Ah. Det förklarar saken.
Krank kollar på Buffy the Vampire Slayer
- Thread starter krank
- Start date
Ah. Det förklarar saken.
Jag har sett Angel S01E10 – Parting Gifs Gifts.
Så. Cordelia och Angel sörjer Doyle, på varsitt sätt – Cordie genom att desperat försöka hitta något han lämnat efter sig och som hon kan minnas honom genom, Angel genom att helt enkelt växla upp sin Angsty Loner-nivå ett par snäpp.
En empat-demon kommer och ber om hjälp. Vi etablerade ju så sent som i förra avsnittet att vi inte längre bara hjälper människor, så that makes sense. Demonen vill skyddas från något slags lönnmördare – som visar sig vara Wesley, alltså den görtöntige watchern från Buffy, som nu fått kicken från väktarrådet och åker runt på motorcykel som "rogue demon hunter". Eftersom han innerst inne är en tönt som bara låtsas vara hård, tuff och brooding så blir han ett slags parodi på Angel…
Men hur som helst; först verkar det som att Wesley helt enkelt jagat fel demon (det är en annan demon som jagar empaten, och Wesley trodde empaten var skyldig till mördardemonens mördande). Sen visar det sig att mördardemonen i själva verket var ett av empatdemonens offer; han jagar folk med mysko krafter och säljer dem på auktion. Efter att ha plockat mördardemonens magiska horn så får han reda på att Cordelia nu fått Doyles visioner-kraft, och kidnappar henne. Angel och Wesley teamar upp och räddar henne innan hon säljs till Wolfram & Hart.
Kontinuitet:
Nu… Nu blir det Hush härnäst. Jag ser fram emot att se vad Alley tycker om det avsnittet.
Så. Cordelia och Angel sörjer Doyle, på varsitt sätt – Cordie genom att desperat försöka hitta något han lämnat efter sig och som hon kan minnas honom genom, Angel genom att helt enkelt växla upp sin Angsty Loner-nivå ett par snäpp.
En empat-demon kommer och ber om hjälp. Vi etablerade ju så sent som i förra avsnittet att vi inte längre bara hjälper människor, så that makes sense. Demonen vill skyddas från något slags lönnmördare – som visar sig vara Wesley, alltså den görtöntige watchern från Buffy, som nu fått kicken från väktarrådet och åker runt på motorcykel som "rogue demon hunter". Eftersom han innerst inne är en tönt som bara låtsas vara hård, tuff och brooding så blir han ett slags parodi på Angel…
Men hur som helst; först verkar det som att Wesley helt enkelt jagat fel demon (det är en annan demon som jagar empaten, och Wesley trodde empaten var skyldig till mördardemonens mördande). Sen visar det sig att mördardemonen i själva verket var ett av empatdemonens offer; han jagar folk med mysko krafter och säljer dem på auktion. Efter att ha plockat mördardemonens magiska horn så får han reda på att Cordelia nu fått Doyles visioner-kraft, och kidnappar henne. Angel och Wesley teamar upp och räddar henne innan hon säljs till Wolfram & Hart.
Kontinuitet:
- + Wesley. Ett bra tillägg till serien. Hans närvaro, och de lite annorlunda stories som berättas i serien framöver, kommer att ändra seriens stämning ganska mycket. Och som jag skrev senast; första gången jag såg serien tyckte jag det här var dåligt. Nu ser jag det som något positivt; "veckans hjälplösa tjej"-konceptet var aldrig hållbart.
- + Cordelias visioner. Bra lösning på att ha blivit av med Doyle – tematiskt bra genom det som förklaras här i avsnittet (att han gav henne det viktigaste han hade) och praktiskt genom att den (för serien) nye karaktären Wesley inte måste vara både sig själv / The New Guy och dessutom få-visioner-personen.
- Oraklen är med och är dryga, och etablerar att Angel inte kan gå dit och be att få backa bandet när han känner för det.
- Wolfram & Hart. Nu har de varit med så mycket att Alley reagerade på dem, vilket är bra. De har ju varit med några gånger, dock har väl de flesta varit ganska små namedrops och så. Men de är snyggt etablerade överlag. Jag har ingen aning om hur mycket av seriens övergripande arc var planerad från början, men just nu ser jag mest fram emot att få återuppleva den.
Nu… Nu blir det Hush härnäst. Jag ser fram emot att se vad Alley tycker om det avsnittet.
Last edited:
Så när folk ska lista de bästa avsnitten av Buffy, så finns det vissa som brukar vara med. The Body till exempel, är väl närmast obligatorisk. De flesta av oss tror jag har med Once More, with Feeling. Och typ alla har med Buffy S04E10 – Hush.
The Gentlemen, en grupp extremt Tim Burtonska monster, kommer till Sunnydale för att stjäla sju hjärtan. För att kunna komma undan med det stjäl de allas röster. Scoobies ränner runt och gör olika saker, sen slår Riley sönder lådan de haft allas röster i, Buffy skriker och alla gentlemännen dör.
Det är inte den mest avancerade storyn i världen, men den är väldigt välgjord. Det sägs inte så mycket i avsnittet, men typ alla inblandad gör ett bra jobb att gestalta sina karaktärer med gester och mimik istället. Och den Tim Burtonska musiken gör sitt till för att skapa en rätt skön stämning.
Avsnittet är ett sånt där som liksom har allting. Det är lite humor – som när Xander försöker ringa Buffy trots att rösten är borta, eller när Rileys kompis skriver "come on, come on!" på en lapp och så vidare. Metaplotten förs framåt – Buffy och Riley möter varandra "på jobbet" för första gången så nu vet Buffy att Riley är en av soldaterna och Riley vet att Buffy är… nånting. Deras relation tar också ett steg framåt, då de pussas (då inte alla de babbliga orden var i vägen – avsnittet gör alltså även den där Buffy grejen om att låta det övernaturliga lösa eller symbolisera ett vardagligt tonårsproblem). Även Xander och Anyas relation fördjupas, Giles får mer tid med Olivia, och Willow inte bara träffar Tara för första gången utan de gör också magi ihop när de ställer en stor tung automat för en dörr när de blir jagade.
Avsnittet gör alltså en helsikes massa jobb – och har dessutom snygga effekter, riktigt snygga monster och väldigt bra musik.
Kontinuitet:
The Gentlemen, en grupp extremt Tim Burtonska monster, kommer till Sunnydale för att stjäla sju hjärtan. För att kunna komma undan med det stjäl de allas röster. Scoobies ränner runt och gör olika saker, sen slår Riley sönder lådan de haft allas röster i, Buffy skriker och alla gentlemännen dör.
Det är inte den mest avancerade storyn i världen, men den är väldigt välgjord. Det sägs inte så mycket i avsnittet, men typ alla inblandad gör ett bra jobb att gestalta sina karaktärer med gester och mimik istället. Och den Tim Burtonska musiken gör sitt till för att skapa en rätt skön stämning.
Avsnittet är ett sånt där som liksom har allting. Det är lite humor – som när Xander försöker ringa Buffy trots att rösten är borta, eller när Rileys kompis skriver "come on, come on!" på en lapp och så vidare. Metaplotten förs framåt – Buffy och Riley möter varandra "på jobbet" för första gången så nu vet Buffy att Riley är en av soldaterna och Riley vet att Buffy är… nånting. Deras relation tar också ett steg framåt, då de pussas (då inte alla de babbliga orden var i vägen – avsnittet gör alltså även den där Buffy grejen om att låta det övernaturliga lösa eller symbolisera ett vardagligt tonårsproblem). Även Xander och Anyas relation fördjupas, Giles får mer tid med Olivia, och Willow inte bara träffar Tara för första gången utan de gör också magi ihop när de ställer en stor tung automat för en dörr när de blir jagade.
Avsnittet gör alltså en helsikes massa jobb – och har dessutom snygga effekter, riktigt snygga monster och väldigt bra musik.
Kontinuitet:
- Spike får för första gången vara fastbunden hos nån annan än Giles. Och när han är hos Giles är han inte ens fastbunden längre.
- Buffy och Rilty pussas.
- Willow träffar Tara ♥.
- Willow gör lite mer fläskig magi.
- Buffy vet nu att Riley är soldat.
- Riley vet att Buffy är… mer än en vanlig college-tjej.
En kul detalj är att Josh Whedon skrev avsnittet eftersom han var trött på att höra att utan dialogen så var Buffy inget speciellt.
Ska vi prata "bästa avsnitten" annars så tror jag S04:s säsongsavslutning förtjänar att vara med. Säger jag som inte kommit längre än säsong 4 än, men ändå...
Übereil
Buffy S04E11 – Doomed är absolut inte lika bra som Hush, men det betyder absolut inte att det är dåligt.
OK, så Buffy vet att Riley är en av commandosarna, och Riley vet nu att Buffy är… speciell. Han har dock ingen aning om vad en slayer är, så han har lite catching up to do. Han tycker mest att det här är coolt och att det gör Buffy ännu mer intressant, men hon tycker att det är jobbigt – vi vet ju hur det gick senast hon dejtade en jobbkollega liksom. Det blir inte bättre av att Riley är som en ivrig hundvalp som se demonjagandet som en schysst grej, ett äventyr – där det för Buffy är ett förutbestämt öde, som antagligen kommer leda till att hon dör innan hon fyllt 25. Så hon är mycket skeptisk till att fortsätta ha förhållande med Riley.
Spike är deprimerad och nära att ta självmord, för han känner sig så patetisk när han inte längre kan vara skrämmande och mäktig. Eller ens slå folk på käften. Man skulle kunna säga att Spike i det här läget fortfarande är en ganska tvådimensionell figur, även om han fått en del kött på benen under säsongen. Han når något slags bottennotering här dock, och försöker till och med ta livet av sig. Inte ens det lyckas han med. Det enda han har att muntra upp sig med är att han fortfarande är utomordentligt bra på att läsa av folk, och här använder han det för att trycka på Xanders och Willows må-dåligt-knappar allt vad han kan. Kul, men inte lika kul som våld.
Willow har också en liten mini-sidorstory där hon möter Percy, och får reda på att han fortfarande ser henne som en nörd. Det gör henne ledsen, för hon tycker att hon ändrats en massa sen highschool.
Sen är väl avsnittets ganska oinspirerade övernaturliga skurkeri en trio demoner som vill *gäsp* öppna hellmouthen igen. Det finns verkligen inget intressant alls i dem, de är bara growly monsters som man kan slåss mot. Att de vill öppna hellmouthen ger gänget en ursäkt att gå tillbaka till den förstörda skolan… Där slåss de mot demonerna och stoppar apokalypsen, Spike upptäcker att han kan slåss mot ondingar, Riley är där och räddar Buffy (och möter resten av Schoobies), och sen är det typ slut. Utom att Buffy ändrar åsikt och går och kysser Riley, då.
Kontinuitet:
OK, så Buffy vet att Riley är en av commandosarna, och Riley vet nu att Buffy är… speciell. Han har dock ingen aning om vad en slayer är, så han har lite catching up to do. Han tycker mest att det här är coolt och att det gör Buffy ännu mer intressant, men hon tycker att det är jobbigt – vi vet ju hur det gick senast hon dejtade en jobbkollega liksom. Det blir inte bättre av att Riley är som en ivrig hundvalp som se demonjagandet som en schysst grej, ett äventyr – där det för Buffy är ett förutbestämt öde, som antagligen kommer leda till att hon dör innan hon fyllt 25. Så hon är mycket skeptisk till att fortsätta ha förhållande med Riley.
Spike är deprimerad och nära att ta självmord, för han känner sig så patetisk när han inte längre kan vara skrämmande och mäktig. Eller ens slå folk på käften. Man skulle kunna säga att Spike i det här läget fortfarande är en ganska tvådimensionell figur, även om han fått en del kött på benen under säsongen. Han når något slags bottennotering här dock, och försöker till och med ta livet av sig. Inte ens det lyckas han med. Det enda han har att muntra upp sig med är att han fortfarande är utomordentligt bra på att läsa av folk, och här använder han det för att trycka på Xanders och Willows må-dåligt-knappar allt vad han kan. Kul, men inte lika kul som våld.
Willow har också en liten mini-sidorstory där hon möter Percy, och får reda på att han fortfarande ser henne som en nörd. Det gör henne ledsen, för hon tycker att hon ändrats en massa sen highschool.
Sen är väl avsnittets ganska oinspirerade övernaturliga skurkeri en trio demoner som vill *gäsp* öppna hellmouthen igen. Det finns verkligen inget intressant alls i dem, de är bara growly monsters som man kan slåss mot. Att de vill öppna hellmouthen ger gänget en ursäkt att gå tillbaka till den förstörda skolan… Där slåss de mot demonerna och stoppar apokalypsen, Spike upptäcker att han kan slåss mot ondingar, Riley är där och räddar Buffy (och möter resten av Schoobies), och sen är det typ slut. Utom att Buffy ändrar åsikt och går och kysser Riley, då.
Kontinuitet:
- Schoobies vet nu att Riley är soldatsnubbe.
- Spike vet nu att chippet inte hindrar honom från att slåss mot demoner.
- Riley vet att Buffy är en Slayer.
Last edited:
Nu är det Angel-dags och jag har sett Angel S01E11 – Somnambulist.
Angel drömmer drömmar om att döda folk och skära kors på deras kinder, precis som han brukade göra när han var Angelus. Det visar sig att Kate utreder en seriemördare som gör precis så. En kort stund undrar Angel om det är han som är skyldig, men efter att Cordy och Wesley kedjat fast honom en natt och nån ändå blev mördad så kommer han på att det nog är Penn, en vampyr han sire:ade och som spelas av Jeremy "Hawkeye" Renner.
När Kate lyckas spåra upp Penn och är på väg att bli hans senaste blodsmilkshake så hoppar Angel in och stoppar honom. Penn drivs på flykt, men inte innan Kate sett Penn resa sig efter att ha blivit skjuten, och även sett båda Penns och Angels vampyransikten.
Kate freakar ur och tar dels och läser på en massa om vampisar, och dels samlar ett gäng polisresurser för att hitta Penn. Hon vägrar ta emot Angels hjälp, för hon har nu läst om Angelus också. Det hela utmynnar i att Kate blir kidnappad av Penn, varpå Angel återigen lägger sig i. Och det slutar med att Kate driver en lång träbit först genom Angel och sen in i Penns hjärta. Penn är damm, Angel lever, och sen sitter Angel och har lite ångest på ett hustak över att han faktiskt gillade de där mord-drömmarna.
Kontinuitet:
Angel drömmer drömmar om att döda folk och skära kors på deras kinder, precis som han brukade göra när han var Angelus. Det visar sig att Kate utreder en seriemördare som gör precis så. En kort stund undrar Angel om det är han som är skyldig, men efter att Cordy och Wesley kedjat fast honom en natt och nån ändå blev mördad så kommer han på att det nog är Penn, en vampyr han sire:ade och som spelas av Jeremy "Hawkeye" Renner.
När Kate lyckas spåra upp Penn och är på väg att bli hans senaste blodsmilkshake så hoppar Angel in och stoppar honom. Penn drivs på flykt, men inte innan Kate sett Penn resa sig efter att ha blivit skjuten, och även sett båda Penns och Angels vampyransikten.
Kate freakar ur och tar dels och läser på en massa om vampisar, och dels samlar ett gäng polisresurser för att hitta Penn. Hon vägrar ta emot Angels hjälp, för hon har nu läst om Angelus också. Det hela utmynnar i att Kate blir kidnappad av Penn, varpå Angel återigen lägger sig i. Och det slutar med att Kate driver en lång träbit först genom Angel och sen in i Penns hjärta. Penn är damm, Angel lever, och sen sitter Angel och har lite ångest på ett hustak över att han faktiskt gillade de där mord-drömmarna.
Kontinuitet:
- Jag tror inte att Penn överhuvudtaget nämns någon annanstans, så han räknas inte som kontinuitetsgrej.
- Kate vet nu att det finns vampyrer och att Angel är en.
TBH hade jag ingen aning – det var Alley som tyckte typ "why does that guy remind me of Hawkeye…?" och sen kollade upp saken… Så creds till henne =)
Jag har förlorat 46 minuter till Angel S01E12 – Expecting.
Det är ett avsnitt där Cordelia får en sån där mystisk graviditet av en ond demon. Ni vet, en sån där man vaknar direkt efter ett one night stand och har en stor tjock mage.
Det finns egentligen ingenting att tycka om här. 15 minuter läggs på att Cordelia är awkward i dejting-situation. Skurken är helt ointressant. Det finns egentligen ingen sensmoral. Ingen karaktärsutveckling för någon, ingen påverkan på kontinuiteten. Ingen koppling till säsongens meta-arc.
Kontinuitet:
Det här är ett dåligt avsnitt som jag rekommenderar att man skippar. Det är väldigt osannolikt att jag någonsin ser om Angel igen, men gör jag det så kommer jag att lyda mitt eget råd här. Jisses.
Det är ett avsnitt där Cordelia får en sån där mystisk graviditet av en ond demon. Ni vet, en sån där man vaknar direkt efter ett one night stand och har en stor tjock mage.
Det finns egentligen ingenting att tycka om här. 15 minuter läggs på att Cordelia är awkward i dejting-situation. Skurken är helt ointressant. Det finns egentligen ingen sensmoral. Ingen karaktärsutveckling för någon, ingen påverkan på kontinuiteten. Ingen koppling till säsongens meta-arc.
Kontinuitet:
- Nej.
Det här är ett dåligt avsnitt som jag rekommenderar att man skippar. Det är väldigt osannolikt att jag någonsin ser om Angel igen, men gör jag det så kommer jag att lyda mitt eget råd här. Jisses.
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 19,889
Verkligen ett av de sämsta avsnitten!
Tack och lov är det dags för Buffy igen – mer exakt Buffy S04E12 – A New Man. Och det är bra!
Giles känner sig lite deppig eftersom han är arbetslös och har hängt upp hela sin identitet och sitt varande på att vara Buffys watcher – och nu verkar det som att han inte ens behövs där, inte ens informellt – Buffy verkar ha ersatt honom med professor Walsh. Botten nås när han tillsammans med Willow och Xander dyker upp i en krypta där en demon ska dyka upp… Men den dyker inte upp, istället blir han nu den siste som får veta att Riley är en av kommandosoldaterna och sådär.
Så när Ethan Rayne dyker upp så är det ganska skönt att kunna slå honom på käften, men sen leder det till att de båda sitter och super på en pub. Ethan varnar för att demonerna är rädda för något som kallas 314. Morgonen efter vaknar Giles och har förvandlats till en demon. Sen åker han och Spike, som han mutat till att hjälpa till, runt och letar efter Ethan så att han kan återställa honom.
Under tiden springer Riley och Buffy och gänget runt och tror att en ond demon mördat Giles. Till slut möts de på Ethans hotellrum där Buffy inser att demonen är Giles och får Ethan att återställa honom.
En sidogrej är Buffys och Rileys relation – han börjar på riktigt inse hur mycket starkare och bättre och mer erfaren än honom hon är, och han gillar det. Det är otroligt sött. Det blir också lite gnissel mellan hur Initiativet vill sköta saker, och hur Buffy och gänget generellt gör det – Initiativet är ju mer rigida strukturer, vetenskap, utrustning etc – men de är ändå nybörjare som missar mycket viktigt. Det är lätt att tro att de vet mer för att de är med moderna/rationella, men de snubblar egentligen runt och vet inte riktigt vad de håller på med. Det är en lite intressant dynamik, som jag tycker passar serien väldigt bra.
Willow har en liten söt scen med Tara, där de håller händer och använder magi för att få en ros att sväva.
Missar jag något nu? Jag vet inte, men jag tycker att det här är ett bra avsnitt. Det har en kul huvudskurk i Ethan Rayne, säsongens huvud-arc matas med stoff och laddning, och rör sig så sakteliga framåt – och så är relationerna och vad som händer med dem intressanta också.
Kontinuitet:
Giles känner sig lite deppig eftersom han är arbetslös och har hängt upp hela sin identitet och sitt varande på att vara Buffys watcher – och nu verkar det som att han inte ens behövs där, inte ens informellt – Buffy verkar ha ersatt honom med professor Walsh. Botten nås när han tillsammans med Willow och Xander dyker upp i en krypta där en demon ska dyka upp… Men den dyker inte upp, istället blir han nu den siste som får veta att Riley är en av kommandosoldaterna och sådär.
Så när Ethan Rayne dyker upp så är det ganska skönt att kunna slå honom på käften, men sen leder det till att de båda sitter och super på en pub. Ethan varnar för att demonerna är rädda för något som kallas 314. Morgonen efter vaknar Giles och har förvandlats till en demon. Sen åker han och Spike, som han mutat till att hjälpa till, runt och letar efter Ethan så att han kan återställa honom.
Under tiden springer Riley och Buffy och gänget runt och tror att en ond demon mördat Giles. Till slut möts de på Ethans hotellrum där Buffy inser att demonen är Giles och får Ethan att återställa honom.
En sidogrej är Buffys och Rileys relation – han börjar på riktigt inse hur mycket starkare och bättre och mer erfaren än honom hon är, och han gillar det. Det är otroligt sött. Det blir också lite gnissel mellan hur Initiativet vill sköta saker, och hur Buffy och gänget generellt gör det – Initiativet är ju mer rigida strukturer, vetenskap, utrustning etc – men de är ändå nybörjare som missar mycket viktigt. Det är lätt att tro att de vet mer för att de är med moderna/rationella, men de snubblar egentligen runt och vet inte riktigt vad de håller på med. Det är en lite intressant dynamik, som jag tycker passar serien väldigt bra.
Willow har en liten söt scen med Tara, där de håller händer och använder magi för att få en ros att sväva.
Missar jag något nu? Jag vet inte, men jag tycker att det här är ett bra avsnitt. Det har en kul huvudskurk i Ethan Rayne, säsongens huvud-arc matas med stoff och laddning, och rör sig så sakteliga framåt – och så är relationerna och vad som händer med dem intressanta också.
Kontinuitet:
- Buffy berättar för Walsh om att hon är en slayer.
- Spike flyttar ut. Varför? Jag vet inte. När gick han från fånge till o-fånge, när togs det beslutet? Jaja.
- Giles får veta om Initiativet och professor Walsh.
- Ethan Rayne låses in i ett detention center i Nevada nånstans.
- Riley inser vidden av Buffys erfarenhet och förmåga.
Alltså, jag såg Angel S01E13 – She. Men jag glömde helt att skriva om det. Och nu har jag glömt bort det mesta.
Men ja, det är ett ganska standalone avsnitt. Angel hjälper en demonprinsessa från en annan dimension att rädda demonkvinnor från hennes onda demonpappas regim. Demonkvinnorna förslavas nämligen genom att demonmännen avlägsnar deras… passion? Alla deras känslor och vilja finns i deras ryggrad och den delen av ryggraden lobotomerar de. I slutänden piskar Angel upp den onde kungens lakejer och hjälper prinsessan fly med ett gäng kvinnor.
OK, so far so good. Men jag undrar lite över designvalet att låta demonkvinnorna alla vara väldigt attraktiva och dessutom ha en jättehög kroppstemperatur när de först kommer till jorden, så att de måste vara lättklädda. Det är liksom Kojimanivå på den taffliga ursäkten. Och varför är de dessutom superkåta i vår dimension?
Kontinuitet:
Men ja, det är ett ganska standalone avsnitt. Angel hjälper en demonprinsessa från en annan dimension att rädda demonkvinnor från hennes onda demonpappas regim. Demonkvinnorna förslavas nämligen genom att demonmännen avlägsnar deras… passion? Alla deras känslor och vilja finns i deras ryggrad och den delen av ryggraden lobotomerar de. I slutänden piskar Angel upp den onde kungens lakejer och hjälper prinsessan fly med ett gäng kvinnor.
OK, so far so good. Men jag undrar lite över designvalet att låta demonkvinnorna alla vara väldigt attraktiva och dessutom ha en jättehög kroppstemperatur när de först kommer till jorden, så att de måste vara lättklädda. Det är liksom Kojimanivå på den taffliga ursäkten. Och varför är de dessutom superkåta i vår dimension?
Kontinuitet:
- Existensen av andra dimensioner avslöjas. Alley gillade inte den grejen, så… jag antar att hon kommer att tycka att de kommande säsongerna är lite jobbiga.
Och nu har jag också sett Buffy the Vampire Slayer S04E13 – The I in Team.
Buffy besöker Initiativets hemliga bas och börjar få vara med lite i hennes operationer – där hon visserligen sparkar rumpa, men där hennes lite mer avslappnade och nyfikna energi inte alls passar. Här är ännu en skillnad mellan henne och träbocken Riley: han saknar verkligen nyfikenhet i princip helt och hållet, den har tränats ur honom helt. Han lyder order, liksom, och litar på att han får all info han behöver.
Det visar sig dock att professor Walsh ser henne mer som ett hot än en tillgång, framför allt efter att hon kollat på en övervakningskamera då Buffy och Riley knullar (ew) och sedan pratar om det mystiska projekt 314. Vi i publiken har också sett att projekt 314 är en läbbig frankenstein-grej som Walsh kallar "Adam".
Buffy är överlag ganska entusiastisk till Initiativet och ganska okritisk. Hela grejen med Riley och Initiativet kontra gamla Scoobygänget blir en sån där snygg vardagsproblem-fast-med-fantasik-grej, där vardagsproblemet är kompisgäng som glider isär och bryts upp när folk skaffar förhållanden som de blir uppslukade av. Framför allt Willow tycker att det är jobbigt och känner sig ensam när Buffy bara är med Riley och soldatpojkarna hela tiden.
Iallafall, Walsh skickar iväg Riley att leta efter Spike, som de lyckats skjuta med en spårare. Sedan skickar hon iväg Buffy till ett bakhåll, där hon tror att hon dött. Sedan försöker hon lura Riley att Buffy gav sig iväg på eget bevåg och oj oj vad synd att hon är död… men så syns Buffy på en monitor. Hon spöade monstren och fattade att det var ett bakhåll, så nu snackar hon in i kameran Walsh skickade med henne och säger att "mer än så krävs för att spöa en slayer, och nu ska ni allt få se på andra bullar". Riley blir arg på Walsh och går därifrån. Ännu oklart om det betyder att han deserterat helt eller om det kommer senare.
Sen går Walsh in till Adam, som prompt vaknar och mördar henne med vapnet de just opererade fast på honom och som de snodde från en demon Buffy och Riley hjälpte till att fånga in. Adam är alltså ett monsterpussel, typ.
Små B- och C-plottar är väl… att Spike först får sin betalning för att han hjälpte Giles när han var en demon, och säger att "Nu är vi finito, jag vill aldrig ha med er att göra igen, kom inte och be om hjälp". Och sedan givetvis kommer och ber om hjälp när han skjutits med spårare av Riley och gänget. Han kämpar heroiskt emot att bli en scoobie, men det har han ju inget för.
Och så att Willow och Tara eh… "håller på med magi" tillsammans. Willow nobbar ju först Tara, både hennes fina kristallgåva och att hänga med henne (Willow har lovat att hänga med scoobiegänget och "av nån anledning" har hon inte vågat berätta för dem att Tara finns ens). Men sedan när Buffy bailar från hänget så går de och… "håller på med magi" och efteråt så använder Willow den fina kristallgåvan när de fipplar med Spikes spårare.
Kontinuitet:
Buffy besöker Initiativets hemliga bas och börjar få vara med lite i hennes operationer – där hon visserligen sparkar rumpa, men där hennes lite mer avslappnade och nyfikna energi inte alls passar. Här är ännu en skillnad mellan henne och träbocken Riley: han saknar verkligen nyfikenhet i princip helt och hållet, den har tränats ur honom helt. Han lyder order, liksom, och litar på att han får all info han behöver.
Det visar sig dock att professor Walsh ser henne mer som ett hot än en tillgång, framför allt efter att hon kollat på en övervakningskamera då Buffy och Riley knullar (ew) och sedan pratar om det mystiska projekt 314. Vi i publiken har också sett att projekt 314 är en läbbig frankenstein-grej som Walsh kallar "Adam".
Buffy är överlag ganska entusiastisk till Initiativet och ganska okritisk. Hela grejen med Riley och Initiativet kontra gamla Scoobygänget blir en sån där snygg vardagsproblem-fast-med-fantasik-grej, där vardagsproblemet är kompisgäng som glider isär och bryts upp när folk skaffar förhållanden som de blir uppslukade av. Framför allt Willow tycker att det är jobbigt och känner sig ensam när Buffy bara är med Riley och soldatpojkarna hela tiden.
Iallafall, Walsh skickar iväg Riley att leta efter Spike, som de lyckats skjuta med en spårare. Sedan skickar hon iväg Buffy till ett bakhåll, där hon tror att hon dött. Sedan försöker hon lura Riley att Buffy gav sig iväg på eget bevåg och oj oj vad synd att hon är död… men så syns Buffy på en monitor. Hon spöade monstren och fattade att det var ett bakhåll, så nu snackar hon in i kameran Walsh skickade med henne och säger att "mer än så krävs för att spöa en slayer, och nu ska ni allt få se på andra bullar". Riley blir arg på Walsh och går därifrån. Ännu oklart om det betyder att han deserterat helt eller om det kommer senare.
Sen går Walsh in till Adam, som prompt vaknar och mördar henne med vapnet de just opererade fast på honom och som de snodde från en demon Buffy och Riley hjälpte till att fånga in. Adam är alltså ett monsterpussel, typ.
Små B- och C-plottar är väl… att Spike först får sin betalning för att han hjälpte Giles när han var en demon, och säger att "Nu är vi finito, jag vill aldrig ha med er att göra igen, kom inte och be om hjälp". Och sedan givetvis kommer och ber om hjälp när han skjutits med spårare av Riley och gänget. Han kämpar heroiskt emot att bli en scoobie, men det har han ju inget för.
Och så att Willow och Tara eh… "håller på med magi" tillsammans. Willow nobbar ju först Tara, både hennes fina kristallgåva och att hänga med henne (Willow har lovat att hänga med scoobiegänget och "av nån anledning" har hon inte vågat berätta för dem att Tara finns ens). Men sedan när Buffy bailar från hänget så går de och… "håller på med magi" och efteråt så använder Willow den fina kristallgåvan när de fipplar med Spikes spårare.
Kontinuitet:
- Adam introduceras, vaknar…
- …och dödar Walsh…
- …efter att Walsh avslöjats som en fullfjädrad Mad Scientist. Inget skeletorkackel, men närapå.
- Riley går ifrån Initiativet, efter att ha fått ett gäng illusioner krossade när Walsh försökte döda Buffy.
- Spike tar ytterligare steg mot att bli en Scoobie.
- Willow och Tara… Ja, de "håller på med magi".
- Är det här Anyas fokus på pengar föds? I början är hon ju ändå förhållandevis meh inför både dem och att Xander behöver jobba, men i pokerspelet verkar hon klart förtjust i plastchipsen i slutet av spelet. Och när hon gjort kopplingen "Xander tjäna pengar → Xander köpa Anya fina saker" så är hon positiv till hans business ventures också. Osäker på om vi sett så mycket av hyperkapitalist-sidan av Anya tidigare.
Nej, Angel 1x13 She, var seriens lågvattenmärke, eller ja, tills säsong fyra kommer. Så nu blir det nog, om jag minns rätt, bättre en stund (ja tills S4 då).
Buffy 1x13 The Initiative är väl bra men "Diskettstations-Adam" är ingen bra huvudskurk. Var inte disketter gammalt redan när S4 spelades in?
Buffy 1x13 The Initiative är väl bra men "Diskettstations-Adam" är ingen bra huvudskurk. Var inte disketter gammalt redan när S4 spelades in?
Här håller jag definitivt inte med. She är i mina ögon ett ganska okej avsnitt – lite meh, men fullt dugligt. Jag menar, det är ju miltals bättre än till exempel föregående avsnitt (Expecting), som nog är ett av de sämsta avsitt jag sett i någon Whedonserie någonsin.
Angel S04 minns jag överhuvudtaget inte, men vi får väl se vad jag tycker om den när den kommer…
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 19,889
Ja, Expecting är ett ganska kass avsnitt.
Och efter The I in Team kommer såklart Buffy S04E14 – Goodbye, Iowa, vilket är ett riktigt bra namn på ett avsnitt.
I mångt och mycket är det här ett "aftermath"-avsnitt som dealar med föregående avsnitts avslöjanden och dramatiska vändningar. Riley slits mellan Initiativet och Buffy, och sina egna svårigheter att hantera att så mycket som han hållit för sant plötsligt visat sig vara lögner. Hans värld har alltid varit rätt enkel, och han har aldrig varit den som ställer frågor… Hans paranoia om Buffy och hans oförmåga att hantera det hela rationellt blir såklart värre av att han har abstinensbesvär från konstiga mediciner han brukade få av Initiativet.
Samtidigt har Adam dödat ett barn, och både Buffy och Riley tror att det är en Polgarademon (medan Rileys polare tror att det är Buffy) som dödat både barnet och professor Walsh. De letar efter demonen, men när Riley blir sämre beger de sig istället in i Initiativ-basen där de får svar om Rileys medicinering och dessutom stöter på Adam, som verkar vara där för att hämta några disketter med data om sig själv, om Finn och om Walshs planer för de två. I slutänden tas Riley om hand av sina soldatkompisar efter att Adam dödat den tokige forskaren som var Walshs högra hand.
Kontinuitet:
I mångt och mycket är det här ett "aftermath"-avsnitt som dealar med föregående avsnitts avslöjanden och dramatiska vändningar. Riley slits mellan Initiativet och Buffy, och sina egna svårigheter att hantera att så mycket som han hållit för sant plötsligt visat sig vara lögner. Hans värld har alltid varit rätt enkel, och han har aldrig varit den som ställer frågor… Hans paranoia om Buffy och hans oförmåga att hantera det hela rationellt blir såklart värre av att han har abstinensbesvär från konstiga mediciner han brukade få av Initiativet.
Samtidigt har Adam dödat ett barn, och både Buffy och Riley tror att det är en Polgarademon (medan Rileys polare tror att det är Buffy) som dödat både barnet och professor Walsh. De letar efter demonen, men när Riley blir sämre beger de sig istället in i Initiativ-basen där de får svar om Rileys medicinering och dessutom stöter på Adam, som verkar vara där för att hämta några disketter med data om sig själv, om Finn och om Walshs planer för de två. I slutänden tas Riley om hand av sina soldatkompisar efter att Adam dödat den tokige forskaren som var Walshs högra hand.
Kontinuitet:
- Vi vet vad Rileys "vitaminer" var och att Walsh experimenterade på honom. Han vet det själv också.
- Alla vet nu om Adam.
- Riley vet nu att Hostile 17, Spike, hänger med Buffy.
- Spike upptäcker att inte nog med att Initiativet jagar honom – hans demonpolare hatar honom också. Det är nästan som att han inte har så många andra alternativ kvar än att bli en fullfjädrad Scoobie snart… =)
- Jag tror att det här avsnittet innebär ytterligare ett liksom förmänskligande av demonerna – här är de inte bara som vanligt folk som gillar att gå på krogen och supa; en del av dem ser ut och är precis som vanliga människor och blir rädda när de får pistoler mot sig och sånt. Och de har en "kod" om att man inte ska döda andra demoner, vilket ju är vad Spike gått runt och gjort. Det här är ju den utveckling jag tror att Buffy var först med och som sedan kopierades i bl.a Supernatural och Stargate SG-1: Har man bara tillräckligt många säsonger så kommer varje introducerad kategori av skurk förr eller senare visa sig vara mer nyanserad. Först var det vampyrerna som bara var dumma monster – sen kom Spike och var en väldigt mänsklig idiot och vid det här laget är det helt etablerat att vampyrer är som folk är mest. Demoner – skitfarliga, man ser dem sällan, de vill förstöra jorden… utom de som mest gillar att ta en bärs. Och spela kort om kattungar…
- Hurr hurr, Tara och Willow, sitting in a tree… "Jag har tänkt hela dagen på den där… trollformeln… vi gjorde igår". Det här börjar nå den nivå där det inte längre är så mycket subtext som… text.
- Taras fuskande med trollformeln. Alley påminde mig om att den grejen faktiskt inte skördas den här säsongen, vilket jag gillar. Arcs som spänner över flera säsonger, det gillar vi.
För övrigt var det här det första avsnittet där jag påmindes om hur fucking iffy det är att serien försöker använda magi som symbol för homosexuell kärlek.
För samma serie använder ju också magi som symbol för… riktigt dåligt jävla dödsknark.
Och för sån kunskap som är för mäktig för att vanliga dödliga ska kunna hantera den.
Om de bara hade valt en av de här sakerna att ha magi som symbol för så hade det ju funkat, men nu blir det liksom… "vänta, säger ni alltså att homosexualitet är som dödsmördarknark som förstör ditt liv?"
För samma serie använder ju också magi som symbol för… riktigt dåligt jävla dödsknark.
Och för sån kunskap som är för mäktig för att vanliga dödliga ska kunna hantera den.
Om de bara hade valt en av de här sakerna att ha magi som symbol för så hade det ju funkat, men nu blir det liksom… "vänta, säger ni alltså att homosexualitet är som dödsmördarknark som förstör ditt liv?"