Är det för få apokalypser i rollspelsvärldar?

Ja, bra exempel! Vi har ju också tronföljdskriget som leder fram till storyn i böckerna. Och Martin har ju kikat en hel del på historiska skeenden så kanske har han funderat över just detta?
Ja, och sen är väl varje vinter en form av apokalyps som borde räknas. Sen vet vi inte om de långa vintrarna plågar Westeros mer än tex Essos. De fem forten i YiTi vittnar om att de kanske har precis lika stora problem med långa vintrar och ”White Walkers”.
 
Middle Earth har en hel del apokalyptiska händelser.

Landmassor sjunker i havet.
Riken faller. Arnor ett relativt "färskt" ex.
Pesten drar fram och tar död på MÅNGA.
Osv.
 
Middle Earth har en hel del apokalyptiska händelser.

Landmassor sjunker i havet.
Riken faller. Arnor ett relativt "färskt" ex.
Pesten drar fram och tar död på MÅNGA.
Osv.

Sant! Även Westeros har nämnts. Dessa båda är inte främst spelvärldar. Jag undrar om litterära fantasivärldar är mer dynamiska? Har egentligen ingen aning. Konsumerar väldigt lite litterär fantasy.
 
Sant! Även Westeros har nämnts. Dessa båda är inte främst spelvärldar. Jag undrar om litterära fantasivärldar är mer dynamiska? Har egentligen ingen aning. Konsumerar väldigt lite litterär fantasy.

Sant! Men The One Ring är väldigt populärt och jag tror alltfler upptäcker det.
Men värt att tänka på när det gäller Middle Earth är att man i praktiken spelar i en postapokalyptisk värld som håller på att gå igenom ännu en apokalyps. Kampanjen The Darkening of Mirkwood känns som att spela igenom en kampanj om hur världen går under.
Det finns mycket inspiration att hämta här. I Middle Earth generellt menar jag.
 
Vet inte om denna hör riktigt hemma i Apokalypsen-temat. Men om man läser igenom alla böcker i Dragonriders of Pern så får man sig en redig tvist med lite vibbar av apokalyps.
 
Rollspel utspelar sig alltid, upplever jag, antingen före en stundande apokalyps, eller efter den. Jag vill se spel som äger rum mitt under brinnande domedag.
 
Rollspel utspelar sig alltid, upplever jag, antingen före en stundande apokalyps, eller efter den. Jag vill se spel som äger rum mitt under brinnande domedag.

Ja, alltså, hela den här spaningen bygger på att det oftast bara finns ett apokalyptiskt hot och att det oftast avstyrs. Ondskan vinner nästan.
 
Ja, alltså, hela den här spaningen bygger på att det oftast bara finns ett apokalyptiskt hot och att det oftast avstyrs. Ondskan vinner nästan.

Pendragon Great Campaign bryter mot det här. Spelet börjar i ett läge när apokalypsen redan har hänt - romarna stack, saxarna kom - men en viss återhämtning skett tack vare Ambrosis Aurelius och Uther. Sedan kommer en ny apokalyps när Uther mördas och det blir inbördeskrig, följt av Athurs guldålder. Men graalsöket inleder en ny apokalyps, och allt slutar med att runda bordet skingras och att Arthurs rike faller - detta går inte som kampanjen är skriven att undvika. Man spelar igenom undergången, och spelet slutar i samma ögonblick undergången är fullbordad
 
Det jag främst tänker på är de serier av vulkanutbrott som skedde mellan 536-540. Det var alltså på riktigt The End Times. Vi snackar alltså Mörk Borg Era! Solen förmörkades i flera år och det var vinter på vinter! Detta kom som en chock för jordens invånare, och upp till 70% strök med. Det tog typ 100 år innan vi hämtade oss, om inte mer. Och detta var alltså en naturlig katastrof. Inte den fösta eller sista av sitt slag.

Om vi då tänker oss en värld med drakar, orcher, trollkarlar och allt vad det nu kan vara, som dessutom lever rövare... Borde inte det vara rätt Mörk Borgigt överlag då och då i de flesta fantastispelvärldar?

Alternativt, borde inte snällare trollkarlar och hjältar aktivt motarbeta dessa just p.g.a denna anledning?
 
40k. Det finns inget annat än apokalyptiska händelser.
Världar märkta för exterminatus (utplånandet av allt liv, allt ifrån virus bomber, atmosfärsätare eller bombardemang från omloppsbana). Sektorer som faller till kaos och krig. Invasioner av världsätande xenomorphs eller grönskinnade barbar-aliens. Galaxssväljande eruptioner av energi från the immaterium, en dimension av kaos där tanke är lika verkligt som handling.
 
Warhammer 40.000 har ju också en kavalkad av olika apokalypser. Det mesta är kopplat till Chaos, såsom Horus Heresy och Slannesh födelse, men det finns en bunt annat också såsom Tyranids, Necrons och Enslavers, the Age of Strife. Det är ju visserligen inte så mycket naturkatastrofer utan mer röviga utomjordingar, men med en hel galax som setting så behöver det nästan vara nåt sånt.

Edit: great minds think alike, @Cybot.
 
Det känns överlag som många apokalypser i spel är av sorten allt eller inget och påverkar hela världen, medan det normala i vår värld är typ "nu fick vi några år torka efter årtionden av överflöd" med de stora grejerna som pest eller ett vulkanutbrott som gör att sommaren inte kommer ett år. Och att fantasy-civilisationer är mycket tåligare än verkliga, oavsett hur dåliga dess ledare och infrastruktur är och repar sig fort ovanpå det.
 
Rollspel utspelar sig alltid, upplever jag, antingen före en stundande apokalyps, eller efter den. Jag vill se spel som äger rum mitt under brinnande domedag.
Det ville jag också för ett tag sedan:
 
Det jag främst tänker på är de serier av vulkanutbrott som skedde mellan 536-540. Det var alltså på riktigt The End Times. Vi snackar alltså Mörk Borg Era! Solen förmörkades i flera år och det var vinter på vinter! Detta kom som en chock för jordens invånare, och upp till 70% strök med. Det tog typ 100 år innan vi hämtade oss, om inte mer. Och detta var alltså en naturlig katastrof. Inte den fösta eller sista av sitt slag.

Om vi då tänker oss en värld med drakar, orcher, trollkarlar och allt vad det nu kan vara, som dessutom lever rövare... Borde inte det vara rätt Mörk Borgigt överlag då och då i de flesta fantastispelvärldar?

Alternativt, borde inte snällare trollkarlar och hjältar aktivt motarbeta dessa just p.g.a denna anledning?

Glömde. Till råga på allt så bröt den Justinianska pesten ut på 540-talet, och dödade ca 25 miljoner människor. Så inte konstigt att de trodde att världen höll på att gå under.
 
I Eon går ju världen under vart 10.000:e år. Däremellan faller riken hit och dit. Alver, tiraker och dvärgar krigar i något slags världs omspännande krig.. Men det verkar vara lite dåligt med katastrofer i Mundana under senaste 100 åren, men ja har kanske missat något
 
Som uppväxt på AD&D-världar så känns det som att alla världar har åtminstone en undergång, den gemensamma faktorn bortom reglerna, men det känns som ett ganska vanlig beståndsdel i många andra spel och världar. Så jag vill hellre se fler "under katastrofen"-spel.
 
Som uppväxt på AD&D-världar så känns det som att alla världar har åtminstone en undergång, den gemensamma faktorn bortom reglerna, men det känns som ett ganska vanlig beståndsdel i många andra spel och världar. Så jag vill hellre se fler "under katastrofen"-spel.

Det jag alltså pratar om, men nog inte är tillräckligt tydlig med, är att jag skulle vilja se apokalypser, i plural. Alltså flera av varandra oberoende nästan-undergångar. Som du säger är Undergången™ en mytologisk stapelvara, sannolikt baserad på alla de nästan-undergångar som drabbat vår jord och dess befolkning. Och det är dessa jag vill se fler av. Alltså ordentliga katastrofer som i stunden nog känns som undergången.
 
Delta Green har ju haft ett par mytologiska undergången, även om de alla utspelar sig i forntid (och några i framtiden). Diverse Utomjordingar, onda trollkarlar, rymdgudar och tentakelmonster från källardimensionerna har orsakt massutdöende, interplanetära krig och civilisationsstora självmordskulter.
Det visserligen inte så mycket som påverkar vardagen, men ändå.
 
Rollspel utspelar sig alltid, upplever jag, antingen före en stundande apokalyps, eller efter den. Jag vill se spel som äger rum mitt under brinnande domedag.

Helvetet, i en eller annan tappning, hade kunnat vara en kul setting. Typ Inferno - the RPG.
 
Back
Top