Wheel of Time säsong 2

[Bastich]

Håller inte alls med om att all legitim kritik viftas bort. Åtminstone här på forumet tycker jag att diskussionerna är väldigt nyanserade. Vi som gillar serierna kan absolut köpa att det finns aspekter med dem som är mindre bra och de som inte gillar serien visar förståelse för att det finns aspekter med dem som tilltalar andra.

Nu kanske jag inte syftade på detta forumet, som inte är direkt representativt gällande folks åsikter och framförande av dem när det kommer till resten av världen.
Sen syftade jag på de som är involverade i serien, då främst skaparna av den, när jag säger att kritik viftast bort.

 

[Franz]

Nu kanske jag inte syftade på detta forumet, som inte är direkt representativt gällande folks åsikter och framförande av dem när det kommer till resten av världen.
Sen syftade jag på de som är involverade i serien, då främst skaparna av den, när jag säger att kritik viftast bort.

Okej, men den här tråden handlar om vad vi forumanvändare tycker om avsnitten i säsong 2 av Wheel of Time, inte om diskussioner som sker om serien på andra delar av nätet eller vad skaparna säger om dessa diskussioner.

 

[Bastich]

Okej, men den här tråden handlar om vad vi forumanvändare tycker om avsnitten i säsong 2 av Wheel of Time, inte om diskussioner som sker om serien på andra delar av nätet eller vad skaparna säger om dessa diskussioner.

Nu gav ju jag dock bara ett svar på ett inlägg som redan dragit in resten av världen i diskussionen. Men jag kan försöka hålla mig ifrån att dra in andra aspekter från andra källor.

 

[Bifur]

Avsnitt 5 då. Lite tillbaka i gamla hjulspår efter ett bättre 4e. Det är helt ok men tja, är det så himla bra? Njae.

• Rand och Moiraines berättelse flytt
• er på bra. Gillar även inklippen av de Förlorade (som jag räknar hit). (Men varför dödar Moiraine den extra hästen istället för att bara ta med den? Trams.)
• Egwene och co. Också dugligt men inga toppar.
• Tar Valon-livet är intressant. Verin är ju en av de lite mer spännande karaktärerna i böckerna som gärna kan få ta plats.
• Perrins tråd är godkänd. Vettigt att trycka in Aviendha redan här tror jag, även om jag kanske tycker att hela deras quest kunde fått lite mer kontext tidigare i serien (rykten om dem etc. - nu dyker hon bara upp). Hoppas det leder fram till en färd ut i Aielöknen redan nästa säsong.

Men annars har jag två övergripande invändningar, som visserligen mest är tycke och smak.

• Jag är ointresserad av Perrin. Han är de tristaste av de fem Tuflodspersonerna (i konkurrens med Nynaeve, men hon får ju mycket mer färg i serien än i böckerna) och efter (eller till och med före?) belägringen av Tufloden (bok 4?) tappar hans berättelse helt relevans. Hela hans dilemma etc känns bara meh. Kanske elakt mot serien men jag ser liksom inte att det kommer att gå mot något annat och bättre, så jag tappar intresset redan här.
• På samma vis har ju jag landat i att jag egentligen tycker seanchan är en enda stor filler av Jordan. De har liksom ingen vikt till slut. De är egentligen spännande i denna fasen, men eftersom jag liksom vet vart det är på väg känner jag mig bara likgiltig inför dem.

Någonstans bottnar nog ovanstående gnäll i att jag känner att hela serien är för trogen böckernas ramar för att jag ska kunna tro att den kan landa in på något vettigt sätt. Den tar sig en del väl genomförda friheter med tex relationer och så, men när det kommer till intrig bockar den fortfarande alldeles för mycket av listor från böckerna (även om den ibland tar andra vägar dit). Det är kanske vad fansen vill ha, men jag kan inte se det bli en bra helhet på det viset. Eller tänker de sig verkligen 13 säsonger?, för det lär det landa på med denna takten.

 

[Franz]

Det var tråkigt att bli sjuk så jag missade forumölen men jag fick trösta mig med att se senaste avsnittet.

Det fortsätter vara bra! Jag gillar förra avsnittet ännu mer men vad gäller tempo och rytm så är detta nog det bästa. Lans story är inte med och jag saknar den inte. Trist att Mat saknas helt, men hellre mer fokus på storys som faktiskt går framåt än att ha med en seg story bara för att.

Perrins story har på riktigt tagit fart! Och vi får träffa Avehienda! Smart att ha henne i buren (en scen tagen från boken med med en annan aiel i buren) och ett bra sätt att återuntroducera vitrockarna samt på ett organiskt sätt ge lite info om senschan. Vitrockarna förresten! Det kändes som att jag var den enda på jorden som inte aktivt hatade deras kostymer i första säsongen. Och det verkar som att skaparna av showen tagit till sig av kritiken och ändrat kostymerna. Personligen tycker jag det ser bättre ut nu. Och en annan grej, vargarna är verkligen fantastiskt tränade!

Jag gillar tornet och politiken där! Jag har ju klagat lite på vissa andra fantasyserier att alla beter sig korkat för att de politiska intrigerna ska funka. Så är det inte här och det är rätt trevligt.

Nynaeve, Egwene och Elayne-storyn är bra. Har några små pet peeves, typ att hästarna dök upp lite magiskt när Lindarin kom ur vägarna, hur märkte ingen henne använda kraften etc. Men det gör inte så mycket. Inte det bästa med avsnittet men inte dåligt.

Jag gillar att vi får se mycket av de förlorade och de intriger de kör tillsammans. Vi fick vänta en hel del på sånt i böckerna och jag gillar att det händer redan nu.

Jag gillar även relationen mellan Rand och Morraine! Deras storys var mer spännande förra avsnittet men är bra nu också.

Någonstans bottnar nog ovanstående gnäll i att jag känner att hela serien är för trogen böckernas ramar för att jag ska kunna tro att den kan landa in på något vettigt sätt. Den tar sig en del väl genomförda friheter med tex relationer och så, men när det kommer till intrig bockar den fortfarande alldeles för mycket av listor från böckerna (även om den ibland tar andra vägar dit). Det är kanske vad fansen vill ha, men jag kan inte se det bli en bra helhet på det viset. Eller tänker de sig verkligen 13 säsonger?, för det lär det landa på med denna takten.

Jo alltså, om man inte är så förtjust i böckerna så kommer man inte att vara förtjust i serien. Men jag måste säga att jag tycker serien ändå redan strömlinjeformat väldigt mycket redan. Avslöjandet av Lanfears och Ishamaels identitet, Rand och Morraines relation, Morraine och Siuans planer, att Suroth är en mörkvän och så vidare.

Detta är ju en lite damn if you do damn if you don’t. Ändrar man för lite så skriver man in sig i en omöjlig sits (som i Game of Thrones) och ändrar man för mycket så blir man hatbombad av fansen. Jag tycker ändå att denna serie håller en rätt bra medelväg. Det finns en del rejäla klavertramp men jag börjar i denna säsong bli mer säker på att de har en plan från början till slut. Men jag tänker fördjupa mig lite mer i detta när säsongen är slut så vi vet vad förändringarna lett till.

Kan säga så mycket att jag inte håller med om Senschan. Tycker de är viktiga både storymässigt men ännu hellre tematiskt. Att Jordan sen tar evigheter på sig att få fram att de är viktiga är en annan femma, men det är ju nåt som kan ändras här (Vet att jag när första säsongen gick sa att man kunde skippa dom men jag har hunnit fundera och ändrat mig). Valeres Horn är dock en av de mest vaga underförklarade prylar i hela bokserien och spelar utefter hur lite som förklaras om den en oproportionerligt stor roll. Så där är jag mer avig.

13 säsonger tror jag inte att det blir. Jag läste någonstans för ett år sedan att målsättningen var 8 säsonger vilket jag tycker känns rimligt om man slår ihop de två kommande böckerna och tar fram motorsågen på de sega böckerna i mitten. Om jag inte minns fel har de fått grönt ljus för en säsong 4 så der

 

[Bifur]

Och vi får träffa Avehienda! Smart att ha henne i buren (en scen tagen från boken med med en annan aiel i buren) och ett bra sätt att återuntroducera vitrockarna samt på ett organiskt sätt ge lite info om senschan.

Håller med. Bra grepp.

Jo alltså, om man inte är så förtjust i böckerna så kommer man inte att vara förtjust i serien. Men jag måste säga att jag tycker serien ändå redan strömlinjeformat väldigt mycket redan.

Detta är ju en lite damn if you do damn if you don’t. Ändrar man för lite så skriver man in sig i en omöjlig sits (som i Game of Thrones) och ändrar man för mycket så blir man hatbombad av fansen. Jag tycker ändå att denna serie håller en rätt bra medelväg.

Ja, det är ju ingen hemlighet att jag knappast är ett stor fan av böckerna, trots att jag en gång läste de första 6-7 med nöje och sedan tog mig igenom resten på ren sunk cost-vilja. Men jag ser också en hel del kvalitéer i dem, givet den berättelse de är, och tycker att om man nu vågar sig på att göra serie av ett sådant omfattande källmaterial borde man våga ta ut svängarna mer - för annars hamnar man, tror jag, ofrånkomligen i en åter.vändsgränd och då misslyckas man ändå. Bättre då att våga. Men som du säger det kanske kommer.

 

[Franz]

Ja, det är ju ingen hemlighet att jag knappast är ett stor fan av böckerna, trots att jag en gång läste de första 6-7 med nöje och sedan tog mig igenom resten på ren sunk cost-vilja. Men jag ser också en hel del kvalitéer i dem, givet den berättelse de är, och tycker att om man nu vågar sig på att göra serie av ett sådant omfattande källmaterial borde man våga ta ut svängarna mer - för annars hamnar man, tror jag, ofrånkomligen i en åter.vändsgränd och då misslyckas man ändå. Bättre då att våga. Men som du säger det kanske kommer.

Första gången jag läste böckerna tyckte jag att de blev alldeles hemska någon gång runt/efter Crown of Swords. Höll ut till Crossroads of Twilight och den tyckte jag så illa om att jag när jag läst färdigt den lade ner serien och lovade mig att aldrig ta upp en bok skriven av Jordan igen. Ca 15 år senare fick jag dock någon slags ingivelse och började om på serien igen. Och jag gillade den mycket bättre den gången. De sega böckerna är fortfarande dåliga, men förra gången jag läste dem var ju samtidigt som böckerna skrevs och att då behöva vänta två år på nästa bok bara för att upptäcka att den var kass var en pina. Nu kunde jag läsa igenom de kassa böckerna bara på några dagar för att komma till de bra böckerna igen (Knife of Dreams och framåt). Men jag tror att om jag inte gjort den där andra genomläsningen så hade jag tyckt betydligt sämre om tv-serien gör den hade då varit en filmatisering av en läsupplevelse som inte var så angenäm.

 

[Bifur]

var ju samtidigt som böckerna skrevs och att då behöva vänta två år på nästa bok bara för att upptäcka att den var kass var en pina.

Precis så, fast jag tog mig i mål. Och jag är inte beredd att ge mig på dem igen.

(Min huvudreflektion, som gäller även de senare böckerna, som är lite bättre, du har rätt, är att de generellt har för lite Rand i sig. Det kryddas med hans story lite här och där och sen fylls mellanrummen ut med annat. En del av det är bra och relevant. En del är bra men orelevant och ganska mycket är halvdant. Min förhoppning är att serien verkligen ska ta chansen att tighta till detta. Och det har den, i huvudsak, inte gjort än. Då är tex både Valeres horn och Callandor sidospår som kanske hade kunnat strykas eller slås ihop? Därför mina tankar om seanchans plats i berättelsen. Ja, de är en katalysator för kaos, men när man väl tar in dem då binder man sig vid dem och de kommer börja konsumera utrymme. Behövs de verkligen för att berätta historien om Draken återfödd? Behöver berättelsen relationen mellan Tuon och Mat? Behöver den Perrins våndor? Behövs den väldigt utdragna skildringen av jakten på Vindarnas skål och sen flykten från Ebou Dar? Alla politiska intriger? Jag säger inte att svaret inte är ja på en del, bara att det sannolikt måste vara nej på många av dem, annars kommer serien aldrig gå i mål på ett vettigt sätt.)

 

[afUttermark]

Hade varit bättre om man strukit storyn om Rand. Det är den tråkigaste. Personlige gillar jag Mat bäst.

 

[Franz]

Precis så, fast jag tog mig i mål. Och jag är inte beredd att ge mig på dem igen.

(Min huvudreflektion, som gäller även de senare böckerna, som är lite bättre, du har rätt, är att de generellt har för lite Rand i sig. Det kryddas med hans story lite här och där och sen fylls mellanrummen ut med annat. En del av det är bra och relevant. En del är bra men orelevant och ganska mycket är halvdant. Min förhoppning är att serien verkligen ska ta chansen att tighta till detta. Och det har den, i huvudsak, inte gjort än. Då är tex både Valeres horn och Callandor sidospår som kanske hade kunnat strykas eller slås ihop? Därför mina tankar om seanchans plats i berättelsen. Ja, de är en katalysator för kaos, men när man väl tar in dem då binder man sig vid dem och de kommer börja konsumera utrymme. Behövs de verkligen för att berätta historien om Draken återfödd? Behöver berättelsen relationen mellan Tuon och Mat? Behöver den Perrins våndor? Behövs den väldigt utdragna skildringen av jakten på Vindarnas skål och sen flykten från Ebou Dar? Alla politiska intriger? Jag säger inte att svaret inte är ja på en del, bara att det sannolikt måste vara nej på många av dem, annars kommer serien aldrig gå i mål på ett vettigt sätt.)

Det där är en jätteintressant diskussion tycker jag, och en svår avvägning både vad gäller bok och adaption.

OBS!!!Nu kommer jag spoila ända till sista boken här, så alla som inte läst hela serien bör hoppa över detta inlägg!!!

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Rand är absolut huvudperson i böckerna, men jag tycker hela syftet med historien är att det inte bara handlar om honom. Det är ju precis den insikten som får honom att besegra The Dark One. Och jag tycker att alla andra huvudpersoners storys lyfter den övergripandes storyn och gör den mer intressant (Angående just Perrin så är hans story lite trist i några böcker men jag tycker den lyfter). I de tidiga böckerna, typ första till tredje är ju berättelsen extremt strömlinjeformad med ett huvudspår och kanske två huvudspår. Problemet här är att det inte finns något unikt, det är dussinfantasy, Belgarion fast bättre skrivet typ. För mig blir det riktigt bra först när de andra storysarna börjar få plats och metafysiken börjar få en ordentlig plats i storyn. Tillslut dippar det dock över till för mycket sidostorys och blir dåligt ett tag, det förnekar jag inte en sekund.

Angående senschan tycker jag att de är viktiga, dels som en del i hur mycket världen håller på att gå åt helvete, men de säger också mycket om vilka uppoffringar som behöver göras, att Rand allierar sig med dem trots allt de gör. Sen lägger Jordan upp det olyckligt, att de först är ett hot som sen avverkas och sen hux flux kommer tillbaka. De borde varit på plats hela tiden. Här har tv-serien möjlighet att förbättra.

Angående Valeres Horn och Callandor. Valeres horn tycker jag inte alls om. Det passar inte in med något av det andra i historien och är en alldeles för mäktig pryl. Varför använder de den inte oftare liksom? Callandor tycker jag däremot om och den fyller en bra plats i storyn. Gillar att det hittas så tidigt men att det tar sån tid att Rand lär dig använda det. Jag får lite 13th Chambers of Shaolin-vibbar, saken finns men du måste få kunskap för att bemästra den. Annars är det ju vanligt att det i fantasy blir ”Hämta den magiska prylen och besegra skurken med den”. Jag gillar att det är annorlunda upplagt här och jag gillar vad Callandor får symbolisera för Rand. Vindarnas skål blir jag inte ledsen om de antingen tar bort eller gör mer viktig för huvudhandlingen.

Allt som allt så håller jag helt med om att det finns saker som kunde strömlinjeformas eller strykas helt. Framförallt i de segare böckerna, från Crown of Swords till Crossroads of Twilight typ. Men jag skulle inte vilja att det ändrades till typ Rand and his merry men. Tyckte balansen funkade bra i bok 4-6 och 11-14.

 

[Bifur]

Men jag skulle inte vilja att det ändrades till typ Rand and his merry men. Tyckte balansen funkade bra i bok 4-6 och 11-14.

Nä, självfallet inte. Så jag håller med (men mer om bok 4-6 än 11-14). Jag försöker bara se hur berättelsen kan spetsas utan att ändra dess stomme. Därav återkommer jag till Perrin som exempel eftersom jag minns det som att det är väldigt lite av det som händer med honom som föder in i den större berättelsen. Men han är som sagt bara ett exempel. Det finns många fler.

Hur som helst. Det här handlar ganska lite om säsong 2 i sig och mer om att jag blir fundersam över att den nu, efter 5 av 8 avsnitt, verkar vara bok 2 nästan helt rakt av. Det förvånar mig något och gör mig lite mindre sugen på fortsättningen, då det skapar känslan av att serien kommer få samma problem som böckerna.

Sen har ju serien den stora fördelen att den klarar av att göra de flesta av sina karaktärer mycket mer intressanta än vad de är hos Jordan. Det kan säkert rädda en del sidospår.

 

[Franz]

Nä, självfallet inte. Så jag håller med (men mer om bok 4-6 än 11-14). Jag försöker bara se hur berättelsen kan spetsas utan att ändra dess stomme. Därav återkommer jag till Perrin som exempel eftersom jag minns det som att det är väldigt lite av det som händer med honom som föder in i den större berättelsen. Men han är som sagt bara ett exempel. Det finns många fler.

Perrin är klart den karaktär som i böckerna som far mest illa av att bokserien blir så seg i mitten. Alla jävla gånger han surar, vägrar ta ansvar och muttrar ”Jag är ingen furste” är verkligen tortyr! Med det sagt tycker jag att hans story verkligen tar sig när serien blir bra igen och att han gör viktiga saker. Och jag tycker han gör viktiga saker innan dess, men de drunknar typ i allt tråk

Hur som helst. Det här handlar ganska lite om säsong 2 i sig och mer om att jag blir fundersam över att den nu, efter 5 av 8 avsnitt, verkar vara bok 2 nästan helt rakt av. Det förvånar mig något och gör mig lite mindre sugen på fortsättningen, då det skapar känslan av att serien kommer få samma problem som böckerna.

Sen har ju serien den stora fördelen att den klarar av att göra de flesta av sina karaktärer mycket mer intressanta än vad de är hos Jordan. Det kan säkert rädda en del sidospår.

Jag förstår helt din oro även om jag kanske inte delar den. En av de segaste sakerna med böckerna är att karaktärerna tog typ tusen år på sig att utvecklas. Ett mindre bekymmer kunde uppta typ fem böcker. I tv-serien går det mycket snabbare tycker jag. Rand och Morraine har en rätt god relation vilket i böckerna inte skedde förrän i bok fem. Perrin är en aktiv karaktär vilket i böckerna inte skedde förrän i slutet av bok tre. Avehienda introduceras tidigare och Min utvecklas. De börjar leta svarta ajah i vita tornet vilket inte hände förrän långt senare i böckerna. Så jag tycker nog att de gör storyn snabbare. Men vi får se vad det landar i. Jag tycker att det är svårt att bedöma sånt mitt i så när säsongen är färdig och man får se vart allt landat tänkte jag göra en lite längre reflektion över detta

 

[Franz]

Ännu ett riktigt bra avsnitt! Det är rätt häftigt hur bra den här serien blivit med tanke på att första säsongen, och även de två första avsnitten i denna säsong, hade rätt varierad kvalitet.

Bäst var såklart skildringen av Egwenes fångenskap! Allt från hur de visade det visuellt med det vibrerande kopplet till all psykologisk terror var fantastiskt och ruskigt! Och hon som spelar Remma, Egwenes ”skötare”, gör ett otroligt bra jobb. Relationen dem emellan är riktigt bra skildrat! Ett av de klart bästa momenten i serien hittills!!

Rands story är också väldigt bra! Det händer mycket där och jag älskar hans relation med Lanfear! Överlag är Lanfear så mycket bättre skildrad i tv-serien än i böckerna. Där kunde hennes hysteriska svartsjuka bli rätt mycket av en klyscha eller en stereotyp. Här är det mycket mer komplext och Natasha O’Keeffe levererar ett mästerligt framträdande! Hon är nog min favoritskådis i hela serien! Gillar även hans samtal med Logain och hur man får se en glimt av hur mäktig han är. Hans återförening med Mat är också välkommen, men vi pratar med om den senare.

Nynaeve och Elaynes story är också bra! Jag saknar delarna i boken där de fick smyga omkring mer, men jag gillar samspelet mellan dem. Och striden som det hela utmynnar i är nog den bästa i serien hittills! Wow!!!

Morraines historia är bra, men jag känner att den mest finns där i syfte att utveckla hennes karaktär. Det lyckas den med, men jag kan inte föreställa mig att dessa relationer kommer ha nån större betydelse i resten av serien vilket gör det svårt att vara jätteinvesterad.

Äntligen får Mat ta lite plats! Gillar verkligen hur Donald Finn gestaltar honom och gillar hans återförening med Rand! Problemet är att det känns too little too late, och det första som händer när de återförenas är att de skiljs åt igen! Lite trist.

Jag gillar att Loial får demonstrera lite trädsång och jag gillar hur Suroth portätteras. En rik bortskämd skitstövel som blir avis på Loial för att han får uppmärksamhet när han gör nåt som hon beordrat honom att göra Överlag tycker jag att serien har en härlig variation av skurkar. Men jag måste erkänna att jag fortfarande har svårt för Loial. Skådisen är duktig men jag kan inte komma över att karaktären känns helt onödig och jag kan inte släppa hur fult sminkningen, masken och kostymen är gjord.

Sämst är som vanligt Lans historia. Jag fattar inte varför nåt av det som händer borde intressera oss, vad det bygger upp till, varför vi ska bry oss.

Men allt som allt, otroligt bra avsnitt! Serien har verkligen blivit bra! Detta är lätt det bästa i fantasyväg på tv/film som jag tagit del av sen Sagan om ringen/The hobbit och de tre första säsongerna i Game of thrones! Det är snyggt, bra, spännande, komplext med duktiga skådisar!!

 

[Bifur]

Jag ligger efter så jag såg avsnitt 6 först idag. Bra som helhet, kanske det mest helgjutna avsnittet hittills i det att det inte hade några direkt svaga punkter.

Tre petitesser jag ändå vill klaga på:

• Designen på adam gillar jag inte, dem där stora kåpan ser väldigt opraktisk ut. Ok, det är magi men varför? Borde ge skav, göra det omöjligt att tvätta sig etc. Och i vilket syfte?
• Varför har Ryma alla de andra tres ormringar? Lite väl bekvämt att hon skulle kunnat lägga handen på dem när de fångats/dödats.
• Barthanes snack om mackor med Moiraine. Etablerades det inte att de aldrig träffats och att Moiraine inte träffats syn syster på "årtionden"? (Ja, jag vet, de kan ha träffats, men det rimmar inte med tonen i berättandet i övrigt alls. Hon och systern känner typ inte varandra längre. Om nu Moiraine varit där på besök är det då trovärdigt att Barthanes utvecklat den relationen till henne? Inte för mig, och att inte ge akt på det är bara onödigt slarv i mina ögon. Om man nu vill ge Moiraine den scenen, varför inte ändra i andra änden och ge henne och systern en längre och mindre ensidig relation?)

 

[Franz]

Designen på adam gillar jag inte, dem där stora kåpan ser väldigt opraktisk ut. Ok, det är magi men varför? Borde ge skav, göra det omöjligt att tvätta sig etc. Och i vilket syfte?

Jag tror att det handlar om visuellt berättande. Man vill visa hur ont Egwene får när den ”vibrerar” och det ser bättre ut med en kåpa än ett litet halsband.

 

[Bifur]

Jag tror att det handlar om visuellt berättande. Man vill visa hur ont Egwene får när den ”vibrerar” och det ser bättre ut med en kåpa än ett litet halsband.

Kan så vara. Men jag vet inte om jag tycker det har någon större påverkan i så fall. Berättandet i övrigt är bra och hennes lidande framgår tydligt men det är ju skådepelarens och det fysiska våldets förtjänst. (För övrigt tycker jag också det är en lite onödig ändring att ta bort den fysiska kedjan (eller göra den osynlig eller vad som nu händer när den används), jag hade på alla plan föredragit en mer boknära gestaltning.)

 

[Franz]

Kan så vara. Men jag vet inte om jag tycker det har någon större påverkan i så fall. Berättandet i övrigt är bra och hennes lidande framgår tydligt men det är ju skådepelarens och det fysiska våldets förtjänst. (För övrigt tycker jag också det är en lite onödig ändring att ta bort den fysiska kedjan (eller göra den osynlig eller vad som nu händer när den används), jag hade på alla plan föredragit en mer boknära gestaltning.)

Jag förstår. Just den biten är ju mest tycke och smak, det är inget som bekymrar mig. Det finns andra kostymer som jag tycker det är lite synd att de ändrade, men halsfängelset tycker jag funkar fint

 

[Bifur]

Det finns andra kostymer som jag tycker det är lite synd att de ändrade

Som vilka?

 

[Franz]

Som vilka?

Hm, nu när jag tänker efter så gillar jag det mesta i kostymväg Men vitrockarnas dräkter från säsong 1 var inga höjdare. Och Thom hade gärna fått vara lite mer färgglad.

EDIT: Och Loial såklart.

 

[Bifur]

Klämt avsnitt 7 också. Fortsatt gediget. De senaste två avsnitten är nog seriens bästa hittills dramaturgiskt och i gestaltning (utan att säga att det har det mest intressanta innehållet).