Nekromanti Zoriánriddare

[Weilyn]

En spelare i min rollspelsgrupp har, efter att ha läst "Sagan om Elanien" en trilogi som handlar om riddar Spjuthök och han glada kyrkoriddare, bestämt sig för att spela Zoriánriddare i nästa kampanj.
Tyvärr så är det inte tillåtet för Zorianriddare att konsumera alkohol, eller att ha sexuella relationer.
-Oh no, skriker spelaren, det är ju mina favoritaktiviteter!

Tycker ni att det är värt att ändra på reglerna för EN spelares skull, eller anser ni att han ska bli tvungen att välja ett annat yrke?

 

[Blasphemy]

Tja...
Katolska präster skall inte ha sex eller ägna sig åt andra ogudaktigheter men gör det i alla fall. Rollpersonen är kanske inte den mest sedliga av alla zorianriddare helt enkelt.

 

[Boboliwsy]

Det är ju din kampanjvärld, så du bestämmer om dina zoriánriddare ska få supa och kn*lla.
Eller så kan din spelare vara en zoriánriddare som bryter mot reglerna... fast risken är ju ganska stor att han blir utkickad och eventuellt exkommunicerad från religionen då.

Han kan ju också vara en vanlig riddare, som inte tillhör zoriánordern. Eller varför inte en riddare/krigare som utger sig för att tillhöra zoriánordern (ganska riskabelt, men kul). Annars finns det ju en del andra riddarordnar man kan tillhöra (se Riddaren).

//Boboliwsy - ...

 

[Eagle]

Finns ett antal alternativ:

1. Låt honom spela riddare, men han får rollspela sin karaktär som en riktig hycklare som inte alls lever som hans lära föreskriver och han har defintivt ingen tro - så han kan glömma qadosh. Kanske en form av rovriddare. Förr eller senare kommer han förmodligen bli utsluten då han är en skam för de andra i ordern.

2. Han kan spela en Zorianriddare som verkligen försöker leva efter läran, men som ofta faller på grund av att han är svag och har en usel karaktär. Även i detta fall kan han bli en skam för de andra i ordern och utesluten.

3. Bara för att spelaren är kåt som en kanin och tycker om att supa skallen av sig, så kanske han kan se en utmaning i att anta utmaningen att spela en rollperson som inte är så lik honom själv. Med andra ord, försöka spela en Zorianriddare efter hur en sådan riddare förväntas uppträda.

 

[Regmolar]

Jag skulle fråga mig om det finns någon anledning till att det just är Zoriánriddare han vill spela, och inte bara helig riddare i allmänhet (i övrigt så borde väl jargiska kyrkliga riddarordnar ligga närmare de i Elenien, eftersom de med är pseudokristna), och sådana är det ju bara att skapa på frihand (om det nu var yxan som var det coola ). Fast å andra sidan kanske det här med kyskhetslöften och avhållsamhet gäller för religiösa ordnar i gemen...

I övrigt tycker jag inte att reglerna ska ändras; istället ska du göra det till en intressant del av spelet, med tanke på att spelaren lär bli ganska hårt utesluten ur sin orden och sitt rykte obotligt fläckat ifall hans vanor uppdagas. Det är inte som att medlemskap i en organisation med hårda regler gör det fysiskt omöjligt att bryta dem; man får bara betala ett högt pris om det uppdagas. Jag är inte ens helt säker på om de faktiskt förlorar qadosh av att bryta sina "interna" regler... (men kolla upp det)

Annars är väl Martari en mer passande gudom för en svärdssvingande gudatrogen riddare (så får han väl slå om eller mista sin qadosh om han nu råkar slå fram en jobbig förpliktelse), om det nu inte finns något som gör just Zoriánorden extra attraktivt, förstås.

 

[Flurtis]

Jag skulle gett honom alternativet att spela en oseriös Zorianriddare, som super och idkar samlag efter bara helvete, men är förbannat duktig på sitt jobb. Lite hollywood snutfilm över det hela alltså.

//Flurtis som faktiskt tänder lite på idén...

 

[Weilyn]

Jao
Anledningen till att han valde just zorianriddare är att kampanjen utspelar sig på Asharinahalvön, Daakriddare är ju inte särskilt populära just där.
Intressant tänkt, vad gäller att han måste hållas sina smutsiga vanor hemliga. Jag ska nog köra så .
I Asharina Och Soldarn står det att en Zorianriddare som som bryter mot någon av reglerna blir omedelbart utesluten ur orden, vilket borde leda till über-excommunisering .
Det borde verkligen smutsa ner hans rykte (särskilt om det även uppdagas att han "råkade" döda hans majestät Sashar Leijon den Vidsyntes kusinbarn, tidigare i kampanjen Hehe eeeevil spelledare!)

//Weilyn, vars tröja brinner

 

[DarkRaven_UBBT]

Hmm, snarare eeeevil spelare som springer runt och mördar folk.

 

[Weilyn]

Nja, jag såg till att han oundvikligen dödades...
Det var ett rent missförstånd från spelarens sida, men Det är möjligt att Rikskonungen inte inser detta.

Detta är vad som hände:
Spelaren var ute och tog en nattlig promenad, när plötsligt tre (aningen berusade) rumlare sprang fram och spärrade vägen, under vilda hot, och krav på pengar. Spelaren svarade med en snärtig (och ganska elak) kommentar. De förolämpade slynglarna svarade med att vifta kraftlöst med vapnen mot honom. Spelaren, som såg på hur de höll sina smäckra svärd att de inte var vana krigare, dog upp sin yxa, och gav den främste rumlaren ett bestämt hugg i benet. Hugget blev dock aningen hårdare än vad han hade tänkt sig, och benet gick av vid knät.
Resten av packet sprang tjutande ifrån sin kvidande kamrat, vilken segnade ihop medvetslös på gatan.
Spelaren lutade sig ner för att få en närmare titt på den avsvimmade rumlaren, och upptäckte med förskräckelse att det var Sachar Leijons kusinbarn.
Vår hjälte lade snabbt ett tryckförband mot ädlingens sargade, och extremt blodiga knä, och röt sedan mot närmaste människa att tillkalla läkare. Sedan flydde han tillbaka hem till zorianklostret.
Nästa dag skickade han en novis till läkekonstens hus, för att ta reda på om den unge ädlingen repade sig.
Det gjorde han inte,
Han dog...

Klostrets överhuvud gav honom rådet (efter att han har hört en stressig redogörelse om nattens bravader) att inte erkänna dådet, dels för att det skulle försämmra relationen mellan Rikskonugen och zorianorden, och dels för att det skulle kunna användas som ett argument av motståndarna i det kommande inbördeskriget.

Spelaren begav sig sedan till närmaste kyrka för att be om förlåtelse av Aurias och Pelias, och för att be att ingen känt igen honom på under natten.

Som jag sa: eeeeeeevil spelledare

//Weilyn, vars huvud just exploderade.

 

[wallahad]

Zoriánriddares felsteg.

Vojne.
Han lär ha en stor del av adeln mot sig.
Kommer det någonsin fram vad han gjort kommer de nog inte att nöja sig med hans liv, utan alla som hjälpt honom, inklusive prästen som gav riddaren rådet att hålla tyst.
Att en ädling dör på en smutsig gata är skäl nog att stänga för hela staden, förhöra kamraterna och jaga rätt på gärningsmannen/männen under en 2-3 dagar.
Direkt påvisbar släktled till kronan är TUNGA saker.
Du snackar om familjer som har råd att hyra magiker till underhålning på sina fester, avlöna en ansenlig trupp soldater att skydda dem, sina gods och sina bönder.

Se till att avrätta en 3-7 "brottslingar" för medhjälp till Mordet på ädlingen.
Skyldiga eller inte, det är inte viktigt, det viktiga är att stävja ädlingens familjs rop efter blod/rättvisa.
Får gärna vara någon karraktärerna kännertill, en krögare, glädjeflicka etc.

 

[Flurtis]

Asharina Och Soldarn står det att en Zorianriddare som som bryter mot någon av reglerna blir omedelbart utesluten ur orden, vilket borde leda till über-excommunisering

Detta är ju den offentliga bilden av Zorianorden. Verkligheten ser nog annorlunda ut. Bland annat så anser jag att Zorianorden mycket väll kan sitta på ett par "Bad Cops" som gör livet surt för sina predenter men gör ett jäkligt bra jobb.

//Flurtis som har det så i sin kampanj värld.

 

[zuntona]

Blankvapen är ändå blankvapen.
Senaste spelmötet vår grupp hade hamnade vi ett
barslagsmål där två stycken av spelarna drog blankt. De andra slogs
obeväpnat.
Eftersom gruppen var den som blivit anfallen anmälda de själva det
hela till stadsvakten som ville genast arrestera och avrätta den som använt svärd. (han hade dock rymt redan). Vi andra i gruppen ville
hålla oss på lagens sida och han hade ju trots allt dödat en person.
(han blev sedan falskeligen anklagad för mordet på två till eftersom han rymde från platsen) Övriga spelare gick fria efter en stor muta.

Vad jag vill säga. Det spelar ingen roll hur jobbig situationen är. som spelare behöver man inte välja att dra vapen man kan fly också eller undvika slå med nävar o så vidare. Använder man vapen ska man ta konsekvenserna.

 

[zuntona]

Jag vill bara lägga till det historiska av det hela.
Jesus har uppmanade sina lärjungar att lämna sina familjer för att predika hans ord.
Katolikerna tolka detta som celibat är ett krav.
Anledningen till att protestanterna inte ser det så var att Martin Luther
inte ansåg att det skulle tolkas så definitivt. Var det kanske inte bara menat att det krävs att lämna de nära och kära för Gud ibland?
(Luther gifte sig själv med en förrymd nunna, han själv hade redan svurit att leva i celibat.)

Fundera kring varifrån regeln om avhållsamhet kommer ifrån och kan det tänkas att sagda RP har tolkat texten annorlunda och vill upplysa de andra om att de handlar fel. Eller är det som tidigare förslag enbart ett som missköter sig.

För övrigt anser jag att sex inte ska rollspelas, en fråga bara så att jag skulle förstå bättre: Vad får man som spelare ut av det och hur känns det som spelladere att spelleda sådant?

 

[Regmolar]

Är det inte så att inom den samoriska läran är det inte bara tillåtet utan även uppmuntrat att munkar och nunnor (och samorimän?) bildar familj, så Zoriánorden ligger förmodligen någonstans kring talibanerna på extremismskalan (även om de lyckligtvis inte är lika benägna att tvinga på sin egen trosuppfattning till alla andra medtroende).

 

[Regmolar]

Ja, när en av mina spelares RP (en mycket stor kamorianjägare) hamnade i bråk med ett par överförfriskade unga ädlingar i Asharien, var han vis nog att inte dra sitt storsvärd ur packningen utan valde istället att ta det näst bästa - en järngryta, med vilken han gav den inte helt redige ädlingen en rejäl omgång (notera att de strax därefter gav sig av från staden med båt och därmed kunde undvika de värsta konsekvenserna)