Långa kampanjer

[Ymir]

Det här tycker jag är en viktig faktor i långa kampanjer. För er som spelat riktigt långa kampanjer, hur mycket tid lägger ni egentligen på strider?

Det beror helt på hur roligt stridssystemet är, men också hur entusiastiska spelarna är inför fajjter (◕ᴗ◕✿). I Star Wars, som har det roligaste stridssystem jag sett, är kanske 15-20% av speltiden fajjter - den övre siffran för gruppen som älskar att slåss och är byggd för det, den lägre för gruppen som föredrar andra problemlösningar. En liknande siffra hittar man i Western, där fajjterna dels tar väldigt lång tid, men också är den roligaste delen av regelsystemet.

I Vampire är fokuset mycket större på uppbyggnaden till konfrontationen, och stridssystemet är inte super -så där är fajter nog bara typ 5%.

 

[Mogger]

Det där är ju personligt, såklart. Jag tycker att det där låter tråkigt.

Det var ju därför jag lade till min disclaimer. Tänk dig det på ett sätt som du tycker är roligt/intressant. Om du kan inte kan se hur det kan blir bra spel av att försöka skydda sina barn från en gangsterboss så får du nog jobba lite mer i fantasifabriken...

 

[anth]

Längden på strider beror till stor del på regelsystemet.
Jag vet vissa system där en normal strid tar över en timme vid spelbordet, men i andra system skulle samma strid ta mindre än 5 minuter.

Därför finns det två frågor som kan generera två helt olika svar:
Hur många strider är det i kampanjen?
Hur långa strider är det i kampanjen?

 

[Henke]

Den enes onödiga fluff är den andres intressanta karaktärsrollspelande, och tvärt om.

Haha ok jag får erkänna att jag blev avbruten när jag skrev det här inlägget så jag hann aldrig utveckla riktigt vad jag menade.

Onödigt fluff för mig är när det verkligen inte händer något alls som för historien (eller karaktärsutvecklingen) framåt. Man stöter på ännu 1T6 slumpmässiga orcher på vägen. De är givetvis fientligt inställda och det blir bara ytterligare en meningslös strid som på sin höjd skjuter till spelarna lite XP. Det måste rimligtvis finnas fler situationen av den typen som inte någon mår bra av?

 

[Mogger]

För er som spelat riktigt långa kampanjer, hur mycket tid lägger ni egentligen på strider? Om det är som när jag spelade DnD en gång för längesedan så var 80% av spelmötet strid. Det innebär att jag lätt hade kunnat skala bort dessa 80% och fått en fantastiskt bra upplevelse på 10-15 spelmöten istället eftersom just strid knappast fördjupar berättelsen eller får spelarna att investera i berättelsen.

80%? Inte ens i närheten! Det är ju också så att i en lång kampanj så svider det mer att förlora sin RP så att undvika strid är ett självändamål.

 

[DanielSchenström]

Jag tror det är längre och större strider i långa kampanjer. Då har man ju tiden att lägga en hel sesison på en fight.

Min upplevelse är att längden på kampanjen inte spelar in något i längden på strider utan att det är spelreglerna plus äventyrets upplägg som skapar en strids längd. Varken i egenskapade kampanjer eller köpedito verkar det som att något element blir större annat än mängden saker som ska göras.

 

[Henke]

Då har man ju tiden att lägga EN HEL SESSION på en fight.

Skjut mig!

 

[Mogger]

Haha ok jag får erkänna att jag blev avbruten när jag skrev det här inlägget så jag hann aldrig utveckla riktigt vad jag menade.

Onödigt fluff för mig är när det verkligen inte händer något alls som för historien (eller karaktärsutvecklingen) framåt. Man stöter på ännu 1T6 slumpmässiga orcher på vägen. De är givetvis fientligt inställda och det blir bara ytterligare en meningslös strid som på sin höjd skjuter till spelarna lite XP. Det måste rimligtvis finnas fler situationen av den typen som inte någon mår bra av?

Verkar vara ett dåligt spel som...
1. ...har slumptabeller enbart med 1T6 orcher och...
2. ...där de alltid är fientligt inställda och där...
3. ...strider dessutom inte har någon poäng.

Spela inte det spelet!



Vad jag menar är att om man drar dåliga exempel för att illustrera hur tråkig någon annans spelstil är så blir det inte riktigt rättvist. När man talar om långsamma scener så menar man inte meningslösa eller tråkiga scener. Man menar just långsamma scener. Vilka givetvis kan vara dramatiska, intressanta, karaktärsutvecklande, settingfördjupande eller vad som helst.

 

[DanielSchenström]

Onödigt fluff för mig är när det verkligen inte händer något alls som för historien (eller karaktärsutvecklingen) framåt. Man stöter på ännu 1T6 slumpmässiga orcher på vägen. De är givetvis fientligt inställda och det blir bara ytterligare en meningslös strid som på sin höjd skjuter till spelarna lite XP. Det måste rimligtvis finnas fler situationen av den typen som inte någon mår bra av?

Vem skulle tro att det fanns något som inte alla rollspelare tycker likadant om?
Onödig strid beror ju lite på spelstilen. Slumpmässiga möten har ju ett syfte i rollspelet, att slita på rollpersonernas resurser, eller att introducera lite slumpmässighet och osäkerhet för spelet som helhet.
Vad man säkert kan hitta är delar av spelen man spelar som hela ens grupp kan enas kring att man ogillar och gör sig av med det.

Fluff för mig har i allmänhet betytt världsinformation, till skillnad mot regler, nya klasser och liknande.

 

[Henke]

80%? Inte ens i närheten! Det är ju också så att i en lång kampanj så svider det mer att förlora sin RP så att undvika strid är ett självändamål.

Jo, det här var iofs mest för att beskriva hur lång tid striden tog när vi spelade DnD och vad det hade inneburit i en lång kampanj. Men visst, det är ju möjligt att strider inte är lika vanliga i en lång kampanj.

 

[Henke]

Vad jag menar är att om man drar dåliga exempel för att illustrera hur tråkig någon annans spelstil är så blir det inte riktigt rättvist. När man talar om långsamma scener så menar man inte meningslösa eller tråkiga scener. Man menar just långsamma scener. Vilka givetvis kan vara dramatiska, intressanta, karaktärsutvecklande, settingfördjupande eller vad som helst.

Har absolut ingenting emot att scener är långsamma, men vad jag menar är att långa kampanjer inte behöver vara långa om man (ur mitt perspektiv) kapar bort saker som jag upplever kan ta väldigt lång tid utan att på något märkbart sätt förbättra historien.

 

[Henke]

Fluff för mig har i allmänhet betytt världsinformation, till skillnad mot regler, nya klasser och liknande.

Världsinformation ser jag såklart som viktigt, men inte mer än att den fyller syftet att ge spelarna en bra bild/inlevelse och beskriva företeelser som han få konsekvenser på berättelsen.

 

[Rangertheman]

Jag föredrar helt klart långa kampanjer med mycket karaktärsutveckling och en djupdykning i settingen. Men tyvärr rinner många av dem ut i sanden.

Vi spelade 12-13 pass Symbaroum innan tråkiga omständigheter satte den i pausläge, ytterligare förvärrat av coronapesten. Call of Cthulhu körde vi nästan 30 pass á 3-4 timmar och den lyckades vi faktiskt avsluta. Nu har vi precis börjar på Call of Cthulhu Sverige och där skulle jag gissa på att vi också landar kring 30 pass.

 

[Skarpskytten]

Skjut mig!

Det gör vi bara med på om vi får göra det under EN HEL SESSION!

 

[Genesis]

Det skulle vara intressant att köra en kampanj med 20+ speltillfällen som ett experiment, men jag misstänker att det skulle vara svårt att få till. De flesta som gillar långa kampanjer gillar en annan spelstil än den jag föredrar, och jag skulle aldrig palla 30 spelmöten med en spelledare och förberedda äventyr.

Med min föredragna spelstil skulle det nog kännas ganska krystat mot slutet. Efter 10 speltillfällen har det hänt så mycket och alla rollpersoner har liksom genomgått rejäla förändringar. Efter 20 börjar det nog kännas rätt slitet och man måste liksom ta till "jumping the shark" för att trumfa det som redan hänt. Alternativet är att medvetet sakta ned utvecklingen, vilket länken i TS nog förordar, men det skulle mest kännas som att späda ut spelet. Jag tror att 20 skulle nog kunna bli en rätt kul kampanj. 30 är nog för mycket för mig. Och även om 20 skulle vara fett så tror jag inte att jag skulle gilla det mer än två kampanjer à 10 tillfällen. Början av en kampanj är ju bland det göttigaste. Att hitta rollpersonen och utveckla ett tema. Kanske om jag får byta rollperson mitt i?

 

[DanielSchenström]

Världsinformation ser jag såklart som viktigt, men inte mer än att den fyller syftet att ge spelarna en bra bild/inlevelse och beskriva företeelser som han få konsekvenser på berättelsen.

Så det mesta fluffet har mycket fluff?

 

[Mogger]

Har absolut ingenting emot att scener är långsamma, men vad jag menar är att långa kampanjer inte behöver vara långa om man (ur mitt perspektiv) kapar bort saker som jag upplever kan ta väldigt lång tid utan att på något märkbart sätt förbättra historien.

Jag förstår ärligt inte argumentet här. Långa kampanjer är ju inte långa för att man gör så mycket långtråkiga saker så att de blir långa. Det är ju ett helt bakvänt sätt att se på det. Visst hade man i Konfluxsviten kunnat hoppa över profetian, ö-hoppandet och dra direkt till slutfajten, men... Vad skulle det tillföra? Det låter lite som att man visst kan göra en boeuf bourguinon på 20 minuter om man skalar bort allt det onödiga (fast man inte kan det). Eller att det är mer effektivt att köpa fisk i affären framför att fiska den själv. Argumentet håller liksom inte. Klart det går snabbare att läsa baksidestexten av en bok eller se filmatiseringen, men alla dessa exempel jag har radat upp tillför något som den snabbare varianten saknar. Att köpa fisk är dock inte en sämre variant av att fiska, och att fiska är inte långtråkigare variant av att köpa fisk.

 

[Mogger]

Kanske om jag får byta rollperson mitt i?

Det gör vi ofta. Ibland känns en RP klar eller inaktuell. Eller dör. Då är det bara att byta.

 

[DanielSchenström]

Det skulle vara intressant att köra en kampanj med 20+ speltillfällen som ett experiment, men jag misstänker att det skulle vara svårt att få till. De flesta som gillar långa kampanjer gillar en annan spelstil än den jag föredrar, och jag skulle aldrig palla 30 spelmöten med en spelledare och förberedda äventyr.

För mig är 20 spelmöten en kort kampanj. Typ 4-5 äventyr eller så. Många spel skulle jag säga börjar komma igång på allvar där nånstans. För att ta ett vanligt exempel: D&D 3.5, där skulle man ha nåt ungefär 5 grader av 20 i grundspelet. Hade man kört äldre versioner så hade man behövt mycket fler spelmöten för att nå grad 20.
50 nånstans är väl en medelkampanj, nåt som kan spelas klart på ett år om man spelar 1 gång i veckan ungefär, och lång nånstans runt 80+.
(Och sen kanske få lägga till superlång, extremlång och fler adjektiv.)

 

[Genesis]

Jag förstår ärligt inte argumentet här. Långa kampanjer är ju inte långa för att man gör så mycket långtråkiga saker så att de blir långa. Det är ju ett helt bakvänt sätt att se på det. Visst hade man i Konfluxsviten kunnat hoppa över profetian, ö-hoppandet och dra direkt till slutfajten, men... Vad skulle det tillföra? Det låter lite som att man visst kan göra en boeuf bourguinon på 20 minuter om man skalar bort allt det onödiga (fast man inte kan det). Eller att det är mer effektivt att köpa fisk i affären framför att fiska den själv. Argumentet håller liksom inte. Klart det går snabbare att läsa baksidestexten av en bok eller se filmatiseringen, men alla dessa exempel jag har radat upp tillför något som den snabbare varianten saknar. Att köpa fisk är dock inte en sämre variant av att fiska, och att fiska är inte långtråkigare variant av att köpa fisk.

Jag tycker att det är intressant, det där. Men för mig som aldrig upplevt det har jag svårt att föreställa mig det. Jag kan liksom inte se på den mastodontlånga kampanjen på tolv speltillfällen jag var med om och se vad som skulle till för att göra den längre. Annat än, typ, att fortsätta med samma sak som vi gjort i tolv speltillfällen. Men på vilket sätt är det annorlunda än att spela en ny kampanj på tolv speltillfällen? Var kommer det där extra ifrån som inte finns i korta kampanjer? Jag tror inte att jag någonsin kommer att spela en kampanj som folk här skulle anse lång, men det vore intressant att förstå vad som gör det så bra. Och inget av det jag läst i tråden hittills har fått mig att förstå det. Bara typ "mer tid till karaktärsutveckling", men jag är rätt säker på att på tolv speltillfällen hinner jag med mer karaktärsutveckling än vad en traditionell kampanj hinner med på 80. Det är inte för att jag är bättre, utan för att jag spelar en spelstil som premierar just det. En traditionell kampanj på tolv tillfällen skulle hinna med mer problemlösning än jag skulle få in på 80, eftersom jag inte prioriterar problemlösning.

Den bild jag fått hittills är att man i många spel gillar att hålla på med problemlösning, planering, diskussioner, strider, mysterielösning och utforskning. Det gör att ståry och karaktärsutveckling tar tid, för att det finns en massa annat man spenderar den mesta tiden på. När jag spelar fokuserar jag nästan bara på ståry och karaktärsutveckling, eftersom jag finner allt det där andra tråkigt. Att utforska en mystisk ruin, att komma på ett sätt att smyga in i fiendelägret, att lista ut vem som dödade hertigen, allt det där roar mig inte. Och att spela en lång kampanj skulle då innebära att jag antingen får fylla ut den med en massa problemlösning och utforskande som inte intresserar mig, eller så skulle jag klämma in sjukt mycket karaktärsutveckling och ståry.

Ovanstående beskrivning kan mycket väl vara felaktig. Men det är den bild jag fått hittills av att läsa i tråden.