Är det verkligen så främmande att man ser till hur olika symboler används i andra delar av historien och kulturen?
Tag Rowlings gobliner som nämnts tidigare. De är kroknästa och giriga bankirer.
Jag är beredd att gå med på att det kan finnas något sådant som en "underlåtenhetssynd" i fråga om rasism. En person som Rowling, som kan
förväntas vara medveten om vissa antisemitiska stereotyper och likväl producerar något som tydligt liknar en sådan stereotyp, kan nog hållas ansvarig för detta oavsett hennes avsikter eller den kausala provenansen hos hennes motiv. Hon kan rimligen ha förväntats veta bättre.
Men drower påminner ju inte på något sätt om gängse rasistiska stereotyper om svarta.
Varken hennes inspirationskällor eller hennes intentioner finns tillgängliga för icketelepater. Alltså är de tämligen oanvändbara. Det är därför det är så ointressant att diskutera dem. Ingen kan säga något om dem – om det krävs att man bevisar att någon hade rasistiska intentioner för att man ska kunna säga att hens verk är rasistiskt så går det inte att någonsin säga att något verk är rasistiskt.
Det är en märklig uppfattning, som jag sett dig torgföra tidigare, att vi inte kan ha kunskap om människors intentioner. I själva verket kan vi relativt lätt få sådan kunskap. Givetvis inte
ofelbar kunskap -- men sådan är ju rätt svårtillgänglig inom alla domäner. Men det finns flera relativt pålitliga sätt att dra slutsatser om människors intentioner från yttre evidens. Vi kan observera deras beteende eller prata med dem och sluta oss till den mest sannolika förklaringen. En central princip i vårt rättsystem, och vår vardagliga moraluppfattning, är att
uppsåt är en försvårande omständighet vid bedömningen av en persons handlingar; det hade knappast varit meningsfullt om vi inte hade haft en viss förmåga att få kunskap om människors avsikt.
Du har en poäng såtillvida att de metoder vi vanligen använder oss av för att dra slutsatser om människors avsikter nästan alltid lämnar utrymme för tvivel. Det ser jag inte som ett skäl att överge uppsåt som ett kriterium på rasism, utan som ett skäl i att vara försiktigare och mer omsorgsfull i vilka rasismanklagelser vi ställer oss bakom -- en princip jag själv försöker leva efter. Det kan ju faktiskt vara så, i vår fallna värld, att vi
inte kan räkna med att ha någon 100% pålitlig guide till vad som är rasistiskt.
För övrigt verkar det en smula motsägelsefullt att avfärda uppsåt som ett kriterium på rasism, men å andra sidan framhålla
reproduktion som detsamma. Huruvida något är en
reproduktion av något annat är väl i lika hög grad som uppsåt ett faktum som inte är direkt tillgängligt för våra nakna sinnen, utan som vi måste sluta oss till utifrån indirekt evidens?
Till skillnad från både "inspirationskällor" och "intention" så är det faktiskt 100% möjligt att genomföra grundläggande mönsteranalys och se likheter och skillnader mellan verk. Det är raka motsatsen till "vagt och mångformigt".
Två poänger:
1) Det känns som att mållinjen flyttar sig här. Tidigare har du talat om
reproduktion som ett kriterium på rasism, nu verkar det som att det räcker med ren och skär
likhet. Hur ska du ha det?
2) Problemet med likhet är att alla saker liknar alla andra saker
i något avseende. Min svarta stol liknar en svart person i det att bägge är svarta. Att jag sitter på stolen liknar vitt förtryck av svarta i det att bägge situationer involverar en eller flera vita personer som trycker ned någonting svart -- trycker ned i bokstavlig bemärkelse i ena fallet, i bildlig bemärkelse i det andra. Givetvis är inte
denna likhet ett uttryck för rasism, men var går gränsen?
Men ännu har jag inte sett något sätt att egentligen nå dem med den kunskapen utan att en hel del av dem slår bakut och tolkar det som att man angriper dem som personer och att man kallar dem Dåliga Människor. [...] Men: så länge du envisas med att se det som en anklagelse mot dig (eller andra skapare) som person istället för som en kritik av verket och dess innehåll så går det inte ens att ha en diskussion.
Jag känner mig nu inte personligen särskilt anklagad, och jag tror dig förstås om du intygar att du inte avser det som en anklagelse (för jag tror kommunikation är en källa till kunskap om avsikter), men faktum kvarstår att det kommer att
uppfattas som en anklagelse av många, för i normalt språkbruk är "rasism" namnet på ett moraliskt snedsteg eller tillkortakommande, ett uttryck för bristfällig dygd -- den typen av sak där avsikter normalt är relevant. Och att omdefiniera rasism till något jag kan begå utan att överhuvudtaget kunna styra det, där alla mina försök att intyga min oskuld är dömda på förhand, bäddar för frustration och ressentiment -- eller, omvänt, att anklagelsen om rasism töms på innehåll och upphör att vara värd att bry sig om.
Även om man inte ska ta dina rasismanklagelser som angrepp på ens dygd och heder antyder de ju allra minst att man är okunnig och lite naiv eller dum, och det är väl aldrig kul. Det är ju inte heller så att jag som upphovsman står skuldfri när verket kritiseras. Med kritiken medföljer ju även vissa krav gentemot mig, som exempelvis ett krav på att revidera verket.