Jag också. Plus att jag egentligen inte bryr mig så mycket om vad författaren "egentligen menade". Vad texten "egentligen säger" eller vad texten innehåller är ju en helt annan sak än vad författaren hade i sitt huvud när hen skrev.
Författares uttalanden om sina verk
- Thread starter Dilandau
- Start date
Jag också. Plus att jag egentligen inte bryr mig så mycket om vad författaren "egentligen menade". Vad texten "egentligen säger" eller vad texten innehåller är ju en helt annan sak än vad författaren hade i sitt huvud när hen skrev.
Conan
انتفاضة
- Joined
- 15 Aug 2000
- Messages
- 2,224
Det är en hermeneutisk filosofisk fråga som stöttes och blöttes mycket inom litteraturvetenskapen för ett halvsekel sen.
Det finns de som menar att man aldrig kan komma åt författarens intentioner då förståelsen alltid uppstår när verket möter läsarens förståelsehorizont. På vilket vissa drar stora växlar och menar att ingen mening eller betydelse finns utöver den läsaren ger verket.
Andra menar att det är fullt möjligt och kan vara värdefullt att utröna författarens motiv och avsikter.
Själv tycker jag sanningen ligger någonstans mittemellan beroende på vad vi talar om för verk, och att det är en smaksak var man själv lägger sig på subjektivitets -objektivitetsskalan.
Vad gäller fantasy, och särskilt Tolkien, så ligger mycket av tjusningen i det koherenta och enorma världsbygget, och då är det i mitt tycke mindre intressant att applicera sina egna eller någon annans tolkningar.
Det finns de som menar att man aldrig kan komma åt författarens intentioner då förståelsen alltid uppstår när verket möter läsarens förståelsehorizont. På vilket vissa drar stora växlar och menar att ingen mening eller betydelse finns utöver den läsaren ger verket.
Andra menar att det är fullt möjligt och kan vara värdefullt att utröna författarens motiv och avsikter.
Själv tycker jag sanningen ligger någonstans mittemellan beroende på vad vi talar om för verk, och att det är en smaksak var man själv lägger sig på subjektivitets -objektivitetsskalan.
Vad gäller fantasy, och särskilt Tolkien, så ligger mycket av tjusningen i det koherenta och enorma världsbygget, och då är det i mitt tycke mindre intressant att applicera sina egna eller någon annans tolkningar.
Det är här jag tror att många tappar dig. För många är ju Rowling facit, det är hon som hittat på figuren, och om hon säger att figuren är si eller så, så kommer folk att lägga mycket mycket mycket större vikt vid det än om jag säger det.
Sen vad en individ bestämmer sig för att acceptera är en helt annan sak, jag kanske vill att Dumbledore är en doppelganger, och då får han vara det i min version, i mitt huvud. Men om man ska prata om en större sammanhållen version som alla andra ska/kan förhålla sig till, så är jag inte alls förvånad över att författarens ord tas på stort allvar.
Med det sagt så har jag väldeliga problem med att applicera den principen på George Lucas ...
Ja, jag vet att de flesta tycker så. Man vill ge tolkningsföreträdet till Rowling, man vill betrakta henne som facit. Och det kan man ju för all del göra; allt jag säger är att det inte finns något absolut självklart i att göra det. Folk får ju basera sina headcanons på Rowling hur mycket de vill, om de tycker att det fyller något behov de har. Eller om de tycker att det är ett användbart sätt att hantera tolkningsföreträdet.
Och i en del sammanhang är det absolut fruktsamt, så länge man etablerar att det är det man gör. "I den här diskussionen utgår vi från att Rowlings efterhands-hittepå alltsammans är sant och kanoniskt". Det går utmärkt. Och ger en gemensam grund att stå på.
Men litegrann som att en del Starwarsfans bryr sig om vad Lucas sagt, medan en del andra bara betraktar film 4-6 som canon, och ytterligare andra bara utgår från expanded universe och skiter i allt disneyproducerat, så får man nog någonstans stå ut med att det finns viss splittring och att detta inte innebär att vissa inom fandomen "gör fel".
Alltså det där har jag svårt att förstå hur du tänker kring. När blir något "efterhands-hittepå"? Efter första boken? Andra? Sjunde? Det finns ju ingen gräns som Rowling måste hålla sig på rätt sida om för att få bygga vidare på sin litterära skapelse, så ser i alla fall jag på det.
Man Mountainman
Storsvagåret
Givetvis, men det du beskriver nu är inte auktoriteten att stipulera någonting. Det är den auktoritet verkligheten äger över våra utsagor om den (och den villkorade rätt en person äger att bli betrodd när hon uttalar sig om sig själv). Detta är inte en auktoritet att stipulera nånting (det förra är öht inte en auktoritet i annat än metaforisk mening)
På ett principiellt filosofiskt plan sympatiserar jag med din motvilja mot att tillskriva egenskaper till icke-existerande individer. Men nu talar vi en gång för alla på det sättet: vi säger att Sherlock "är" en detektiv, att Bilbo "är" en hobbit, att Dumbledore "är" gay. Och det sättet att tala äger en funktion och en innebörd, och vi vet alla ungefär vad som avses. Vi vet att det är "sant" att Sherlock är en detektiv och att det inte är "sant" att Sherlock är en bagare, trots att han ju i själva verket är ingetdera eftersom han inte finns. Och vi vet varför det ligger till på det sättet: eftersom Conan Doyle har bestämt att det ska vara så.
Och då är frågan: om nu Conan Doyle kan bestämma att Sherlock är detektiv och Tolkien kan bestämma att Bilbo är hobbit, varför skulle inte Rowling kunna bestämma att Dumbledore är gay?
Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Framför allt vet vi det eftersom han gör detektiv-saker i böckerna. På samma sätt som vi vet att han röker pipa.
Och Bilbo självidentifierar väl till och med som hobbit, utöver att han blir utpekad som det flera gånger.
Cybot
Mest spelbar
Som jag förstår "Författaren är död" teorin. Rowlings sju böckerna är ett självständigt verk. De är skrivna som de är skrivna och Rowling har, efter att ha skrivit dem, lika lite tolkningsföreträde för vad böckerna säger än vad du och jag har. Så allt hon säger om böckerna i efterhand är irrelevant. Böckerna är som de är, och det är läsarens subjektiva förståelse som har företräde.
Man Mountainman
Storsvagåret
Jo men det är ju Conan Doyle respektive Tolkien som bestämt vad som ska stå i böckerna.
Varför skulle en författares auktoritet över de fiktiva sanningarna bara inskränka sig till vad hon nedpräntat mellan två pärmar? Särskilt som vi lever i de utvidgade universumens tidsepok, där en och samma fiktiva värld kan förekomma tvärs över genrer, media och format?
Om det finns en principiell åtskillnad att göra här, så för all del. Men jag ser inte riktigt vad det skulle vara.
Ja, sant. Författaren har inte ensamrätt på tolkningar av sin text och hens ord är inte lag.
Bra fråga faktiskt. Det måste vara väldigt svårt att studera förekomsten inom lösa grupper som en fandom och tillståndet i sig är väl inte helt enkelt att definiera och överlappar med andra tillstånd med gemensamma rötter. Jag vet att det är väldigt lätt att missbruka ord som OCD eller autism och att det finns en väldigt stor skillnad mellan personer med en mild besatthet med något och personer som är helt fixerade vid ett extremt smalt intresse. Sedan finns det ju uppenbarligen någon form av psykologisk mekanism som gör att folk vill bygga gemensamma trosuppfattningar vilket man ser i myt och religion, och autism och andra mentala tillstånd är väl egentligen en fråga om att vissa drag i det mänskliga psyket förstärks och framhävs medan andra hämmas. Kanske är det inte att fandom som spel eller fantasy (eller religion) drar till sig fler personer med uttalade tillstånd som autism, utan att de har en större potential att tilltala och dra fram sådana drag i oss?
Last edited:
Angående Rowling och Dumbledore så vill jag minnas att hon specifikt sa att hon tänkte på honom som homosexuell och att han haft en outtalad och obesvarad (?) kärlek till Grindelwald. Alltså inte att hon på något sätt lade till det till verket genom en posthum kungörelse, utan förklarade vad hennes perspektiv på berättelsen var medan hon skrev den.
PS: Här är en artikel från när det begav sig för att friska upp minnet.
PS: Här är en artikel från när det begav sig för att friska upp minnet.
Jo men en skillnad finns det väl? Det är lite av en trestegsraket.
1. Det står i boken. Om det stått att Dumbledore hade haft en relation med Grindewald så hade det varit en etablerad sanning.
2. Det indikerades i boken. Om det stått att brev från honom förvarades på en speciell kärleksfull plats, om han haft ett foto på honom, ... så hade det varit ett intressant föremål för diskussion baserat på det som står i boken.
3. Det indikeras inte i boken utan hävdas bara i efterhand. Då är det inte egentligen en del av bokseriens kanon.
Last edited:
- Joined
- 4 Dec 2010
- Messages
- 7,773
Verkligen? Jag har läst en himla massa kurser vad gäller litteratur och har aldrig någonsin stött på någon som gjort en analys i avsikt att få ”rätt”. Brukar det inte vara så att man väljer en analysmetod och gör en analys utefter den, men att det finns en stor medvetenhet att analysen är beroende av metoden och att resultatet skulle bli något helt om man valde en annan metod?
Grejen är ju att när man stipulerar något om en fiktiv person så är det ju den version av den personen som finns i ens eget huvud man stipulerar det om. Andra har ingen skyldighet att uppdatera eller anpassa versionen av personen de har i sina huvuden, bara för att du kanske var personen som först hade den fiktiva personen i ditt huvud.
Anledningen till att Bilbo i mitt huvud är hob är för att det är den tolkning jag gjorde när jag läste texten. Vad Tolkien hade i huvudet spelade inte in, annat än att det såklart hade en effekt på vad han skrev i texten. Men det är inte hans påhittande som gjorde att jag gjorde tolkningen; det var hur texten skrevs. Skulle Tolkien i efterhand twittra ut att "Bilbo är förresten inte alls hobbit" så står det ju mig helt och hållet fritt att ignorera det, om jag trivs bättre med en hob-bilbo. Sett till det som står i böckerna, i texten, är han ju hob.
Sherlock är ett intressant fall. Mycket för att det vi gemensamt är överens om gällande honom inte nödvändigtvis kommer från Doyle… Så bär han en sån där karakteristisk hatt? Inte om man ska se till vad Doyle skrev. Sade han "Elementärt, min käre Watson"? Ska man ta hänsyn till all fanfic, eller ingen? Filmer? Serietidningar?
Eller ännu mer intressant: Kan han något om politik? Inte enligt de tidigaste böckerna, men absolut i de senare, även i de senare som utspelar sig ungefär samtidigt som de första. Sherlock är inkonsekvent skriven – vilken av Doyles versioner är "den riktiga"?
Vilka stipuleringar om Holmes "gäller"? Eller är det rentav så att var och en måste konstruera sin egen bild av Holmes, och välja vilka källor man vill betrakta som "kanon"?
Jag talar inte om akademisk litteraturanalys, utan mer om litteraturanalys på hobbybasis utförd av glada amatörer eller debattörer. På samma sätt är det ovanligt bland riktiga egyptologer att leta bevis för att pyramiderna egentligen är rymdskepp byggda av ödlefolket.
Det är klart att det är så. Men om du sedan går ut bland 10 000 andra och vill diskutera Holmes får du nog acceptera att författarens verk och kommentarer om verket väger tyngre. Samma med Dumbledore.
Annars blir det ju svårt att prata om något gemensamt, och det är kanske just därför som Tolkien och Lucas och vad alla nu heter ofta ges en tyngd som facit eller auktoriteter kring sina egna skapelser. Om vi vill prata med andra om dem måste det finnas någon form av större gemensam gestalt att prata om. I den gestalten spelar det ingen roll om Dumbledore åker rullskridskor i min egen kanon, men om Rowling säger att det är så i hennes kanon så lär det väga väldigt tungt.
- Joined
- 4 Dec 2010
- Messages
- 7,773
Ah, då är jag med. Sorry, jag missuppfattade
Man Mountainman
Storsvagåret
Well, ingen har förstås nån skyldighet att föreställa sig någonting överhuvudtaget. Jag kan läsa The Hobbit och föreställa mig en berättelse som handlar om livströtta medelålders akademiker i Stockholms innerstad. Vem ska hindra mig?
När vi kan börja prata om "skyldigheter" i bred mening, det är väl när vi börjar kommunicera med andra om verket. Om jag sa till dig, "vänta bara tills du kommer till kapitel 5, där gör Bilbo slut med sin flickvän sedan tre år tillbaka efter att hon insisterat på att skaffa barn" så hade jag i någon mening svikit mina "skyldigheter" gentemot dig (och även där är det förstås en "skyldighet" bara i en ganska urvattnad mening; det är inte direkt tal om den sortens "skyldighet" jag har att inte knivhugga slumpmässiga människor i magen).
Men hur som helst: anledningen till att vi har en föreställning om en "fiktiv sanning" har antagligen mindre att göra med vår pliktkänsla gentemot författaren och varandra och mer om nöjet i att gemensamt dela en påhittad värld, vilket förstås förutsätter att denna värld har några överenskomna egenskaper. Det är väl inte konstigare att vi tillskriver Rowling eller Tolkien auktoriteten över sitt verk än att vi tillskriver spelledaren auktoriteten att uttolka resultatet av tärningsslag, eller whatever.
Ja, det är ett intressant fall. Men det är ett intressant fall mot bakgrund av antagandet att det finns en etablerad fiktiv sanning över vilket författaren/upphovsmannen äger auktoritet. Om din laissez-faire-filosofi hade rått så hade det inte varit ett intressant fall; då hade det inte inneburit någon komplikation alls.
Khan
Kondottiär
- Joined
- 23 Apr 2014
- Messages
- 4,982
Det är ju å andra sidan inte bara Starship Troopers som lyfter fram (som minst) fascistiska undertoner i hans böcker. Stranger in a strange land är extremt mycket übermensch-fokuserad, och hela budskapet i den boken är att det är bättre att förkasta gammal moral, gå med i en sexkult och låta allt bli något nytt. Där har han dessutom erkänt att han har en Mary Sue med (eller okej, en author self insert) som bekräftar allt det här, Jubal Harshaw.
Det är helt galet.