Idag har jag spelat...

Idag har jag spelat introäventyret till Delta Green och ätit för mycket chips.

Det var gött men också lite eww. Båda sakerna. Som det ska vara.
 
Skarpskytten said:
Idag har jag spelat äventyret Caverns of Thracia med Mentzers Basic som regler. Med var @zonk, hans kompis L, samt mina kompisar M och C. Alltid lite nervigt när man för ihop nya människor, men gruppen klickade fint, murderhobofaktorn var hög, scenen där rollpersonerna träffades och bildade en grupp rolig, och bäst av allt - vi hann bort till grottorna, där gruppen snabbt allierade sig med de trakiska vaktarna för att tillsammans slå ihjäl de gnolliska vakterna. Två traker dog, och rollpersonerna tog inte ens ett HP i skada. Snyggt OSR-lir.

Vi slutade på trappan ned till grottorna. På måndag går det nedåt!

(Fast i hasten att vinna guld och ära glömde gruppen att hyra in kanonmat.)
Click to expand...
Det var synnerligen underhållande! Gillade karavanserajen som bas också, kändes som ett skönt avbrott från standard-fantasy-byn.

Idag har jag däremot SLat Mutant År Noll! RPna stötte på en gigantisk robot som provborrade för geotermi åt Naremco, en syssla som inte riktigt begreps av våra muterade zonstrykare. Den övertalades att provborra lite för nära några ruintorn fyllda av cyborg-fanatiker, som började kasta saker, varpå den 8 meter höga larvbandsdrivna och tungt bepansrade roboten rev deras torn och elchockade de som inte genast flydde..
 
I måndags spelade jag TW2000. Superspännande vi hade i spelmötet innan räddat tre gröna baskrar, de hade i sin tur övertygat vår kapten att bistå dem med att slå ut en bro och förstöra en lastbil med drivmedel. Sagt och gjort körde vi vår pickup genom ett nedsläckt polen. På flaket tre baskersoldater, ett älgkadaver och två gäss. Inne i förarhytten en kapten, en läkare och en snajper. Vi slog ut både bro och det manskap som vaktade bron. Kaptenen tog en kula i västen och en i armen som slet upp en artär. Vi lärde oss att granater är opålitliga tingestar som bör behandlas av professionella och att det är väldigt bra att ha en läkare i sitt team. (Jag har inte spelat healer innan men det är ju skoj)
 
Bara ett spelmöte denna helg. Rollpersonerna stod inför ett färgbaserat pussel, och jag kör det som player skill. De hade sju landmärken; torn, borg, kulle som skulle aktiveras. En av dem var tänd från början, en grön kulle. Det fanns ett gult, ett vitt och ett blått torn, en röd borg, en svart fyr med fönster i alla färger som landmärkena plus lila och orange. Nåt lila eller orange kunde man inte se. Landmärkena var skiljda åt av stormande vatten med sjömonster i. Under kvällens spel lyckades de ta sig förbi allt och lösa pusslet som designats av en magiker för att vara prövande för en grupp med 6:e gradens rollpersoner. Mina spelar kör med 12:e så vissa saker är enkla. Det som tog längst tid var att hitta det lila tornet som kom fram genom att aktivera enbart den röda borgen och det blå tornet.
När de aktiverat alla så öppnades en portal i den svarta fyren och de klev ut i en värld som antingen är extremt stor, eller så har de krympt. Nästa test är att överleva ett landskap fyllt av jätteinsekter som kan svälja dem hela.

Platsen är ett test av många i den magiska labyrinten de befinner sig som gradvis bli svårare.

Då de kämpade en hel del med färgpusslet så kommer jag skapa ett pussel som verkar vara liknande på steroider, men som man bara kan ignorera och gå förbi. Frågan är bara hur långt från detta pussel det ska vara.
 
Idag har jag spelat äventyret Caverns of Thracia med Mentzers Basic som regler. Möte 2. Med var @zonk, hans kompis L, samt mina kompisar M och C.

Gruppen gick ned huvudtrappan, undersökte en radda rum, hittade mirakulöst nog en hemlig dörr [den i rum 5 för er som har modulen], fann trappan till andra nivån [korridor 8 för er som har modulen], fann inga skatter och hamnade inte i några strider tack vare försiktighet och tur med reaktionsslagen. Efter att gått ut hittade de hålet i marken, hoben hissade ned med en lykta och såg precis en bit golv långt där nere när repet var helt sträckt. Sedan bar det av till trakerna vid den svarta pyramiden som inte alls ville släppa in dem, trots deras allians förra spelmötet. Strid låg i luften men timmen var sen - både in game och ur game - och risken bedömdes för stor, så gruppen återvände till basen för att köpa rep och ge sig på hålet i marken nästa möte.

Vi kom faktiskt igenom en fjärdedel av första nivån detta möte, och då spenderades en del tid på slutet ändå uppe på nivå 0. Men nästa möte ska de ned i kultisteranas del av grottan, det kan bli blodigt. Och förmodligen tar det mer tid.

Dagens citat: "Nu har vi ett jobb att göra. De här gravarna skändar inte sig själva".

Dagens murderhobo-faktor: Gruppens samlade byte hittills uppgår till 40 kopparslantar och tre stridsyxor. De har nätt och jämt råd med mat.

Dagens SL-reflektion: En sak som är kul med OSR + platsbaserat utforskande är att man som SL verkligen inte har en aning om vad som ska hända när man börjar spelmötet. Tempot är också jämfört med många rollspel högt (jag tittar på dig, 5e) - det händer mycket.
 
Last edited:
Igår spelade jag blorb-dungeon crawl! (Genesis behöver inte oroa sig, detta är spoilerfritt.) Jag använder konstiga regler som jag snott av Eero Tuovinen från story-games och vi spelar i nån sorts fantasy-medeltid. Heliga Romerska Kejsardömet år 1234 består av remsan Danmark–Italien och allting västerut om Lyon är urskog med galler+monster och allt öster om Prag är urskog med alver+monster. Jag erbjöd 6 äventyrspitchar baserade på moduler jag hittat eller skrivit, spelarna fick rösta, och igår gick 7 glada äventyrare in i en övervuxen katedral nånstans norr om den galliska byn Vichy.

Staden brukade vara en del av imperiet men föll för hundra år sen, förmodat erövrad av gallerna. Nu när de kommer dit syns inga galler till men allting är helt övervuxet av skog, nej, djungel, med snår, klätterrankor, mossa och vackra blommor överallt. De utforskade den stora salen och klocktornet, och lyckades nedgöra fyra demoniska djur som ansatte dem. Två konstiga, gängliga klättrande hundar (markattor stora som halvlingar) och två enmeters-tusenfotingar. De hittade en hel del kyrksilver och gick förståndigt nog tillbaka till sin base camp (en timme därifrån) för att lämna bytet i säkert förvar hos sina hirelings. Nästa gång ska de tillbaka in och då ge sig på den nedre våningen. De har hittat två ställen där golvet rasat så att de kan klättra ner, men de har också sett att både aporna och tusenfotingarna verkar bo där nere...
 
Reglerna finns här: https://nataliekilhamn.github.io/3d6constitution/docs/agenda
Själva the nitty-gritty kommer i tredje delen: https://nataliekilhamn.github.io/3d6constitution/docs/corpusjuris
Varning: de är skrivna som lagtext för jag är knasig och gillar juridik.

Jag har skummat Muster och jag tror det mesta där är saker jag håller med om. Systemet kommer dock från, som jag förstår det, Musters förlaga. För fyra år sen blev jag inspirerad av en serie trådar på story-games där Eero beskrev sitt "primordial DnD". Det var hans "exegesis" av tidiga DnD och försök att förstå spelstilen och konstruera ett regelsystem som stödde det liksom från first principles. Trådarna handlade mest om spelfilosofi och principer, men vi var ett gäng som blev nyfikna på hans wacky system som dök upp i hans spelexempel, så till slut blev det ett gäng trådar med fokus på själva reglerna. Det finns en massa döda länkar där på min 3d6constitution men allt finns nog arkiverat på Rikards sida, jag har bara inte orkat söka upp det än. Här är en av trådarna: https://rickard80.github.io/storygames/?19234

I vilket fall, jag absorberade säkert en bråkdel av allt smart Eero hade att säga, tillsammans med en hel del från Sandra (2097) från samma forum och hennes egen sida ( https://idiomdrottning.org/rpg ) och cargo cultade hårt. Resultatet blev den här kampanjen 2018: https://rickard80.github.io/storygames/?21760

Sen har det inte blivit av att jag spelat blorb sen dess utan det var lite Monsterhearts och AW-hackande och sen en Blades in the Dark-kampanj som var mitt pandemi-tidsfördriv men som också är still going strong. Nu kände jag att jag hade utrymme för en grupp till så, äntligen return to blorb!
 
Igår ledde jag session 54 i vår ”Forgotten Realms”-kampanj (D&D 5thEd), vilken för mig ursprungligen började som lika delar nostalgi och utmaning.

Gruppens karaktärer utgör kärnan i en handelsdelegation som skickats ut från Waterdeep för att den långa vägen ta sig till Shou Lung, med målet att återupprätta gamla handelsförbindelser. Delegationen har i närtid försökt tråckla sig fram genom ett Thesk där Thay nu sjösatt ett sedan länge förebådat anfallskrig. Sedan ett par sessioner befinner man sig i staden Phsant; gruppen har slutligen blivit avskuren från sin färdväg, och hjälper till där man kan medan staden väntar in en annalkande fiende-armé.

Mycket av fokus för gårdagens session låg på en permanent ”Teleportation Circle” som gruppen hittat strax utanför staden och sedan satt under hård bevakning. En Thay-magiker som dyker upp vid cirkeln tillfångatas efter en strid, och förs in till staden för att förhöras (vilket jag misstänker lär uppta stor del av nästa session).

[I Phsant har jag dessutom till min förvåning lyckats placera en ”oväntat omtyckt SLP”. En enerverande energisk, hyper-entusiastiskt siande gnom-sorcerer som under några månaders tid byggt hela sin tillvaro kring sina spådomar om att gruppens karaktärer är de stora hjältar som kommer att rädda Phsant och Thesk från en säker undergång. Gruppen är road, och låter honom hållas…]
 
Vi har börjat komma igång med Enhörnigshornet, med Kopparhavets Hjältar. Jag spelar en sjöfararanka med ett namn som är omöjligt att uttala, som vill bli pirat. I regelboken så stårndet uttryckligen att jag kan hålla andan under vattnet i flera minuter, säkert tio! Blev erbjuden guldmynt nog för att köpa mig ett eget skepp av skurkarna att skippa uppdraget, varpå jag givetvis accepterade. Får se hur det här går.
 
Ikväll började jag spelleda den andra av två grupper i ”Changeling The Lost” (med minimalistisk variant av ”Fate Condensed” som regler).

Nordisk folktro, diskbänksrealism, sagornas och sägnernas magi, samt de bergtagnas sökande efter sammanhang i regionen runt Kalmarsund. Havsfru och skogsrå har redan genom ombud hunnit markera närvaro vid Knisa Mosse; näcken, draugen och trollen väntar otåligt i kulisserna.

Det här är min kopp te, och det kan bli riktigt, riktigt bra.
 
Igår avslutade vi Episod 40 av Den Grå Döden - Mutant: År Noll. RP har äntligen tagit sig till Gryningshem och under direkt hot om död och förintelse så har gruppens stora muterade björn tvångsrekryterats av direktör Wettex till att ställa upp i den stora arenan för att hålla sina andra vänner i liv. Dealen är följande. "För varje match du överlever så får dina vänner leva..."

En bra inledning på sista Akten i kampanjen.
 
Idag blev det Starship Troopers, session #4. De hann med två uppdrag idag. Första handlade om att undersöka ett nedskjutet attackskepp som träffats av insektsplasma. Detta lyckades helt okej, och de hittade rentav piloten svårt skadad och lärde sig att det är skillnad på Warrior Bugs och Worker Bugs--de senare verkar inte anfalla alls, om de inte tvingas till det. De buffade rentav undan rollpersoner i försök att komma åt skeppsvraket.

Andra uppdraget så visade sig det här med taktiskt spel på rutnät från sin sämsta sida. Kärnan av det här spelet är att rollpersonerna slåss mestadels i underläge, för insekterna är fler och farligare än vad de är. Detta måste de kompensera genom att använda sina prylar och sina skills på smarta sätt. Men situationen i detta uppdraget (som är det andra uppdraget i Plutokampanjen som följer med i grundboken) är att det finns omständigheter som kan tvinga dem att trängas in i en grotta en och en, och där tampas mot en Plasma Bug.

Efter en serie dåliga val var detta exakt vad som hände, och hej på dig Miss Plasma Bug!

Men taktikspel där en enda fiende har löjliga mängder hp och dessutom är precis skitfarlig, särskilt på grund av Attack of Opportunity och liknande regler, blir segare än sirap. Denna enda fight blev otroligt ensidig. Uppdragets design ger gruppen ett missilgevär med sex tunga missiler. Men eftersom fem av dessa missade, och nästan all annan skada helt enkelt reducerades bort av Damage Reduction, blev det en otroligt långsam och utdragen fight. "Fyfan vilket tråkigt spel!" utbrast missilsoldaten efter sin fjärde raka miss.

När de började inse det desperata i alltihop valde de sedan en mer galen väg, genom att aptera en TOAD Charge (kärnvapensprängladdning) och montera fast den på en Lizard Line (typ sån vinsch som Batman har). Denna sköts sedan fast och sattes på att dra in sig själv mot varelsens kropp, och gruppen rymde fortare än kvickt ut genom en sidotunnel.

Förhoppningsvis har de lärt sig en läxa: förlita er inte på tärningarna. Make shit up!

1667766576269.png
Fem av sex missiler de fått med sig missade, men de hade ändå lyckats nöta ned den med 161 hit points innan de helt enkelt apterade en kärnvapenbomb, drog därifrån, och detonerade på säkert avstånd. Mission Accomplished, men två av deras kamrater--däribland deras Sergeant--stupade. (Den har totalt 324 hp...)
 
Last edited:
I kvällens spelpass med Mysterium: Hidden Masters: besök hos "The Institute for Scientific Illuminism", psioniska experiment, visioner av underjordiska städer och en mäktig konung på en tron, samt ett hemligt meddelande med ett mystiskt dokument.
 
Det som i grundboken är tänkt att vara ett enkelt uppdrag blev riktigt marigt istället.

Men såhär i efterhand handlade det framförallt om att den första rollpersonen som kom in i rummet ställde sig på ett korkat sätt, så att Plasmainsektens Reach täckte den enda ingången i rummet. Så alla som klev in i rummet hamnade automatiskt inom räckhåll för dess 15ft Free Attack.

Placering och utrustning är helt enkelt skitviktigt i taktiska spel. Vem kunde ana?!

KIA:
- Sgt. Ivan (SLP)
- Pvt. Haqimi (SLP)

WIA:
- Pvt. Muller (SLP)
- Pvt. Powell (SLP)
- Pvt. Vasquez (RP)
 
I lördags premier spelade jag cykelspelet Flamme Rouge. Det var mycket roligare än jag trodde det skulle vara. (Liksom, hur spännande är ett cykellopp?) Men det visade sig vara fullt med nagelbitande spänning ända in på upploppet. Det är den typ av spel som är mycket enkelt att lära sig men mycket svårt att bemästra.9E259EF1-9F6D-45DE-BE6F-D431E830DE9A.jpeg
 
Organ said:
I lördags premier spelade jag cykelspelet Flamme Rouge. Det var mycket roligare än jag trodde det skulle vara. (Liksom, hur spännande är ett cykellopp?) Men det visade sig vara fullt med nagelbitande spänning ända in på upploppet. Det är den typ av spel som är mycket enkelt att lära sig men mycket svårt att bemästra.
Click to expand...

Det ser ju grymt ut - tack för tipset! Det här måste jag köpa till någon (t.ex. mig själv).
 
soda said:
Det ser ju grymt ut - tack för tipset! Det här måste jag köpa till någon (t.ex. mig själv).
Click to expand...
Gör det. Det finns äldre spel som har liknande mekanik. Det finns t ex ett som heter Circus Maximus och Algas gamla Formel 1-spel funkar på samma vis om jag inte minns galet. Men Flamme Rouge har en mycket elegant version och dessutom är det ursnyggt.

För de som inte känner till speltypen så funkar det så att man har en bunt förflyttningskort med värden mellan 2-9. Alla spelare tar osett fyra och väljer ett av dem att spela (de andra tre läggs tillbaka i leken). Sedan läggar alla upp sitt kort och flyttar sin cyklist lika många steg med start med den i ledningen och resten i fallande ordning. Det spelade kortet används sedan inte mer i det loppet. Först över målstrecket med en av sina cyklister vinner.

Det som gör det till mer än bara enkel matematik är det att det finns massa andra faktorer som är mycket knepigt att förutse om och hur de kommer att påverka. Som t ex att den som ligger främst i en klunga efter varje runda drar på sig ett trötthetskort (de röda i mitten av bilden ovan med förflyttningsvärde 2) som man tvingas lägga in i sin lek eller att cyklister som ligger bara en ruta efter en annan dras fram ett steg av dennes slipstream. Annat som kan ställa till det är att klungan kan vara för tät för att man ska kunna utnyttja hela den förflyttning som ens kort annars skulle tillåtit eller att vägen plötsligt blir för smal för att man ska kunna ligga flera i bredd eller att det kommer uppförs- eller utförslut.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top