Krickdala Hjälp Sinisa med Sällsamheter

Sinisa_

Aeronautisk bokbindare
Joined
2 Jul 2022
Messages
740
Ungefär som det låter, antar jag.
Älskar nog inget mer på rollspel.nu är trådarna i rollspelsmakarforumet där folk postar sina hemmabyggen, och jag känner att jag saknar det lite. Känns som att det var mer sånt för tjugo år sen, när jag senast hängde här mycket. Antar att det halvt om halvt beror på att så mycket som skrivs ute i landet publiceras på riktigt numera, och blir allt från små häften och print-on-demand-grejer till stora internationella spel som vinner priser eller översätts till japanska och så vidare. Men ändå. Jag tänkte att jag skulle posta lite saker här, under sensommar och höst, för att få blandad feedback om folk har lust och ork, men också för att dela med mig, för att det är ett så underbart och lustdrivet skrivande, på nåt sätt, för mig, det här att snickra världar och små regelsystem och stämningar.

Ibland kommer en fråga, som här — hjälp mig med sällsamheter — men lika mycket handlar det som sagt om detta andra, om öppnare arbetstrådar, ungefär som kranks sådan, som är fin, tycker jag.

Så. Den korta varianten, klippt ur inledningskapitlet som ligger det i det första ”svaret” här nedan:
Tistelriddare är ett spel om små djur i sommarklänningar och tweedvästar som trasslar in sig i ganska skrämmande, bortomvärldsliga mysterier.
Det börjar i Krickdala, som ligger där floden och den gamla landsvägen möts, och vars vackra hus av korsvirke och tegel bebos av möss och råttor, mullvadar och fladdermöss, harar och kaniner, och av de katter, vesslor, uttrar och rävar som har avgett ett löfte om att aldrig äta en annan varelse som kan tala Barfotakungens språk.
Det slutar — någonstans bortom landsvägens krök.

*

Rollpersonen skapas genom att man gör tre större val, och sen förstås en del mindre, ytligt putsande:

1. Vilken art du tillhör: klättermus, sovmus, mård, arktisk räv, eller något annat?
2. Din Sällsamhet: Vad är det som är annorlunda och märkligt med just dig, och gör dig extra lämpad ge dig ut på äventyr?
3. Ditt jobb: Vad sysslar du med i Krickdala?

Jobben är ungefär vad man kan vänta sig att jag och min dotter hittar på tillsammsn, så lite mindre att man är krigare och magiker och mer ballerinor och pälsfrisörer. Men man kan också vara ormjägare, till exempel. Det är förstås hemskt kul att hitta på. Personligen är jag dessutom mer förtjust i Warhammer Fantasys plottriga, smala karriärer än i breda klassystem, så det blir en del typ att man kan vara glassförsäljare eller ballerina eller aeronautisk pionjär. Men min fråga handlar om det som kallas Sällsamheter.

Sällsamheten är en sak i ens förflutna som ger en en klase oväntade och intressanta förmågor, och ibland också ger en tillgång tilll ”Ljuset” — en sorts magi. Helst ska de vagt passa in på någon sorts sagoarketyp eller på något som man kunde hitta i en av studio Ghiblis filmer, men — och det är väl här det blir lite svårt — som inte bryter sönder pitchen, att man trots allt är ett rätt alldagligt litet djur med fluga och stråhatt, som dricker lemonad och äter honungsrostade myror trädda på ett grässtrå.

Som de ser ut nu:
Önskeunge
Vandrare
Näktergal
Vilding
Sorgsen krigare
Rackare
Månkysst
Bortbyting

Ett par av Sällsamheterna är rätt förankrade i det större världsbygget, så alltså Gud, jag fattar, det är väl omöjligt att kasta ut en allmän fråga om vad för andra märkliga erfarenheter små djur kan bära på, i en rätt specifik värld, men det är frågan som bifogas i alla fall. Alltså tänk ungefär: om Råttan och Herr Grävling och de andra Susar-i-säven-figurerna skulle ge sig ut i skräck-mysiga äventyr i sagoskogen och på landsbygden, vad skulle man vilja att de hade varit med om tidigare, innan spelet började, som gav dem förmågor och kompetenser utöver att dricka te och sova i roddbåtar och sälja glass och så? Hopplös fråga kanske. Men ja. Om det finns en fråga så är det frågan.
 

Sinisa_

Aeronautisk bokbindare
Joined
2 Jul 2022
Messages
740
1. DEN SISTA GATLYKTAN

Hasselmusen i sin uniform med mässingsknappar och revärer klättrar upp och tänder den sista gatlyktan ute på Krickdala Äng, och när hon halvägs hem vänder sig om ser lågan så ensam ut, bland tistlar och vildblommor, blinkande under den stora violetta skymningen — hur ska den kunna hålla all världens mörkrer stånget?

*

Tistelriddare är ett spel om små djur i sommarklänningar och tweedvästar som trasslar in sig i ganska skrämmande, bortomvärldsliga mysterier.
Det börjar i Krickdala, som ligger där floden och den gamla landsvägen möts, och vars vackra hus av korsvirke och tegel bebos av möss och råttor, mullvadar och fladdermöss, harar och kaniner, och av de katter, vesslor, uttrar och rävar som har avgett ett löfte om att aldrig äta en annan varelse som kan tala Barfotakungens språk.
Det slutar — någonstans bortom landsvägens krök.

*

Den som en morgon packar sin picknickkorg med skorpor och honungsrostade myror och vågar sig bortom den vackert smidda järnlyktan på ängen, märker snart att ormbunkssnåren och nässlorna vajar högre än ens eget huvud, och att bondgårdarna och de små förfallna torpen kommer allt glesare, och att djuren som bor i dem blir allt folkilsknare, och när man snubblar ner och hämtar vatten tycks floden som hemma i Krickdala kluckar så hemtrevligt, bära med sig Storskogens viskande mörker i sina långsamma strömvirvlar.
Skuggor glider under näckrosbladen.
Ögon i mörkret.
Världen är så stor. Du är så liten.

*

Hemma i Krickdala finns parfymörer och pälsfrisörer, och till och med ett operahus där ballerinor och luftakrobater uppträder. Det finns cyklar, och ett ångdrivet tåg som reser fem stationer österut och fem stationer västerut, nästan hela vägen till havet.

På flodens ena strand reser sig Den Blå Herrgården, byns äldsta och största byggnad, med många flyglar och takplattor av ärgat koppar. Blå Herrgården är gömd bakom höga stängsel och en fasansfull labyrint av törnroshäckar, och där bor den tillbakadragna Blå Rosen, som ibland kikar fram bakom de tunga sammetsgardinerna — ingen vet om den gamla damen med sina safirer och turkoser i halsband och ringar är en av de sällsynta människorna, eller en mycket stor älva, eller en av de opålitliga bortbytingarna, eller något helt annat, men det lär vara hon som för länge sen grundade Krickdala by, helt enkelt därför att hon ville bo just här, och behövde balklänningar och bakelser, alkemister och fotografer, tegelbrännare och sotare och glassförsäljare.

Världen är så stor. Och du sitter i ditt fönster om kvällarna, och ser floden glittra och Hasselmusen skynda ut på ängen och något i mörkret där ute, bortom den flämande lilla gatlyktan, lockar dig. Viskar ditt namn.

Långt borta ropar en uggla. Ugglorna bor i storskogens blixtskadade, döda ekar, och deras bibliotek är fulla av förhäxade medaljonger, och katters och rävars dödskallar, och knivar som tagit människokungars liv, långt borta i människornas värld, på andra sidan någon förtrollad, mossbelupen grind.

Ugglorna, säger sagorna, är de enda som vet mer än de gamla höstälvorna, och den enda som vet mer än dem, är mantikoran, i sitt jättelika bibliotek i öster, nära alltings slut.

Du drar för gardinerna och lägger dig att sova, hopkurad under ditt täcke mönstrat med månar och stjärnor, och du undrar om världen och faran redan finns inuti dig, och om du en gång kommer att bli tvungen att färdas långt bortom gatlyktor och landsvägskrökar, för att finna något sant, och rädda en vän, och laga ett brustet hjärta.

*

Huvudpersonerna i Tistelriddare är respektabla smådjur som dricker sin mjölk eller sitt te på morgnarna, och går till skolan eller jobbet. På helgerna bakar de madeleienkakor och skalbaggspajer, tänder ljus och ringer i klockor, och går på maskerader och födelsedagskalas eller ligger och slumrar i båtar som gungar i floden.

Men de bär alla på en Sällsamhet.

Några har kanske lärt sig använda Ljuset — den glittrande kraft som genomströmmar världen, och håller samman vänskaper och löften — eller tämjt små elementarvarelser som hjälper dem i deras vardag. Den grå, tystlåtna igelkotten som röker sina pipa i sitt öppna fönster kan ha en sabel och en musköt undanglömd på vinden, sen han tjänade i en furstes armé. Den unga siameskatten som syr hattar åt de förnäma damerna i byn kan kanske kalla på månens kraft, efter en hastig och sorglig kärleksaffär med Baronessan av Tidvattnet och Tystnaden.

Och de kommer att behöva det.

*

Tänk om Det Levande Slottet, Spirited Away och Prinsessan Mononoke hade varit rollbesatt med flygekorrar, möss och bisamråttor istället för människor. Tänk om illvilliga skuggor från världens botten kom upp till ytan och vände i utkanten av de sömniga sommardagarna i Det susar i säven. Tänk om Sailor Moon och en mullvadspojke tillsammans sprang vilse i skogen ifrån Legend: Mörkrets härskare; om de jagade en av sommarälvornas såpbubblor bort genom blåsande maskrosdun och snöande kronblad, och inte förrän det var för sent förstod att väsen med hjärtan som sotsvarta iskristaller stirrade på dem, med ögon som var elaka och glittrande sorgsna därför att de hade hamnat utanför.

Tistelriddare är ett spel för pappor och döttrar och alla däremellan, om hemliga förälskelser och om vänskapens kraft, om verkligt mod och hjältemod.
 

Sinisa_

Aeronautisk bokbindare
Joined
2 Jul 2022
Messages
740
2. EN ANNANS TASSAR I MINA SKOR

För att besöka Tistelriddares värld behöver du skapa en Rollperson. Rollpersonen är den varelse du låtsas bli, som en pyjamas med svans och öron som du klär på dig för att bli lite vildare och modigare och drömma dig bort. Du skapar en Rollperson genom att välja tre saker:

1. Vilken art du tillhör: är du klättermus, sovmus, mård, arktisk räv, eller något annat?
2. Din Sällsamhet: Vad är det som är annorlunda och märkligt med just dig, och gör dig extra lämpad ge dig ut på äventyr?
3. Ditt jobb: Vad sysslar du med i Krickdala?

Du kan välja de här sakerna i vilken ordning du vill. Varje val ger dig olika Egenskaper och Förmågor, och vissa val ger dig dessutom en Särskild Förmåga.

*

Det finns sex Egenskaper, som berättar hur din Rollperson är: är du Flink, Tuff, Vaksam, Klok, Listig, eller Charmig? Du har mellan noll och tre i varje Egenskap. Om du har noll i en Egenskap behöver det inte betyda att du är så lite av det som Egenskapen heter att du inte kan försöka vara det ändå, bara att du inte är särskilt bra på det. Om du däremot har två eller tre i en Egenskap är du väldigt, väldigt mycket så.

Förutom de vanliga Egenskaperna räknas Ljusets sju färger som sju olika Magiska Egenskaper. Om du har noll i en Magisk Egenskap kan du inte använda den överhuvudtaget.

Det finns många fler Förmågor än det finns Egenskaper. Förmågorna berättar vad din Rollperson kan: Gräva, Fiska, Skutta, Legender, Kurragömma, Pussla, och så vidare. Precis som i Egenskaperna har du mellan noll coh tre i Förmågorna. Dessutom är varje besvärjelse en egen Förmåga.

*

Ljuset som nämns här och där i Tistelriddare har sitt eget kapitel, där dess natur och användning beskrivs mer ingående. Här räcker det att nämna att det inte riktigt handlar om det vanliga ljus som gnistrar tankfullt över floden om kvällarna, och strålar varmt ur fotogenlampor och ljusstakar i Krickdalas fönster om vintrarna, men att det inte riktigt är något helt annat.

På en gammal åkersorks köksvägg kan det stå skrivet med korsstygnsbroderier att den vanliga världens ljus är det sanna ljusets skugga; Mystikerna som söker efter den varelse som en gång skapade och vred upp världen — detta fantastiska tickande urverk, med sina årstider och trollsländor och stjärnor — säger att en port till en ocean av ljus öppnas varje gång någon gör något sant och gott, och att detta ljus strålar in i världen, där det driver omkring precis som moln eller blixtrane fågelflockar, för att till slut regnar ner någon annanstans, där det behövs.

Andra gör det enkelt för sig och kallar helt enkelt Ljuset för trolldom, häxkonst eller bara ren tur.

Det finns många sätt att använda Ljuset, men man lär sig alltid en viss Magisk Färg — Gul, Orange, Röd, Violett, Blå, Grön, eller Silver — och ensklida Besvärjelser.

*

Nu börjar vi titta på Sällsamheter, eftersom de är roligare att läsa om än de olika arterna av gnagare och andra smådjur, och berättar mer om världen än de olika jobb Rollpersonen kan ha, även om de också kan vara ganska annorlunda och fantastiska — man kan till exempel vara en ballerina, eller en figur som jagar och driver bort ormar, eller aeronautisk pionjär som har byggt sitt eget segelflygplan, eller — bäst av allt — glassfärsäljare.

*

Sällsamheter


Önskeunge


Dina föräldrar önskade sig en unge eller valp mer än något annat i världen, och när de fick dig älskade de nästan sönder dig. Lilla gåva. Lilla irrbloss som till och med talar snällt med stenar och pinnar.

Din pappa eller någon annan som tycker mycket om dig, lärde dig en särskild ramsa, som gör att du kan använda en av följande Besvärjelser: Styrka, Kärleksyrsel, Rosens skydd, Höra hjärtslag, eller Förena hjärtan.

Var dina syskon avundsjuka på dig? Gjorde de något mot dig? Kanske kastade de ner dig i en brunn, som bröderna gjorde i en av Barfotakungens berättelser? Lever dina föräldrar fortfarande, eller är du alldeles ensam, med bara ett fotografi av dem, inuti silvermedaljongen som du bär runt din hals?

+ 1 i Charmig och Röd Magi
+1 i Känna Falskhet, Prata och Sy & Trösta
+1 i en de ovan nämnda Besvärjelserna.

———

Vandrare


Du har strövat längs världens landsvägar och stigar i många somrar och vintrar. Du har åkt flodbåt och tåg, och du känner till mer än de flesta om avlägsna platser och folk. Kanske har du sett havet långt i väster, eller stäpperna med vallmor och de knotiga, jättelika träden med violetta blommor långt i öster.

Kommer du från Krickdala, och varför har du i så fall återvänt hem? Föddes du i något land långt borta, som du lämnade därför att en hemsk furste tog makten, eller i jakt på äventyr? Kom du fram nyss, och bor hos en vän eller i ett tält ute på Krickdala äng, med dammiga kläder och allt du äger i ett knyte på ryggen? Eller är du rik, och har ett hem är fullt av märkliga gamla kryddburkar, sidensjalar, brevknivar med handtag av pärlemor, och andra exotiska ting?

+1 i Tuff, Vaksam, och Klok.
+1 i Leta, Legender, Blommor & Svamp och Känna Falskhet

———

Näktergal

Du sjunger en enkel sång medan du sitter vid din vävstol eller slipar ditt svärd, och skogens alla fåglar tystnar för att lyssna, och de skyggaste av de vilda djuren smyger fram till skogsbrynet för att lyssna — hungriga ögon som glimrar som en stjärnhimmel bland trädstammarna och buskarna.

Med din sång kan du använda två av följande besvärjelser: (lista)

*

+1 i Charmig och en Magisk Egenskap av valfri färg
+1 i Sy & Trösta
+1 i två valfria Besvärjelser

———

Vilding


Om vintern ylar vargarna, och sommarens hjärta genomborras av hökarnas blodisande skrin, men ljuden lockar på dig lika mycket som de skrämmer dig. Du var en unge med tovig päls som vägrade klippa dina klor, en valp som rymde hemifrån och bodde i törnesnåren och de gamla jätteekarna till långt efter midnatt, och du har fortfarande något av det vilda i dig.

Du lärde dig lyssna till lövens sus, och viska till grässtråna och det vilda: du får välja en valfri Grön Besvärjelse.

Bor du i ett träd utanför Krickdala, eller i ett hus med en stor, lummig trädgård, full av kojor och lövtunnlar? Är byns ungar rädda för dig därför att du fortfarande inte klipper klorna, och därför att du skriker mot månen precis som vargarna, eller bjuder du dem på bär från trädens högsta grenar, som bara du kommer åt att plocka? Har du börjat studera det vilda, och odla och förädla blommor, eller ha myror och maskar i glasbrukar, eller är du fortfarande vild? Har du ens skor på fötterna?

*

I skog och snår har du +1 på all rörelse, också strid.

+1 i Tuff och Grön Magi
+1 i Klättra
+1 i Leta eller Kurragömma
+1 i en Grön Besvärjelse

———

Sorgsen Krigare

Här i de rutiga picknickdukarnas land, långt bort från allt hemskt, vet folk och fä inte mer om krig än det lilla de får höra i sagorna: de tror att ett krig är en modig riddare som stormar fram mot dånande kanoner.

Du stred långt borta i väster eller öster, antagligen bara därför att fursten du tjänade blev ovän med sin granne. Du slogs med armborst och sabel, bet med dina tänder, rev med dina klor, och krutstanken från kanonerna stack i din nos. Dödade kanske till och med andra djur — du har valt att glömma mycket av det du var med om.

Saknar du ett finger eller en tå, eller har du ett ärr som ger ditt ansikte karaktär? Förvarar du en hög medaljer och vapen i en koffert nedgrävd under vildäppelträdets rötter? Var du en vanlig soldat eller tillhörde du ett elitgarde? Lämnade du kriget som en hjälte eller deserterade du? Har du hängt ut din trekantiga musketörshatt på din fågelskrämma? Om inte — gör det: inget skrämmer bort sparvarna från höstens äppelskörd som den stora spräckliga hökfjädern, som en gång var dina fienders skräck.

+1 i Tuff, Vaksam och Listig
+1 i Legender, Fäktas, Bågskytte, och Sy & Trösta

———

Månkysst


Du stötte du på en märklig figur på villovägar. Inte så olik ett människorbarn — ett sånt lär ha dykt upp i Krickdala på mormorsmors tid, efter att ha snubblat genom fel grind, och behövt hjälp med allsköns trolldom för att hitta hem. Utan päls och svans, lång och allmänt fel — inte så olik en älva, faktiskt, om man får tro sagorna, men alltför stor och utan vingar.

Han eller hon förklarade sig tillhöra nattsläktet, som bor i månpalatset — vad det nu kan tänkas vara — strödde silvermynt omkring sig och behövde hjälp med ett eller annat: att hitta rätt adress till en trollkarl, att laga en trasig luftballong, att återfinna en magisk månpärla som en vit räv hade stulit och gömt inuti ett vakteägg i en brunn någostnas öster om bortom stjärnorna…

Vad kallade den märkliga krumeluren sig själv för? En titel i stil med ”Prins av Tystnadens Hav” eller ”Baronessa av Tidvattnet”? Var figuren klädd en balett- eller balklänning, eller en stilig uniform med silverrevärer, eller en alldeles vit kostym med mantel och hög hatt?

Ni slog följe under några daga, och du kom över något av nattsläktets underliga månmagi.

Läste du besvärjelserna i smyg, ur en tjock bok med runor av månljus, och är rädd för att bli funnen av din gamla arbetsgivare? Fick du ett smycke i vilket den magiska kraften är förborgad? Var han eller hon det vackraste du sett? Visst längtar efter att själv en dag få gå på en av fullmånsbalerna som du fick höra om, där varelser från hela världen, och från världar bortom världen, dansar med varandra hela natten, och sanna älskande finner varandra, tvärsöver oceaner av tid och tomhet?

Slå en tärning för att avgöra hur ditt möte med denna märkliga aristorkat har påverkat dig:

T10:

1 Du utövar en svag gravitation på allt vatten. Floder och sjöar svämmar över och rinner upp mot dina stövlar när du går ner till stranden. Vattenglas och tekoppar skvalpar över, eller välter, när du kommer in i ett rum.
2 Din skugga omges av en tunn kontur av ljus, som vid en solförmörkelse: ljusranden blir starkare i takt med att månen växer mot fullmåne.
3 Ditt hår eller din päls ser ut som silver.
4 Du har du en månskära av vitt hår någonstans i pälsen eller i din hårbotten.
5 Dina ögon lyser i takt med månens skiftningar: vid fullmåne är dina irisar lysande, bleka silvermynt; när månen försvinner slocknar de sakta, eller förvandlas till halvmånar och sen månskäror, för att under en dag och en natt, vara fullständigt svarta.
6 Du saknar spegelbild.
7 Du är alldeles färglös, silvergrå som en av de hackiga filmerna som de mest alkemiskt kunniga fotograferna i Krickdala har lärt sig framställa, och dessutom dräneras färgen ur allt du rör vid eller bär på din kropp, till exempel kläder och föremål du plockar upp. När du släpper dem återfår de sin färg efter några minuter. Levande varelser påverkas bara om du kysser dem.

*

+1 i valfri Egenskap och i Månmagi
+1 i Nattsyn
+1 i två Månbesvärjelser.

———


Rackare

All världens valpar och ungar har blivit varnade för Lögnarens Märke: den som ljuger eller stjäl drabbas av en förbannelse, och får horn och svart tunga, eller tappar pälsen, eller blir enögd och halt. De flesta växer upp utan att någonsin behöva få veta att det där är mer än sagor som föräldrar skrämmer sina barn med.

Under en tid i ditt liv klättrade du in genom fönster och tog det som tillhörde andra, eller lurade av andra smådjur deras rikedomar, eller snörde på dig en röd silkesmask och befriade intet ont anande landsvägsresenärer från deras smycken och portmonnäer.

I början hade du ett gott skäl att göra det du gjorde, och kanske var det därför det dröjde innan Lögnarens Märke dök upp. Men en dag hände det. Du vaknade upp och var — förvandlad.

Numera har du ett vanligt jobb och bor i Krickdala. Det enda sättet att bli av med Märket lär vara att söka upp enhöringen, som är oskuldens och glömskans zenit, och som lever vid havet långt i väster, eller bortom det: om enhörningen rör vid ens bröstkorg med spetsen på sitt horn, sägs det att det är som att får hjärtat tvätta med snö och is.

Du kan få upp alla sorters låsta dörrar, fönster och askar.

Var du och din familj så fattiga att du var tvungen att slå in på brottets bana för att dina småsyskon skulle få frukost och födelsedagspresenter? Eller levde du i ett rike långt borta, där fursten var grym mot folket, och beskattade dem för att kunna köpa sina påfåglar och ägg av silver smyckade med smaragder och rubiner?

Slå en tärning:

T10:
1 Blommor vissnar och dör när du kommer in i ett rum.
2 Små, krokiga horn i pannan. Till skillnad från vanliga horn gör det ont att försöka såga av dem, och de växer ut igen på en natt.
3 Ibland när man säger ditt namn fladdrar alla levande ljus och fackor inom hörhåll till och slockar — också sådana som befinner sig bakom glas.
4 Din tunga är svart och ditt spott svart som bläck.
5 När du rör vid andras hud eller päls får de utslag som av brännässlor.
6 Det regnar alltid i kvarteret eller på bondgårde där du är. Det snöar aldrig, och solen skiner aldrig. Det regnar.
7 All mat som du antingen har plockat eller köpt, eller bär på, också i en väska eller inslagen i papper, ruttnar och möglar sönder på några timmar.
8 Dina fotspår på mattor, trägolv och i gräs är svartbrända och en illaluktande rök stiger ifrån dem. Det hjälper inte att bära stövlar.
9 Varje gång du hör någon kalla dig namnet som din mamma och pappa gav dig, får du en Skada. Det bästa du kan göra är att byta namn, och resa bort, och hoppas att alla glömmer bort vad du en gång i tiden hette.
0 Vapen av silver Skadar dig tredubbelt. Att se ett stycke silver blänka i solsken eller månljus — dock inte i skenet av eld— gör så ont att du måste vända bort blicken och kisa.

*
+1 Smidig och Uppmärksam
+1 Listig eller Charmig
+1 Leta, Kurragömma
+1 Fäktas eller Komma Undan
+1 i Prata eller Klättra

———

Bortbyting


Ibland blir en vårälva så trollbunden av en nyfödd valps joller att han måste ta med den hem. Och sommarälvorna uppfostrar räv- och grävlingsungar för att dra nytta av deras starka tassar och vassa tänder i sommarens långa strider mot ormar och gäddor. Och höstälvorna lämnar ibland en av sina egna i ett slott eller en by, för att hämta hem henne en mörk natt många år senare, och fråga henne om allt hon har lärt sig.

Du växte alltför snabbt, eller tvärtom, du växte inte alls, trots att mamma och pappa stoppade dig full med mat. Och vad kunde det tänkas betyda du hade en tå för mycket på baktassen, eller tre svansar istället för en?

En del bortbytingar blir övergivna när deras föräldrar upptäcker deras sanna natur, men oftare behåller föräldrarna bortbytingen, antingen av sann kärlek eller av den sämre sortens godhet, den som får maten man bjuds på att smaka beskt och surt. Ibland får en bortbyten stanna på en gård eller i ett hus helt enkelt därför att föräldrara är rädda att älvorna kommer att hämnas på det riktiga barnet om bortbytingen missköts.

Döljer du vad du är, eller har du slagit mynt av det? Använder du din magi när du dansar på Krickdala opera, så att varenda en i publiken tycker att du liknar just den person de längtar efter allra mest? Eller lever du som en enstöring i utkanten av byn, i ett ödetorp och kråkslott där du slipper byns elaka skvaller? Är du arg på älvorna som lämnade bort dig, eller drömmer du om tt en dag samla tillräckligt med mod för att våga återvända in bland storskogens skuggor och återfinna dem?

Bortbytingar är inte lika bundna vid årstiderna som vanliga älvor. De ser ut som vanliga smådjur, och uppför sig också som dem, men något litet avslöjar alltid att de inte är som andra.

De besvärjelser du har tillgång till i spelets början tar sig mer uttryck som märkliga krafter som du inte helt förstår än inlärda besvärjelser; för att bemästra älvamagin behöver du lära dig mer av älvorna.

T10
1 Du är mindre än du borde vara; borde du vara Stor är du Medelstor, Borde du vara Medelstor är du Liten.
2 Jättelika, vackra fjärilsantenner växer ur din panna.
3 Du har två eller tre eller fler svansar istället för en enda.
4 Dina öron är stora och mångfärgade som fjärilsvingar.
5 Du har slände— eller fjärilsvingar; om du vill får du offra båda dina valfria +1 för att få +1 i Förmågan Flyga; annars är vingarna för små för att bära dig.
6
7
8
9
0
*

+1 i två valfria Egenskaper eller Förmågor
+1 i Älvamagi
+1 i två Älvabesvärjelser

———
 

Dimfrost

Special Circumstances
Joined
29 Dec 2000
Messages
8,523
Location
Fallen Umber
Jag älskar det här, förstås. Kanske något av det här kan fungera som Sällsamheter:
  • Maskinhjärta: Du har fått ett organ eller kanske en kroppsdel utbytt mot en liten maskin, kanske ett urverk som behöver dras upp ibland, kanske något slags älvasmide av vitguld som snurrar av sig självt.
  • Uråldrig: Du är äldre än du verkar, du åldras inte som andra varelser, men du minns inte så mycket mer för det; men du vet att du i en svunnen urtid lärde dig saker som ingen annan längre verkar känna till.
Jag vet förstås inte vad någon av dem skulle medföra för spelmässiga fördelar.
 

guldfink

Hero
Joined
6 Feb 2011
Messages
1,006
Underbart att läsa! Bad du om tips på ytterligare sällsamheter? I så fall kommer ett frö här.

Fågelöra

Det finns en länk mellan vår värld och en annan. Till den andra kommer de som dör och de återvänder aldrig. Vissa av dem skickar emellertid fåglarna som budbärare med hälsningar till de ännu levande, som inte nås av mer än en kärlekskänsla, en bekant glimt i ett fågelöga eller en olustig känsla av att den där rysliga hemligheten inte är glömd av alla.

Sedan födseln har fåglarna sökt upp dig och med tiden insåg du att de svaga rösterna bara du verkade höra kom från dem. Du är en av ett fåtal som förstår fåglarnas språk, och de förstår dig. Du blir ständigt ombedd att framföra deras bud från de döda till de levande.
 
Last edited:

vije

Warrior
Joined
21 Jan 2017
Messages
245
:love:

Vintersovare/Vinterdrömmare
Precis som alla andra respektabla hasselmöss och igelkottar går du i vintersömn när pilträden nere vid ån börjar fälla sina löv. Man dricker sitt novemberte och klär sig i pyjamas och nattmössa och bäddar ner sig. Och på våren vaknar man och pratar om hur skönt man sovit och om alla drömmar man glömt. Men inte du. För när du drömmer i dvalan vaknar du i Vinterlandet. Du är lika vaken som på sommaren om inte ännu mera. Och du upplever alla Vinterlandets fasor och härligheter. När du vaknade förra våren insåg du att du kan göra alla fantastiska saker som du lärt dig i Vinterlandet, som du trott att endast tillhör ditt sovande jag.
 

Sinisa_

Aeronautisk bokbindare
Joined
2 Jul 2022
Messages
740
Jag älskar det här, förstås. Kanske något av det här kan fungera som Sällsamheter:
  • Maskinhjärta: Du har fått ett organ eller kanske en kroppsdel utbytt mot en liten maskin, kanske ett urverk som behöver dras upp ibland, kanske något slags älvasmide av vitguld som snurrar av sig självt.
  • Uråldrig: Du är äldre än du verkar, du åldras inte som andra varelser, men du minns inte så mycket mer för det; men du vet att du i en svunnen urtid lärde dig saker som ingen annan längre verkar känna till.
Jag vet förstås inte vad någon av dem skulle medföra för spelmässiga fördelar.
Jag misstänkte nog att du skulle tycka om det här. Det lite melankoliska med blåsande maskrosdun och så den kusliga, gonzo-science-fantasy-grejen som dimper ner på totalt allvar, mitt i en sorts sömnigt Fylke; alltså, jag undrar plötsligt om det här inte är en sorts flickrumsremix av Terone; det känns som att vi under decennierna skickar en stafettpinne fram och tillbaka här på rollspel.nu.
*
Maskinhjärta blir en aning för högteknologiskt och cybernetiskt tror jag, för just den här världen. Men det går att ha urmakare som jobb, och det kan finnas en variant där man har ett fickur innanför västen, som tickar istället för ens hjärta, av någon anledning. Det finns något där. Trollkarlen från Oz. Det kommer finnas rent konstgjorda varelser, men de är främst en sorts hemska soldatdockor som tjänar en ond trollkarl i nordväst, i ett rike bortom storskogen; de stjäl Ljuset av andra för att kunna leva; spionvarianten av dem förklär sig som vanliga smådjur ibland, och har redan har skrämt livet ur min dotter, fast hon blev vän med en av dem, i ett äventyr om en försvunnen brevbärare som vi spelade i somras. Sen, i någon expansion som jag drömmer om att hinna skriva nästa semester, tror jag att det kommer finnas levande origamifigurer, vikta av sidor ur sagoböcker, eller ur en särskild magisk bok.

*

Uråldrig funkar superbra som den är. Jag knyter den till en av fyra mytologiska urvarelser som tjänar som en sorts zenitpunkter för fyra krafter i världen:
Draken, som lever långt i söder, och lägger äggen ur vila alla ormar och ödlor föds; Draken står för liv och mättnad och skönhet och är motsatsen till
Gamla Farfar Ulv, en sorts fenrisulv, nästan, som lever längst i norr, där solen aldrig går upp: han står för död och hunger.

Enhörningen, som lever i väster, längs havets rand, står för glömska och oskuld, och är motsatsen till -
Mantikoran, som jag såklart har lånat ifrån Terone, om jag får -- fast i min version har han något tibetanskt över sig, eller kanske något av sfinxen och stenlejonen i Assyrien eller Babylonien, och något av Jorge Luis Borges; och han är just uråldrig och vakar över ett bibliotek på en bergstopp, där all världens berättelser och sagor finns nedskrivna, och kanske just den där boken som han viker origamifigurer av. Jag vet inte. Men han står för minne och sorg, på nåt sätt, och det passar ju att den som är uråldrig har typ, jag vet inte, en bokstav eller ett ord i sin päls, som den inte vet vad den betyder, för att den kommer ifrån ett främmande alfabet. Jag ska grubbla över detta. Men jag älskar det.EB556114-B01A-4D8A-AC8C-9CAF707B6113.jpeg
 

Sinisa_

Aeronautisk bokbindare
Joined
2 Jul 2022
Messages
740
Underbart att läsa! Bad du om tips på ytterligare sällsamheter? I så fall kommer ett frö här.

Fågelöra

Det finns en länk mellan vår värld och en annan. Till den andra kommer de som dör och de återvänder aldrig. Vissa av dem skickar emellertid fåglarna som budbärare med hälsningar till de ännu levande, som inte nås av mer än en kärlekskänsla, en bekant glimt i ett fågelöga eller en olustig känsla av att den där rysliga hemligheten inte är glömd av alla.

Sedan födseln har fåglarna sökt upp dig och med tiden insåg du att de svaga rösterna bara du verkade höra kom från dem. Du är en av ett fåtal som förstår fåglarnas språk, och de förstår dig. Du blir ständigt ombedd att framföra deras bud från de döda till de levande.
Jag bad om tips på fler sällsamheter, och den här är fantastisk. Fåglar spelar redan en stor roll i världen. Ugglor är en sorts blandning av drakar och häxor och typ dödsänglar, i känslan. Skräckinjagande och mystiska och möjligen hjälpsamma ibland. Och det finns ett jobb som är just att vara fågeltränare; saxat ur arbetsfilen:

"Hökarna och falkarna, vars skuggor sätter skräck i alla smådjur, går varken att tämja eller bli särskilt nära förtrogen med, och de mystiska ugglorna och de stora, hesa korparna lär utföra de allra äldsta och elakaste andarnas ärenden. Däremot är de flesta av Krickdalas mindre fåglar trevliga och hjälpsamma om man lär känna dem.
Du kanske har anställt en skara duvor som levererar post över stora avstånd, eller en svärm kolobrier och blåmesar som lagar tält och segel och syr fantastiska hattar och klänningar, eller så arbetar du i en Den Blå Herrgårdens stora aviarum, och passar upp på de förnäma påfåglarna och skamlösa papegojorna."

Den här figuren har en flöjt som det går att tala med fåglar med, på ett helt omagiskt sätt. Men det är för att fåglar inte har den underbara kopplingen till dödsriket som du föreslår, utan mer än vanliga varelser, om än lite främmande. Jag tänker däremot att det funkar fantastiskt att byta ut fåglar mot en sorts skalbaggar -- först tänkte jag "tordyvlar" rakt av, men kanske sorgdyvlar blir bättre, för då kan de bli lite annorlunda, grönskimrande:

"Det finns en länk mellan vår värld och en annan. Till den andra kommer de som dör och de återvänder aldrig. Vissa av dem skickar emellertid en sorts skalbaggar som kallas sorgdyvlar som budbärare med hälsningar till de ännu levande, som inte nås av mer än en kärlekskänsla när en av de grönskimrande, surrande insekterna virvlar runt i rummet -- eller en olustig känsla av att den där rysliga hemligheten inte är glömd av alla.

Sedan födseln har sorgdyvlarna sökt upp just dig och med tiden insåg du att de svaga rösterna bara du verkade höra kom från dem. Du är en av ett fåtal som förstår deras språk, och de förstår dig. Du blir ständigt ombedd att framföra deras bud från de döda till de levande."
*
Bild av uggla:
32C52335-7B84-46CF-A408-F4479DDC91E3.jpeg

(Observera att ugglan har kranier från katter och vesslor och möss i ett halsband, och framförallt, håller i en offerkniv som den har hämtat ur DoD91-boken Tjuvar&Lönnmördare)
 
Last edited:

Sinisa_

Aeronautisk bokbindare
Joined
2 Jul 2022
Messages
740
Flersvansad: Du föddes precis som alla andra med en svans, men vid någon punkt så blev det två svansar. Och ju fler upplevelser du har och ju mer du lär dig desstå fler svansar får du, och med varje svans får du nya underliga förmågor.
Det finns en variant av Bortbyting som har flera svansar, men jag älskar idén att man får fler svansar med en viss sorts upplevelser, och en ny förmåga med varje svans. Det är precis rätt känsla. Det ska inshallah bli nåt av det!
 
Last edited:

Sinisa_

Aeronautisk bokbindare
Joined
2 Jul 2022
Messages
740
Skuggdräkt
Du glider in och ut ur etern, och tycks ibland försvinna helt.

Följeslagare
Du har en bästis - en fluffig jätte, ett irrbloss eller en automaton - som är din ständiga följeslagare.
Skuggrejen finns mer eller mindre som en besvärjelse i något som kallas för Skuggmagi, som vissa onda varelser har, och som bygger på att man stjäl andras Ljus.
Följeslagare är en väldigt bra sällsamhet. Irrbloss tror jag. Jag har en idé som jag på sätt och vis har hämtat från islams teologi, om var änglar kommer ifrån, enligt en skola i alla fall: man tror att en massa nya änglar föds som en sorts fraktala ljussken när en ängel ruskar vattnet ur sina vingar i en flod, i typ - himmel nummer fem, kan det kanske vara. Minns ej. Men jag gillar bilden, och vill ha en sorts bloss som föds sådär, i glittret varje gång enhörningen ruskar sin man efter att ha galopperat i bränningen. Silverbloss eller jag vet inte. Inte älvor utan nått annat. Som en talande kristall, nästan som i Tron, eller som de små sotvarelserna i spirited away, fast av ljus.

Tack!
 
Last edited:

Sinisa_

Aeronautisk bokbindare
Joined
2 Jul 2022
Messages
740
:love:

Vintersovare/Vinterdrömmare
Precis som alla andra respektabla hasselmöss och igelkottar går du i vintersömn när pilträden nere vid ån börjar fälla sina löv. Man dricker sitt novemberte och klär sig i pyjamas och nattmössa och bäddar ner sig. Och på våren vaknar man och pratar om hur skönt man sovit och om alla drömmar man glömt. Men inte du. För när du drömmer i dvalan vaknar du i Vinterlandet. Du är lika vaken som på sommaren om inte ännu mera. Och du upplever alla Vinterlandets fasor och härligheter. När du vaknade förra våren insåg du att du kan göra alla fantastiska saker som du lärt dig i Vinterlandet, som du trott att endast tillhör ditt sovande jag.
Jag har faktiskt grubblat en del på det här med vintern.

Dottern har informerat mig om att det finns älvor för varje årstid, och det är väl vedertaget och roligt att göra något halvt oväntat och halvt väntat av, så småningom. Jag tänker att sommarälvorna vaknar på sommaren, men är vakna in på hösten, men till slut somnar när den första snön faller, och vårälvorna vaknar när isen spricker upp, och är vakna också långt in på sommaren, långt efter att sommarälvorna har vaknat och tagit över älvornas hov. Men de somnar in när pilträden fäller sina löv, som du skriver. Älskar att det är ån istället för floden, förresten. Jag kanske stjäl det.

Älvorna är lite spöklika och mystiska, men i grunden snälla, tänker jag. Också de buttra höstälvorna med sina skalbaggsvingar och stora bibliotek i svampiga stubbar (bibliotek är på nåt sätt en grej i den här världen, märker jag). Men vinterälvorna tror jag är hemska. En sorts mardrömsversioner av julfigurer och julälvor, på olika sätt, som dessutom har vuxit och blivit stora. På något sätt har det att göra med att de inte sover när de borde, utan gömmer sig under jorden; det finns något underbart med att försöka bygga en metafysik av dotterns små infall, och det där är ett sånt; att vissa älvor blir onda för att de inte vill gå och lägga sig, egentligen, och att andra monster är onda och har stora glittrande ledsna ögon för att de är utanför.

Så till vintern. Ja, vintern ska vara lite otäck överlag, tror jag. Men ska djuren sova? Jag tänker att några djur sover, men inte rollpersonerna, i alla fall inte alltid, för de är för äventyrliga. Men jag kan tänka mig en sorts variant av den här sällsamheten som är att man sover vinterdvala, men att någon sorts drömkropp svävar runt. Jag vet inte hur jag ska hitta rätt... känsla på det. Alltså jag skulle nästan vilja att på vintern sover man, men man drömmer att man är vaken, och svävar runt osynlig, i stort sett, och kan kanske knacka i väggar och göra små spökerier. Man är liksom en sorts poltergeist i hälften av äventyren. Jag vet inte. Mitt mått på när saker blir för gonzo är på nåt sätt att jag vill att det ska kännas "brittiskt": det ska funka ihop med tweedvästar och roddbåtar och paraplyer och att man dricker just te. Men jag tycker om detta. Det kommer definitivt bli någonting.

044DA648-CDF6-40A2-8044-D9DB63452AA0.jpeg
 
Last edited:

Cybot

Mest spelbar
Joined
19 Oct 2001
Messages
4,320
Location
Helsingborg
Det finns en variant av Bortbyting som har flera svansar, men jag älskar idén att man får fler svansar med en viss sorts upplevelser, och en ny förmåga med varje svans. Det är precis rätt känsla. Det ska inshallah bli nåt av det!
Några förslag på svansförmågor:
Vänskapssvansen: Vänskapssvansen fås av de flersvansade som vänt en fiende till en vän. Med en vänskapssvans kan man vända på klacken och befinna sig vid en väns sida på ett ögonblick.

Livssvansen: En livssvans får en flersvansad som varit med om att en närstående dör och någon ny föds på samma dag. Med en livssvans kan man läka ett sår genom att stryka svansen över såret (när det sker tappar svansen allt hår och kan inte användas igen förrän håret har växt ut igen).

Drullesvansen: En drullesvans får en flersvansad som råkat ut för en olycka som i slutändan ledde till något gott. Genom att linda in sig i sin drullesvans kan en flersvansad falla och landa oskadd (även från väldigt höga höjder).
 

Sinisa_

Aeronautisk bokbindare
Joined
2 Jul 2022
Messages
740
Vänskapssvansen: Vänskapssvansen fås av de flersvansade som vänt en fiende till en vän. Med en vänskapssvans kan man vända på klacken och befinna sig vid en väns sida på ett ögonblick.
Det här är redan en besvärjelse i den röda magin, som har att göra med kärlek, känslor, ilska, och rosor bland annat; fast man är vid sin älskades sida på ett ögonblick.

Livssvansen: En livssvans får en flersvansad som varit med om att en närstående dör och någon ny föds på samma dag. Med en livssvans kan man läka ett sår genom att stryka svansen över såret (när det sker tappar svansen allt hår och kan inte användas igen förrän håret har växt ut igen).

Drullesvansen: En drullesvans får en flersvansad som råkat ut för en olycka som i slutändan ledde till något gott. Genom att linda in sig i sin drullesvans kan en flersvansad falla och landa oskadd (även från väldigt höga höjder).
Jag tycker mycket om dessa två. De har en fin studio-Ghibli-känsla. Jag överväger att låta "flersvansad" bli sin egen sällsamhet, möjligen utan koppling till älvorna och bortbytingar.
 

Sinisa_

Aeronautisk bokbindare
Joined
2 Jul 2022
Messages
740
Vill bara säga att detta låter fantastiskt, och för mina tankar till det utmärkta spelet Ori and the Blind Forest. Mindre tweed men samma känsla av en stor skog med visa och farliga djur.
Jag kollade lite på det nu, och ja, det finns något i storskogen i Tistelriddare som känns som det där spelet. Lite kusligt och sorgligt men förtrollande vackert också. Tack!
 

Dr_Dängrot

Myrmidon
Joined
1 Mar 2017
Messages
4,326
Naturens röst

Du kan höra röster i lövens prasslande , viskningar i bäckens porlande vatten.

Du kan kommunicera med naturen och ställa frågor till och få svar ifrån naturen. Tex kan du fråga en skogstjärn vem som senast drack ifrån dess vatten eller fråga ett äppelträd vem som senast vilade i dess skugga eller åt ifrån dess frukt eller fråga en skogsstig hur länge sedan någons fötter senast trampade fram där.
 
Top