Spöknippen, folkmobbshantering och kravallskott
Å andra sidan, det är väl vad man kan vänta sig av en organisation som använder fascisternas symbol i sin logga.
Rent historiskt är det nog tvärtom - spöknippet är sammanknippat med ordningsmakten sedan romerska republiken och varit heraldisk symbol för ordningsmakt sedan medeltiden (det förekommer till exempel i ätten Vasas riksvapen). Jag har dessutom för mig att det svenska polisväsendet använde spöknippet innan fascismen som ideologi var påhittad, så finns det ett samband så borde det vara omvänt. Men mig veterligen sade Mussolini aldrig att han var svensk polis.
Edit: Fel av mig. Klunsen i Vasavapnet är en kärve, inte en fasces.
Och på vilket sätt är det ett försvar? Ska vi ha en polis som skrämmer befolkningen?
Elementär folkmobbshantering. Problemet med folkmobbar är att de inte tänker som folk, utan bara som mobbar. Det finns gott om exempel på flockbeteenden som är totalt irrationella. Ett favoritexempel är en videofilm av ett av IRAs bombdåd i England under åttitalet - det smäller, det bolmar rök, folk tittar på det stora rökmolnet, det går gott och väl en halvminut och röken börjar tunnas ut, och först då får någon panik och börjar springa när faran är över. Det sprider sig blixtsnabbt till resten av massan, som springer i panik de med. Resultatet blev att av de två dussinet dödsoffer i explosionen så trampades ett femtontal ihjäl i paniken hos folkmassan.
Ur kravallsynpunkt så är en skrämd mobb är lättare att hantera än en ilsken mobb. En ilsken mobb blir väldigt lätt riktad. Det är sådana som lynchar folk, eller bryter barrikader och röjer jävel på stan. En skrämd mobb kan styras. Alltså skrämmer man den ilskna mobben, och en av metoderna för detta är att slå på sköldarna. Signalen "kom hit så får du stryk" skrämmer majoriteten av folket i massan, som blir på sin vakt och mer försiktig.
---
Jag har för övrigt full förståelse för att polisen sköt Hannes. När jag gjorde lumpen hade jag en liknande upplevelse som skrämde skiten ur mig, men övertygade mig att jag definitivt är fullt kapabel att agera likadant i liknande situationer. Eller, låt mig omformulera mig,
jag är förmodligen oförmögen att hindra mig från att agera likadant.
Händelsen ifråga var en mörk och regnig kväll då jag gick vakt, och såg hur några typer höll på att mickla med flottiljschefens bil. Jag gjorde en av mina kollegor uppmärksam på situationen och gick ut för att kontrollera.
Det var två personer som höll på vid bilen. När jag ropade "hallå där, vad håller ni på med" så vände de sig om, och jag såg något blänka i gatljusskenet. Det kan ha varit skruvmejseln som de grejade sönder låset med, det kan ha varit en pistol, det kan ha varit en kniv. Jag vet inte än idag. Men i mörkret så rusade adrenalin och fantasi - jag ryckte säkluckan från k-pisten, höjde den till axeln och osäkrade i samma rörelse och vrålade "Ner på marken! Nu!!!". Jag hade vapnet skjutklart innan jag hörde säkluckan klinga i marken en bra bit bort.
Det finns vissa saker som jag aldrig kommer att glömma. Det här är en av dem. Jag siktade i brösthöjd och jag hade fingret på avtryckaren på en osäkrad och skarpladdad k-pist. Hade de gjort någon minsta hotfull grej så är jag övertygad om att jag hade skjutit, och det hade
inte varit varningsskott. Jag hade skjutit verkanseld rakt i bröstkorgen på två unga killar, och förmodligen dödat dem.
Som tur var så lydde de båda instruktioner och lade sig på marken. Vaktchefen och min kollega kom utrusande från kuren och tog hand om de två. Exakt vad som hände därefter är desto suddigare, men jag minns att jag kom till sans inne i vaktkuren och upptäckte att k-pisten fortfarande var osäkrad.
Vad har det med skotten i Göteborg att göra? Jo, det faktum att majoriteten av polisen på plats inte var kravallpolis, utan normala poliser med kravallutrustning. Min skyddsvaktutbildning hade varat i en vecka, och jag tror inte att deras kravallutbildning var längre. Ergo, de poliser som står där är precis som jag: tokrädda, konfronterade av något komplett livsfarligt, helt ute på djupt vatten, och med inga som helst eskalationssteg mellan batong och pistol. Antingen slår man eller så skjuter man.
Och som sagt var, hade jag stått där så är jag inte särskilt säker på att jag hade kunnat hindra mig från att skjuta. Jag hade varit för rädd för att låta bli.