Därefter steg både kvantitet och kvalitet snabbt och på 1700-talet när den politiska linjen var självförsörjning duggade förbuden mot brännvinsimport tätt i överflödsförordningarna."
från Shenet - Alkoholhistoria har inte källhänvisning så jag vet inte hur mycket det stämmer
Oldtimer
Slava Ukraini!
Framförallt har fantasyvärlden dvärgar...
JohanL
Champion
- Joined
- 23 Jan 2021
- Messages
- 8,638
Gråbo är väl inte mycket till psykedelika, men var en annan vanlig tillsats för vissa konserverande egenskaper.
JohanL
Champion
- Joined
- 23 Jan 2021
- Messages
- 8,638
Framförallt har fantasyvärlden dvärgar...
Dvärgar dricker ingenting annat än öl, det vet väl alla!
Quadrante
Grisbonde
”Skvattram ger öl en viss narkotisk effekt men som också lätt ger huvudvärk” … det kan väl vara sant att det främst använts som ett sätt att fåölet att hålla längre precis som humle. Men den är giftig och kan användas för annat sinnesförvrängande … sägs man blir aggresiv av att dricka skvattramkryddad öl … men är det ölen eller örten … och folk säger samma sak om lakrisrot.
Och den stränge Benedictus skrev i sin klosterregel för cisterienserna att man under fastan bara fick dricka två liter öl per person. Varpå de fromma men listiga benedektinska munkarna specialiserade sig på att brygga extra starkt öl. Ett annat namn på deras orden är mycket riktigt "Trappistorden".
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Just mjödets status som en särskilt karlaktig och mustig dryck är något som roar mig, eftersom det typ smakar dessertvin.
Angående bolmört i öl är det en rolig sak i sammanhanget att det tyska ordet för örten, Bilsenkraut, också gav upphov till ortsnamnet Pilsen/Plzeň, som såklart är ursprunget till termen pilsner. Ett av de mest ikoniska lagerölen har alltså en helt annan ört än humle att tacka för sitt namn.
Det var mer en referens till Fjalar och Galar än något annat.
Viste inte äns om att mjöd hade status som en särskilt karlaktig och mustig dryck.
anth
Vetefan
Jag vet inte om det nämnts i tråden tidigare, men anledningen till att man drack sådana enorma mängder alkohol (och i viss mån thé) förr i världen var att man inte hade tillgång till rent dricksvatten.
Man blev sjuk av att dricka vatten från brunnen, det blev man inte av att dricka svagdricka eller kokt thé.
Man blev sjuk av att dricka vatten från brunnen, det blev man inte av att dricka svagdricka eller kokt thé.