Vad är det värsta exemplet på rollspel?

Status
Not open for further replies.

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,167
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
De konstigaste personer jag träffat är absolut inte rollspelare, utan avantgardistiska konstnärer i olika former. Jag känner eller har känt minst ett halvdussin konstnärer som är/var konstigare än någon rollspelare jag någonsin mött. En bodde i en lägenhet som bara var kala betongkammare och en vattenklosett. Inget golv, inga tapeter, bara exponerad betong.
 

DanielSchenström

Swashbuckler
Joined
10 Dec 2000
Messages
3,308
Location
Enköping
Jag har inte träffat någon som var "konstig" inom rollspelandet eller i resten av livet heller om man bortser från dem som har en synlig sjukdom, genetiskt problem eller som jag vet har en diagnos som påverkar hur de tänker.

Såklart det är svårt vad alla här skulle tycka var konstigt om man tar en individ utan diagnoser och vad denne skulle göra för att anses konstig. Är en person konstig fortfarande om beteendet förklaras av en diagnos? Hur mycket konstigt ska en person göra innan denne får anses vara konstig?
Avvikande sexualiteter kan ju vara onormalt, konstigt med mera, men ändå förklaras.
Psykiska sjukdomar kan ge diverse beteenden som kan ses som konstigt, men är det konstigt att ha en eller flera psykiska sjukdomar?

Är jag konstig? Jag är vuxen och bygger Lego, och samlar på actionfigurer och superhjältetidningar. Jag vill ha körkort för mc men inte för bil. Jag äter inte kött och dricker inte kaffe. Jag går inte på krog och klubb och jag dricker inte alkohol. Jag läser bibelexeges och har gosdjur i min säng. Jag har 23 tv-spelskonsoler och en diskmaskin jag köpte för 8 år sen som jag inte kopplat in än. Jag började åka skateboard när jag var 45 och jag vill ha fler gitarrer trots att jag inte spelar speciellt bra på de jag har.

Eller är man udda? Excentrisk? Onormal?

Jag har dock stött på en bunt människor som jag inte skulle vilja spela rollspel med som återkommande fritidssysselsättning. Folk som tror sig veta bäst, som inte bryr sig i andra än dem själv, de som ser ner på folk utanför sin egen socialgrupp/samhällsklass/intressegrupp, de som inte kan ta in ny kunskap och förstå att människor är olika, som tar anstöt av saker jag kan säga, som inte kan anpassa sig till gruppen som helhet.

Sen har ju MYFAROG lyfts här men ingen har nämnt FATAL om jag inte missat nåt inlägg, eller D&D 4th ed.
 

Dr_Dängrot

Myrmidon
Joined
1 Mar 2017
Messages
4,326
@erikt Det är allmänt känt att subkulturer attraherar trasiga människor som söker gemenskap och acceptans som dom inte får i det normanla samhället se tex på grupper som MC-gäng ,nazistiska skinheads ,sataniska svartrockare mm mm ...
När man öppnar dörrarna och välkomnar alla in i värmen och gemenskapen så är det ganska naturligt att en hel del rötägg slinker in ihop med pärlorna

@DanielSchenström Nu när du själv ställer frågan rakt ut ..... Jag skulle inte klassa dig som konstig men avvikande ifrån gängse rådande samhällsnorm och normbrytande definitivt . Dom flesta neurotypiska vuxna individer leker inte med lego och actionfigurer eller samlar på serier och har 23 tvspelskonsoler hemma eller har gosedjur i sängen i vuxenålder så bland dom jag umgås med och har träffat i mitt liv så skulle du definitivt stå ut i mängden som annorlunda men det gör jag med ...
 

Bifur

Veteran
Joined
28 Dec 2015
Messages
5,181
Från någon som spelat med nybörjare på konvent. Nä, det är inte svårare. Kanske till och med lättare eftersom de är regellätta och nu för tiden har tydligare strukturer än vad spelledarlösa spel hade för tjugo år sedan.
Nu menade jag inte att jämföra rollspel, bara att invända mot att vissa rollspel kräver så mycket mindre investering i tid för nybörjare. Sätt Svart av kval, Utpost, Mörk borg eller Hjältarnas tid i händerna på någon som aldrig spelat och hjälp dem inte mer - jag tror att startsträckan oavsett är ganska lång, särskilt jämfört med många andra analoga spel. Självklart finns det andra hobbies med liknande drag men det förtar inte att det är
en mindre positiv sida.
 

Franz

Things aren't different. Things are things.
Joined
4 Dec 2010
Messages
5,815
Nu är jag inte spelkonstruktör, utan har fått denna uppfattning från intervjuer med spelkonstruktörer, så om jag har fel får ni gärna rätta mig. Men jag tycker följande är ett problem:

Om man tillverkar ett rollspel är det grundregler som säljer bäst, äventyr och dylikt är sällan väldigt vinstdrivande. Så för att fortsätta tjäna pengar på sin produkt måste man ge ut nya grundregler. Men det räcker inte med att nytrycka gamla grundregler, för du kommer inga av de redan invigda att köpa. Så man måste göra reviderade regler för att locka både gamla och nya köpare, och vips är allt man tidigare köpt, alla äventyr, monsterböcker etc. helt värdelösa!

Jag var väldigt inne på Riotminds produkter när jag var yngre, och skrev väldigt mycket fanmaterial till Drakar och Demoner Trudvang, men efter att de släppt sin femtioelfte regelversion och gjort allt jag köpt och skrivit oanvändbart åter en gång blev jag så less att jag lade ner rollspelandet i ca. åtta år. Och detta är ingen diss mot just Riotminds, det ju såhär det funkar med många rollspel. Och det är inte tillverkarnas fel heller, de måste såklart tjäna pengar, utan det är liksom ett grundläggande fel med hobbyn.
 

Stareater

Får vissa att fatta vad rollspel kan vara.
Joined
6 Apr 2017
Messages
811
Location
Umeå
Jag har inte träffat någon som var "konstig" inom rollspelandet eller i resten av livet heller om man bortser från dem som har en synlig sjukdom, genetiskt problem eller som jag vet har en diagnos som påverkar hur de tänker.

Såklart det är svårt vad alla här skulle tycka var konstigt om man tar en individ utan diagnoser och vad denne skulle göra för att anses konstig. Är en person konstig fortfarande om beteendet förklaras av en diagnos? Hur mycket konstigt ska en person göra innan denne får anses vara konstig?
Avvikande sexualiteter kan ju vara onormalt, konstigt med mera, men ändå förklaras.
Psykiska sjukdomar kan ge diverse beteenden som kan ses som konstigt, men är det konstigt att ha en eller flera psykiska sjukdomar?

Är jag konstig? Jag är vuxen och bygger Lego, och samlar på actionfigurer och superhjältetidningar. Jag vill ha körkort för mc men inte för bil. Jag äter inte kött och dricker inte kaffe. Jag går inte på krog och klubb och jag dricker inte alkohol. Jag läser bibelexeges och har gosdjur i min säng. Jag har 23 tv-spelskonsoler och en diskmaskin jag köpte för 8 år sen som jag inte kopplat in än. Jag började åka skateboard när jag var 45 och jag vill ha fler gitarrer trots att jag inte spelar speciellt bra på de jag har.

Eller är man udda? Excentrisk? Onormal?

Jag har dock stött på en bunt människor som jag inte skulle vilja spela rollspel med som återkommande fritidssysselsättning. Folk som tror sig veta bäst, som inte bryr sig i andra än dem själv, de som ser ner på folk utanför sin egen socialgrupp/samhällsklass/intressegrupp, de som inte kan ta in ny kunskap och förstå att människor är olika, som tar anstöt av saker jag kan säga, som inte kan anpassa sig till gruppen som helhet.

Sen har ju MYFAROG lyfts här men ingen har nämnt FATAL om jag inte missat nåt inlägg, eller D&D 4th ed.
Dricker du inte kaffe!!! Ja då är du konstig i min bok. :)
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,562
Ska kolla igenom det, det känns i mina ögon som moral panik. Jag som psykolog är dock extremt tveksamt till att rollspel skulle vara den enda anledning till ett självmord. Jag skulle tro att efterlevande gärna vill ha en förklaring och rollspel är en lätt syndabock framförallt i USA, där rollspel ofta ses som något demoniskt.
Som Jello Biafra så vackert uttryckte det: "Parents, to avoid guilt, blame the whole thing on Ozzy.".
 
Joined
22 Sep 2011
Messages
1,410
Location
Malmö
Jag håller helt med dig!

Och det kan hända att jag bara spridit vidare rykten (urban legends och hörsägner) som jag hörde när jag var yngre.
Ja nu har jag läsa det du delade, sökt lite forskning, och läst lite. Det finns såklart rollspelare som suiciderat, ,men att rollspel skulle vara anledning verkar alltid vara föräldrar till ungdomar som suiciderats förklaring. Jag säger inte att fenomenet är helt otänkbart men suicid sker väldigt sällan bara beroende på en faktor.
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,167
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Nu är jag inte spelkonstruktör, utan har fått denna uppfattning från intervjuer med spelkonstruktörer, så om jag har fel får ni gärna rätta mig. Men jag tycker följande är ett problem:

Om man tillverkar ett rollspel är det grundregler som säljer bäst, äventyr och dylikt är sällan väldigt vinstdrivande. Så för att fortsätta tjäna pengar på sin produkt måste man ge ut nya grundregler. Men det räcker inte med att nytrycka gamla grundregler, för du kommer inga av de redan invigda att köpa. Så man måste göra reviderade regler för att locka både gamla och nya köpare, och vips är allt man tidigare köpt, alla äventyr, monsterböcker etc. helt värdelösa!

Jag var väldigt inne på Riotminds produkter när jag var yngre, och skrev väldigt mycket fanmaterial till Drakar och Demoner Trudvang, men efter att de släppt sin femtioelfte regelversion och gjort allt jag köpt och skrivit oanvändbart åter en gång blev jag så less att jag lade ner rollspelandet i ca. åtta år. Och detta är ingen diss mot just Riotminds, det ju såhär det funkar med många rollspel. Och det är inte tillverkarnas fel heller, de måste såklart tjäna pengar, utan det är liksom ett grundläggande fel med hobbyn.
Du har delvis rätt. Endast stora rollspel kan lätt få moduler att gå runt ekonomiskt. Om ditt rollspel sålde mindre än 1000 ex vid kickstartern är det ett tydligt tecken på att expansionsböcker kommer bli mycket svåra att finansiera. Vi har dock ett par rollspel i Sverige som sålde mer än tusen ex på kickstartern, och har en mycket livskraftig modulutgivning, tex Eon. Vi har också spel som egentligen förmodligen går back, men ändå har enmodulutgivning på grund av skaparnas enorma entusiasm - Western comes to mind.
 

DanielSchenström

Swashbuckler
Joined
10 Dec 2000
Messages
3,308
Location
Enköping
En väldigt tydlig sak som har dykt upp med utgivningen av D&D 5E är hur lite produkter det kommit ut jämfört med 2nd och 3rd. Man har kommit fram till att det kan ge lika mycket försäljning med mycket mindre arbete. Under 3rd ed så var det vissa världar som inte fick nytt material då de många kampanjmiljöerna kannibaliserade varandra.
Man upptäckte också att folk mycket hellre vill köpa hårdinbundna böcker än mjukinbundna.
Nu är det väl också så att produktionen av en del av D&D-produkterna är outsourcade men sen ges ut av WotC, ytterliggare ett sätt att hålla kostnaden nere genom att inte ha alla författare som anställda. (Det hade man inte tidigare heller, men fler än nu.)
 

luddwig

Lawful evil
Joined
30 Jan 2013
Messages
5,513
...the darkside...
Jag undrar hur vanligt det där är egentligen. Jag har spelat rollspel i närmare 35 år. Under den tiden har jag spelat med uppskattningsvis någonstans mellan 50 och 100 personer. Av dessa kan jag komma på en enda person som jag upplevde som obehaglig och som jag idag verkligen inte vill ha med att göra. I övrigt har det inte varit några direkta problem och många av de jag träffat genom hobbyn ser jag idag som goda vänner. Detta blir såklart anekdotiskt och sannolikt finns ingen vettig statistik att luta sig mot men jag är ändå tveksam till att "the darkside" är en stor grej inom rollspel.
 

Dr_Dängrot

Myrmidon
Joined
1 Mar 2017
Messages
4,326
Jag undrar hur vanligt det där är egentligen. Jag har spelat rollspel i närmare 35 år. Under den tiden har jag spelat med uppskattningsvis någonstans mellan 50 och 100 personer. Av dessa kan jag komma på en enda person som jag upplevde som obehaglig och som jag idag verkligen inte vill ha med att göra. I övrigt har det inte varit några direkta problem och många av de jag träffat genom hobbyn ser jag idag som goda vänner. Detta blir såklart anekdotiskt och sannolikt finns ingen vettig statistik att luta sig mot men jag är ändå tveksam till att "the darkside" är en stor grej inom rollspel.
Utan att ge exempel och outa mig själv eller andra då jag inte vet vilka som hänger här på forumet så kan jag säga att jag har mött väldigt mycket udda folk genom rollspelshobbyn som jag inte kommit i kontakt med någon annanstans så som genom yrkesliv eller mitt övriga vardagsliv .
 

luddwig

Lawful evil
Joined
30 Jan 2013
Messages
5,513
Utan att ge exempel och outa mig själv eller andra då jag inte vet vilka som hänger här på forumet så kan jag säga att jag har mött väldigt mycket udda folk genom rollspelshobbyn som jag inte kommit i kontakt med någon annanstans så som genom yrkesliv eller mitt övriga vardagsliv .
Jag har förstått av tidigare inlägg att det ligger till så, och jag tror inte heller att diskussionen tjänar på att du hänger ut någon. Min tanke är närmast att du haft en osedvanlig otur med slagen på slumpmötestabellen.
 

Dr_Dängrot

Myrmidon
Joined
1 Mar 2017
Messages
4,326
Jag har förstått av tidigare inlägg att det ligger till så, och jag tror inte heller att diskussionen tjänar på att du hänger ut någon. Min tanke är närmast att du haft en osedvanlig otur med slagen på slumpmötestabellen.
Ja jag skulle aldrig outa nån då det inte tjänar nått syfte men jag kan säga att jag inte är ensam i min observation . Jag spelar nu med personer som figurerat i hobbyn i 20+ år och alla har ett antal skräckhistorier under bältet . Jag spelade ett tag med en person och detta kom på tal efter en incident som involverade att röra nån annans tärningar som fick mig smått shockartad över reaktionen och hen sa då att vi rollspelare är en udda flock , det är nästan mer eller mindre ett krav att ha minst en diagnos eller någon social avvikelse för att kvalificera sig för medlemskap i klubben . (Hens ord inte mina) .
 

luddwig

Lawful evil
Joined
30 Jan 2013
Messages
5,513
...alla har ett antal skräckhistorier under bältet.
Men hur representativa är dessa skräckhistorier för hobbyn i stort? Hur många "normala" spelare eller händelser går det på varje "onormal"? Det kan vi såklart inte veta men jag tänker mig ändå att det är med rollspelens skräckhistorier som med lumparhistorier, att de historier som är värda att berätta är enstaka droppar ur ett hav av "vanlighet".
 

Dr_Dängrot

Myrmidon
Joined
1 Mar 2017
Messages
4,326
Men hur representativa är dessa skräckhistorier för hobbyn i stort? Hur många "normala" spelare eller händelser går det på varje "onormal"? Det kan vi såklart inte veta men jag tänker mig ändå att det är med rollspelens skräckhistorier som med lumparhistorier, att de historier som är värda att berätta är enstaka droppar ur ett hav av "vanlighet".
Det är en bra fråga , dessa historier är ju rent anekdotiska men jag har ju träffat hundratals människor inom hobbyn genom åren och alla har någon eller några historier om udda personer på lager men sedan om dessa historier är sanna eller lögner eller överdrivna för effekt det är svårt att säga då dom är just anekdotiska .

Sedan har ju olika personer olika kännslighet för vad som är udda och olika stark radar för att pejla in udda och sedan normaliserar man ju även vissa beteenden hos sig själv och andra och man har mer acceptans för udda hos personer man tycker om ....

Jag är säker på att jag ses som udda och att vissa av mina beteenden klassas som udda. Vissa av mina beteenden skulle nog klassas av en neuropsykolog som ocd eller autism men för mig är det en del av min vardag och jag har normaliserat dessa beteenden för mig själv .

Jag hade när jag var ung en kompis vars föräldrar tyckte att det räckte med att spela rollspel för att vara udda och socialt avvikande för barn skulle vara ute och leka för så hade dom växt upp .

Så som sagt allt är ju i relation till vad som är normalt i din och din omgivnings vardag .
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
14,617
Location
Göteborg
För vad det är värt, i mina 20+ år i rollspelshobbyn kan jag inte komma på att jag träffat en enda obehaglig människa, och då har jag arrangerat drop-in på konvent under många år och haft rätt stort genomflöde. Udda folk, absolut, men ingen jag skulle klassa som obehaglig.
 

Bifur

Veteran
Joined
28 Dec 2015
Messages
5,181
För vad det är värt, i mina 20+ år i rollspelshobbyn kan jag inte komma på att jag träffat en enda obehaglig människa, och då har jag arrangerat drop-in på konvent under många år och haft rätt stort genomflöde. Udda folk, absolut, men ingen jag skulle klassa som obehaglig.
Fanns det inte en tråd om bara detta för inte så länge sen?

I men erfarenhet är de flesta spelare helt normala. Självklart har jag stött på lite socialt knepiga personer då och då men inte mer än i andra sammanhang. Men det kan ju vara så att det märks mer i rollspel eftersom interaktionen är annorlunda än i tex karateklubben.
 

Dr_Dängrot

Myrmidon
Joined
1 Mar 2017
Messages
4,326
Fanns det inte en tråd om bara detta för inte så länge sen?

I men erfarenhet är de flesta spelare helt normala. Självklart har jag stött på lite socialt knepiga personer då och då men inte mer än i andra sammanhang. Men det kan ju vara så att det märks mer i rollspel eftersom interaktionen är annorlunda än i tex karateklubben.
Här har du en poäng i att när man utövar rollspel så är det ofta mer intimt än vad tex en karate eller fotbollsträning är .

När man spelar rollspel så är man ofta mindre och slutna grupper sedan träffas man ju ofta hemma hos någon i hens privata sfär och man brukar kanske fika och kallprata i 15-20 minuter innan man sätter igång att spela .

Under sånna förutsättningar är det ju mycket lättare att komma nån inpå livet och sålunda se sidor hos hen som man kanske inte skulle sett i en karateklubb där man är 20-30 personer på en träning och inte får lika intim kontakt med var och en .
 
Status
Not open for further replies.
Top