D&D Konsten att njuta av 5e

[Lemur]

En diskussion uppstod i denna tråden om att spela 5e och hur man spelar 5e utan att det blir störigt. Är feats okej eller inte? Vilka splatbooks är tillåtna? Vilken level uppstår superhjältenivå?

Notera att trådens ämne är att kunna njuta av DnD 5e. Ni som tycker att 5e är ren skit och helt ospelbart kan diskutera det i någon annan tråd.

 

[entomophobiac]

En cool grej med 5E, för vissa typer av spelare, är att det finns mycket utrymme för aktiviteter mellan spelmöten i form av min/maxing och planering av builds. Det är nog det enda spelet i min nuvarande spelgrupp som skapat nästan daglig kommunikation på vår rollspels-Discord i form av regeldiskussioner. Faktiskt något som fått mig att fundera mycket på vad för andra saker som skulle kunna skapa liknande engagemang, men det är en annan diskussion.

Som spelledare valde jag tidigt att låta spelare vara experterna på sina egna rollpersoner. Så istället som det ofta kan vara i spel med spelledare--att spelledaren förväntas kunna reglerna--så brydde jag mig inte om reglerna just alls, utöver de generella reglerna för strid, etc. Istället fick spelare säga vad de gjorde, hur, beskriva det, och berätta vad som händer. Det här gjorde spelandet mycket smidigare. I de fall där något blev "fel" så rättades det i efterhand istället för att skapa diskussion under spel.

Så det här kan jag varmt rekommendera--som spelledare, fokusera på det som inte är direkt kopplat till rollpersonerna. Encounters, agendor, äventyr (om ni spelar sådana), etc. Låt spelarna driva sina egna regler. Det sparar dig från att behöva kunna detaljer, och det skapar en öppnare och mer konstruktiv känsla runt bordet.

 

[entomophobiac]

Annars gillar jag iofs approachen i Brancalonia. Men det gör ju ganska stora undantag från hur 5E fungerar i grund och botten.

 

[Rickard]

Jag har precis börjat spela med i en kampanj och därmed läst igenom regelboken ett par gånger. Ska följa tråden med intresse, även om jag inte har något att tillföra just trådstarten.

Det jag tycker är positivt är att 5:an verkar ha skippat att spelet levelar med en. Att bli bättre innebär faktiskt att bli bättre, istället för att DC höjs beroende på level. Många bra saker från 4:an är kvar, framförallt att spelet fokuserar på vad man kan (ger bonus) istället för var man inte kan (regler som ger minus-modifkation).

Spelet är dock rätt plottrigt, tyvärr. Finns så många saker (spelar level 2-ranger) som är tvetydiga i hur man ska tolka dem. Tror man tjänar mycket på att ha en discord-kanal där man kan diskutera regeltolkningar innan spelmöte istället för under spelmöte.

 

[Sömniga Isaac]

Så det här kan jag varmt rekommendera--som spelledare, fokusera på det som inte är direkt kopplat till rollpersonerna. Encounters, agendor, äventyr (om ni spelar sådana), etc. Låt spelarna driva sina egna regler. Det sparar dig från att behöva kunna detaljer, och det skapar en öppnare och mer konstruktiv känsla runt bordet.

Det här! Jag kan inte understryka hur nära jag var på att överge 5:e totalt som spelledare när jag hade fokus på regler för rollpersonerna och spelade med spelare som aldrig skapade sig koll på sina rollpersoner utan kikade på mig som spelledare som att jag skulle veta exakt hur deras rollpersoner fungerade. Det var tröttsamt och förmodligen en del i min negativ inställning till 5e.

För mig är 5e behagligt när det är så avskalat som möjligt. Jag skalar gärna bort feats och jag skalar gärna bort, eller begränsar, hur många böcker som får användas runt spelbordet. Jag ser en charm i 5e enkelhet då jag spelar mot dess styrkor och även håller ett långsamt tempo när det kommer till nivåer.

Sen tror jag, vilket lyftes i en Pod jag lyssnade på här om dagen, att spelgruppen och spelledare i 5e måste vara väldigt noga med att lyfta fram vad de förväntar sig av spelet! Få spel är så vaga i sin "vad ska/kan du göra?" som 5e då det är skrivet för att tilltala en väldig bredd av spelare. Detta gör att om ett tydligt fokus inte sätts direkt vid uppstart så kommer gruppen glida isär och spelmötet upplevas som en ända sörja då ingen håller fokus och tiden äts upp av att det inte finns en direkt gemensam riktning för vad vi gör tillsammans runt spelbordet. Gemenskapen som annars uppstår i rollspel försvinner bakom den röra som uppstår när flera starka viljor drar åt sitt håll där ingen tydlig riktning finns.

 

[Sömniga Isaac]

Sen finns det, ska sägas, en del tredjeparts material som kan stärka upplevelsen av 5e och som bygger på 5e regelmotor. Jag skulle nog kunna tänka mig att lyfta in saker från detta material för att förstärka en viss typ av känsla (till exempel magi som ovanligt och farligt), men skulle nog i första hand hellre välja tredjepartsmaterialet i sig självt då.

Ska dock sägas att nu när jag spelar med grupper där jag trivs och dessutom börjat spela i en grupp som jag än så länge upplever som trivsam så har jag återigen blivit sugen att spelleda 5e. Men då ska det vara avskalat och även med en tydlig målsättning från första början vad vi som grupp vill göra med 5e som system. Det är saker som skulle göra 5e behagligt och givande ur mitt perspektiv.

 

[ceruleanfive]

Jag har börjat hålla koll på initiativordningen genom att ha klädnypor på spelledarskärmen. ”Njutning” är att ta i, men det flyter iaf lite bättre än tidigare.

 

[zonk]

Jag njuter extra som SL om jag kör med battlemaps via roll20. Jag sitter i timmar och sätter ut möbler, facklor, eldar, kvarglömda redskap, skelett i dammiga hörnor, tjugo olika sorters goblins, egenpåhittade monster som jag hittat tokens till, osv. Oftast photoshoppar jag Dyson-kartorna för att göra dem snäppet vassare eller dölja lönngångarna lite bättre. Sen låter jag RPna leva rövare. Roll20 håller ju även koll på initiativordningen och hjälper till med modifiers osv.

Jag gillar att SLa 5e annars oxå, men battlemaps i roll20 ger det en extra njutning.

 

[Sömniga Isaac]

Jag gillar att SLa 5e annars oxå, men battlemaps i roll20 ger det en extra njutning.

Det här kan jag sitta och trixa med i timmar, fast på foundry då. Så jag kan känna igen glädjen i att lägga upp battlemaps som spelarna sedan får utforska. Den delen är verkligen något som är njutbart som spelledare i 5e.

 

[zonk]

Inga feats, ingen multiklassning, och inget som inte finns i PHB, är annars min melodi för karaktärsskapande i 5e. Och max lvl 7-8. Och rulla fram grundegenskaper i ordning, 4d6 drop lowest. Byt plats på två stats om du vill. Välj en stat, slå 1T6 och lägg till. Och så kör.

 

[Sömniga Isaac]

Inga feats, ingen multiklassning, och inget som inte finns i PHB, är annars min melodi för karaktärsskapande i 5e. Och max lvl 7-8. Och rulla fram grundegenskaper i ordning, 4d6 drop lowest. Byt plats på två stats om du vill. Välj en stat, slå 1T6 och lägg till. Och så kör.

Jag har börjat gillat och uppskattat standard array som metod för att sätta ut ability scores, mycket för att jag själv med åldern blivit mindre och mindre intresserad av att slå tärning för olika saker (notera, en rollspelare som säger hädelser!). Samtidigt rör det mig inte i ryggen om folk slår fram sina ability scores, huvudsaken är väl främst att alla kör på samma metod. Anledningen att jag gillar standard array som spelledare är för att då vet jag vad rollpersonerna har för värden och jag vet att alla fått samma utgångsläge. Som spelare handlar det helt och hållet om att slippa slå tärningen

Annars finns det helt klart en del i din förhållning som jag själv kommer ta efter nästa gång jag plockar upp 5e som spelledare.

 

[zonk]

Jag har börjat gillat och uppskattat standard array som metod för att sätta ut ability scores, mycket för att jag själv med åldern blivit mindre och mindre intresserad av att slå tärning för olika saker (notera, en rollspelare som säger hädelser!). Samtidigt rör det mig inte i ryggen om folk slår fram sina ability scores, huvudsaken är väl främst att alla kör på samma metod. Anledningen att jag gillar standard array som spelledare är för att då vet jag vad rollpersonerna har för värden och jag vet att alla fått samma utgångsläge. Som spelare handlar det helt och hållet om att slippa slå tärningen

Annars finns det helt klart en del i din förhållning som jag själv kommer ta efter nästa gång jag plockar upp 5e som spelledare.

Det brukar inte bli några katastrofala RP med metoden ovan, och om det blir det, får man slå om, helt enkelt. Jag vill ha det lite organiska där någon kanske är onödigt stark eller karismatisk för sin klass, det lite udda, som frö till RPn. Standard array blir lite livlöst för mig. Alla RP blir inte lika bra men där tycker jag ändå att valet av klass - speciellt i kombination med exakt vad man spelar - sabbar balansen rejält ändå. Så lite ojämna stats märks helt enkelt inte så mycket i jämförelse.

 

[entomophobiac]

Och rulla fram grundegenskaper i ordning, 4d6 drop lowest. Byt plats på två stats om du vill. Välj en stat, slå 1T6 och lägg till. Och så kör.

Det här låter jätteomständligt, måste jag säga. Är syftet att grundegenskaper "måste" nå en viss nivå för att rollpersoner inte skall bli sämre än andra?

Jag tycker ju helt klart en del av charmen med att rulla grundegenskaper är just att de kan bli dåliga, och att det ger karaktär.

 

[zonk]

Det här låter jätteomständligt, måste jag säga. Är syftet att grundegenskaper "måste" nå en viss nivå för att rollpersoner inte skall bli sämre än andra?

Jag tycker ju helt klart en del av charmen med att rulla grundegenskaper är just att de kan bli dåliga, och att det ger karaktär.

Alltså, de jag lirar 5e med brukar inte vilja spela dåliga RP. Det brukar vara lite action-film och power fantasy. Så direkt usla RP är inte poppis. Men att de däremot är udda och ojämna funkar. Så då funkar ovanstående metod finfint.

 

[Lemur]

När jag varit SL har jag bara kört PHB och bara till lvl 7. Tycker liksom att det har funkat utmärkt. Visst, dom blir superhjältar efter lvl5 men vad fasen, det är ju kul att få vara lite bra ibland. Särskilt om man som vi kör mycket MYZ.

En sak som hände i min pågående ToA-kampanj är att en spelare tjatade sig till att få välja besvärjelsen Healing Word från någon splatbook. Det ångrar jag lite för det gör att dom är i princip odödliga från lvl1.

Hur är det med feats? Är det en frivillig grej?

 

[Skarpskytten]

Mångklassande och knep är frivilliga i 5e.

 

[Lemur]

Mångklassande och knep är frivilliga i 5e.

Aha, jag kör inget sånt. Det är tillräckligt mycket pill som det är helt klart.

Edit: men däremot brukar jag insistera på någon av dem väljer bakgrund från äventyret

 

[DanielSchenström]

Jag har kört en lång kampanj i 5E (lvl1-30*) och håller på med en kortare. Jag tycker spelet flyter på bra som det är skrivet, men jag spelar hellre 3.5 eller helst 2.
Under den långa kampanjen var det enbart två formler som kunde specificeras mer som jag helt enkelt fick bestämma mig hur de skulle fungera i den kampanjen. Jag valde att ha längre viloperioder enligt förslaget i DMG för att de passar mig, världen vi spelade i (egengjord) och som spelarna gillar det för det mesta.

Oavsett spel så är det alltid bra att vara överens om vad spelarna vill ha ut av sina rollpersoner och spelet/kampanjen/äventyren i sig. När det gäller grundegenskaper i D&D-spelen så låter jag spelarna välja metod och ger dem möjligheten att sätta ut helt fritt. Vad jag vill är att spelarna ska vara helt nöjda med sin rollperson när vi börjar spela, och jag uppfyller vad spelarna vill ha. De flesta gillar att slå tärning och väljer någon sån metod. Vi har enbart haft Xanathar's tillgänglig som extrabok och folk fick välja vad de ville ur den. Jag hade egna klasser och bakgrunder som extra alternativ, många fler i den kortare kampanjen. Jag gillar alternativ när jag spelleder och i exempelvis AD&D 2 så får spelarna välja vad de vill ur alla Complete handbook-serien. Det gör det i mina ögon kul för mig att se hur jag kan spinna vidare på saker som inte grundraser och klasser har.

I den långa kampanjen så fick de en liten skrift om världen, historia, politik, geografi, religion och raser innan de gjorde rollpersoner så de visste en del av vad de gav sig in på. Min tanke var att fokuset under spel skulle vara på att söka ledtrådar, bilda kontakter, ta reda på vilka eländen som var på gång och agera på informationen de får. Strid skulle enbart spelas när det verkligen var viktigt och hade en funktion. Så inte så mycket klassiskt äventyrande då med lite strid och inte strapatser i form av klättring, hopp och sånt. (Detta var det jag fick ändra efter en feedbacksession. Mycket av det rollpersoner blir bättre på är strid så de ville ha mer sånt, så jag ändrade det och ploppade in mer strid.)
Färdigheten History har delats upp i olika perioder i bägge dessa kampanjer då de är en viktig del. I den kortare finns också färdigheten Technology då det finns ångteknik och forntida teknologiska fynd.

Som grundböcker betraktat tycker jag 5E får med mest för den som börjar med utgåvan jämfört med tidigare utgåvor men jag vill inte spelleda spelet utan frivilliga extraregler från DMG. För mig känns systemet också lätt att modda med andra idéer vilket är positivt.

Den kortare kampanjen är den jag kommer publicera nån gång i andra halvan av nästa år och de regeländringar jag gjort är ett annat Hit Pointsystem och ändringen av vila som jag beskrev ovan. Övriga ändringar och tillägg är för att integrera rollpersonerna mer i världen. För att det ska bli närmare mitt ideal skulle jag exempelvis lägga till många fler färdigheter, men så många verkar nöjda med spelet så jag ändrade minsta möjliga.

*Level 21-30 fick de en extra hit dice och välja en epic boon varje grad. Kampanjen var tänkt att vara 20 spelmöten men blev 37 till slut och jag körde med story award och vanlig xp. De extra graderna användes så att det fanns en fortsatt progression för dem. I den korta kör jag milestone xp istället och för just denna kortare kampanj så är den ganska accelererad så att de kan gå från lvl 2-10 över 5 korta äventyr.

 

[Lemur]

En sak som är bra med de publicerade äventyren är att de aldrig är lvl 1-20 utan oftast lvl 1-10. Det är som att wizards själva vet om att det blir lite mycket efter lvl10.

 

[Skarpskytten]

En sak som är bra med de publicerade äventyren är att de aldrig är lvl 1-20 utan oftast lvl 1-10. Det är som att wizards själva vet om att det blir lite mycket efter lvl10.

Jag har en hypotes. Nästan alla äventyr är förskrivna berättelser. Men över nivå tio har rollfigurerna otaliga sätt att fullständigt sabba en förskriven berättelse, kortsluta dem, skippa stora delar av dem, snabbt gena fram till slutet, etc. Högnivåäventyr kan inte vara föreskrivna, de måste bygga på situationer rollfigurerna/spelarna får lösa efter eget huvud. Vilket Wizards inte vill göra, ety plotten är helig.

Man ser ju vidare i ToA och Den galne ärkemagikerns fånghåla att även vid ganska låga nivåer kan rollpersoner ”förstöra” dungen/den tänka upplevelsen, varför konstruktörens helt sonika bara säger ”de här trollformlerna funkar inte, jag orkar inte ens ge en diegetisk förklaring”.