Franz
Things aren't different. Things are things.
- Joined
- 4 Dec 2010
- Messages
- 5,968
Härligt! Jag ska se avsnitt 7 ikväll
Wheel of Time säsong 2
- Thread starter Franz
- Start date
Franz
Things aren't different. Things are things.
- Joined
- 4 Dec 2010
- Messages
- 5,968
Jag såg det senaste avsnittet i helgen, men då jag var på kräftskiva med jobbet i fredags har jag varit alldeles för sliten för att orka skriva några tankar om avsnittet förrän nu.
Precis som bifur säger är det ett riktigt dramaturgiskt kompetent avsnitt, men kanske inte mitt favoritavsnitt rent ementionellt. Men jäkla bra är det! Den här serien har verkligen lyft!
Rand är den som glänser mest i avsnittet! Det är mycket bra som avverkas här, hans relation till Morraine och Lanfear, hans relation med Lan (som jag kommer återkomma till) och kanske framförallt hans och Siuans möte. Den scenen var riktigt bra, allt från dialogen till prestationen skådespelarna emellan! Att Siuan vill fånga Rand är ju en stor ändring från boken, men jag tycker att det funkar bra. Rand är ju ständigt misstänksam mot aes sedaier i boken, vilket åtminstone jag tycker gjorde honom lite gnällig tillslut. Det är först när de fångar honom i kistan som man börjar bli på hans sida i detta. Här ger de honom en bra anledning att vara misstänksam mot aes sedaier från början, vilket jag gillar!
Gillade även hur relationen mellan Morraine och Siuan testas. Dels gillar jag hur det farliga i relationen som har en skev maktbalans är (någon som jag av tidigare tråkiga erfarenheter i livet kan relatera till) men även att det känns dramaturgiskt spännande att Siuan förmodligen tror att Morraine är en mörkvän, då hon tror att hon ljög och dessutom smiter med Lanfear. Spännande!
Och Lanfear! Hon har verkligen varit höjdpunkten i denna säsong och även här levererar hon! Hon känns ond, komplex och intressant! Är riktigt nyfiken på vart denna story kommer leda!
Gillar även Perrin och aielfolket! Det är ju inte så mycket egentligen som händer, men jag är generellt förtjust i aielfolket så jag är glad att se dem, se teckenspråket, se när de får syn på havet etc. Gillar även att Hopper följer med Perrin och hans reaktion där de andra aielkrigarna slår Avehienda.
Gillar scenen med Nynaeve och Elayne, gillar deras gnabb, det påminner mycket om deras relation i böckerna. Deras story kanske kom lite i skymundan. Det är ju på ett sätt förståeligt då det är många storys att bolla, men det är ändå lite synd.
Scenen med Mat och Ishamael innehåller många bra saker och en sak jag är lite frågande till. Jag älskar hur karaktären Mat gestaltas av skådisen generellt, så bara det gör scenen underhållande. Sen gillar jag även att karaktären Ishamael har mer av det djup vi får se i senare böcker. I de tidigare böckerna var han liksom bara ond och galen vilket var rätt trist. Här får vi ta del av hans motiv, vilket är välkommet. Men en grej fattade jag inte. Han ger Mat te från vad jag antar är en tekanna som egentligen är en te'angreial. Och han säger att han gör det så att Mat ska få se sina tidigare liv. Vilket ju Mat kan även i böckerna (fast han får kunskapen på ett annat sätt). Men sen får han inte alls visioner av sina tidigare liv. Det verkar istället som att han får visioner av framtiden. Vad händer egentligen?
Och så Lans story. Jag gillar hans relation med Rand, och ajg gillar att han hjälper Rand innan Rand möter Siuan. Men om jag ska få leka bokpurist en liten stund så tycker jag att denna scen funkar bättre i boken. Där händer detta som en kulmen på en nära relation som de båda karaktärerna byggt upp under en längre tid, och det är första gången som Lan på riktigt trotsar Morraine vilket gör scenen drabbande. Här har Lan trotsat Morraine tidigare och han och Rand har inte en lika nära relation, så jag tycker inte att scenen funkar lika bra. Inte dålig, men inte lysande.
Och till sist storyn med Morraine syster och systerson. Jag gillar relationen dem emellan och jag tycker om att vi får en insikt i Morraines bakgrund. Men detta är första gången denna säsong som de politiska intrigerna bara känns okej. Jag har ju hyllat serien tidigare för att inte intrigerna hänger på att någon tjuvlyssnar bakom ett hörn och det är typ vad som händer här.
Allt som allt ett väldigt bra avsnitt trots skavanker. Jag är riktigt förväntansfull på sista avsnittet nu, men också rätt nervös. Sista avsnittet på förra säsongen var det sämsta och här har de väldigt många trådar som behövs knytas ihop. Håller tummarna för att det blir bra!
Precis som bifur säger är det ett riktigt dramaturgiskt kompetent avsnitt, men kanske inte mitt favoritavsnitt rent ementionellt. Men jäkla bra är det! Den här serien har verkligen lyft!
Rand är den som glänser mest i avsnittet! Det är mycket bra som avverkas här, hans relation till Morraine och Lanfear, hans relation med Lan (som jag kommer återkomma till) och kanske framförallt hans och Siuans möte. Den scenen var riktigt bra, allt från dialogen till prestationen skådespelarna emellan! Att Siuan vill fånga Rand är ju en stor ändring från boken, men jag tycker att det funkar bra. Rand är ju ständigt misstänksam mot aes sedaier i boken, vilket åtminstone jag tycker gjorde honom lite gnällig tillslut. Det är först när de fångar honom i kistan som man börjar bli på hans sida i detta. Här ger de honom en bra anledning att vara misstänksam mot aes sedaier från början, vilket jag gillar!
Gillade även hur relationen mellan Morraine och Siuan testas. Dels gillar jag hur det farliga i relationen som har en skev maktbalans är (någon som jag av tidigare tråkiga erfarenheter i livet kan relatera till) men även att det känns dramaturgiskt spännande att Siuan förmodligen tror att Morraine är en mörkvän, då hon tror att hon ljög och dessutom smiter med Lanfear. Spännande!
Och Lanfear! Hon har verkligen varit höjdpunkten i denna säsong och även här levererar hon! Hon känns ond, komplex och intressant! Är riktigt nyfiken på vart denna story kommer leda!
Gillar även Perrin och aielfolket! Det är ju inte så mycket egentligen som händer, men jag är generellt förtjust i aielfolket så jag är glad att se dem, se teckenspråket, se när de får syn på havet etc. Gillar även att Hopper följer med Perrin och hans reaktion där de andra aielkrigarna slår Avehienda.
Gillar scenen med Nynaeve och Elayne, gillar deras gnabb, det påminner mycket om deras relation i böckerna. Deras story kanske kom lite i skymundan. Det är ju på ett sätt förståeligt då det är många storys att bolla, men det är ändå lite synd.
Scenen med Mat och Ishamael innehåller många bra saker och en sak jag är lite frågande till. Jag älskar hur karaktären Mat gestaltas av skådisen generellt, så bara det gör scenen underhållande. Sen gillar jag även att karaktären Ishamael har mer av det djup vi får se i senare böcker. I de tidigare böckerna var han liksom bara ond och galen vilket var rätt trist. Här får vi ta del av hans motiv, vilket är välkommet. Men en grej fattade jag inte. Han ger Mat te från vad jag antar är en tekanna som egentligen är en te'angreial. Och han säger att han gör det så att Mat ska få se sina tidigare liv. Vilket ju Mat kan även i böckerna (fast han får kunskapen på ett annat sätt). Men sen får han inte alls visioner av sina tidigare liv. Det verkar istället som att han får visioner av framtiden. Vad händer egentligen?
Och så Lans story. Jag gillar hans relation med Rand, och ajg gillar att han hjälper Rand innan Rand möter Siuan. Men om jag ska få leka bokpurist en liten stund så tycker jag att denna scen funkar bättre i boken. Där händer detta som en kulmen på en nära relation som de båda karaktärerna byggt upp under en längre tid, och det är första gången som Lan på riktigt trotsar Morraine vilket gör scenen drabbande. Här har Lan trotsat Morraine tidigare och han och Rand har inte en lika nära relation, så jag tycker inte att scenen funkar lika bra. Inte dålig, men inte lysande.
Och till sist storyn med Morraine syster och systerson. Jag gillar relationen dem emellan och jag tycker om att vi får en insikt i Morraines bakgrund. Men detta är första gången denna säsong som de politiska intrigerna bara känns okej. Jag har ju hyllat serien tidigare för att inte intrigerna hänger på att någon tjuvlyssnar bakom ett hörn och det är typ vad som händer här.
Allt som allt ett väldigt bra avsnitt trots skavanker. Jag är riktigt förväntansfull på sista avsnittet nu, men också rätt nervös. Sista avsnittet på förra säsongen var det sämsta och här har de väldigt många trådar som behövs knytas ihop. Håller tummarna för att det blir bra!
Franz
Things aren't different. Things are things.
- Joined
- 4 Dec 2010
- Messages
- 5,968
Dags för sista avsnittet idag. Läste en ganska intressant artikel. Jag visste ju redan att de fått skriva om hela Mats story då Barney Harris uteblev från slutet av första säsongen. Men tydligen skrev de inte bara om Mats story utan hela säsongen! Riktigt ambitiöst måste jag säga! Och coolt att det ändå blev så bra!
www.moviezine.se
"The Wheel of Time" tvingades skriva om hela säsong 2
När en av huvudrollsinnehavarna lämnade serien under Coronapandemin blev det långgående konsekvenser för fantasyseriens andra säsong.
www.moviezine.se
Bifur
Veteran
- Joined
- 28 Dec 2015
- Messages
- 5,237
Då har jag sett avsnitt 8. Jag ska inte upprepa en massa poänger om säsongen som helhet utan bara konstatera att det blev en ok, tidvis bra, final men att den tyvärr saknade lite av den starka dramaturgi som avsnitt 6 och 7 haft. Trots att det var ett långt avsnitt kändes det som att berättelsen hastades igenom och vissa poänger i intrigen bara kastades fram utan riktigt sammanhang (som lite samma som i början av säsongen och under säsong 1, om än mindre ryckigt). Bara för att ta en kedja som exempel:
I övrigt påminde mig avsnittet också tyvärr om mer övergripande element som jag egentligen alltid tyckt varit distraktioner (och som väl Jordan längre fram i böckerna delvis fasar ut som viktiga om man ska vara ärlig).
- Rand dyker bara upp (ensam) inne i Falme trots att föregående scen var han och Lanfear i Vägarna.
- Loial & co som bara dyker upp med hornet. Visst, det nämndes i förra avsnittet men själva återtagande känns väl som något som borde fått tid?
- Att Mat/Perrin/Loial vet att Rand är i stan. Det blir liksom ett etablerat faktum innan någon haft chansen att se honom. Och att de därför ska ta Hornet (som var galet fult) till honom.
I övrigt påminde mig avsnittet också tyvärr om mer övergripande element som jag egentligen alltid tyckt varit distraktioner (och som väl Jordan längre fram i böckerna delvis fasar ut som viktiga om man ska vara ärlig).
- Dolken från Shadar Logoth och Mats koppling till den, liksom egentligen Padan Fains koppling till den 8som väl är av större vikt). Mats koppling försvinner ju typ från bok 3 (?) och ju längre berättelsen går blir Fain med dolken bara en fri ond aktör. Jag är osäker på hur hela detta komplexet borde hanteras i den större berättelsen, men en sak däremot; om hela tråden ska sluta här, med dolken som som Mats ashandarei, då kunde man lika skippat den helt. Låt Mats tvivel vara en genuin personlig svaghet istället, som De Förlorade vill exploatera, så blir kurvan densamma. (Och dessutom, nu när upplägget var som det var, känns det knappast rimligt att allt Mat behövde göra var att knyta fast dolken på en pinne för att sluta vara frestad. Skumt.)
- Valeres horn är en trist (och ful, måste säg det igen) McGuffin och deus ex machina. Jag kan liksom inte se att den har någon egentligen poäng i den övergripande berättelsen överhuvudtaget. Det enda den gör i säsongen är att föra Perrin till Falme och det borde rimligen gått att hitta andra sätt att lösa.
Bifur
Veteran
- Joined
- 28 Dec 2015
- Messages
- 5,237
Lite mer om säsongen som helhet. Min kritik ovan förtar inte att det var ett stort fall framåt jämfört med förra säsongen. Skådespeleriet är bra, manus (som i dialog, bildberättande) ofta bra, regin kompetent. Scenografi och kostym har tagit sig (exempelvis var vitrockarna plötsligt helt rimligt rustade). Över säsongen blev även dramaturgin och intrigbygget bättre och till slut ganska spännande.
Samtidigt, jag kan inte frigöra mig från känslan att serien står lite och stampar. Den vill, vilket kanske är ofrånkomligt, avverka olika moment från böckerna men ibland känns det som att det sker utan en tydlig tanke på om de för berättelsen framåt (se exemplet med dolken från Shadar Logoth i inlägg #64, men även all tid som lades på Lan i säsongens första avsnitt) och vad det kostar i relation till vad som kunde skildrats istället. För serien måste snart börja kapa så att den ger sig själv en chans att gå i mål och så att den får utrymme att ge en bra grund för det som är kärnan bokserien. Och jag kan bli lite konfunderad över att det inte skett än.
Samtidigt, jag kan inte frigöra mig från känslan att serien står lite och stampar. Den vill, vilket kanske är ofrånkomligt, avverka olika moment från böckerna men ibland känns det som att det sker utan en tydlig tanke på om de för berättelsen framåt (se exemplet med dolken från Shadar Logoth i inlägg #64, men även all tid som lades på Lan i säsongens första avsnitt) och vad det kostar i relation till vad som kunde skildrats istället. För serien måste snart börja kapa så att den ger sig själv en chans att gå i mål och så att den får utrymme att ge en bra grund för det som är kärnan bokserien. Och jag kan bli lite konfunderad över att det inte skett än.
Franz
Things aren't different. Things are things.
- Joined
- 4 Dec 2010
- Messages
- 5,968
Nu har jag också sett avsnitt 8. Jag var ju lite orolig för det då jag inte tyckte att förra säsongsavslutningen var särskilt bra. Men nu kan jag andas ut för detta var betydligt bättre! Inte det bästa avsnittet denna säsong och inte utan brister, men överlag riktigt bra!
Jag kan ju börja med att redogöra för de delar som jag inte gillade.
För det första, detta är en nitpick, men jag tyckte att Hornets hjältar var rätt fula. De såg mer billiga ut än det övriga i serien.
Jag håller med @Bifur om att det är konstigt att Rand och Lanfear helt plötsligt är åtskiljda och att Loial och gänget hittat hornet of screen. Jag gissar att scener klippts bort och jag hade gärna sett ett extra avsnitt så allt hade kunnat ta sin tid mer.
Jag tycker det är lite störigt att vitrockarna lyckas ta sig in i stan bara för att senschan beter sig obeskrivligt korkat och öppnar portarna. (Cool stor armé har de dock)
Så, det var allt jag inte gillade. Nu till saker jag ställer mig försiktigt tveksam till men nog ändå gillar trots allt.
Det är synd att min favoritkaraktär Nynaeve får så lite att göra. Fast å andra sidan gissar jag att hon kommer få mer att göra nästa säsong med både Lindarin och hennes kommande ärkefiende Moghedeien på språng. Och jag är glad att de inte knåpade ihop nåt för henne att göra bara för att, det hade känts lite billigt.
Nu talas det ju om hur mäktig Egwene är och vi vet från böckerna att Nynaeve kan klara sig en stund i strid mot en av de förlorade, men jag tycker det känns lite skevt att Egwene kunde hålla stånd mot Ishy så länge. Jag tycker det leder till en fin scen där gänget samlas, men det var på gränsen.
Det är lite konstigt att det etablerats att de förlorade inte kan dödas av vanliga vapen och ändå lyckas Rand svärda Ishy. Ja jag vet att han återkommer i böckerna så det sker säkert här med, men om han inte dog, varför blev han då till aska när inte Lanfear blev det? Kanaliserade Rand kanske lanseld genom svärdet?
Jag undrar hur de kommer göra kring att Mat fuskar vad gäller dolken, att han inte rör den, men ju faktiskt går omkring och kuttar folk med den mest onda tingesten på jorden.
Nå, nu till sakerna jag verkligen gillar! Vart ska jag egentligen börja? Ska vi ta det från karaktär till karaktär?
Vad som skulle hända Rand visste vi ju typ och det är riktigt bra utfört! Framförallt gillar jag samspelet Rand och Ishy emellan, skådisarna gör detta riktigt bra!
Åh, en grej angående Rand! Jag har under säsongens gång oroat mig för hans duell med Turak. I boken hade han ju fått träning av Lan, men inte i serien. Sen i förra avsnittet säger Rand typ ”Jag har tränat lite” som en throw away line, och jag tänkte att det var nog världens lamaste ursäkt för att Ramd ska kunna duellera mot Turak, som är svärdsmästare! Och så i en awesome scen, som bara måste vara ett homage till duellen i Raiders of the lost ark, pepprar Rand ner honom istället! Underbart!!
Måste nog ägna ett eget stycke åt Ishamael. Jävlar vad han har vuxit på mig! Förra säsongen var jag lite distraherad av att jag förväntat mig galne Ishamael från de första böckerna och i början av säsong 2 förstod jag inte riktigt varför han gjorde som han gjorde. Men allt visade sig vara vettigt i slutet. Och vad ännu viktigare är, han har en helt rimlig och förståelig och närmast relaterbar agenda! Och ännu viktigare, jäklar vilket performance Fares Fares levererar! Det är så unikt jämfört med andra liknande fantasyskurkar! Istället för att vara antingen svulstig och teatral eller väsande grimdark är han närmast trött, fast inte på ett negativt sätt som gör rollen tråkig.
Jag gillar att Egwene räddar sig själv på ett sätt som hon inte är stolt över. Tycker detta bäddar gott som motivation för hennes hängivenhet till regler. Det är dessutom en kul twist att damen i tornet inte räddas.
Jag gillade även Perrins story. I denna bok som säsongen baseras på hade han ju typ ingen story så detta var ett steg upp! Rivaliteten mellan honom och Dain är en bra setup och man förstår båda sidor där. Stark scen när Dain ser sin far huggas ihjäl av någon han trodde var på hans sida!
Jag har inte gillat Lans story fram till nu, men i detta avsnitt fungerade det fint! Scenen där han och Morraine binder sig till varandra är najs! Gillar hur de träffas i en pöl för första gången och nu återförenas i en pöl, I see what you did there!
Håller egentligen med @Bifur om att Hornet i grund och botten är en rätt dålig pryl. Jag tycker dock om hur det används är mycket bättre här än i boken. Dels är det en alldeles för mäktig pryl i boken, inte helt olik army of the dead i PJ’s Sagan om Konungens återkomst. Här är den inte lika mäktig men framförallt gillar jag vad den gör tematiskt! Mats story har varit svajig men får en riktigt bra payoff här! Gillar hur han fått höra av alla att han är värdelös, ond, etc. och så visar det sig att han är en av Hornets hjältar vilket gör att han kommer till rinner dig själv! En inre konflikt som löses av yttre faktorer! Fick lite rysningar när Mat svingar staven tillsammans med hjältarna!
Sen finns ju en massa fantastisk fanservice för oss som gillar böckerna! Rand blir märkt av en häger i handen! Domon är orsaken till att vi fick reda på Lanfears plan! Rand använder samma väv för att döda Turak och gänget som Lews Therin lär honom i Knife of Dreams. Och så vidare!
Förra säsongen slutade med ett otal cliffhangers och här finns bara en (de förlorade är lösa). Jag tror att det var ett klokt beslut. Nu kan de ta historien vart de än önskar utan att känna en massa tvång att trassla ut en massa läsa trådar.
Jag kommer också att skriva lite tankar kring säsongen i stort. Men nu ska jag mata min son med lasagne och sen ska jag på ölmässa, så det får bli tidigast imorgon
Jag kan ju börja med att redogöra för de delar som jag inte gillade.
För det första, detta är en nitpick, men jag tyckte att Hornets hjältar var rätt fula. De såg mer billiga ut än det övriga i serien.
Jag håller med @Bifur om att det är konstigt att Rand och Lanfear helt plötsligt är åtskiljda och att Loial och gänget hittat hornet of screen. Jag gissar att scener klippts bort och jag hade gärna sett ett extra avsnitt så allt hade kunnat ta sin tid mer.
Jag tycker det är lite störigt att vitrockarna lyckas ta sig in i stan bara för att senschan beter sig obeskrivligt korkat och öppnar portarna. (Cool stor armé har de dock)
Så, det var allt jag inte gillade. Nu till saker jag ställer mig försiktigt tveksam till men nog ändå gillar trots allt.
Det är synd att min favoritkaraktär Nynaeve får så lite att göra. Fast å andra sidan gissar jag att hon kommer få mer att göra nästa säsong med både Lindarin och hennes kommande ärkefiende Moghedeien på språng. Och jag är glad att de inte knåpade ihop nåt för henne att göra bara för att, det hade känts lite billigt.
Nu talas det ju om hur mäktig Egwene är och vi vet från böckerna att Nynaeve kan klara sig en stund i strid mot en av de förlorade, men jag tycker det känns lite skevt att Egwene kunde hålla stånd mot Ishy så länge. Jag tycker det leder till en fin scen där gänget samlas, men det var på gränsen.
Det är lite konstigt att det etablerats att de förlorade inte kan dödas av vanliga vapen och ändå lyckas Rand svärda Ishy. Ja jag vet att han återkommer i böckerna så det sker säkert här med, men om han inte dog, varför blev han då till aska när inte Lanfear blev det? Kanaliserade Rand kanske lanseld genom svärdet?
Jag undrar hur de kommer göra kring att Mat fuskar vad gäller dolken, att han inte rör den, men ju faktiskt går omkring och kuttar folk med den mest onda tingesten på jorden.
Nå, nu till sakerna jag verkligen gillar! Vart ska jag egentligen börja? Ska vi ta det från karaktär till karaktär?
Vad som skulle hända Rand visste vi ju typ och det är riktigt bra utfört! Framförallt gillar jag samspelet Rand och Ishy emellan, skådisarna gör detta riktigt bra!
Åh, en grej angående Rand! Jag har under säsongens gång oroat mig för hans duell med Turak. I boken hade han ju fått träning av Lan, men inte i serien. Sen i förra avsnittet säger Rand typ ”Jag har tränat lite” som en throw away line, och jag tänkte att det var nog världens lamaste ursäkt för att Ramd ska kunna duellera mot Turak, som är svärdsmästare! Och så i en awesome scen, som bara måste vara ett homage till duellen i Raiders of the lost ark, pepprar Rand ner honom istället! Underbart!!
Måste nog ägna ett eget stycke åt Ishamael. Jävlar vad han har vuxit på mig! Förra säsongen var jag lite distraherad av att jag förväntat mig galne Ishamael från de första böckerna och i början av säsong 2 förstod jag inte riktigt varför han gjorde som han gjorde. Men allt visade sig vara vettigt i slutet. Och vad ännu viktigare är, han har en helt rimlig och förståelig och närmast relaterbar agenda! Och ännu viktigare, jäklar vilket performance Fares Fares levererar! Det är så unikt jämfört med andra liknande fantasyskurkar! Istället för att vara antingen svulstig och teatral eller väsande grimdark är han närmast trött, fast inte på ett negativt sätt som gör rollen tråkig.
Jag gillar att Egwene räddar sig själv på ett sätt som hon inte är stolt över. Tycker detta bäddar gott som motivation för hennes hängivenhet till regler. Det är dessutom en kul twist att damen i tornet inte räddas.
Jag gillade även Perrins story. I denna bok som säsongen baseras på hade han ju typ ingen story så detta var ett steg upp! Rivaliteten mellan honom och Dain är en bra setup och man förstår båda sidor där. Stark scen när Dain ser sin far huggas ihjäl av någon han trodde var på hans sida!
Jag har inte gillat Lans story fram till nu, men i detta avsnitt fungerade det fint! Scenen där han och Morraine binder sig till varandra är najs! Gillar hur de träffas i en pöl för första gången och nu återförenas i en pöl, I see what you did there!
Håller egentligen med @Bifur om att Hornet i grund och botten är en rätt dålig pryl. Jag tycker dock om hur det används är mycket bättre här än i boken. Dels är det en alldeles för mäktig pryl i boken, inte helt olik army of the dead i PJ’s Sagan om Konungens återkomst. Här är den inte lika mäktig men framförallt gillar jag vad den gör tematiskt! Mats story har varit svajig men får en riktigt bra payoff här! Gillar hur han fått höra av alla att han är värdelös, ond, etc. och så visar det sig att han är en av Hornets hjältar vilket gör att han kommer till rinner dig själv! En inre konflikt som löses av yttre faktorer! Fick lite rysningar när Mat svingar staven tillsammans med hjältarna!
Sen finns ju en massa fantastisk fanservice för oss som gillar böckerna! Rand blir märkt av en häger i handen! Domon är orsaken till att vi fick reda på Lanfears plan! Rand använder samma väv för att döda Turak och gänget som Lews Therin lär honom i Knife of Dreams. Och så vidare!
Förra säsongen slutade med ett otal cliffhangers och här finns bara en (de förlorade är lösa). Jag tror att det var ett klokt beslut. Nu kan de ta historien vart de än önskar utan att känna en massa tvång att trassla ut en massa läsa trådar.
Jag kommer också att skriva lite tankar kring säsongen i stort. Men nu ska jag mata min son med lasagne och sen ska jag på ölmässa, så det får bli tidigast imorgon
Franz
Things aren't different. Things are things.
- Joined
- 4 Dec 2010
- Messages
- 5,968
Jag tror absolut inte att dolken kommer vara ashandarei, detta är foreshadowing. Vi ser ju i en vision att han kommer bli hängd samt har det hintats en massa om att han kommer förlora ena ögat. Om jag får gissa så kommer Mats minnen från förr antingen att försvinna när Hornets hjältar drar eller så är de minnen han fått bara vaga fragment. Han kommer gå igenom dörren till rävfolket för att få tillbaka alla minnen, de hänger honom och han får sin ashandarei.
I förra säsongen täcker de dolken med en filt för att hindra smittan och i böckerna har de den i ett skrin för att hindra smittan. Så det känns inte helt orimligt tycker jag. Tvärtom finurligt och inom reglerna som etablerats. Däremot kan man ju fundera över det moraliska i att gå omkring och vifta med en så ond pryl. Om det blir en story i nästa säsong gillar jag det!
Franz
Things aren't different. Things are things.
- Joined
- 4 Dec 2010
- Messages
- 5,968
En annan grej angående att kringgå faran genom att sätta dolken på pinnen. Det ger mig väldigt mycket rollspelsvibbar kring hur det kunde fuskas i min spelgrupp
SPELLEDAREN: Nej har jag sagt! Det funkar inte att sätta den onda dolken på pinnen.
SPELAREN: Men du sa ju tidigare att man bara påverkades av dolken om man rörde vid den! Och den täcktes över med en filt förut för att ondskan skulle minska, det tyder ju på att ondskan i den påverkas av avstånd!
SPELLEDAREN: Jaja, okej då! Du får knyta fast dolken i pinnen!
SPELAREN: Awesome! Då skär jag upp alla lås vi egentligen skulle dyrkat upp! Sen skär jag igenom kistan som inte gick att öppna! Sen dösar jag alla vakter och…
SPELLEDAREN: Suck…
SPELLEDAREN: Nej har jag sagt! Det funkar inte att sätta den onda dolken på pinnen.
SPELAREN: Men du sa ju tidigare att man bara påverkades av dolken om man rörde vid den! Och den täcktes över med en filt förut för att ondskan skulle minska, det tyder ju på att ondskan i den påverkas av avstånd!
SPELLEDAREN: Jaja, okej då! Du får knyta fast dolken i pinnen!
SPELAREN: Awesome! Då skär jag upp alla lås vi egentligen skulle dyrkat upp! Sen skär jag igenom kistan som inte gick att öppna! Sen dösar jag alla vakter och…
SPELLEDAREN: Suck…
Franz
Things aren't different. Things are things.
- Joined
- 4 Dec 2010
- Messages
- 5,968
Så, här kommer mina spontana tankar om säsongen som helhet. Som jag tidigare nämnt hade jag tre stora invändningar mot den första säsongen som jag ville se åtgärdas. Dels tyckte jag att den första säsongen hade ett dåligt tempo, dels var källmaterialet inte det bästa och dels fick de sista avsnitten skrivas om i panik för att skrådespelaren Barney Harris inte kunde fortsätta som Mat. Alla dessa brister har adresserats av producenten Rafe Judkins och han har lovat att de skulle vara åtgärdade denna säsong. Jag hade därför rätt höga förväntningar.
Och även om säsongen inte är utan brister (vilket vi kommer att gå in på) så måste jag säga att detta är ett jättekliv upp! Jag måste verkligen säga att jag blev otroligt imponerad av väldigt mycket här!
En minst sagt svajig början måste dock erkännas. De två första avsnitten var inga höjdare. Inte usla men inget jag skulle kalla stor tv-konst. Därefter tar det sig dock och arbetar sig upp till en riktigt amazing säsong! Faktum är att jag nog inte blivit så imponerad av något fantasyrelaterat sen jag såg den första säsongen av Game of Thrones! Höjdpunkterna här är skyhöga med engagerande handling, stark tematik och gripande motivation från karaktärerna!
Jag vill inte upprepa mig för mycket då jag redan behandlat det mesta i omdömena av individuella avsnitt. Men generellt kan jag säga att jag är mäkta imponerad av vad författarna till tv-serien gör med storylinesen i boken. Där boken har en spännande yttre handling tar författarna här det viktiga i handlingen men omvandlar det till att tematiskt stötta och stärka karaktärernas inre resa. Det bästa exemplet på detta tycker jag handlar om Mat och hornet. I boken hade Mat knappt någon story alls och att han blåser i hornet blir ett klimax på ett yttre hot. Här blir istället det momentet själva kulmen på en inre konflikt som byggts upp dessa säsonger och payoffen blir därmed mycket bättre! Det finns många fler sådana här exempel men jag vill inte bli för långrandig.
Vidare så älskar jag skurkarna under denna säsong! Här finns verkligen förbättringar gentemot böckerna! Robert Jordans skildring av karaktärer som joinat The Dark One var oftast rätt platta. Ishamael var bindgalen, Lanfear var maniskt svartsjuk, Lindarin var sadist etc. Här får skurkarna verkligen ett helt annat djup och är riktigt intressanta! Som jag tidigare skrivit, jag har typ inte stött på någon skurk i något fantasyverk som helt liknar Ishamael, en närmast deprimerad nihilist. Faktum är att jag nog ska se om säsongen igen enkom för Fares Fares fantastiska gestalning!
En ytterligare fundering kring att det är rätt rejäla ändringar som gjorts från bok till serie. Dels finns det många ändringar som jag, vilket jag tidigare påpekat, faktiskt tycker är till det bättre. Men det finns även något hos ändringarna generellt som gör att jag har förtroende för vad som görs med denna serie. Jag tänker tillbaka till Game of Thrones där de första tre säsongerna höll sig väldigt nära bokserien (inte tillräckligt nära för att bokpurister inte klagade på alla ändringar, något som ofta glöms idag, men det hör inte hit). Det gjorde de första säsongerna väldigt bra, men då det inte fanns en långsiktig plan skrev manusförfattarna tillslut in sig i ett hörn och de sista säsongerna blev därför alldeles gräsliga. Här har manuförfattarna enligt de själva en tydlig plan från början till slut vilket verkligen bådar gott! Det innebär att man kan göra planteringar nu som får payoff långt senare.
Och det innebär att man tar saker i snabbare takt än vad som görs i böckerna. Jag håller inte alls med om kritiken @Bifur ger om att serien går för långsamt. Jag tycker det är oerhört många saker som går snabbare i serien än i böckerna. Rands och Morraines relation, Mats utveckling, Ishamaels motivation, jakten på svarta aijah, Egwenes mognad, Avehinedas introduktion, insikten om att alla förlorade är lösa, Logains och Rands relation etc. Sen kanske de befinner sig på samma fysiska plats som i slutet av bok två, men rent tematiskt och storymässigt tycker jag ändå att serien kommit mycket mycket längre.
Sen måste jag säga att serien på alla sätt rent estetiskt har gjort ett jättelyft! Allt från kostymer till kulisser till musik är verkligen top notch denna säsong! Tycker dessutom att de vågat ta den övergripande “känslan” lite mer bort från den klassiska fantasyn vilket i min bok är välkommet. Jag fick mer vibbar av asiatisk fantasy här, inte fullt ut men tillräckligt mycket för att själva stämningen ska kännas rätt unik.
Det enda genomgripande som jag tycker att serien fortfarande har problem med handlar om vilka storys som får ta mest fokus. Det etableras i början att Valeres horn är en superviktig pryl som bara måste återtas från fienden. Ändå får denna story väldigt lite fokus, vad hornet gör förklaras i förbifarten och vi får inte ens se när det återtas. Detta är faktiskt väldigt kontigt. Och att det dessutom görs till förmån för Lans story som inte alls är särskilt intressant. Jag fattar liksom att de måste komma på något som Lan måste göra, för han gör typ inget i böckerna här, men det hade kunnat ta lite mindre utrymme. Ta som exempel Perrin och Dains story. Den presenteras väldigt kort, men är ändå otroligt effektiv och drabbande! Jag gillar hur de strider sida vid sida, sen hugger Perrin ner Dains far av orsaker som är fullt rimliga för Perrin men som skakar Dain djupt och i sin tur ger honom rimliga orsaker att hata Perrin! Så förbaskat bra och det behövdes inte mycket tid för att etablera. Jag önskar verkligen att de kunde vara lika effektiva med Lans story.
Överlag tycker jag dock att detta är en riktigt bra säsong! Den har sina brister men höjdpunkterna är för mig klart likvärdiga med de allra bästa delarna ur Game of Thrones. Det finns egentligen så mycket mer bra man skulle kunna rada upp; dialogen, skådespelarna etc. Men jag nöjer mig där.
Om man ska exemplifiera vilket lyft säsong 2 är från säsong 1 så kan vi tala om i vilket mån jag skulle rekommendera serien. Säg att jag bara sett säsong 1. Om någon då skulle fråga om de borde se Wheel of Time skulle jag svara “Hm, tja. Tycker du om fantasy? Är du förlåtande mot en handling som generellt är bra men ibland är rätt vag, avsnitt som är ojämna och en säsongavslut som är lite av en besvikelse? I så fall, kolla in de två första avsnitten och om du gillar de så ge det en chans!” Nu efter jag sett andra säsongen skulle mitt svar snarare bli “Tycker du om fantasy? I så fall ja!!!” Man behöver inte alls tycka om denna säsong lika mycket som jag, men om man gillar fantasy så har jag oerhört svårt att förstå hur man skulle kunna ogilla den!
Vill avslutningsvis säga att det är otroligt kul att ha skrivit mina intryck paralellt med att @Bifur skrivit sina! Jag har intrycket av att vi har otroligt olika sätt att titta på samt bedöma filmiska verk, men att få stöpa och blöta sina tankar och åsikter med en annan intelligent person som ser saker från en annan synvinkel är ruskigt roligt!
Och även om säsongen inte är utan brister (vilket vi kommer att gå in på) så måste jag säga att detta är ett jättekliv upp! Jag måste verkligen säga att jag blev otroligt imponerad av väldigt mycket här!
En minst sagt svajig början måste dock erkännas. De två första avsnitten var inga höjdare. Inte usla men inget jag skulle kalla stor tv-konst. Därefter tar det sig dock och arbetar sig upp till en riktigt amazing säsong! Faktum är att jag nog inte blivit så imponerad av något fantasyrelaterat sen jag såg den första säsongen av Game of Thrones! Höjdpunkterna här är skyhöga med engagerande handling, stark tematik och gripande motivation från karaktärerna!
Jag vill inte upprepa mig för mycket då jag redan behandlat det mesta i omdömena av individuella avsnitt. Men generellt kan jag säga att jag är mäkta imponerad av vad författarna till tv-serien gör med storylinesen i boken. Där boken har en spännande yttre handling tar författarna här det viktiga i handlingen men omvandlar det till att tematiskt stötta och stärka karaktärernas inre resa. Det bästa exemplet på detta tycker jag handlar om Mat och hornet. I boken hade Mat knappt någon story alls och att han blåser i hornet blir ett klimax på ett yttre hot. Här blir istället det momentet själva kulmen på en inre konflikt som byggts upp dessa säsonger och payoffen blir därmed mycket bättre! Det finns många fler sådana här exempel men jag vill inte bli för långrandig.
Vidare så älskar jag skurkarna under denna säsong! Här finns verkligen förbättringar gentemot böckerna! Robert Jordans skildring av karaktärer som joinat The Dark One var oftast rätt platta. Ishamael var bindgalen, Lanfear var maniskt svartsjuk, Lindarin var sadist etc. Här får skurkarna verkligen ett helt annat djup och är riktigt intressanta! Som jag tidigare skrivit, jag har typ inte stött på någon skurk i något fantasyverk som helt liknar Ishamael, en närmast deprimerad nihilist. Faktum är att jag nog ska se om säsongen igen enkom för Fares Fares fantastiska gestalning!
En ytterligare fundering kring att det är rätt rejäla ändringar som gjorts från bok till serie. Dels finns det många ändringar som jag, vilket jag tidigare påpekat, faktiskt tycker är till det bättre. Men det finns även något hos ändringarna generellt som gör att jag har förtroende för vad som görs med denna serie. Jag tänker tillbaka till Game of Thrones där de första tre säsongerna höll sig väldigt nära bokserien (inte tillräckligt nära för att bokpurister inte klagade på alla ändringar, något som ofta glöms idag, men det hör inte hit). Det gjorde de första säsongerna väldigt bra, men då det inte fanns en långsiktig plan skrev manusförfattarna tillslut in sig i ett hörn och de sista säsongerna blev därför alldeles gräsliga. Här har manuförfattarna enligt de själva en tydlig plan från början till slut vilket verkligen bådar gott! Det innebär att man kan göra planteringar nu som får payoff långt senare.
Och det innebär att man tar saker i snabbare takt än vad som görs i böckerna. Jag håller inte alls med om kritiken @Bifur ger om att serien går för långsamt. Jag tycker det är oerhört många saker som går snabbare i serien än i böckerna. Rands och Morraines relation, Mats utveckling, Ishamaels motivation, jakten på svarta aijah, Egwenes mognad, Avehinedas introduktion, insikten om att alla förlorade är lösa, Logains och Rands relation etc. Sen kanske de befinner sig på samma fysiska plats som i slutet av bok två, men rent tematiskt och storymässigt tycker jag ändå att serien kommit mycket mycket längre.
Sen måste jag säga att serien på alla sätt rent estetiskt har gjort ett jättelyft! Allt från kostymer till kulisser till musik är verkligen top notch denna säsong! Tycker dessutom att de vågat ta den övergripande “känslan” lite mer bort från den klassiska fantasyn vilket i min bok är välkommet. Jag fick mer vibbar av asiatisk fantasy här, inte fullt ut men tillräckligt mycket för att själva stämningen ska kännas rätt unik.
Det enda genomgripande som jag tycker att serien fortfarande har problem med handlar om vilka storys som får ta mest fokus. Det etableras i början att Valeres horn är en superviktig pryl som bara måste återtas från fienden. Ändå får denna story väldigt lite fokus, vad hornet gör förklaras i förbifarten och vi får inte ens se när det återtas. Detta är faktiskt väldigt kontigt. Och att det dessutom görs till förmån för Lans story som inte alls är särskilt intressant. Jag fattar liksom att de måste komma på något som Lan måste göra, för han gör typ inget i böckerna här, men det hade kunnat ta lite mindre utrymme. Ta som exempel Perrin och Dains story. Den presenteras väldigt kort, men är ändå otroligt effektiv och drabbande! Jag gillar hur de strider sida vid sida, sen hugger Perrin ner Dains far av orsaker som är fullt rimliga för Perrin men som skakar Dain djupt och i sin tur ger honom rimliga orsaker att hata Perrin! Så förbaskat bra och det behövdes inte mycket tid för att etablera. Jag önskar verkligen att de kunde vara lika effektiva med Lans story.
Överlag tycker jag dock att detta är en riktigt bra säsong! Den har sina brister men höjdpunkterna är för mig klart likvärdiga med de allra bästa delarna ur Game of Thrones. Det finns egentligen så mycket mer bra man skulle kunna rada upp; dialogen, skådespelarna etc. Men jag nöjer mig där.
Om man ska exemplifiera vilket lyft säsong 2 är från säsong 1 så kan vi tala om i vilket mån jag skulle rekommendera serien. Säg att jag bara sett säsong 1. Om någon då skulle fråga om de borde se Wheel of Time skulle jag svara “Hm, tja. Tycker du om fantasy? Är du förlåtande mot en handling som generellt är bra men ibland är rätt vag, avsnitt som är ojämna och en säsongavslut som är lite av en besvikelse? I så fall, kolla in de två första avsnitten och om du gillar de så ge det en chans!” Nu efter jag sett andra säsongen skulle mitt svar snarare bli “Tycker du om fantasy? I så fall ja!!!” Man behöver inte alls tycka om denna säsong lika mycket som jag, men om man gillar fantasy så har jag oerhört svårt att förstå hur man skulle kunna ogilla den!
Vill avslutningsvis säga att det är otroligt kul att ha skrivit mina intryck paralellt med att @Bifur skrivit sina! Jag har intrycket av att vi har otroligt olika sätt att titta på samt bedöma filmiska verk, men att få stöpa och blöta sina tankar och åsikter med en annan intelligent person som ser saker från en annan synvinkel är ruskigt roligt!
Bifur
Veteran
- Joined
- 28 Dec 2015
- Messages
- 5,237
Tack detsamma. Jag tror nog vi har ganska lika syn i vissa delar och olika i andra (och när det gäller just denna säsongen delar vi i mycket uppfattning om vad som varit bra tror jag).
Bifur
Veteran
- Joined
- 28 Dec 2015
- Messages
- 5,237
Jag tror du vet, men det är ju ingen specifik kritik mot säsongen utan snarare funderingar om hur serien ska utvecklas.
Men du har absolut poänger. Delvis handlar det nog om att jag har rätt svaga minnen av alla detaljer i de olika trådarna (ändå till större delen över 20 år sedan jag läste böckerna) så jag kanske ibland missar när det vävs in konkreta händelser från senare böcker. Och kanske kommer de planteringar du nämner ge effekt i senare säsonger? Bara att applådera i så fall.
Men vi får väl se när de börjar närma sig bok 4 på allvar, har för mig att det är då de verkliga sidospåren börjar ta plats.
Franz
Things aren't different. Things are things.
- Joined
- 4 Dec 2010
- Messages
- 5,968
Sorry, det var slarvigt att benämna det som kritik.
Bifur
Veteran
- Joined
- 28 Dec 2015
- Messages
- 5,237
Ah, tja, det är väl kritik så det är väl inte fel, men mer för att jag tror att det (dvs brist på bortklippta narrativ, inte berättandets tempo i sig) kommer att leda till problem* i framtiden, inte att det gör något dåligt här och nu. (Då är ju hanteringen av Lan, och länge även Mat, betydligt svagare inslag, och de är ju orelaterade till den frågan).
* För att utveckla, mest för att det är intressant, inte för att du inte är med på det @Franz. Bokserien består väl av 13 000+ sidor. Om serien nu ska vara åtta säsonger kan den rimligen inte göra innehåll av mer än runt hälften av det, kanske egentligen mindre. Allt annat skulle nog leda till ett fruktansvärt framhastat berättande och för tittaren stora "hål" i intrigen. Det innebär att någonstans måste även viktiga inslag (som i betydelsen sådant som ges mycket text i böckerna) strykas för att de bärande inslag som väljs ut ska få tillräckligt med utrymme för att bli engagerande. Det är vad jag far efter och jag hade förväntat mig att serien skulle gjort några sådana val redan. (Det enda jag kan komma på just nu som verkar gå åt det hållet är hanteringen av Thom, men eftersom han ändå var med anar jag att det innebär att han kommer komma tillbaka så vi får väl se vad det leder till.)
Franz
Things aren't different. Things are things.
- Joined
- 4 Dec 2010
- Messages
- 5,968
Jag är med på hur du menar, men jag tycker att de hittills gjort väldigt mycket för att välja ut bärande inslag för att sedan spinna vidare på detta. Nästan alla huvudpersonerna har ju kommit längre i sin personliga resa än vad de gjort i böckerna vid samma tid. Vad gäller bärande inslag så tror jag att det blir lite lättare att slå ihop dessa nu när draken är utropad, senschan är ett hot och de förlorade är lösa. Premissen är etablerad, inga dumma cliffhangers tvingar in manusförfattare i hörn. Och det faktum att de redan slagit sig samman med aielfolket nu kan ju tyda på att de nästa säsong beger sig till Rhuidehan, kanske medan någon annan i gänget hämtar Callandor (om de ändrar det faktum att bara Rand kan ta svärdet). Att de minskat antalet förlorade tycker jag också tyder på att de är beredda att kapa rätt mycket där det går.
Bifur
Veteran
- Joined
- 28 Dec 2015
- Messages
- 5,237
Helt klart är det så. Så vi får väl se. För seriens skull hoppas jag du har rätt, det vore nog klokt.
Girighet
Warrior
- Joined
- 22 Oct 2015
- Messages
- 270
Nu har även jag sett klart s2. Jag läste böckerna medan de kom ut men gav upp under A Crown of swords och inte känt det minsta sug att fortsätta läsa dem.
Men jag gillade s2, klart fall framåt från s1 och jag såg verkligen fram mot att se nästa avsnitt när ett slutade.
Jag kan inte göra några jämförelser med böckerna då det var så länge sedan jag läste dem, känner igen vissa passager och platser men det är mest namnen som känns igen. Eftersom jag gav upp på böcker får serien gärna avvika från dem då jag tyckte de blev repetitiva och spetsiga (mitt minne av dem utan att riktigt komma ihåg varför) men ser fram mot s3.
Men jag gillade s2, klart fall framåt från s1 och jag såg verkligen fram mot att se nästa avsnitt när ett slutade.
Jag kan inte göra några jämförelser med böckerna då det var så länge sedan jag läste dem, känner igen vissa passager och platser men det är mest namnen som känns igen. Eftersom jag gav upp på böcker får serien gärna avvika från dem då jag tyckte de blev repetitiva och spetsiga (mitt minne av dem utan att riktigt komma ihåg varför) men ser fram mot s3.
Beastslayer
ROTN
Tycker WoT är helt ok. Har aldrig haft någon närmare bekantskap med böckerna, annat än att jag vet att de existerat såklart. Men aldrig läst en enda av dem.
Det sämsta med säsong 2 i mina ögon är storleken på vargarna.
Det är alltså uppenbart hundar. Usch! Kunde de inte hyrt in riktiga vargar som skådisar?
Här är en bild på storleksskillnaden. Nu kommer väl någon att komma med en usel kommentar som "Men vargarna i WHeel of Time kanske är mindre än vår världs vargar!?" och då säger jag, "Nej, det är omöjligt!" och då kanske en annan kommentar som "Men hur vet du vilken sorts varg det är?" jag svarar "tja....de är grå, så jag utgår från att de är gråvargar!"
End of rant!
Det sämsta med säsong 2 i mina ögon är storleken på vargarna.
Det är alltså uppenbart hundar. Usch! Kunde de inte hyrt in riktiga vargar som skådisar?
Här är en bild på storleksskillnaden. Nu kommer väl någon att komma med en usel kommentar som "Men vargarna i WHeel of Time kanske är mindre än vår världs vargar!?" och då säger jag, "Nej, det är omöjligt!" och då kanske en annan kommentar som "Men hur vet du vilken sorts varg det är?" jag svarar "tja....de är grå, så jag utgår från att de är gråvargar!"
End of rant!
Franz
Things aren't different. Things are things.
- Joined
- 4 Dec 2010
- Messages
- 5,968
Kul att du tycker serien är ok!Tycker WoT är helt ok. Har aldrig haft någon närmare bekantskap med böckerna, annat än att jag vet att de existerat såklart. Men aldrig läst en enda av dem.
Det sämsta med säsong 2 i mina ögon är storleken på vargarna.
Det är alltså uppenbart hundar. Usch! Kunde de inte hyrt in riktiga vargar som skådisar?
Här är en bild på storleksskillnaden. Nu kommer väl någon att komma med en usel kommentar som "Men vargarna i WHeel of Time kanske är mindre än vår världs vargar!?" och då säger jag, "Nej, det är omöjligt!" och då kanske en annan kommentar som "Men hur vet du vilken sorts varg det är?" jag svarar "tja....de är grå, så jag utgår från att de är gråvargar!"
End of rant!
Angående de fyrfota kompanjonerna så är de varghundar med ca. 30% varg i sig. Storleken var inget som jag tänkte på, men har man bättre koll än mig kan jag absolut förstå att det skaver lite. Ingen aning hur lätt eller svårt det är att hitta riktiga dresserade vargar i Tjeckien där de filmade.
Beastslayer
ROTN
Det var inte alls ett särskilt seriöst inlägg gällande storleken. Jag tänkte bara på det och tyckte de var lite väl små.Kul att du tycker serien är ok!
Men de kan helt enkelt vara mindre vargar. Det finns flera sorters vargraser i vår värld, så det är väl rimligt att det kan göra det även i WoT.
Säsong 2 är långt mycket bättre än säsong 1.
Men jag tänker ofta på hur mycket mer behållning jag skulle haft om jag läst böckerna, för jag känner inte att jag hänger med i alla "svängar" och i loren, men det är helt ok underhållning.
Btw, vart i Tjeckien är det filmat? Jag bodde ju där föra året och tills i Februari i år.
Bifur
Veteran
- Joined
- 28 Dec 2015
- Messages
- 5,237
Haha, jag har ibland tänkt tvärtom
. Men I praktiken tror jag det slår ganska lika. En del val funkar nog bättre utan förkunskap, andra sämre.